| Jul ’08 |
| 2 |
| 18:00 |
Möte 2 juli kl 20.00 i Rättvisecentrets lokal
Hälsar
Moa
| Jul ’08 |
| 2 |
| 18:00 |
Möte 2 juli kl 20.00 i Rättvisecentrets lokal
Hälsar
Moa
Under våren har FNs fem permanenta medlemmar och Tyskland träffats för att återigen diskutera Irans anrikning av uran, vilket man där anser sig ha rätt till enligt internationella avtal parat med IAEAS regelbundna och godkända inspektioner. Sammantaget hamnar därför dessa sex stater på defensiven.
Iran har dessutom tecknat ett 25-årigt avtal med Schweitz om 5,5 miljarder kubikmeter gas som skall levereras varje år fram till år 2010 via en pipeline - idag under konstruktion. Det skulle kunna göra Schweitz och övriga Europa oberoende av eventuella ryska leveranser. USA rasar idag över avtalet, medan Schweitz står på sig.
Kina har då skyndat sig att teckna ett avtal om utveckling av Irans oljefält alltmedan Indien utsätts för amerikanska lobbygruppers påtryckning om att inte utveckla det gaspipelineprojekt, som planeras sträcka sig från Indien ända till Pakistan och därifrån till Iran. Detta trots det stora intresse Indien har i att kunna genomföra projektet.
Slutligen har Ryssland hastat på för att teckna ett ”memorandum of understanding” mellan oljekoncernen Gazprom och Iran och kan därmed delta i utvecklingen av de iranska olje-och gasfälten förutom det redan existerande samarbetet dessa och de franska och malaysiska bolagen om utvinning av gas från Irans South Pars-fält.
South Pars-fälten innehåller 60% av de iranska gasresurserna, vilket motsvarar en tiondedel av världens nu kända reserver. Gazprom och staten Qatar har diskuterat ett gemensamt projekt tillsammans med Iran om utveckling av de iranska gasreserverna. De tre länderna förfogar idag tillsammans över 55% av världens nu kända gasreserver.
Irans president Ahmadinejad har förklarat att Iran och Ryssland i sin egenskap av två större och mäktiga stater skulle kunna starta ett samarbete och lösa diverse problem dem emellan och därmed väl tjäna egna ömsesidiga intressen likväl som den regionala och internationella säkerheten.
Han menar att de båda länderna skulle kunna spela en effektiv roll genom att etablera en ny modell i sina internationella relationer. Men gaskartellen kom snart att hamna i svårigheter. Moskva önskade en lös gasallians medan Iran å sin sida ville forma en ny gaskartell så snart som möjligt, också för att den vägen kunna lösa sina egna politiska problem.
Ryssland däremot, som är EUs största gasleverantör, bygger sina relationer med EUs medlemsländer på basis av långsiktiga avtal knutna till världsmarknadspriset på olja. Ryssarna har inget intresse av att ändra detta samarbete för att koordinera sig med någon annan stat. Man föredrar att nätverka med andra gasproducerande länder och sinsemellan dela upp marknaden liksom transit-rutterna.
Iran och Ryssland borde inte tävla med varandra utan samarbeta på gasmarknaden. Dessutom kunde man ingå en överenskommelse, så att Ryssland kan fortsätta med att förse Europa med gas, medan Iran å sin sida kunde exportera den egna gasen österut.
Iranierna är emellertid inte särskilt pigga på det, eftersom man mycket väl vet att öst inte vare sig kan eller kommer att kunna kompensera Iran för det europeiska spåret. Under tiden hotar Ryssland och Kinas negativa hållning till fullt medlemskap att börja växa till ett irritationsmoment för Iran i Shanghai Cooperation Organization (SCO)
Rysslands dilemma är att man inte önskar skada sina relationer med USA genom att löpa linan ut i sitt samarbete med Iran. Ryssland har nog med Kosovo och Mellanösternfrågor tillika frågan om Georgien, där NATO öppet backar upp denna stat.
De sinsemellan konkurrerande intressen som Ryssland, EU och Kina har inom energisäker-hetsområdet ventilerades i början av maj då ingen önskade en konfrontation med Iran, som säger sig snart komma upp med ett förslag till lösning på denna fråga inklusive den om det egna kärnenergiprogrammet.
En större undersökning presenterad i Foreign Affairs Journal visar att detta med energikostnader är en första rangens utrikespolitiska fråga för 7 av 10 amerikaner. Den flyttar idag ner frågan om terrorism till andra plats. Undersökningen visar också hur man idag kopplar energipolitiken till frågan om den nationella säkerheten.
