Detta skrivs på förekommen anledning av Aftonbladets kulturrecension av Gandhibiografin Zac O’Yeah! Mahatma!– Eller konsten att vända världen upp och ner
Därför får ni nu ett smakprov på en annan Gandhi utifrån Johan Galtungs tal i FN på ickevåldsdagen den 10 februari 2007. Han är världskänd nestor och professor i fredsforskning och väl insatt i Gandhis tänkande och kamp för ickevåld, vilken han under hela sin forskning utgått ifrån
Gandhi kämpade mot det brittiska imperiet och dess invasioner och occupationer, vilka redan år 1798 var klart antimuslimska. Samma år under Napoleons civilisationskrig invaderade denne Egypten för att bli stor härskare men kastades ut redan 1801.
År 1807 kom sedan engelsmännen och erövrade Egypten som sin koloni till år 1922. Gandhi kämpade då mot det djävulska brittiska imperiet utifrån dess reaktion på myteri i mitten av 1800talet eller vid Aritsarmassakern år 1919.
Churchill inte bara refererade till Gandhi som en halvnaken fakir utan hoppades dessutom allvarligt på att denne skulle fasta sig till döds.
Men år 1947 var allt över: först då Indien blev självständigt, därefter resten av imperiet, i huvudsak beroende på Gandhis ickevåldmetod.
Idag blomstrar de båda, Indien och England. Indien med sin briljanta språkmässiga federalism och fenomenala ekonomiska växtkraft. England som letts på samma sätt men fortfarande besitter en viss kvardröjande imperialism. Och Gordon Brown låter väldigt lik Tony Blair men utan dennes lyster i deras ”speciella förhållande”.
USAs globala imperium–bredare, djupare och mer djävulskt–blev efterföljaren till det brittiska världsimperiet, där Israel nu blivit den engelska efterföljaren i Mellanöstern och Australien. De har alla nybyggarkolonialismen gemensamt.
Det hela stavas invasion och ockupation; idag genom USA i Irak, Afghanistan och delar av Saudi-Arabien och av Israel i Palestina. Men folk hatar att invaderas och ockuperas, hur kreativ invaderaren-ockupanten än är i sina försök att legitimera det hela. Det finns nu ett massivt motstånd i alla fyra områden, ungefär som i Norge under tyska ockupationen.
Men hur gjorde Gandhi motstånd?
Genom att på ett briljant sätt omvandla konflikten med hjälp av både ‘kshatriyah’ och ‘varnadharma’ i en våldsam heroisk strid och hans egen ickevålds- ‘swadharma’ till en ickevåldslig kamp, känd som ‘satyagraha’.
Född 9/11 1906; utan att vilja döda men beredd att själv bli dödad, alltså det ultimata offret. För många betyder ‘satyagraha’ i första hand den ickevåldskamp som går emot direkt-eller strukturellt våld.
Men det finns mycket mer att säga om ‘satyagraha’, särskilt fem punkter som ligger bortom termer som ”kamp”, ”motstånd”, ”heroisk” och ”offer”, vägar som för in i en djupare och klokare politik än segerrika invasioner.
Alla fem punkter härror till fyra olika sätt att föra dagens antiimerialistiska motståndskamp De för med sig ett slut på en hård amerikansk kristen och en israelisk sionististisk fundamentalism. Men Gandhis punkter kan ändå få USA och Israel att leva tillsammans med andra.
Gandhis budskap vänder sig inte bara till invaderarna ockupanterna i Washington Jerusalem, utan också till de invaderade och ockuperade i Irak – Afghanistan – Palestina Saudiarabien. Ju mer detta praktiseras desto bättre är det för båda sidor – för oss alla.
Punkt1: Var aldrig rädd för dialog
Gandhi samtalade med alla i sina många strider, inklusive det brittiska Imperiets Viceroy, som han kom att avsky. Och det bar frukt.
