Om USA i år invaderar Iran kommer det att ske via hundratals uppstigningar från de hangarfartyg som redan finns stationerade i Persiska Viken och från landbaserat flyg i Irak och i Qatar.
De kommer att anfalla kända kärnanläggningar i och omkring Teheran och i resten av Iran liksom de baser som inrymmer de större iranska militärenheterna, antiflygvapen-installationer och det Revolutionära Gardets starka paramilitär.
Kommer detta att stoppa ansträngningarna med att utveckla ett iranskt kärnenergi alt vapenprogram? Antagligen inte. Det förstör förmodligen heller inte deras forsknings-anläggningar, de flesta är känsliga och befinner sig under jord, med ett skydd av tonvis med jord och förstärkt av betong och stål, konstruerad för att klara nästan alla konventionella attacker.
”Israel har sagt att ett anfall mot Iran är ‘oundvikligt’ om den islamska regimen fortsätter sina planer på en atombomb.” (London Daily Telegraph, 6/11/2008) ”Den tyska rikskanslern Angela Merkel anslöt sig i onsdags till president Bushs uppmaning till fortsatta sanktioner mot Iran, om de inte lägger ner sitt anrikningsprogram.”
Bush tryckte återigen på att ”alla möjligheter ligger öppna”, vilket också inbegriper militär maktutövning. (NYTimes, 6/11/2008)
Snabbt närmar vi oss Bushadministrationens sista sex månader vid makten. Den irakiska sex år långa och plågsamma träskvandringen har däremot inte i sikte något verkligt slut och Afghanistans glömda krig är inne på sitt sjunde år. Dödsskvadronerna och de andra väpnade fraktionerna är fortfarande verksamma i Irak och talibanerna i Afghanistan kontrollerar åter den största delen av landet.
Oljepriset har nått upp till i medeltal fyra dollar per gallon vid pumparna. Detta trots alla försäkringar från de stora supportrarna av invasionen av Irak att ”kriget kommer att betala sig” (Paul Wolfowitz), eller ”vi får uppleva 20 dollar per barrol om vi invaderar Irak”, (Rupert Murdoch).
Detta skedde också före invasionen av Irak, men Bushadministrationen valde då att inte lyssna till de allvarliga varningar som han fick om denna mission från ledare i Pentagon, eller vad det anbelangar, även från sitt eget äldre underrättelsefolk. I vilket fall är krigsspelen åter i full sving, med fokus just öster om dagens aktuella röra – nämligen på Iran.
Det utgör ingen hemlighet att USA för närvarande lägger den sista handen vid flera anfallsplaner mot Irans kärnteknologiska-och militära anläggningar. Men eftersom de amerikanska marktrupperna är ansträngda till sin bristningsgräns både i Irak och Afghanistan, tillhör inte en markinvasion någon av de mest troliga varianterna.
Inte för att den här administrationen skulle föredra marchen in i hjärtat av det shiitiska Islam bakom en solid rad av indundrande M1 Abramtanks, proklamerande demokkrati i landet. Utan faktum är att till och med presidenten vet att det idag inte går att iscensätta något sådant, så han och de nykonservativa satsar istället på en lättversion av Shock and Awe.
Om Förenta Staterna attackerar Iran antingen i sommar eller i slutet på den, borde det amerikanska folket vara mer förberett på den chock som kan komma att skaka om det nationella psyket och ekonomin mer än 9/11. För det första kommer det bara att bli märkbara förluster i början av invasionen.
Amerikanska jetplan blir nerskjutna och de piloter som inte dödas kommer att tas tillfånga – inklusive kvinnliga sådana. Amerikanska styrkor av slagskepp i de smala vattnen runt Persiska Viken kommer att sökas upp och skjutas ner av iranska Yakhonts 26, Sunburn 22 and Exocet- missiler med dödligt resultat Amerikanska sjömän dödas och fartygen blir svårt åtgångna och kanske sänkta.
Vi kommer eventuellt också att se den första attacken mot ett amerikanskt hangarfartyg sedan det Andra Världskrigets dagar. Men detta är bara öppningsscenariet. Israel (som hittills stått i utkanten och låtit USAs militär göra det tunga jobbet) attackeras av Hezbollah i en koordinerad och storskalig offensiv. Vidsträckta och ohyggliga dödsfall paralyserar effektivt nationen, något som tidigare tycktes vara omöjligt.
