Anteckningar från Layla Anwar Al-Jazeeras intervju i april med M Al Shammari, ledare för Iraks Islamska Armé, en av fraktionerna inom det irakiska Motståndet
1) Al-Shammari – Det irakiska Motståndet har ändrat taktik, men inte strategi. Amerikanarna försöker desperat att få till ett lugn inför sitt val i november, men det är ändå Motståndet som väljer när en upptrappning skall ske i attackerna mot ockupanten Detta kan inträffa under något kritiskt skede, men det är ändå vi som väljer.
General Petraeus har inte gjort några framsteg i Irak. Det är lögn, en i raden av liknande lögner som började med president Bushs lögner om massförstörelsevapen i Irak. Motståndet har inte ändrat sin strategi för att få slut på ockupationen.
2) Hur är det med det minskande antalet attacker från Motståndets sida?
Det som nu ser ut som ett minskat antal attacker är inte ett tecken på svaghet. Vi är pragmatiska. Den irakiska scenen har förändrats genom al Qaida, al Sahwa och de sekteristiska shia-miliserna och vi anpassar oss därefter. Det har funnits många tillfällen från ockupanternas sida och andra att vilja ‘rena’ Motståndet..
Så vi vare sig upplöstes eller bleknade bort gentemot al-Qaida eller några sekteristiska shiamiliser. I själva verket var det just detta, att försvaga oss, som amerikanarna ville åstadkomma genom att backa upp de sekteristiska shiamiliserna. Märk väl så lever vi idag under en dubbel ockupation. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; vi står under en ockupation från både USAs och Irans sida.
3) Om sekterism
Ni har ju anklagats för sekterism, vad säger ni om det?
Det irakiska Motståndet skyddade shia i många områden från sina egna dödspatruller. Motståndet fördömde och fördömer även idag attacker mot civila. Vi spränger inga marknader fyllda med civila.
Detta är ett propagandatrick av ockupationen för att diskreditera oss. Självmordsbombningar mot irakiska civila, halshuggningar, bilbomber och det övriga som äger rum är helt och hållet utfört av ockupationsmakten, legosoldaterna, israeliska Mossad, de iranska miliserna och deras dödspatruller.
Vid många tillfällen har bilförare stoppats vid kontrollposteringar bara för att sedan upptäcka att bomber har planterats ut utan ägarnas vetskap i bilarna under USA-militärens och milisernas genomsökningar. Det irakiska Motståndet utför inte något sådant.
Vi behöver det irakiska folkets stöd, hela det irakiska folkets, varifrån vi hämtar kraft och styrka, så varför skulle då vi attackera dem? Vi utgör motståndet mot ockupationen både den amerikanska och den iranska, inte mot befolkningen som sådan. Vi behöver befolkningen. Hur skulle vi kunna döda vårt eget folk?
USA och de sekteristiska partierna och miliserna uppbackade av Iran var de som startade de sekteristiska stridigheterna och inbördeskriget. Vi anklagar inte shia men däremot partierna och miliserna som är fullständigt uppköpta av Iran och lyckats knyta till sig en del arabiska shia. En hel del arabshia är medvetna om detta, och ett antal shiaklaner söderut har talat ut om Irans påverkan. Vi har kontakter med dessa och uppmuntrar dem.
De avvisar miliserna och deras iranska influens. Det finns ledare från dessa sekteristiska shiapartier och religiösa representanter som terroriserar shia genom att kalla dem för ”Kafirs” (otrogna), ifall de inte följer det ena eller andra av dessa partiers påbud eller miliser.
Våra teologiska skillnader med shiismen kan bara lösas genom diskussion, för vi är inte antishia. Vi är däremot mot de sekteristiska shiapartier och miliser som Iran stöder. Vårt program handlar om att frigöra ALLA irakier och Irak från ockupationen. Vi är inte bara här för att frigöra enbart sunni. Vi har aldrig haft ett rent sunniprogram. Vi har inte något sådant sekteristiskt tänkande.
