Det är kärva tider i kampen för fred. För bara några dagar sedan kom den ansedda Crisis Group med sin rapport över konfliktläget i världen, vilken publicerats regelbundet i 40 månader nu.
November noterades som den värsta månaden med den amerikanska ockupationen av Irak som det värsta exemplet.
Fjorton konflikthärdar har förvärrats under november månad- däribland Irak, Libanon, Somalia och Sudan. Bara tre konfliktsituationer har förbättrats. Det kanske också är värt att tänka på dem en liten stund, de tre är Nepal, Senegal och Kirgistan.
Men det är inte bara så att november är den värsta månaden i Crisis Groups alla redovisningar, också dödandet i Irak hade då nått sin högsta nivå sedan den amerikanska invasionen år 2003.
Vi visste hur fel invasionen var, vi marcherade och protesterade i den mäktigaste fredsrörelse som skådats på många år, för vi fruktade att tusentals oskyldiga människor skulle dödas.
Det hade varit bättre att vi hade haft fel i våra värsta farhågor, men vi hade rätt, när vi försökte stoppa invasionen och stoppa kriget i Irak som inte har tagit slut på över tre år och som inte tar slut.
Vi hade rätt, och ibland är det sorgligt att ha rätt i kampen för fred! Jag hör en del amerikanska vänner säga att de arbetat för att det ska bli en annorlunda politik efter det amerikanska presidentvalet….
men lyssna nu, det är många, många månader innan det finns en sådan ny president i Vita huset, vi kan faktiskt inte vänta så länge! Vi kan inte se så många tusentals människor dö.
Det är nu som gäller!
Det duger inte, som FN:s generalsekreterare Kofi Annan att vänta till sista dagen på jobbet innan man tar bladet från mun och vågar kritisera USA:s ensidiga, enahanda, egoistiska krigspolitik. Det är nu som gäller! Hör du det, Carl Bildt, Sveriges utrikesminister.
Du såg eländet under kriget i Bosnien, nu måste du agera för ett slut på kriget i Irak och för fredliga konfliktlösningar.Det är inte bara antalet krig och konflikter som slår rekord. Världens militära utgifter har idag nått en högre nivå än under det kalla krigets dagar – 1.118 miljarder dollar förra året.
De här gigantiska ekonomiska satsningarna på militarismen är naturligtvis en av de starkaste orsakerna till att antalet krig och konflikter slår rekord. De är också orsak till orättvisor, svält och fattigdom därför att resurserna inte satsas på utveckling – utan upprustning.
Jag behöver inte stå här framme och säga till er att det stora bekymret i världen är den enda dominerande stormakten. Och den som satsar mest av alla på militär upprustning.
– Man behöver inte vara särskilt anti-amerikansk för att förstå att USA har nått alltför stor makt i världen idag, och det är alltid problem med stormakter, från antikens tid till romartiden, till Alexander den store, till Napoleon eller Hitler.
Historien har sett stormakternas uppgång och fall, och historien kommer också att få se det amerikanska imperiet rämna och falla, om inte det amerikanska folket lyckas reformera sitt land till ett mycket mer fredligt och utvecklingsvänligt agerande i världen.
Det är min förhoppning för idag, i morgon och hela nästa år. Och långt innan nästa presidentval. Ett fredligare USA kommer att innebära en fredligare värld. Och ett fredligare Sverige!