Det är patetiskt att se USAs utrikesminister resa in och ut i Israel och försäkra att hon varken tänker ha möte med Hamas eller Hizbollah eller Damascus eller Tehran, vilket är exakt det hon borde göra för att lägga fram sina ståndpunkter och kanske även lära sig några nya.
Hon kanske anser att det vore en alltför stor ära för dessa ondskefulla parter. Men dessa ser knappast en träff med USAs representant som en särskilt stor ära, eller får dem mer medgörliga. De kommer i vilket fall som helst knappast att gå sin väg.
Men detta gäller också talibanhövdingen Mullah Omar och krigsherren Hektamayar, vilka representerar det religiösa och nationella afghanska motståndet, däri tillkommer den överväldigande majoritet afghaner som vare sig önskar en invasion eller att bli ockuperade
USA/NATO kämpar i tre krig. Men ‘du må föra samtal’. Det villkorliga kravet är att först få ut NATO, sedan föra samtal, vilket är högst förståeligt, men poängen är att det är mycket bättre att kommunicera i en dialog som täcker alla frågor.
Punkt 2: Var aldrig rädd för konflikt: Den ger mer möjligheter än faror. För Gandhi var konflikt en utmaning för att lära känna varandra och kunna uppnå något gemensamt. Att visa att man inte är oviktig för varandra. Alltså låt oss nu diskutera frågan!
Han föredrog våldsamhet framför feghet, disharmoni framför ingen relation alls. Det bäste vore naturligtvis att driva de modigas ickevåld och upprätthålla harmoniska relationer.
Konflikt kan ses på ett angloamerikanskt vis med våldsamma sammanstötningar mellan aktörer, eller också betyder den brist på överensstämmelse mellan aktörernas målsättningar.
Det förra perspektivet leder till kontroll av en eller flera, vanligtvis den Andre, många gånger ända till invaliditet, deportation eller utplåning.
Det senare kan leda till problemlösning vid bristande överensstämmelse mellan aktörernas målsättningar. Men hur ska dessa parter kunna uppnå sina egna legitima mål? Kan det möjligen förhålla sig så, att det är den Andre som har legitima mål? Och, hemska tanke, att man själv kan komma till korta?
En konflikt kan ses som chansen för den omogne och självrättfärdige att föra sig själv till ett övertag och ‘seger’. För den mer mogne däremot, kan en konflikt ge anledning till självrannsakan hellre än censur av den andre, till sökandet efter en ny realitet mellan dessa båda, där parternas legitima mål kan ingå i jakten på en ny gemensam verklighet.
Som den muslimska världen mål med respekt för Islam och västvärldens mål om demokrati och fria marknader. Den är inte helt lätt.
Väst kunde kanske lära sig av Islams ekonomi med sin djupa respekt för ekonomiska transaktioner som en form av mänskliga transaktioner? Och Islam i sin tur från Väst få en djup respekt för åsiktsskillnader och olika synsätt? Välkommen till konflikt och utmaning!
Punkt 3 och 4 introducerar ett vidare sätt ur vilket alla konflikter härstammar: tid Diplomater i allmänhet, inte bara Anglo-Amerikaner, förhandlar fram ratificerbara överenskommelser i detta spel om mål, intressen och värderingar, så som de idag ger en bild av sig själva.
Men i det verkliga livet kastar det förflutna sina långa skuggor in i nuet. Konflikter är för det mesta asynkrona, parterna befinner sig i olika tidszoner; år, decennier, århundraden från varandra. De har alla sin egen ‘Greenwich Mean Time’, som i sanning ofta är just ‘mean’.
Och i verkligheten liknar framtiden ett stoppljus med en grön, gul och röd del: Fara, håll undan! Ta det försiktigt! Detta är vägen! Vissa ljus är starka, nästan bländande medan andra kanske bara uppfattas av det mest känsliga öga. Du negligerar dessa på en stor egen risk.
Som rådgivare till Serbiens president Cosic, sa professor Stojanovic om USAs närmanden före 1999 och den illegala NATOattacken på Serbien:’USA lider av en orimlig nutidsinriktad historieskrivning, utan hänsyn till vare sig historien eller vad framtiden kan ha i sitt sköte, vare sig det blir bra, dåligt eller värre.