Pepe Escobar (forts nedan)
Den världskända undersökande journalisten Seymour Hersh beskriver tidskriften New Yorker hur Bushregimen ökat sitt anslag till ISOC, CIAs specialkommando för hemliga operationer i Iran.
Vissa operationer specificeras inte i budgeten och några kongressledamöter har haft allvarliga invändningar mot dess inriktning. Målet är att underminera den iranska regimens nukleära ambitioner och att få till stånd en regimförändring.
Det gäller också för de oppsitionella grupperna i söder, där Baluchistammen är särskilt stark. Några av lagstiftarna hade emellertid allvarliga invändningar om operationens finansiering..
Enligt federal lagstiftning måste nämligen en hemlig presidentorder utverkas vid dessa operationer och som ett minimum skall de demokratiska och republikanska ledarna i Senaten och Representanthuset informeras liksom de mest betydelsefulla medlemmarna i underrättelsekommittéerna, de sk ‘åttas gäng’.
Pengar kan därefter överföras från tidigare godkända anslag inom berörda kommittéer, där de demokratiska ledamöterna varit mer än villiga att ge sitt godkännande, medan Barack Obama hellre förordat direkta samtal.
Mer uppmuntrande ändå var inställningen hos vissa personer inom administrationen då det gällde att ifrågasätta värdet av ett förebyggande anfall. Även försvarsminister Gates skulle på mötet ha diskuterat konsekvenserna av ett dylikt anfall.
Den dåvarande chefen under amiral Mike Mullens kommando gick hårt åt idén om förebyggande anfall mot Iran. Också minst tio höga officerare insatta i dessa militära operationer hade invändningar.
Mike Mullens kommentar i sammanhanget var: ‘Låt oss i vart fall betänka att där bor 80 miljoner människor och var och en av dem är en individ. Tanken att alla på ett eller eller annat sätt, skulle utgöra en enda stor massa ser jag som ett rent nonsens.’
Då det gäller Iran menade Fallon: ‘Om jag skulle ge svar på tal om något enda av de förslag som lagts fram? Det kan ni vara säkra på. En del av dom är fullständigt idiotiska.’ Processen tycks nu vara avbruten, då det är allvarliga saker som skall upp till godkännande.
Just dylika hemliga operationer innehåller ofta suddiga gränsdragningar. Pengar har också överlämnats från en obskyr bas i västra Afghanistan till de inblandade, utan att Kongressen först har konsulterats. Allt rättfärdigat som ett led i det globala kriget mot terrorn.
Medlemmarna i dessa underrättelsekommittéer har fått en verklig överblick över de hemliga operationerna, men efter det skall också Kongressen kunna få en möjlighet att utmana Vita Huset, när det väl kommer till finansieringen. Även de demokratiska medlemmarna i Senaten och Kongressen skall efter det kunna påverka förslaget. Allt handlar om pengar, men administrationen har varit hemlighetsfull.
Fallon menar att då han kom till CENTCOM finansierade Iran alla enheter i Irak. Det låg i deras intresse att driva ut amerikanarna vilket gjorde att man beslöt att döda så många USAsoldater som möjligt – och varför inte? ‘Jag insåg att jag inte kunde lösa situationen i Irak utan att ha något stöd från dess grannar. Vi måste på något sätt involvera Iran och Syrien. Det gäller att ”sätta eld på Irak” vilket knappast kan ske såvida inte Iran gjort något dumt.’
Noam Chomsky 08/07/08 Khaleej Times
Det avtal som just nu tagit form mellan Iraks oljeminister och fyra oljebolag från Väst reser kritiska frågor om Irak och karaktären på den amerikanska invasionen och ockupationen.
Frågor som naturligtvis inte bara borde diskuteras ingående av USAs presidentkandidater utan naturligtvis av Iraks befolkning, som tycks ha liten om ens någon roll vad gäller beslut om det egna landets framtid.
Förhandlingar är på gång med Exxon Mobil, Shell, Total och BP – dessa sedan ett tiotal år tillbaka samarbetsparter i det irakiska oljebolag som nu gått samman med Chevron och andra mindre oljebolag för att förnya de koncessioner man förlorat under nationaliseringsvågen de år, då de verkliga oljeproducenterna tog över egna resurser.
De kontrakt som redan är fastlagda och uppenbarligen har skrivits av oljebolagen själva med officiell hjälp från USA, lhar legat främst i anbudshögen av över 40 andra bolag, inklusive dem i Kina, Indien och Ryssland.
