22 juni 2008
- Efter att ha blivit tillfrågad lovade Canada att ställa upp till stöd för den afghanska armén och försvara den USAstödda naturgaspipeline som kommer att kosta 7,6 miljarder dollar och sträcka sig från Turkmenistan i norr genom Afghanistan ner till Pakistan och Indien i söder.
Vi har tidigare hört talas om denna pipeline. Unocal och den argentinska Bridas var båda med i budgivningen med Talibanerna, då de senare kom att dra sig ur förhandlingarna, precis en månad före USAs invasion av Afghanistan.
Landets president Karzai som tidigare varit anställd hos Unocal, signerade i april en överenskommelse med den turkmeniska presidenten som start för bygget av denna pipeline år 2010. Namnet TAPI kommer av de fyra inblandade nationerna (Turkmenistan, Afghanistan, Pakistan, Indien) och skall sträcka sig rakt genom Kandahar, där kanadensiska trupper är förlagda åtminstone till år 2011.
Energiekonomen John Foster har skrivit en rapport för the Canadian Council of Policy Alternatives, och efterfrågat motiven för de inblandade länderna och urskiljde då tre skäl för USAs engagemang:
1) För att begränsa det ryska inflytandet i regionen. Turkmenistan exporterar för närvarande nästan all sin gas till Ryssland.
2) För att isolera Iran och dess föreslagna rivaliserande pipeline som skall gå från Iran till Indien och Pakistan.
3) För att foga samman förbindelsen med Indien och därmed isolera Indien från Kina, som redan har påbörjat sin gaspipeline från östra Turkmenistan genom Kazakhstan över till Kina.
Från panelen i ‘Council of foreign relations’ diskussion år 2007 rapporterar journalisten Steve LeVine : Är det därför Canada är i Afghanistan?
”USAs politik grundar sig på en pipelinestrategi… att göra området till en pro-västlig landremsa mellan Ryssland och Iran, utifrån etablering av en oberoende ekonomisk del. Allt annat är rent – jag hatar att säga det – skenspel, alltså underordnat.”
Globe&Mail : ”Den liberale senatorn Colin Kenny – ordförande i Senatens nationella säkerhets och försvarskommitté – sa att Canada har liknande intressen som USA i den globala energimarknaden och därför inte borde avlägsna sitt stöd till USAs geopolitiska intressen.
”Jag skulle inte tro att vi gynnar dessa intressen om vi bortser ifrån USAs”, sa han. ”Att se vad som händer med små flickor som går i skolan, införa demokrati i Afghanistan, stå upp för NATO…”
John Foster menar att han skrev denna rapport för att utveckla debatten om pipeline-politiken i brist på uttalanden från den kanadensiska regeringens sida eller en diskussion i nationella media.
Bombningarna har orsakat dödsfall och förbittring bland den afghanska befolkningen.
av Marlene Obeid
Antikrigsrörelsen måste stegra sin kampanj för att omedelbart dra tillbaka alla trupper från Afghanistan.
Trots att den australienska inställningen är att få ett slut på landets alla engagemang i ockupationen av Irak och Afghanistan, så visar ändå budgeten på en ökning till de bägge ockupationerna. Den ursäkt regeringens levererar är att trupperna hjälper till att ‘återuppbygga’ landet.
Trots de försök som gjorts från Västs sida finns det ändå många afghanska kvinnor som beskriver hur deras liv inte har förbättrats något märkbart och ett ökande antal kvinnor begår samtidigt självmord genom att sätta eld på sig själv till döds. Det är ett sätt för dessa att undkomma sin fysiska, sexuella och psykologiska förnedring…VOA (27 maj, 2008)
Den afghanska ockupationen är inne på sitt sjunde år och motståndet mot den har inte avtagit. Enligt chefen för USAs nationella underrättelsetjänst har Hamid Karzais nickedocks-regering kontroll över inte mer än 30 procent av landet. Dessutom har högre amerikanska militärbefälhavare i landet efterlyst åtminstone 10 000 fler soldater för att ta itu med det ökade våldet och attackerna i landet.
Den NATOledda ISAFstyrkan förlitar sig kraftigt på flygunderstöd på grund av sin ”brist på marktrupper”. Men bombningarna orsakar ett stort antal civila dödsfall parat med en förbittring från befolkningens sida.
Afghanistan har inte fått det bättre. Vid en genomläsning av 2007 års Afghanistan Human Development Report upptäcker man några katastrofala utvecklingstendenser: Av alla hushåll har bara 31% tillgång till vatten;
Barnadödligheten ligger på 43 % och av de afghanska barnen under fem år är 50%undernärda, 100 000 barn är på något sätt handikappade genom den förlängda konflikten i landet, alltmedan 6.6 miljoner afghaner är undernärda och inte når upp till ett minimum av ett nödvändigt dagligt näringsintag.
Arbetslösheten är drygt 40% (enligt CIA World Fact), alltmedan 4 miljoner Afghaner sedan i oktober år 2001 tagit sin tillflykt till närliggande länder.
Under talibantiden var opiumodlingarna nästan utplånade, men efter USAs invasion har landet blivit ”världens opiumcentrum”. Som en artikel i Christian Science Monitor beskriver Afghanistan i mars:
… Afghanistan är ansvarig för 92 procent av den globala opiumproduktionen. Varje år producerar landet opium för omkring fyra miljarder dollar, vilket innebär 53 procent av värdet på nationalprodukten och lätt utgör Afghanistans mest lukrativa industri.
Det finns dubbelt så många heroinmissbrukare på gatorna i Kabul som för bara fyra år sedan och omkring en miljon av en befolkning på 34 miljoner är drogmissbrukare varav 60000 barn. Majoriteten lever i de stora städerna.
I maj 2008 efterlyste den franska utrikesministern Bernard Kouchner en översyn av det internationella biståndet till Afghanistan. Hur det utvecklats sedan krigets början i oktober 2001, eftersom ‘det inte till fullo burit frukt’. Mycket av biståndspengarna har använts till militära ändamål snarare än till fattigdomsbekämpning.
De utländska trupperna har inte fört med sig demokrati till Afghanistan; snarare kaos och elände. Det är alltså dags för dessa trupper att dra sig ur landet och att de utländska regeringarna erkänner det afghanska folkets rätt till självbestämmande över sitt eget öde.
Detta som står skrivet i första kapitlet av de Mänskliga Rättigheterna.
övers
Ingrid Ternert
