juli « 2008 « Fredskoalitionen Göteborg

24 juli, 2008

Det centralasiatiska kriget om oljan där Bush ständigt går bet

Filed under: Afghanistan,Fred,Iran,Miljö,NATO,nya,Sverige,USA — ingrid @ 21:54

Färska uppgifter visar än en gång att de krig i Afghanistan och Irak som Bushadministrationen driver framförallt handlar om gas och olja.
av Pepe Escobar Asia Times 4 juli

I CentralAsien…
balanserar Bush/Cheney vid sidan av ännu en spricka i den officiella politik som har förts alltsedan Bill Clintons dagar om det ‘Nya Stora Spelet om Centralasiens Olja’, i försöken att hindra Ryssland och Iran att dominera inom energiområdet.

Turkmenistan, Afghanistan, Pakistan och Indien undertecknade i april ett ramavtal på $7.6 miljarder för utveckling av ett naturgasprojekt (TAP) genom dessa länder ända från Turkmenistan i norr till Pakistan i söder och möjligen också därifrån till Indien. I så fall skulle det komma att skära rakt igenom södra delen av Afghanistan med sin Kandaharprovins, där idag ny-talibanerna glatt omringar NATOs styrkor.

Byggnationen var tänkt att starta år 2010, med gasleveranser redan år 2015 och skulle då backas upp av den Asiatiska Utvecklingsbanken i Manila. President Hamid Karzais regering i Afghanistan, som knappast ens kan garantera säkerheten på några få gator i centrala Kabul, har på ett Hollywoodmässigt sätt avvisat eventuella tvivel från dessa intet ont anande kunder, att han inte bara kan avlägsna de miljoner landminor som idag blockerar TAPIs rutt, utan också själva talibanerna.

Oundvikligen har nu USAs vice utrikesminister Richard Boucher vägts in i matchen, där han säger att USA har ett ”fundamentalt strategiskt intresse” av Afghanistan, utan att för den skull göra en enda referens till ord som ‘olja’ eller ‘gas’. I realiteten tror Bush/Cheney sig om att med detta drag kunna blockera denna IPI-pipeline mellan Iran -Pakistan -Indien, också kallad ‘fredspipeline’. Feta chanser. De tre staterna är ombord och denna pipeline på gång för leverans av iransk gas till Sydasien.

Det nya USAäventyret har samtidigt skickat ett frenetiskt blinkande rött ljus till kärnan av Canadas regering, som idag överväger den geopolitiska mardröm som det innebär att hålla egna trupper vid sidan om NATOs till skydd för en känslig pipeline i en krigszon. De konservativa vid makten i Canada har nämligen tidigare utfäst sig att hålla trupper stationerade i Afghanistan, åtminstone till år 2011.

En rapport har just lagts fram med titeln ‘A Pipeline Through a Troubled Land: Afghanistan, Canada and the New Great Energy Game’, författad av John Foster, energiekonom och fd ledande ekonom inom PetroCanada. Han beskriver där hur TAPI i Afghanistan fungerar som en framtida ‘energibro’ mellan Central- och Sydasien. Men Foster är mycket bekymrad: ”Kravet på ‘energisäkerhet’ riskerar omedvetet att dra in Canada i ett nytt ‘Great Energy Game’, alltså ett stort spel om energin.

Om man har investerat, måhända rusig av afghanskt opium, i ett sådant pipelinebygge – vilket är jättelikt- skulle Afghanistan kunna håva in upp till 160 miljarder dollar om året i transitavgifter. OK, det verkar kanske inte så dystert med tanke på att detta motsvarar hälften av Karzaies nuvarande årliga statsintäkter. Talibanerna skulle då älska att få sin bit av kakan.

Glöm detta med att ‘ge de afghanska kvinnorna frihet’. TAP’s berg-och-dalbane-historia går tillbaka till mitten av 1990-talet, då den Californien-baserade Unocal och Clintons maskineri fjäskade för talibanerna. Vid detta tillfälle slog Unocal sina konkurrenter som hade argentinska Bridas i täten.

Förhandlingarna bröt samman pga pengar – dessa otrevliga transitavgifter. Vid G8 gruppens sammankomst i Neapel i juli 2001 bestämde man att USA skulle få undan talibanerna till i oktober 2001. Sedan dess kom 11september emellan och fick i viss mån tidplanen accelererad..

En av de första vinsterna utifrån USAs bombningar av Afghanistan år 2001 var, att Afghanistan’s, Pakistan’s och Turkmenistan’s ledare senare på året undertecknade en överenskommelse om att gemensamt bygga TAP (‘Trans-Afghan Pipeline’). Ryssarna beslutade att vänta med sitt drag, vilket kom att levereras september 2006.