‘Det har förekommit misstankar inom arabvärlden och delar av den amerikanska allmänheten att USA startade kriget i Irak av just denna anledning, nämligen att säkra de oljeinkomster som kontrakten genererar’, skrev Andrew E Kramer i the New York Times, där hans referens till ‘misstanke’ är ett understatement.
Vad mera är, det är högst möjligt att den militära ockupationsmakten tagit initiativ till en återuppbyggnad av det hatade ‘Iraq Petroleum Company’, som efter vad Milne skriver i London the Guardian hade införts under brittiskt styre för att ‘skumma av’ den irakiska förmögenheten i ett vida berömt avtal.
Senare rapportering talar om en fördröjning i budgivningen. Mycket äger rum i tysthet och det innebär ingen överraskning om nya skandaler kommer upp till ytan. Kravet kan knappast vara mer intensivt.
Irak innehåller kanske de näst största oljereserverna i världen, vilka dessutom är mycket billiga att exploatera. Ingen permafrost eller ‘tar’-sand eller djupa havsborrningar. För amerikanska planerare är det ett utropstecken att Irak förblir under amerikansk kontroll i största möjliga utsträckning, som en lycklig klienstat vilken också rymmer större amerikanska militärbaser rakt in i hjärtat av världens energireserver.
Att detta utgjort invasionens primära mål har alltid stått fullständigt klart genom dimman av motiv: massförstörelsevapen, Saddams koppling till al Qaida, införande av demokrati och kriget mot terrorismen, vilka samtidigt tydligt förutspåddes öka som en följd av invasionen.
(Läs mer…)
En händelse som ser ut som en tanke är att under den tid diskussionens vågor om FRA-lagen närmade sig stormstyrka här hemma, hettade det till ordentligt också i den amerikanska Kongressen om den nya lag om telefonavlyssning av amerikanska medborgare som också har lagts fram för godkännande.
Barack Obama anslöt sig till varenda republikansk senator och varje republikan i Kongressen förutom en genom att rösta för en legalisering av olaglig avlyssning
Se filmen om detta på http://www.salon.com Här en intervju om den nya FISA-lag som utmanar Konstitutionens fjärde tillägg där Jameel Jaffer, ledare för American Civil Liberties Union, förklarar varför den nya FISA lagen går emot det fjärde tillägget i Konstitutionen bredare än vad NSAs spionprogram gör.
WHOLESALE SURVEILLANCE Former New York Times reporter Chris Hedges explains how the new FISA legislation will handcuff him and his colleagues:
This law will cripple the work of those of us who as reporters communicate regularly with people overseas, especially those in the Middle East. It will intimidate dissidents, human rights activists and courageous officials who seek to expose the lies of our government or governments allied with ours.
….The reach of such surveillance has already hampered my work. I was once told about a showdown between a U.S. warship and the Iranian navy that had the potential to escalate into a military conflict.
I contacted someone who was on the ship at the time of the alleged incident and who reportedly had photos. His first question was whether my phone and e-mails were being monitored.
What could I say? How could I know? I offered to travel to see him but, frightened of retribution, he refused. I do not know if the man’s story is true. I only know that the fear of surveillance made it impossible for me to determine its veracity.
There are (at least) two issues here.
First, under the old law there were ways for reporters to be relatively sure that they could evade surveillance. Use random pay phones, anonymous email accounts, etc. After all, the government can’t listen to every conversation, can they?
Well, now they can, and reporters’ sources know it. It’s going to be a lot harder to convince them that it’s safe to talk.
Second, reporters who cover terrorism and the Middle East are pretty obvious targets for NSA surveillance since they talk to lots of bad guys. This surveillance is illegal, of course, and under the old FISA law it was hard to get around this because the FISA court had to issue a warrant if NSA wanted to tap the phone of an American citizen. But now?
They don’t need to directly tap reporters’ phones. They’re listening to every piece of traffic that goes through American switches and NSA computer software is picking out everything that seems interesting — and no matter what they say, doesn’t it seem likely that their algorithms are going to be tweaked to (accidentally! unintentionally!) pick up an awful lot of reporter chatter?
It’ll eventually be ”minimized,” but algorithms are infinitely malleable, they’re hard for laymen to understand, and they can almost certainly be changed to accomplish the same thing if a judge happens to order modifications.
What’s more, it hardly matters: the new law allows NSA to hold on to all those minimized conversations forever even if a judge eventually decides the surveillance was illegal.
Welcome to the wholesale surveillance state. Enjoy it.
