Fredskoalitionen Göteborg

Naomi Klein i Democracy Now!

När vi idag runtom i världen knäar under de kriser som spänner över allt från skyhöga oljepriser till mat- och huskriser – hur skall vi kunna förstå den politik som USAs regering för?

Naomi Klein, författare till ”Shockdoktrinen” intervjuas i Democracy Now! den 17 juli.
I och med dagens höga oljepriser har president Bush tryckt på för att få tillstånd till oljeborrning på den yttre kontinentalsockeln och Arktis, något som hans far förbjöd redan år 1990. Att sonen nu lyfter detta förbud äger djup symbolik.

Idag har oljepriset på ett år fördubblats till 140 dollar per fat och 100 milj människor löper genom de stigande matpriserna risken att tvingas leva under existensminimum. Samtidigt befinner sig USAs husmarknad i kris och kan komma att försätta USAs två största bolåneinstitut i bankrutt – Hur skall vi kunna förstå allt detta som händer?
 

NAOMI KLEIN: Ja, idag går det verkligen en shockvåg genom människors liv. Allt hör ihop och detta försvårar bara tillvaron för varandra, vilket visar att det verkligen finns en strategi bakom. Det är vad jag menar med shockdoktrinen som finns beskriven i min bok med samma namn. 

Det finns en klar strategi, som har funnits under flera decennier och kräver en stor förändring av vårt sätt att leva och hur vår ekonomi organiseras. Särskilt hur vi sprider våra energiresurser, något som fått ett stort stöd bland människorna.

Så kommer idag Bush och säger ‘Nu ska vi borra’ och säljer myten om att vi med detta kan få oljepriset att sjunka. Det är intressant, eftersom priset fortsätter att stiga. Man löser alltså inte problemet med de höga oljepriserna genom att borra efter mer olja, vilket är vad vicepresident Dick Cheney idag går ut med. Trots att det kan ta mellan fem och tio år innan vi kan få se den oljan.

Vi ser alltså hur Bushadministrationen (liksom olje-och gasindustrin) under dessa sista månader vid makten delar ut en serie gåvor till olje-och gasindustrin genom att idag driva  frågan om att öppna Alaskas naturreservat för oljeutvinning. Samma gäller utvinning i Irak, vilket då skulle utgöra den högsta vinsten.

Vad vi nu ser är en tvåstegsprocess. Först var det kortfristiga servicekontrakt som delades ut till just de stora oljebolag som kickats ut från Irak redan under -70talet. De har nu kommit tillbaka. För tillfället finns det ingen oljelag i Irak, så därför kan inte några längre avtal om oljeutvinning tecknas. Trots att man i Kurdistan sysslar med utvinning genom olagliga kontrakt

Irak har ännu ingen oljelag. Oljan är sedan gammalt en symbol för Iraks enande. Nationalisering av oljan utgjorde hörnstenen i deras antikoloniala kamp liksom i dess grannationers. Vilket inte bara varit Saddams idé, utan kärnan i den arabiska nationalismen som sådan. Den försvaras av många krafter i Irak, särskilt av dess oljearbetare. ‘Vi behöver inga utländska multinationella företag. Vi kan klara det själva’.

De stora oljebolagen kräver höga oljepriser för att få det lönsamt med oljeborrning till havs. Till det behövs borrriggar, något som är väldigt dyrbart. Men i Irak, nej. Där är det oerhört lätt att få upp oljan. Så idén att Irak skulle behöva stora amerikanska oljebolag som Exxon, BP och Texaco i no-bid-kontrakt är mycket märklig.   

Det underliga är också att det handlar om sevicekontrakt och de utländska företag det här handlar om är inga serviceföretag. Servicekontrakten skulle samtidigt ge dessa rätten till första anbud på de långfristiga kontrakten. Vilka i sin tur skulle ge oljebolagen 75% av värdet och lämna resterande 25% till irakierna själva, något mycket ovanligt. 51% till ursprungslandet är det som brukar gälla. Samtidigt handlar det om oljefält som redan finns och är i bruk i landet. Att då lämna över 75% till utländska oljebolag skulle innebära rena rånet.

Hur kommer det sig då att oljepriserna är högre idag än någonsin tidigare och samma gäller för vinsterna? Det faktum att oljepriset är högt betyder dessutom att vinsterna är höga. Där finns alltså en spekulationsbubbla som har ersatt husbubblan. Så fort det händer något i världen, kan det leda till att priserna stiger. Allt kan få dem att stiga. Det är just detta som utmärker en klassisk spekulationsbubbla.

Det har idag uppstått en ny spekulationsbubbla på marknaden. Den nya oljeprisbubblan har sedan invasionen av Irak ersatt husbubblan i USAs ekonomi. Men Saudiarabien är inte USAs största oljeleverantör utan det är Canada. Canada är en absolut säker leverantör av olja till USA därför att man ingår i NAFTA, ‘North American Free Trade Agreement’, vilket lett till att det är absolut omöjligt för Canada att stänga av sin oljekran till USA, även om man skulle stå inför ett krig.

Leveranserna till USA måste ändå fortsätta. Därför är Canada USAs största oljeleverantör. Och detta är fullständigt förödande för Canada eftersom huvuddelen av oljan utvunnits ur TAR-sand, vilket är ett annat slags oljeindustri. Tidigare då oljepriserna var lägre ingick inte detta i världens oljereserver, inte förrän nu då priserna skjutit i höjden i samband med Irakkriget.

TAR-sanden i Canada räknas som världens största oljereserv. Miljövännerna efterlyser  idag ett moratorium för utvinning av denna TAR-sand, eftersom det bl.a krävs tre gånger så mycket fossilt bränsle för att utvinna olja ur TAR-sand, som det gör att utvinna olja från Iraks oljekällor.

Allt detta gör att de fossila utsläppen ökat dramatiskt genom utvinningen av TAR-sand, eftersom processen är så pass koldioxid-och vattenintensiv. TAR sanden gör att Canadas ekonomi går bättre idag än USAs. Den utgör också bakgrunden till oljeprisboomen i världen Något som absolut inte behöver påverka priset vid pumpen.

Den här prisbubblan har gjort att amerikanarna idag stöder oljeborrning till havs, för man tror att oljepriset med det skulle komma att sjunka. Då det som verkligen händer är att oljebolagen kanske inte ens bryr sig om att borra. Vad de istället gör är att lagra ‘leasade kontrakt’ och får därmed en mycket bättre kontroll över oljetillförseln.

Därmed kan de både släppa på och stänga av tillförseln. Och håller alltså kontroll över priset. Detta ger oljeindustrin makten att driva upp priset genom sin kontroll över utbud och efterfrågan.

Shell rapporterar t.ex idag en kvartalsvinst på 187 miljarder dollar. Samtidigt är folk mycket medvetna om klimatförändringen. Det vore därför rimligt att ta av profiterna i form av skatt på vinsten eftersom det är dessa bolag som drivit fram krisen och utnyttjat den mot oss.

Vad länderna idag själva gör ute i världen är att just detta att investera i alternativ energi och ny infrastruktur. Alltså olika sätt att utnyttja sol-och vindenergin och inte bara spekulera i dylika oljeföretag.

övers: Ingrid Ternert