Gazprom hade då accepterat den 40%-iga prisökning som president Nyazov hade krävt för sin turkmenska gas. I gengäld mottog Ryssland värdefulla gåvor: kontrollen över Turkmenistans gasöverskott till år 2009; rysk förtur till utvinningen av de nya Yolotan gasfälten, vilket fick Turkmenistan att dra sig ur det transkaspiska pipelineprojektet. Den turkmenska presidenten utfäste sig dessutom att leverera all sitt lands gas till Ryssland.

Redan död vid sin ankomst ligger nu TAP nere. Detta är det ‘goda’ (osynliga) afghanska kriget, så som den amerikanska presidentkandidaten Obama ser det. USAs plan har alltid varit att förleda Turkmenistans president till att förse USAs pipeline genom Baku-Tblisi-vid Svarta havet med turkmenisk gas, för att därifrån ledas över till TAP. Detta utgjorde en del av USAs stora strategi för ett ”större CentralAsien” centrerat till Afghanistan och Indien.

Men Bush/Cheney ger aldrig upp. Och Indien fortsätter med sin pipeline från Iran och Turkmenistan, som nu säljer allt sitt gasöverskott till Ryssland. Vem skulle då behöva denna $7.6 miljarder dyra 1600 km långa stålorm, ringlande sig igenom en krigszon?

övers: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

26 juli, 2008

Karzai skyddar drogbaronerna

Filed under: Afghanistan,Fred,nya,USA — ingrid @ 17:04

Tidningen Dailymailnews i Pakistan anklagar president Karzai i Afghanistan för att spela med USA av politiska skäl för att skydda landets knarkbaroner.

Enligt Schweich, som tidigare varit ansvarig inom USAs Statsdepartement för drogbekämningen i Afghanistan och för reformering av dess rättsväsende, lägger Afghanistans president Hamid Karzai hinder i vägen för drogbekämpningen inom landet. Ändå produceras idag mer än 90 procent av all världens opium i Afghanistan och den andelen bara ökar.

Men USAs regering understryker trots anklagelserna sitt fortsatta stöd till Karzai. Schweich har då nyligen på New York Times webbsida skrivit att ”narco-korruptionen leder ända upp till toppen av den afghanska regeringen”.

Karzai svarade att det utan tvekan förekom en del drogsmugglare, men att majoriteten av dessa tillhör den internationella maffia som inte är stationerad i Afghanistan. Ändå finns det mer att tillägga i ämnet, mycket mer.. För drogproduktionen i Afghanistan har dramatiskt ökat alltsedan USA invaderade landet år 2001, då man slängde ut talibanerna.

Den areal som idag utnyttjas till odling av opiumvallmo har sedan år 2003 fördubblats och landet producerar nu 93% av all världens opium – vilket utgör råmaterial i heroinframställning.

Internationella trupper i landet menar att talibanerna finansieras genom droghandeln. Hillary Mann Leverett, som varit Nationell Säkerhetsrådgivare i Afghanistan berättade för Al Jazeera att USA år 2002 kände till att de afghanska makthavarna var involverade i drogsmuggling.

Istället för att bekämpa droghandel och korruption knöt president Karzai till sig sin egen bror - som är landets största heroinsmugglare och dömd heroinhandlare - till regeringens innersta cirkel och chef för kontrollen över droghandeln.

Det är därför på sin plats att rekapitulera de uppgifter som avslöjats i den artikel som publicerats i pakistanska The Daily Mail redan den 17 juli 2008 The Daily Mail Islamabad Makhdoom Babar

Karzai’s bror – världens största heroinsmugglare. Indien bidrar till landets’drogindustri’
Brodern till Afghanistans president driver ‘heroinlaboratorier’ över hela Afghanistan och är förmodligen världens största heroinexportör.

Indiens ‘diplomatiska’ närvaro i Afghanistan är större än USAs. Indien utnyttjar drogpengar för att träna terrorister, som sedan skickas till Pakistan. Den första attack som inträffade i Pakistan genom denna indisk-afghanska drogfinansierade grupp ägde rum i juli 2003 mot en shiamoské i Quetta, då 53 pakistanier dödades.

Pakistanska Islamabad vägrar att ställa Karzairegeringen till ansvar och har nog med att lugna Kabul

av Makhdoom Babar The Daily Mail 17 July 2008

Ett team journalister som arbetar för The Daily Mail i Pakistan har undersökt drogtrafiken i Afghanistans och gjorde därmed uppseendeväckande avslöjanden: Izzatullah Wasifi, brodern till den afghanske presidenten Hamid Karzai, har den 15 juli 1987 varit arresterad av de amerikanska myndigheterna i Caesars Palace, Californien, tillsammans med sin fru, för smuggling av högkvalitativt heroin. Wasifi dömdes till tre år och åtta månaders fängelse medan hans fru fick tre års skyddstillsyn.

Efter bildandet av Karzais regering i Kabul utnämndes brodern Wasifi till guvernör i Farah-provinsen och därefter till en alltigenom mäktig chef för Afghanistans oberoende antikorruptionsbyrå med ansvar att förhindra opiumodling och heroinproduktion med dess illegala export.