Comments on July 11, 2008
Posted by: cmdicely
I wonder how long it will be before they propose implanting RFID chips in people. Probably first in paroled felons, then everyone convicted of a crime, then everyone arrested, then everyone when they are born or enter the US. It will be billed as keeping us safe from the bad guys.
The move for a nation-wide DNA database of everyone is already underway. First it was the convicted felons, then anyone who had been arrested. It is billed as keeping us safe from the bad guys.
Iran: Privatiseringskrig eller ekonomisk erövring?
av Michel Chossudovsky Global Research, 4 juli, 2008
En artikel där slutsatserna är väl värda att begrunda..
Är krig på gång mot Iran?
Teheran öppnar sig idag för utländskt kapital med försäljning av ett obegränsat antal statligt ägda företag. Man gör då ingen åtskillnad mellan utländska eller inhemska företag som vill köpa upp dessa fd statligt ägda företag, såvida inte ägarandelen överstiger 35%.
Så kan till exempel ett utländskt företag investera i ett iranskt stålföretag, men däremot inte köpa upp varenda stålföretag i landet. Utländska företag skall dessutom kunna föra ut vinster i den valuta som de själva önskar.
Samtidigt borde tidpunkten för detta privatiseringsbeslut noga analyseras, eftersom beslutet sammanfaller med de allvarliga hot om ett totalt krig mot Iran som framförts från amerikansk-israelisk sida ..
Privatiseringen överenstämmer också med kravet i ‘Washington Consensus’. Den Internationella ValutaFonden IMF har med viss reservation bekräftat att Teheran tänker sig en ‘kontinuerlig övergång till en livskraftig och effektiv marknadsekonomi’, men vill samtidigt poängtera att för detta krävs ett snabbare privatiseringsprogram för att inge förtroende hos investerarna.
IMF har dock lovordat programmet, vilket skall kunna föra över iranskt statligt ägande i privata händer. IMF understryker dessutom i sammanhanget, att programmet har genomförts snabbt och effektivt. Privatisering av nyckelindustrier kan från Teherans sida vara ett sätt att bemöta det krigshot som idag riktas mot landet.
Bushadministrationens krav.
IMF och Världsbanken brukar ofta konsulteras innan ett stort krig inleds. De kopplas också in i krigets efterdyningar för att tillhandahålla ‘efterkrigslån’. I den rollen har Världsbanken blivit en nyckelspelare då det gäller att föra över ’utländskt bistånd’ till både Irak och Afghanistan.
Vid första anblick verkar Teheran kunna tillmötesgå Washingtons krav och därmed också undvika ett totalt krig. De iranska tillgångarna överlämnas på silverfat till utländska investerarare, varvid det inte längre behöver existera någon strävan från amerikansk sida att med militära medel besegra Irans nya ekonomiska fronter? Mer finns dock att säga i ämnet.
Indikationer visar att Bushadministrationens huvudsakliga motiv varit att inskränka privatiseringprogrammet snarare än att låta Washington applådera det. Som ett första steg i rätt riktning sammanfaller programmet med den långtgående resolution som i maj lades fram av den amerikanska Kongressen och uppmanade till globala finansiella sanktioner riktade mot Iran. [H.CON RES 362].
Om dessa sanktioner tvingas fram, kommer de att paralysera Irans valuta- och handels transaktioner. Det är onödigt att påpeka hur detta i så fall kunde bidra till att underminera Irans privatiseringsprogram och hindra överföringen av den iranska statens tillgångar till utländsk ägo.
Vad skulle i så fall det vara för mening med att bomba Iran, om landet ändå accepterar att föra över sina tillgångar för bottenpris i utländsk ägo? Detta skulle ha skett på ett liknande sätt som i utvecklingsländer av typ Indonesien, Filippinerna, Brasilien etc
De största utländska investerarna i Iran är Kina och Ryssland, medan amerikanska företag helt lyser med sin frånvaro på listan över utländska direktinvesteringar. Däremot har Tyskland, Italien och Japan ett stort intresse av att investera i olja, gas, petrokemisk industri, kraftöverföring och byggkonstruktioner såväl som i bankväsende. Tillsammans med Kina och Ryssland är det dessa stater som tjänar mest på det iranska investeringsprogrammet.
Ett av de största motiven för de föreslagna ekonomiska sanktionerna var just att hindra utländska företag (inklusive EU och Japan) från att tillskansa sig ett större inflytande i den iranska ekonomin under Teherans de-investeringsprogram.