Punkt 3: Känn din historia annars är du förutbestämd att upprepa den (Burke). Gandhi kände den engelska historien och dess imperium ofta bättre än de själva gjorde, och samtidigt var han hemmastadd i sin egen.
Han kom till den slutsatsen att det brittiska imperiets läggning åt ära och behärskning av världshaven (med lite inlagt land) borde bekämpas vid roten, genom att spinna kedjor av ickevåld i själva hjärtat av England. Och det var just också vad han kom att göra.
Men historien sedimenterar lager av trauman, inte bara härlighet, i människors kollektiva minne. Hur skall vi någonsin kunna förstå motståndet mot dessa fyra utan att förstå de trauman som drabbat dem?
Irak: år 1258, massakern i Bagdad som genomfördes av Djingis Khan och 1916 av påven, då England 1898 karvade bort provins nr 19, Kuwait, från Irak.
Afghanistan: De engelska invasionerna 1838-1878 och de sovjetiska 1979.
Palestina: Sykes-Picot förräderiet 1916 och ‘nakba’, fördrivningen och förflyttningen 1948 av 711,000 palestinier från sina hem.
Saudi Arabien: 1945 års fördrag som förstörde den wahhabbiska visionen av liv
Att lida under dessa oförsonliga trauman, och, rätt eller fel, nästa gång förövaren kommer oinbjuden, blir svaret ”nu håller de på igen”.
Anglo-Amerika är så självrättfärdig att man inte ens bekräftar de förutsägelser som flödar ur historien. Som de flesta förövare är deras minne kort. Offren däremot glömmer aldrig. Erkännanden av trauman och försoning kommer ofta för sent.
Punkt 4: Föreställ dig framtiden annars kommer du aldrig att nå dit.
”Lev idag som om det är den framtid du vill se imorgon” var Gandhi’s sätt att översätta denna punkt till något positivt, om ickesamarbete och civil olydnad. Att tömma den förtryckande strukturen och samtidigt kasta ljus över framtiden. Och träna sig i satyagrahi för en positiv fred, med uppsluppenhet, inte bara en repertoar av möten, resolutioner och demonstrationer.
Den förenande visionen kommer fram i parollen ‘Invaders Go Home!’ genom att säga det högt och klart. Men Gandhi’s vision gick utöver oberoende, swaraj, till en värld som inklusive ockupanterna är mer engelsk än idag, men där man är vänner på basis av jämlikhet!
Detta är mycket anslående, mycket avväpnande. Det finns kanske ett budskap här för alla sex parter att tänka över, tala om och agera utifrån, som om man levde världen tillsammans.
Visualisera t.ex ett samhälle i Mellanöstern–byggt efter mönster från Europa och innehållande det förra NaziTyskland–med dessa fem gränsländer: Libanon, Syrien, Jordanien, ett fullt erkänt Palestina och Egypten, till ett tidigare hårt sionistiskt Israel.
Punkt 5: Medan du bekämpar ockupationen städar du upp i ditt eget hus. Gandhi stod verkligen emot det engelska imperiet och kampen för swaraj. Men det hindrade honom inte ifrån att göra sitt kära Moder Indien mycket ont, som detta rörande orörbarhet, kvinnlig diskriminering, fattigdom och elände samt det ökande gapet mellan hinduer och araber.
Särskilt gapet mellan hinduer och araber ledde obönhörligen till delning, med den sista Viceroyen Lord Mountbattens olyckliga ändring av den föreslagna gränsdragningen dem emellan, vilket kom att ligga och värka i generationer under den utdragna Kashmir-konflikten.
Att kolonisatörerna också kritiserade kvinnors renhet och diskriminering i sin mest exrema form som suttee, änkebränning, hindrade inte Gandhi från att attackera denna sociala sjukdom. Han var inte den som hyllade den billiga logiken att förneka allt, vilket hans viktigaste motståndare gjorde. Många av lägre mognad i samhället föll offer för en sådan polarisering.
