Nederlag i Irak?
av Mike Whitney 30/07/08
Studera pantbankerna, härbärgena för de hemlösa och det växande antalet tomma förstäder. Förenta Staterna startade inte invasionen av Irak för att ‘stoppa våldet’. Detta var aldrig något mål. Det är alltså idiotiskt att säga att den irakiska ‘svallvågen’ har nått sitt mål. Så är inte fallet. Inte heller har ‘svallvågen’ skapat utrymme för en politisk lösning; vilket är en annan meningslös slogan som Bushgänget ständigt upprepar.
Den politiska agendan i Irak har fullständigt misslyckats. Detta vet vi eftersom den shialedda regeringen bett USA att lämna landet ‘så snart som möjligt’ och att man då sätter en ‘tidtabell för sitt tillbakadragande’. Inte en ‘tidshorisont’ som administrationens lögnmakare föredrar att kalla det; utan en tidtabell, vilket betyder ett fixt datum då Förenta Staterna måste lämna landet.
Uppgiften har misslyckats; det är hur uppenbart som helst. Inget att diskutera. Vad svallvågen i realiteten bevisar är att etnisk rensning fungerar. Bagdad har varit en stad med omkring 65% Sunni. Nu finns där nära 75% Shia. De flesta av de miljoner eller så irakier som dödats i konflikten och den största delen av de 4 miljoner som antingen blivit internt förflyttade eller flyktingar, är förmodligen Sunni. Det är viktigt och något som amerikanarna borde inse.
‘Svallvågen’ skapades för att dölja vad som verkligen höll på att tilldra sig på marken; en etnisk rensning i massiv skala. Ingen kan säga emot detta. Sunnis har blivit effektivt bortrensade från huvudstaden. Vilket inte är någon ´politisk lösning´ utan ett krigsbrott.
Viktigare än så är att amerikanarna har hjälpt shia att vinna sitt krig mot sunni. Shia kontrollerar idag Bagdad och sunni kommer aldrig tillbaka. Det är därför shia övergår till nästa fas i sin strategi, vilket är kravet på att de främmande trupperna lämnar landet. Så åtminstone på ett sätt har ‘svallvågen’ fungerat. Den har hjälpt shia och deras allierade i Teheran att vinna kriget. Bush har därmed hjälpt till att stärka Ahmadinejad. Var detta målet?
Shia saknar regeringserfarenhet. Det har sedan hundratals år tillbaka alltid varit den roll som sunni axlat. Det betyder inte att man är oförmögen att styra utan bara att Bush har beslutat bryta den tidigare imperietraditionen för kolonial verksamhet. I vanliga fall brukar imperiemakter välja att bara avlägsna några hundra av de politiska ledarna i toppskiktet och i övrigt lämna det rådande systemet intakt, så att samhället skall kunna fortsätta att fungera med ett så litet sönderfall som möjligt.
Men så är inte fallet då det gäller Bush. Han väljer att raka av landet till grunden; riva sönder den samhälleliga strukturen, förstöra den känsliga infrastrukturen och sprida kaos, vitt och brett. Som författaren Nir Rosen säger: ”Irak existerar inte längre”.
Bush har inte infört demokrati genom att låta shia ta kontrollen över regeringsapparaten, utan anarki och sekteristiskt hat. Tanken att skapa en Shiastjärna i Mellanöstern är en del av denna knäppa teori som kokats ihop i en av Washingtons tankesmedjor.
Tänk er bara om ryssarna skulle invadera USA och hade bestämt sig för att den snabbaste vägen till politisk stabilitet skulle vara att sopa undan regeringen, upplösa byråkratin och tillsätta oerfaret folk från de fattigaste delarna av innerstaden och förstäderna för att styra landet. Det är denna nivå av idioti som gäller för Bushadministrationen. En strategi som hittills har kostat över en miljon irakiers liv. Det är ett högt pris för dumhet.
Det fanns aldrig den minsta chans att USA skulle kunna lyckas med att införa strategiska utposter i hjärtat av arabvärlden. Något som var dödsdömt från början. Bushadministrationen pekar idag på att det temporära lugnet i våldsutövningen är tecken på framgång, men där tar man rejält miste och använder sig av fel måttstock. Det irakiska motståndet har bara uppnått det som varje gerillaarmé hoppas på; man har underminerat sin fiendes möjlighet att föra krig.
USA stöter idag på ett växande motstånd mot sin imperiepolitik runtom i världen men är inte i stånd att möta detta motstånd, eftersom armén är bunden till Irak. Detta har snabbt blivit en av de största orsakerna till oenighet i 2008 års politiska kampanj. Världen seglar ifrån USA och kommer inte tillbaka vare sig Obama eller McCain blir vald. Supermaktsmodellen för global maktutövning är på väg ut.
Det verkliga sättet att mäta framgång eller misslyckande i Irak är att gå till USAs budget som plötsligt ökat till nära 500 miljarder dollar. Det beror i första hand på denna oändliga konflikt i Mellanöstern med sina enorma kostnader. Den amerikanska konsumenten har inte förvirrats av svallvågsretoriken. Han vet att de förlorar. Han är inte blind utan upptäcker tecken på nederlag varje gång han rullar fram till bensinpumpen: Fyra dollar per gallon bensin, är det ett tecken på seger eller nederlag? Något som inte betraktas som vetenskap i den gängse meningen.
Återigen. De enskilda striderna och oroligheterna i Irak betyder ingenting; vad som verkligen spelar någon roll är förmågan att starta krig, och den är grundligt försvagad. I slutet av år 2009 skall trupperna börja skickas hem, såvida de inte tänker stanna kvar och kriga med slangbellor och pilbågar. Husmarknaden kollapsar, det finansiella systemet smälter ihop och landet går mot den värsta finansiella krisen någonsin under sin 230-åriga historia. Sök inte i Irak efter bevis på USAs nederlag. Sök dem på hemmafronten.
övers: Ingrid Ternert