Sverige t.ex äger genom Svedala Industri större intressen i Irans koppargruvor. Frankrike, Japan och Korea har intressen i bilindustrin i form av licenskontrakt med utländska biltillverkare. Italiens Eni Oil co är inblandad i utveckling av gas 4 och 5 i det södra Pars-oljefältet, vilket skulle handla om 3,5 miljarder dollar. I fallen Total och Shell är det fråga om naturgasutvinning.
Medan USAs handelssanktioner håller enstaka amerikanska medborgare och företag borta från affärsuppgörelser med Iran, så har dessa heller inte tillåtelse att införskaffa iransk statsegendom under detta privatiseringsprogram, såvida inte USA lyfter sina egna handelssanktioner.
Med andra ord tjänar inte USAs privatiseringsprogram det egna landets ekonomiska och strategiska intressen. Det tenderar istället att favorisera länder med långtgående handels-och investeringsrelationer med den islamska republiken. De kinesiska, ryska, europeiska och japanska investerarna favoriseras på bekostnad av USA.
Why the US won´t attack Iran
by Tom Engelhardt AsiaTimes den 11 juli (slutet)
…. Det öppna motstånd som finns inför ett anfall mot Iran, och som den nyss avgående chefen Mike Fallon för USAs centralkommando CENTCOM demonstrerat, har skickat en ilning av rädsla bland krigskritikerna och nya attackscenarier flödat genom såväl Internet som mainstream media.
Försvarsminister Gates’ närmaste man i Pentagon, Amiral Mullen, har också enkelt visat det dåraktiga i att attackera Iran. Mullens offentliga uttalande har till och med varit starkare än det som chefen för de väpnade styrkorna i Mellanösternområdet, amiral Fallon gett uttryck för, alltså den nu avgående chefen för Mellanösterns Centralkommando.
Vid sin nyliga presskonferens i Pentagon gjorde amiral Mullen upprepade gånger klart, att han motsatte sig en attack mot Iran – vare sig den utfördes av Israel eller de egna styrkorna – och vad mera var, han föredrog en förutsättningslös dialog med Teheran, utan att Vita Huset skulle ställa upp några som helst kärntekniska krav.
Mullen, vuxen nog att inse det uppenbara i att attacker mot Irans kärninstallationer kan komma att leda till de nackdelar ”som vi helt enkelt inte är rustade för att handskas med, inte nu under kriget i Irak eller det i Afghanistan.” Något som Fallon i Pentagon också har poängterat på presskonferenser.
Verklighetens tyngd
Poängen är att det inom vicepresident Cheney’s administration finns en mäktig fraktion, som tycks sparat sin sista ammunition för ett anfall mot Iran. Frågan är då naturligtvis: Är dessa ledare fortfarande kapabla att ‘skapa och införa sin egen verklighet på vår planet?
Varje tickande uppåt i oljepriset säger ‘nej’. För var dag som går blir det bara värre att dra sig ur ett krig mot Iran. I så fall skulle en lätt panik kunna uppstå överallt i den politiska Internetvärlden och även inom mainstreammedia. Men det viktigaste ändå är att inte göra misstaget att överskatta de politiska aktörerna eller underskatta kraften hos de pilar som avlossas mot dessa.
Det vore idag ett rimligt antagande, vilket det kanske inte var för ett år sedan, att när det väl kommer till kritan skulle man inte kunna starta ett anfall mot Iran, för även om viljan skulle finnas, kanske möjligheten hade saknats.
I så fall tvingades man gå emot det amerikanska folkets otyglade vilja; mot de ledande militära befälhavare, som även om de är tvingade att lyda en direkt presidentorder, också förfogar över andra sätt att få sin vilja känd; då gentemot nyckelfigurer inom den amerikanska administrationen och framför allt gå emot den verklighet som redan tynger dessa på ett förbluffande sätt – och då fortsätter öka.
Och ändå – med tanke på de galna spelare och dystopiska drömmare som ändå funnits under historiens förlopp - man ska aldrig säga aldrig
USAs pro-israeliska lobby går indirekt dessa mäktiga finansintressens ärenden. Washington däremot bryr sig föga om Israels säkerhet. Att man där i händelse av ett krig med Iran riskerar bli den främsta måltavlan för Teherans hämndattacker.
Däremot är ett vidare mål för USA, att med stöd från den egna militär-ekonomiska makten skapa ett exklusivt amerikanskt inflytande över hela Mellanöstern.
