Fredsforskningens nestor prof Johan Galtung intervjuas av Ingrid Ternert för att få svar på rubriken ovan.
Nu är det bäst att följa historien.
Den islamska profeten Muhammed levde åren 570 – 632 i städerna Mekka och Medina i norra Egypten.
På grund av det motstånd han mötte i Mekka, antog han en inbjudan år 622 att flytta till staden Medina, som sedan kom att gå under namnet profetens stad. Denna händelse utgör startpunkt för den islamska tideräkningen.
Efter Muhammeds död styrde fyra ortodoxa kalifer, politiska makthavare, under åren 632 – 661 det islamska kalifatet från Medina. Under åren efter, 660 -750, regerade de sk Ummajaderna från Damaskus, vilka var utspridda över hela Nordafrika och Spanien, tills de fördrevs från Bagdad av Abbasiderna.
Ummajaderna tar under åren 758 – 1031 sin tillflykt till Cordoba i Spanien. Därifrån styr de fredligt hela Andalusien. Detta som kontrast till de grymma korståg som de kristna företog sig till Palestina under åren 1000 – 1200.
Abbasiderna i sin tur styrde Bagdad under åren 750 – 1258, ända tills mongolerna kom och lade hela staden i spillror. Efter att mongolerna dragit sig tillbaka beredde det Osmanska väldet ut sig och levde kvar ända tills det första Världskrigets slut.
Under denna tid hade Väst hunnit göra sig skyldig till 26 koloniseringar och förtryck gentemot länder inom Islam. Medan USA säger att terrorismen handlar om den islamska världens avundsjuka mot Väst.