Han attackerade dock inte kastsystemet eftersom kolonisatörerna ofta använde detta som en av sina viktigaste hävstänger för att kunna söndra och härska och dominera Indien. Istället bekämpade han kastsystemet som något ont i sig.
Tillbaka till ockupant och ockuperad: Vad kan man lära från Gandhi förutom att kasta om från våld till ickevåld?
- USA: Att kämpa för att stärka de 50% i samhället som inte får sina basbehov uppfyllda och dessutom minska klyftan mellan de rika och fattiga; att återskapa värdigheten hos dessa som saknar de mest basala behoven; att återskapa de första nationerna, Inuiterna, Hawaiis befolkning; att lyfta denna diskriminering i samhället; att minska alienationen och det underliggande våldet och drogmissbruket.
- Israel: att lyfta de arabiska israelerna till ett första klassens medborgarskap, att minska den ökande klyftan mellan rik och fattig och mellan Ashkenazim och Sephardim och andra grupper; att reducera korruption och normlöshet, den njutningslystnad som sliter sönder samhället.
- Irak: För Sunnis att ge upp sitt mål att regera Irak från Baghdad, för kurderna och shia att kämpa ickevåldsligt för sin självklara rätt att öppna gränserna till andra kurder och shiaaraber.
För dem alla att finna en enhet i olikheten någonstans mellan federation och konfederation att behålla det som var Saddam Husseins förtjänster som läskunnighet, välfärdsstat, valfrihet för kvinnor att bära slöja.
- Afghanistan: Landet skall styras av afghaner, men gå in med ett avtal tillsammans med drogkonsumerande länder: Vi reducerar tillgången, så minskar du efterfrågan genom att skapa fler humana samhällen och vi ska övervaka varandra. Trots allt det ockupanterna och talibanerna säger
- Palestina: att fortsätta Hamas kamp mot korruption och en förnyelse av samhället, att lyfta de ickemuslimska palestinierna till ett första klassens medborgarskap; att energiskt driva kampen på basis av Koranen för en större jämställdhet mellan könen.
- Saudi Arabien: att försöka överbrygga gapet mellan wahhabism och västlig materialism, att gå i täten för att söka icke nedsmutsande och icke utarmande sätt att konvertera energi; att energiskt fortsätta en kamp på basis av mer jämlikhet mellan könen; att få fram en icke-västlig form av demokrati.
Det finns så mycket arbete att göra! Problemet ligger i att kanalisera den energi som konflikten skapar, till att partierna blomstrar. De drygt tre ockupationerna måste lyftas, invaderarna måste åka hem och avrusta sina imperialistiska strukturer. Båda sidor måste frigöra sig från sina fruktansvärda band till imperialismen.
Genom att kämpa på Gandhis vis kan båda sidor blomstra, eftersom energin används på ett positivt sätt. Ickevåldsmotstånd kunde ha tjänat irakierna mot både Blair och Bush; afghanerna mot sina invaderare; palestinerna mot hård sionism både inom och utanför Israel och tjäna saudierna mycket bättre än den våldsamma 9/11 (en extra-opartisk avrättning av två byggnader för deras synder gentemot Alla’h?)
Gandhi använde också dessa fem sätt att konstruktivd handha en konflikt:
Punkt 1: Var aldrig rädd för dialog
Punkt 2: Var aldrig rädd för konflikt: den utgör mer av möjlighet än fara
Punkt 3: Lär av historien om du inte vill bli dömd att upprepa den
Punkt 4: Visualisera framtiden, annars kommer du aldrig att nå dit
Punkt 5: Medan vi bekämpar ockupationen, måste vi också städa upp i vårt eget hus
Som Sonia Gandhi sa på den första Internationella Ickevåldsdagen: Låt oss ta till oss ickevåld, och med det bli sant mänskliga. Ett stort tack till Indien som satte Gandhi och ickevåldet på sin politiska agenda!
övers: Ingrid Ternert