övers: Ingrid Ternert
Big Brother Database Recording All Our Calls
av Matthew Hickley
— De planer som funnits på en väldig databas för övervakning av hela den engelska befolkningen har nyligen avslagits som ett ‘steg alltför avlägset britternas sätt att leva’.
Som i ett Orwellskt drag lägger inrikesministeriet fram ett förslag om att lagra varje telefonsamtal, e-mail, text-meddelande och internetsökning i avsikt att bekämpa terrorism och andra allvarliga brott.
Men Richard Thomas som ansvarar för att hålla ett vakande öga över privatlivets helgd varnar för att människors traditionella fri och rättigheter idag allvarligt hotas av en smygande statlig övervakning.
Förutom en bristande förmåga hos regeringen att upprätthålla datasäkerheten, har samtidigt ett förslag lagts fram som idag rest ‘allvarliga tvivel’, förklarar han.’För det första, kommer förslaget då att rättfärdiga de risker vi i så fall skulle stå inför? Vill vi verkligen att staten får veta alltfler detaljer och mer och mer aspekter om vårt privatliv?
Vilka än fördelarna tycks vara, rättfärdigar verkligen detta en sådan omåttlig övervakning? Innebär inte det ett alltför stort avsteg från det brittiska sättet att leva? Målet är nämligen att låta polisen eller MI5 få tillgång till exakta tidpunkten för ett telefonsamtal, numret, samtalets längd och i händelse av mobilsamtal, varifrån det kommer med en precision av ett par hundra meter.
Något liknande gäller e-mails. Dessa erbjuder detaljer som när de har skickats och vem mottagaren är och var. En polisgenomgång av en misstänkts dator kan sedan undersöka hårddisken och få tillgång till särskilda meddelanden. Innehållet i telefonsamtalen kan däremot inte återfinnas, såvida de inte fångas upp under samma tidpunkt.
Thomas´ varningar delas av privatpersoner som börjat undersöka frågan, i och med att nämnda Big Brothers gett regeringen exempellösa möjligheter om de så skulle vilja, att få tillgång till vanliga människors intima privata uppgifter.
Thomas utnyttjade publiceringen av sin nya årsrapport för att få möjlighet att tala ut om lagförslaget efter att ministrarna tidigare i år avslöjat sina avsikter och intentioner. Han beskrev då vilka de ändrade rutiner var som gör att den nya lagen kan ge tillgång till olika kommunikationsdata.
Det finns även misstankar om att uppgifter kan komma att delas med utländska makter – som då amerikanarna krävde att få tillgång till personliga detaljer om flygpassagerare – något som slarviga tjänstemän eller hackers tog fram på internet..
Kritiker menar att det i samlingssalar redan finns en extraordinär övervakning under den kontroversiella lagen ‘Investigatory Powers Act’, liksom då det gäller mindre ändamål t.ex att undersöka klotter eller kontrollera om föräldrar bryter mot reglerna för skolors upptagningsområde.
Under den nya ordningen får myndigheter samtidigt tillgång till en nästan otänkbar mängd personliga data. Idag kan polisen och MI5 gå igenom telefonbolagens kundregister, men bara med fullmakt att undersöka individuella konton. Som mr Thomas framhåller: ‘Jag är absolut säker på att en målinriktad och vederbörligt godkänd avlyssning av misstänktas telekommunikation utgör en ovärderlig tillgång i kriget mot terrorismen och annan allvarlig kriminalitet.’
‘Men då måste det finnas en fullständigt öppen offentlig debatt om vad som skulle kunna rättfärdiga den och innebörden av denna särskilt upprättade databas, vilken är potentiellt tillgänglig för en bred skara lagtvingande myndigheter – vilka nu kommer att kunna förfoga över detaljer som gäller varje människas telefon- och internetkommunikation.
‘Vill vi verkligen att polisen, säkerhetstjänsten och andra statliga organ skall få tillgång till fler och fler aspekter av våra privatliv?’ Parlamentsledare inom oppositionen förklarade att regeringens misslyckande vad gäller skydd av privata uppgifter – framför allt då man förlorat hela sin databas med uppgifter om barnbidrag och miljontals människors finansiella uppgifter – med detta visat att den inte kunnat skydda en sådan väldig vollym av uppgifter på ett säkert sätt, och att förslaget därför borde avslås omedelbart.
Uppskattningsvis tre miljarder email skickas i Storbritannien varje dag och förra året sändes 57 miljoner textmeddelanden. Inrikesdepartementet har nyligen försvarat nödvändigheten av att upprätthålla sin övervakning ‘up to date’ med en förändrad internetteknologi, och förklarade i och med det att fullständiga detaljer om de planer de har skall publiceras senare i år som en del av den nya kommunikationsdata-lagstiftningen.
