‘Breakthrough’ in Iraq pact
Mohammed A Salih
Asia Times 21 juni
Trots de uppenbara och allvarliga meningsmotsättningar som kommit till ytan i en serie uttalanden från USAadministrationen och den irakiska regeringens sida, ser ändå ett genombrott ut att ha ägt rum i överläggningarna om en ny irakisk säkerhetspakt.
Resultatet verkade vara särskilt ovisst då AP, citerande en källa inom Bushadministrationen, förklarat att det var ytterst osäkert om de båda staterna skulle kunna nå en överenskommelse och FNmandatet med det måste förlängas. Detta mandat som USAtrupperna behöver för att kunna vistas på irakisk mark.
Fyra dagar senare gav premiärminister Nuri al-Maliki ett oväntat stöd till spekulationen om ett misslyckande, då han under ett besök i Jordanien meddelade: ”Vi har nått vägs ände, för i början av våra samtal upptäckte vi att USAs krav starkt kränker den irakiska suveräniteten, något som vi inte kan acceptera”.
Amerikanska regeringsrepresentanter försökte genast bagellisera Malikis anmärkning. Under en presskonferens dagen efter gick Bush tillsammans med sin franska motpart Nicolas Sarkozy ut och deklarerade: ”Om jag sysslat med spel skulle jag slå vad vad om att vi når fram till en överenskommelse med irakerna”
För att sopa undan all utbredd kritik om att detta tvingar Irak till flera impopulära beslut, så tillade Bush: ”Vi kommer hädanefter att arbeta hårt för att jämka ihop deras önskemål.”
Denna optimistiska ton förstärktes ytterligare då Iraks utrikesminister Zebari i tisdags i Washington annonserade att han ser en uppgörelse ligga nära, och hänförde det hela till USAs ”flexibilitet” och förväntade sig nu att alla frågor skulle komma att lösas till slutet av juli månad.
Zebari varnade emellertid för att ”vi måste vara realistiska i förhållande till problemen.” Dessa inbegriper den besvärliga frågan om USAmilitären skall kunna fängsla irakiska medborgare och hålla dem kvar i amerikansk fångenskap.
Zebari’s optimism visade sig bero på USAs vilja att släppa kravet på att utländska civila kontraktsanställda som verkar i landet skall kunna åtnjuta immunitet i förhållande till irakisk lag. Washington rapporteras också ha gått med på att reducera kravet på 58 militärbaser till mindre än ‘ett dussintal’
USA hävdar att de inte kommer att utnyttja Irak för attacker gentemot andra länder i regionen, sådana som Iran eller Syrien, något Zebari skall ha yttrat – trots att som Inter Press Service rapporterat i förra veckan – något av språket i 7-marsutkastets överenskommelse tycks vara medvetet missledande och i och med detta lämnar möjligheten öppen för USA att ge ett ”defensivt” svar i förhållande till hoten mot de egna trupperna eller andra involverade.
Bush har bara sex månader kvar i Vita Huset, vilket betyder att tiden i högre grad står på irakernas sida än på USAadministrationens. Genom att erkänna det och beakta den inre opposition som förekommit mot överenskommelsen, tycks de irakiska ledarna vilja pressa USA till att nu göra så många eftergifter som möjligt.
Den överenskommelse, ‘Status of Forces Agreement’ (SOFA), som Bagdad och Washington förhandlar fram, ger USAs trupper en legal bas för sin framtida närvaro i Irak. USA har omkring 80 liknande överenskommelser med andra länder som t.ex Japan, Tyskland och Sydkorea.
Men kritiker hävdar att överenskommelsen med Irak är vida mer omfattande än någon tidigare SOFAöverenskommelse som undertecknats och gränsar till fördrag, vilket enligt USAs konstitution kräver Kongressens godkännande. Det republikanskledda Vita Huset är i våldsam opposition till att blanda in lagstiftare i processen, i rädsla för att rivalerna i det Demokratiska partiet kanske inte ger sitt samtycke till de villkor som Bushadministrationen föredrar.
De båda länderna har samtidigt bestämt sig för att starta förhandlingar om ett ”Stretegiskt ramverk”, som reglerar villkoren för dessa länders bilaterala relationer i fråga om politik, ekonomi och kultur. Ställd mot en hård inhemsk opposition, har den irakiska regeringen hamnat i svåra problem då man försökte sälja in denna överenskommelse till offentligheten.
Den irakiska opinionen om SOFA pakten är splittrad och i vissa fall djupt delad. Medan somliga tillbakavisar den på nationalistiska och/eller religiösa grunder, får den stöd av andra, men dessa vill samtidigt ha en klar tidtabell för ett kommande amerikanskt trupptillbakadragande för att kunna undvika en ‘öppen ockupation’.
Skrivningen om stridskrafterna är besvärlig, därför att den innehåller suveränitet åt de irakier som inte vill betraktas som ‘nickedockor’ åt USA, sa Phebe Marr, författare och universitetsutbildad i Iraks moderna historia. Faktum är att de överläggningar som äger rum erbjuder ett unikt tillfälle för politiker som vill skaffa sig popularitet att uttala högt sitt motstånd mot dessa.
Mitt i allt detta spelar Muqtada al-Sadr’s Shiarörelse ett listigt spel genom att gå emot överenskommelsen och kräva en allmän omröstning i frågan, vilket man deklarerade redan under massprotesterna i maj månad. Denna hållning både stärker sadristernas anti-USA-trovärdighet och ger dem folkmassornas stöd genom att insistera på att allmänheten ska få ge sitt godkännande till varje överenskommelse.
Om de båda länderna misslyckas med att uppnå överenskommelsen, finns där två alternativ: antingen kommer Iraks regering att efterlysa en utvidgning av FN-mandatet i ännu ett år, eller så kommer USA att sakna legal bas för att stanna kvar i Irak och kommer därför att tvingas lämna landet. Det senare verkar högst osannolikt, eftersom Irak fortfarande inte har någon tillförlitlig, vältränad armé som kan skapa ordning eller en flygstyrka som förmår försvara landets gränser och luftrum.
‘Jag tror att regeringen i Bagdad vill få till en överenskommelse medan Bush fortfarande är kvar i Vita Huset. Det är inte klart hur hjälpsam en ny USAadministration skulle bli i förlängningen av det nuvarande kontraktet. Idén att den irakiska regeringen vill få USA att redan imorgon lämna landet är ett misstag. Deras fortsatta maktutövning står ju på spel”, inflikar Marr.
övers: Ingrid Ternert