Irans senaste medspelare i regionen, Syrien, öppnar nu fördämningen till över 200 Scud B, C and D missiler mot Israel, var och en försedd med VXgas. Eftersom hela Israel är inom räckvidden för de ryska vapnen; så kommer Haifa, Tel Aviv, Jerusalem, alla större civila centrum och flera militärbaser att träffas, ofta med massiva civila förluster som resultat.
Det israeliska flygvapnet ger order till alla tre skvadroner om att aktivera sina F-16I Sufa fighter/bombare med uppmaningen att bomba Teheran och så många militära och nukleära baser som de bara kommer åt, innan de antingen blir nerskjutna eller gjort slut på sitt bränsle. Det blir en engångstripp för vissa piloter. Och deras urgamla hemland ligger i ruiner.
Många har familjer som redan dödats eller ligger döende. Dessa väntar då inte på lov från Washington, DC eller USAs regionala militärkommando. Det israeliska flygvapnet bär nu den största delen av sitt lands kärnvapenarsenal under sina vingar.
Precis efter att USAs första anfallsvåg av bombflygplan korsat iranskt luftrum, börjar den iranska flottan med kustbaserade missiler och små, snabba attackfarkoster att sänka flera oljetankers i Hormuzsundet och stänga av den Persiska Viken med all dess olja från resten av världen.
De minerar sedan området och gör det svårt, till och med dödsbringande, för de amerikanska minsveparna att rensa upp i sundet. Vadhelst som är kvar av den iranska flotten och flygvapnet trakasserar USAs flotta, då dessa prövar sina minsvepnings-operationer. Fler amerikaner stupar.
Dagen efter invasionen agerar Wall Street (och i mindre skala Tokyo, London och Frankfurtbörserna) som den alltid gör vid dylika tillfällen: irrationellt, spekulativt, där satsningar på spotmarknaden når febertoppar och får oljepriset att skjuta i höjden.
I de omedelbara efterdyningarna av den amerikanska invasionen av Iran stiger oljepriset till 200-300 dollar per fat på den öppna marknaden. Om kriget inte blir löst på några veckor kan det stiga ytterligare. Priset i de amerikanska pumparna kan då nå upp till 8-10 dollar per gallon och till ändå högre och otänkbarare nivåer efter det.
Om detta inträffar kommer landet att stängas ner. De flesta amerikaner har inte råd med den bensin de behöver för att komma till sitt arbete. Långtradare drar sina långa släp åt sidan av vägen och går helt enkelt därifrån. Mat, mediciner och andra kritiska varor kommer inte ut till affärerna. Bensin och el (det som finns kvar i de tunna lagren) är alltför dyrt för de flesta människor att ha råd med.
Barn, sjuka och gamla dör i brist på en fungerande luftkonditionering i hemmen och på sjukhusen under sommartid. Barn, sjuka och äldre dör under vintern i brist på uppvärmning. Det förekommer upplopp efter föda över hela landet. Ett penninglöst utbyte ersätter penningsystemet, ekonomin faller samman och bankerna stänger eller begränsar uttagen. Den civila oron ökar.
Polisen har inte förmåga att hålla våldet borta och blir själv offer för samma kris som resten av befolkningen. Lagarna faller sönder och undantagstillstånd proklameras under de lagstadgade bestämmelserna i Patriot Act. USAs reguljära armé och marinkår patrullerar gatorna. Den federala regeringsapparaten har flyttat till ett okänt men säkert ställe.
Förenta Staterna sjunker ner i kaos och förvandlas till ett utvecklingsland.
Dess tid som enda supermakt är över. Det blir inte värre än så.
Därefter släpper Israel sin första kärnladdning över Teheran.
David DeBatto är en fd specialagent inom arméns kontraunderrättelsetjänst, irakisk krigsveteran och medförfattare till ‘CI’serien från Warner Books och kommande ‘Counter to Intelligence’ från Praeger Security International.
övers
Ingrid Ternert