Tjänstemän menar att internet snabbt har revolutionerat kommunikationen och att det blivit viktigt för övervakande myndigheter att kunna hålla sig a jour med teknologin då man bekämpar allvarlig kriminalitet och terrorism. Britternas var först i världen med att år 1995 införa en DNAdatabas för brottsbekämning vilken idag är störst.
Från början tog man prov från arresterade, vilket förstördes om personerna inte fälldes. Idag tas prov från alla som arresteras utan att först fråga dessa om lov, och även när de är oskyldiga. Provet läggs in i databasen och stannar där för evigt, till synes utan någon möjlighet att få det avlägsnat. Därför är det ingen överraskning att nya data läggs in i en takt av en miljon om året.
Kontroll av nummerplåtar
Polisen utnyttjar hundratals kameror för att registrera bilnummer över hela Storbritannien, vissa vid fasta punkter och en del i bilar.
Datorer kan sedan jämföra numren med de som finns i en nationell databas över stulna bilar eller sådana vars ägare är efterlyst. Varje sökning tar ungefär fyra sekunder. Sedan förra året har regeringen också låtit utveckla en central databas som registrerar detaljer varje gång en bil passerar en ANPRkamera – var som helst i Storbritannien.
övers: Ingrid Ternert
När vi idag runtom i världen knäar under de kriser som spänner över allt från skyhöga oljepriser till mat- och huskriser – hur skall vi kunna förstå den politik som USAs regering för?
Naomi Klein, författare till ”Shockdoktrinen” intervjuas i Democracy Now! den 17 juli.
I och med dagens höga oljepriser har president Bush tryckt på för att få tillstånd till oljeborrning på den yttre kontinentalsockeln och Arktis, något som hans far förbjöd redan år 1990. Att sonen nu lyfter detta förbud äger djup symbolik.
Idag har oljepriset på ett år fördubblats till 140 dollar per fat och 100 milj människor löper genom de stigande matpriserna risken att tvingas leva under existensminimum. Samtidigt befinner sig USAs husmarknad i kris och kan komma att försätta USAs två största bolåneinstitut i bankrutt – Hur skall vi kunna förstå allt detta som händer?
NAOMI KLEIN: Ja, idag går det verkligen en shockvåg genom människors liv. Allt hör ihop och detta försvårar bara tillvaron för varandra, vilket visar att det verkligen finns en strategi bakom. Det är vad jag menar med shockdoktrinen som finns beskriven i min bok med samma namn.
Det finns en klar strategi, som har funnits under flera decennier och kräver en stor förändring av vårt sätt att leva och hur vår ekonomi organiseras. Särskilt hur vi sprider våra energiresurser, något som fått ett stort stöd bland människorna.
Så kommer idag Bush och säger ‘Nu ska vi borra’ och säljer myten om att vi med detta kan få oljepriset att sjunka. Det är intressant, eftersom priset fortsätter att stiga. Man löser alltså inte problemet med de höga oljepriserna genom att borra efter mer olja, vilket är vad vicepresident Dick Cheney idag går ut med. Trots att det kan ta mellan fem och tio år innan vi kan få se den oljan.
Vi ser alltså hur Bushadministrationen (liksom olje-och gasindustrin) under dessa sista månader vid makten delar ut en serie gåvor till olje-och gasindustrin genom att idag driva frågan om att öppna Alaskas naturreservat för oljeutvinning. Samma gäller utvinning i Irak, vilket då skulle utgöra den högsta vinsten.
Vad vi nu ser är en tvåstegsprocess. Först var det kortfristiga servicekontrakt som delades ut till just de stora oljebolag som kickats ut från Irak redan under -70talet. De har nu kommit tillbaka. För tillfället finns det ingen oljelag i Irak, så därför kan inte några längre avtal om oljeutvinning tecknas. Trots att man i Kurdistan sysslar med utvinning genom olagliga kontrakt
Irak har ännu ingen oljelag. Oljan är sedan gammalt en symbol för Iraks enande. Nationalisering av oljan utgjorde hörnstenen i deras antikoloniala kamp liksom i dess grannationers. Vilket inte bara varit Saddams idé, utan kärnan i den arabiska nationalismen som sådan. Den försvaras av många krafter i Irak, särskilt av dess oljearbetare. ‘Vi behöver inga utländska multinationella företag. Vi kan klara det själva’.