Hade sunniväldet varit sekteristiskt, skulle man historiskt sett ha kunnat sopa bort alla de andra rörelserna, inklusive shia, under Abbassiderna, Ummayaderna och det Ottomanska riket, men så var uppenbarligen inte fallet. Vår hållning sträcker ut sig mot hela den islamska Umman. Vi försvarar denna gemenskap i hela Irak, inte bara den bland sunni.
b) Men motståndet är ju trots allt till sin majoritet sunni och förblev sunni, eller hur?
Det är till sin grund sunni, ja. USA hade med sig de sekteristiska shiapartierna och miliserna vid invasionen och den följande ockupationen. Och de är/var uppbackade av Iran. Marjaiyan (det shiitiska teologiska rådet) backade upp dessa religiösa och deras miliser.
USA är den som lyckats få till en uppdelning av Irak efter religiösa riktningar och etniciteter alltså araber – sunni, shia och kurder. Amerikanarna påstod i ännu en lögn att sunnis bara representerade 20% av befolkningen, men som fallet var med kurderna (som till sin majoritet är sunni) utgör dessa betydligt fler. Sunnis räknas därför inte med i den ‘demokratiska processen’ och federalism dvs delning ses därmed som en gångbar lösning för Irak.
4) Om al Qaeda och al Sahwa (Awakening Council). Vilken påverkan och roll har al Sahwa på det irakiska motståndet?
Det finns fem typer av Al Sahwa medlemmar.
- En del är köpta allierade till amerikanarna och arbetar för dem.
- En del är utan inkomst och har varit arbetslösa i många år, vilket varit ett av USAs drag.
- Andra insåg att Iran fullständigt hade grepp om de sekteristiska miliserna och då utgjorde det direkta hotet efter de etniska rensningar som ägt rum.
- en del är bara ekonomiska opportunister
- en del har reagerat mot det som Al Qaeda företagit sig.
Men en hel del av dem som anslutit sig till Al Sahwa inser att deras verkliga intressen tillvaratas av motståndet och många har därför lagt Al Sahwa bakom sig. Och vi är en pragmatisk rörelse. Vi inser att Al Sahwa också är en följd av det som Al Qaeda företagit sig. Dessutom har sunni utgjort måltavlan för de amerikanska styrkorna, för al Qaeda och för sekterist-regeringens miliser.
Vi har konflikter och sammandrabbningar med al Qaeda. Deras dolda agenda har rest många frågor. De har angripit våra moskéer, akademiker, marknader, civila och ex-militärer, de som stred mot Iran under Iran-Irakkriget–
Dessutom framstår deras program och anklagelser mot både sunni och shia för att vara icke-troende som något icketolerabelt för oss. Det lyckades att så splittring mellan oss och fick oss att tvivla på deras uppsåt. De gick dessutom emot våra egna motståndsmän
Vårt syfte är inte direkt att motarbeta dem, men vi kommer själva att försvara oss mot deras attacker och vi ber för att de kan ledas över på rätt väg och upphör med sina fientligheter. Det sista av bin Ladens meddelanden hade i realiteten ett dåligt inflytande på dem. Vår skillnad mot al Qaida är inte politisk utan ideologisk.
5) Om Muqtada Al-Sadr
Vad gäller de senaste händelserna i Basra. Anser ni att shia-motståndet riktar sig mot samma mål som ert eget motstånd? Är de emot ockupationen och Maliki?
I början av år 2004 då Muqtada Al-Sadr i Najaf bekämpade ockupationem välkomnade vi honom och uppmuntrade honom ända tills de män inom hans egen armé som kämpade emot ockupationen en efter en började likvideras och Muqtada och hans män då samarbetade med Iran…Vi betraktar Mahdi Armén som en av de värsta miliserna vilken är ansvarig för mycket av den sekteristiska rensning som har ägt rum.
I själva verket röstade Muqtada och hans män på Al-Maliki, och de har varit engagerade i den politiska processen i över fem års tid nu. Det är först idag de erinrar sig ockupationen och motståndet – men efter fem års tid?