(Läs mer…)

Kommentering avstängd

30 juli, 2008

Obama och talibanerna

Filed under: Afghanistan,nya — ingrid @ 02:57

Obama and the Taliban
29 juli Asia Times
av historieprofessor Mark LeVine

..Talibanrörelsens snabba uppgång till makten i Afghanistan berodde inte främst på deras förhärskande konservativa ideologi. Den grundade sig också på det stöd som man fiått från majoriteten av landets ekonomiskt marginaliserade pashtun-befolkning, samtidigt med den förhärskande korruptionen i landet, viken länge utgjort en plåga inom ekonomin och politiken.

Även många av de afghaner som motsatt sig talibanernas stränga kulturella och moraliska politik kom att acceptera den stränga salafism som fanns inom den tidigare mer öppna och toleranta islamska moralen och kulturen. Och att detta var värt priset att betala för den ökande säkerhet och minskande korruption som följt i spåren av den ökande makten inom rörelsen.

Men väl vid makten 1996 hamnade den talibanska staten, eller det ”Islamiska emiratet”, i ett bottenlöst misslyckande. Rörelsens ledare och övriga involverade visade sig vara både ointresserade och inkapabla att regera, och ägnade sig hellre åt att tvinga igenom sin egen ifrågasatta islamska legitimitet och att dra till sig extremister från hela den muslimska världen, än att bygga upp nationella institutioner och den infrastruktur som landet så väl behövde efter decennier av brutala krig.

Då USA väl invaderat landet år 2001 och störtat talibanregimen, blev dessa återigen ganska otydliga att definiera som företeelse – och med det också svåra att bekämpa. Utifrån sin fortsatt starka ställning inom de pashtunsla afghanska regionerna och in i närliggande Pakistan med dess pashtundominerade nordvästra delprovins, fortsätter rörelsen att appellera till de båda samhällenas mest marginaliserade delar.

Utifrån detta ser det bekymmersamt ut att Obama och de flesta med honom inom USAs utrikespolitiska etablissimang väljer att beskriva talibanerna som om de utgjorde en ren och tydligt definierad terroristorganisation med ringa stöd bland afghanerna, varför de skulle kunna uppsökas och bekämpas av USA med ett rimligt mått av tillförsikt och som Obama hoppas, med hjälp av ett ökat antal europeiska styrkor.

Denna uppfattning, som också kan gälla Hamas i Palestina och Hizbollah i Libanon, är i samtliga tre fall på liknande sätt felaktig. Denna brist på förståelse hjälper till att förklara varför samtliga dessa tre rörelser förblivit så svåra att besegra av helt överlägsna militärmakter.

Om USA med allierade fortsätter sitt krig mot talibanerna väl inne i nästa decennium (eller i varje fall om administrationen gör det), skulle det tillkomma för Obama och hans republikanska motpart att exakt förklara vilka de ”talibaner” är, som man med ett ännu större ursinne än tidigare planerar att nerkämpa.

Skulle då varje religiös konservativ pashtun som kämpar mot USAs ockupation vara ”taliban” och därmed utgöra ett legitimt militärt mål? Hur är det i så fall med det vida större antal afghaner som helt enkelt ger talibanerna sitt stöd, är dessa också ”fientliga kombattanter”? Är de 78 civila afghaner som dödats under juli månad kanske ett accepterat antal dödade ”collateral damage” i en dylik strid?

Lika viktigt att fråga sig är om USA med allierade enligt vår internationella rätt och FNstadgan upprätthåller legitimiteten att infånga, fängsla och även döda afghaner, bara för att misstankar finns att de skall ha lierat sig med de politiska eller religiösa trosuppfattningar som liknar dem talibanerna har, eller till och med kämpat tillsammans med dessa?

De här frågorna ger ett pedantiskt intryck utifrån det faktum att det vanligen anses vara en angelägen uppgift att bekämpa islamistisk extremism. Men om man tar i beaktande att upp till 90% av de som fängslats av USA ALDRIG har varit inblandade i något som liknar terrorism, så blir betydelsen av frågorna uppenbar.

Vad mera är, samma slarviga logik som styrt USAs fängslande har också varit vägledande för dess användande av tortyr, hemliga flygtransporter och annan politik som klart strider mot den internationellt erkända lagstiftning som rör rättvisa och våra mänskliga rättigheter, och därmed ytterligare ansträngt våra chanser att kunna genomföra ”kriget mot terrorn”.

..Det vore därför välkommet om Obama och McCain, som första åtgärder de tar sig för, ville berätta för amerikanarna, europe’erna och afghanerna hur man tänkt sig rätta till dessa problem utan att först behöva upprepa samma misstag som tidigare, vilket lett till talibanernas och al Qaidas uppkomst och fortsatta livskraft.

övers: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

« Newer Posts