De stora oljebolagen kräver höga oljepriser för att få det lönsamt med oljeborrning till havs. Till det behövs borrriggar, något som är väldigt dyrbart. Men i Irak, nej. Där är det oerhört lätt att få upp oljan. Så idén att Irak skulle behöva stora amerikanska oljebolag som Exxon, BP och Texaco i no-bid-kontrakt är mycket märklig.
Det underliga är också att det handlar om sevicekontrakt och de utländska företag det här handlar om är inga serviceföretag. Servicekontrakten skulle samtidigt ge dessa rätten till första anbud på de långfristiga kontrakten. Vilka i sin tur skulle ge oljebolagen 75% av värdet och lämna resterande 25% till irakierna själva, något mycket ovanligt. 51% till ursprungslandet är det som brukar gälla. Samtidigt handlar det om oljefält som redan finns och är i bruk i landet. Att då lämna över 75% till utländska oljebolag skulle innebära rena rånet.
Hur kommer det sig då att oljepriserna är högre idag än någonsin tidigare och samma gäller för vinsterna? Det faktum att oljepriset är högt betyder dessutom att vinsterna är höga. Där finns alltså en spekulationsbubbla som har ersatt husbubblan. Så fort det händer något i världen, kan det leda till att priserna stiger. Allt kan få dem att stiga. Det är just detta som utmärker en klassisk spekulationsbubbla.
Det har idag uppstått en ny spekulationsbubbla på marknaden. Den nya oljeprisbubblan har sedan invasionen av Irak ersatt husbubblan i USAs ekonomi. Men Saudiarabien är inte USAs största oljeleverantör utan det är Canada. Canada är en absolut säker leverantör av olja till USA därför att man ingår i NAFTA, ‘North American Free Trade Agreement’, vilket lett till att det är absolut omöjligt för Canada att stänga av sin oljekran till USA, även om man skulle stå inför ett krig.
Leveranserna till USA måste ändå fortsätta. Därför är Canada USAs största oljeleverantör. Och detta är fullständigt förödande för Canada eftersom huvuddelen av oljan utvunnits ur TAR-sand, vilket är ett annat slags oljeindustri. Tidigare då oljepriserna var lägre ingick inte detta i världens oljereserver, inte förrän nu då priserna skjutit i höjden i samband med Irakkriget.
TAR-sanden i Canada räknas som världens största oljereserv. Miljövännerna efterlyser idag ett moratorium för utvinning av denna TAR-sand, eftersom det bl.a krävs tre gånger så mycket fossilt bränsle för att utvinna olja ur TAR-sand, som det gör att utvinna olja från Iraks oljekällor.
Allt detta gör att de fossila utsläppen ökat dramatiskt genom utvinningen av TAR-sand, eftersom processen är så pass koldioxid-och vattenintensiv. TAR sanden gör att Canadas ekonomi går bättre idag än USAs. Den utgör också bakgrunden till oljeprisboomen i världen Något som absolut inte behöver påverka priset vid pumpen.
Den här prisbubblan har gjort att amerikanarna idag stöder oljeborrning till havs, för man tror att oljepriset med det skulle komma att sjunka. Då det som verkligen händer är att oljebolagen kanske inte ens bryr sig om att borra. Vad de istället gör är att lagra ‘leasade kontrakt’ och får därmed en mycket bättre kontroll över oljetillförseln.
Därmed kan de både släppa på och stänga av tillförseln. Och håller alltså kontroll över priset. Detta ger oljeindustrin makten att driva upp priset genom sin kontroll över utbud och efterfrågan.
Shell rapporterar t.ex idag en kvartalsvinst på 187 miljarder dollar. Samtidigt är folk mycket medvetna om klimatförändringen. Det vore därför rimligt att ta av profiterna i form av skatt på vinsten eftersom det är dessa bolag som drivit fram krisen och utnyttjat den mot oss.
Vad länderna idag själva gör ute i världen är att just detta att investera i alternativ energi och ny infrastruktur. Alltså olika sätt att utnyttja sol-och vindenergin och inte bara spekulera i dylika oljeföretag.
övers: Ingrid Ternert
| Jul ’08 |
| 22 |
| 18:00 |
Tisdagen den 22 juli kl 18 är det EPA (European Peace Action)-träff på
Ofogkontoret. Viktoriahuset (dörren jämte Folkets Bio trappan upp och sedan tv )
Kanonbra om alla som är intresserade av att göra något, litet eller stort (eller vill veta mer) kan vara där! hälsar Petter Joelson
Powered by WordPress