Sadre´s konflikt med Al-Maliki och Badre Brigaderna handlar om provinsvalen och vilka som skall komma att kontrollera landets oljetillgångar. Om Muqtada Al-Sadr skulle önska att bli en del av motståndet behöver han bara avstå från att flytta och skicka iväg irakier till exil. Han behöver bara sluta med att bränna ner moskéer och vara inblandad i etnisk rensning, något som han hittills varit inblandad i.
6) Om Maliki’s “regering” och Iran
Vi erkänner inte denna nickedocksregering som ockupationen stöder. Vi vill inte ha med dem att göra. Malikis regering är öppet pro-amerikansk och hemligt pro-iransk.
Därför utgjorde Ahmadinejad’s besök i Irak ingen överraskning för oss. Vi har sagt det förut och vi säger det igen; detta är en dubbel ockupation (amerikansk och iransk).
Det finns en imperialistisk sammansmältning mellan USA och Iran i Irak och i Afghanistan. En iransk imperialistisk design under en amerikansk imperialistisk design. Iran har utnyttjat sitt religiösa inflytande över shia i Irak för att fullfölja sitt imperieprojekt – detta att ockupera Irak.
Under åtta års krig mot Irak lyckades inte Iran säkra någonting alls i Irak, men under den amerikanska fanan har man kunnat uppnå det man inte lyckats med under sina år av blodig krigföring.
Den verkliga segraren i Irak är Iran. Iran är i varje fall en granne. Då ondskans axelmakter välkomnar ‘den store Satan’ – och det har förekommit fyra samtalsrundor mellan USA och Iran, vad betyder det idag? Som jag sa, det finns konvergerande mål mellan USA och Iran i sina imperialistiska göranden i Irak (och Afghanistan).
Innanför Irak fungerar Iran och USA som ett tillfälligt (Muta) äktenskap och utanför Irak äger ett kallt krig rum mellan dem. Vi vet ännu inte hur länge detta irakiska Mutaäktenskap kommer att hålla. Kanske det övergår i ett civilt amerikanskt äktenskap?
Iran har ockuperat Irak och hjälpt USA med sin ockupation. Irans intresse i Irak är inte bara strategiskt utan kommer också ur en ren glupskhet. Vi känner alla ‘taqiya’, splittringstaktiken, och Maliki tjänar dem båda. Det är i Irans intresse att inte uppnå någon stabilitet i Irak. USA och Iran krigar bara om vem av dem som skall få den största biten av kakan.
Iran erbjöd sig i varje fall att betala en miljard dollar för återuppbyggnaden av Bagdad?
- Vi vare sig behöver eller vill ha Irans pengar och bidrag. Vi är emot ALL ockupation – iransk eller amerikansk.
7) Om arabländernas roll
Araberna har genom att ha hamnat under den amerikanska hegemonin låtit Irans påverkan sträcka sig ända ut i Gulfen. Arabländerna har lämnat Irak åt sitt eget öde och glömt sina arabiska intressen för att istället inlemmas under de amerikanska.
Det irakiska motståndet har ett 14 punkters politiskt program, vilket dess olika riktningar stöder i den övergripande strategin, även om de inte till fullo är överens om taktiken. Vi har redan besökt Egypten och etablerat kontakter med andra arabländer. Jag tror att de allvarligt överväger de punkter vi rest.
Om framtiden för ockupationen, Irak och USA.
Irak genomgår ett totalt dagligt kaos. De som mist sina liv har gjort detta på grund av den amerikansk-iranska ockupationens politiskt, ekonomiskt och sociala kaos. Detta har slitit sönder irakiernas sociala sammanhållning.
USA vill i själ och hjärta inte förhandla med Motståndet. Ändå är vi öppna för förhandlingar om tillbakadragande av de amerikanska styrkorna. Men efter fem års krig hoppas Bush fortfarande på total ‘seger’ i Irak, något som han gärna utropar före sin avgång.
Efter fem års tid hoppas han alltså fortfarande på seger. Det är därför han är så ivrig med att trycka på att Malikis regering undertecknar ett långsiktigt bilateralt avtal med Irak och därmed säkrar både en konstitutionell federalism, alltså en uppdelning av landet, oljeavtal samt en långsiktig amerikansk närvaro..
övers: Ingrid Ternert
