Konflikten i Georgien
War in the Caucasus: Towards a Broader Russia-US Military Confrontation? Michel Chossudovsky 2008-08-10
Georgien är en fd sovjetisk delrepublik som ligger strategiskt till och styrs av en klassiskt USA-uppbackad president. Georgien agerar inte militärt utan samtycke från Washington. Det georgiska överhuvudet är ombud för USA och Georgien är de fakto ett USAprotektorat.
Vem står bakom denna militära dagordning? Vilka intressen ligger bakom? Vad är syftet med denna militära operation?
Det finns bevis för att USAs militär och NATO noggrant samordnat attackerna. Moskva har anklagat NATO för att uppmuntra Georgien. Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov underströk den destabiliserande effekten av den utländska militära hjälpen till Georgien.
”Detta bekräftar våra många varningar till det internationella samfundet att det är nödvändigt att vara uppmärksam på Georgiens enorma vapeninköp under en följd av år. Nu kan vi åse hur dessa vapen används i händerna på de georgisk säkerhetsstyrkorna tränade av utländska specialister.” (Russia Today, 9 aug 2008).
Moskvas sändebud i NATO, Dmitry Rogozin, skickade en officiell not till alla NATOs medlemsländer:
”Ryssland har redan inlett konsultationer med NATOs ambassadörer och samtal med NATOs militära representanter kommer att hållas imorgon”, sade Rogozin. ”Vi kommer att be dem iaktta försiktighet i sitt fortsatta stöd till Saakashvili. Detta är en oförblommerad aggression följd av ett masspropagandakrig”, sade han.
‘Moskva anklagar NATO för att ha uppmuntrat Georgien att anfalla Sydossetien’9 aug 2008 Russia Today
Georgien hade inledningsvis planerat ‘starta aktioner mot Abschasien’, enligt Rogozin, men den militärt väl skyddade regionen skulle bli omöjlig att angripa för de georgiska trupperna. Därför valde man en annan taktik och vände sig mot Sydossetien, som är ett mycket mera lättillgängligt territorium. Sändebudet hyser inga tvivel om att Mikheil Saakasvhili hade sponsrats av de krafter med vilka han förhandlar om Georgiens NATO anslutning.(RIA Novosti, 8 augusti 2008)
I motsats till vad som spridits i västmedia, var attackerna väntade av Moskva. Den militära operationen planerades sammanfalla med de olympiska spelens öppnings-ceremoni, mest för att undvika att massmedia skulle ge detta ett stort utrymme på sina förstasidor.
Den 7 augusti stod de ryska styrkorna i högsta beredskap. Motattacken inleddes omedelbart. Ryska fallskärmstrupper beordrades från flygdivisionerna i Ivanovo, Moskva och Pskov tillsammans med stridsvagnar, pansarfordon och tusentals soldater. Anfallen har i stort sett riktats mot militära anläggningar inom Georgien, inklusive militärbasen Gori. Den georgiska militärattacken slogs tillbaka med en massiv uppvisning av militär styrka.
En provokation? USA och NATO undersöker konstant olika typer av scenario vid militära operationer – t.ex i detta fall en begränsad georgisk attack riktad mot civila mål med avsikt att orsaka civila förluster.
Detta är en rutinåtgärd. Med begränsad militär förmåga var det dödfött från början att tro Georgien skulle kunna ockupera Tskhinvali. Detta hade från början USA/NATOs planerare insett. En humanitär katastrof snarare än en militär seger var en integrerad del av detta scenario. Målet var att förstöra provinshuvudstaden, samt att döda ett stort antal människor.
Om målet hade varit att Georgien skulle återta kontrollen över provinsregeringen, skulle operationen ha sett ut på ett helt annat sätt. Då skulle de georgiska säkerhetsstyrkorna ha tagit kontroll över centrala administrationsbyggnader, kommunikationsnät och institutioner snarare än att bomba residens, sjukhus och, inte att förglömma, Tskhinvalis Universitet.
Det ryska svaret var förutsett Georgien var uppmuntrad av NATO och USA. Både i Washington och i NATOs högkvarter i Bryssel var man helt på det klara med vad som skulle hända vid en rysk motattack.
Frågan kvarstår: var detta en avsiktlig provokation ämnad att få igång ett ryskt militärt svar och dra in Ryssland i en bredare militär konfrontation med Georgien (och de allierade styrkorna) som skulle kunna eskalera till ett fullskaligt krig?
Georgien har den tredje största truppstyrkan i Irak efter USA och Storbritannien med runt 2000 soldater. Enligt rapporter repatrieras nu de georgiska soldaterna i USAflygplan, för att bekämpa de ryska styrkorna. (Se Debka.com, 10 augusti 2008)
USAs beslut att repatriera de georgiska soldaterna ger en vink om att Washington är beredd på en eskalering av konflikten, där de georgiska soldaterna ska användas som kanonmat mot en massiv rysk militär styrka.
USA/NATO och Israel var inblandade i planerna för attacken. I mitten av juli höll USAs och Georgiens trupper en gemensam militärövning med namnet ”Omedelbart svar”. Den bestod av 1200 USA soldater och 800 georgiska soldater. Det georgiska försvarsministeriet uppgav i ett pressmeddelande att trupper från USA och Georgien skulle träna i tre veckor vid Vazianis militärbas nära den georgiska huvudstaden Tblisi (AP 15 juli, 2008).
Dessa övningar, som avslutades knappt en vecka innan 7 augusti attackerna, var en tydlig generalrepetition inför den militära operation som planerats i nära samband med Pentgaton.
Kriget mot Sydossetien var inte avsett att ge seger eller att återställa den georgiska överheten. Avsikten var att destabilisera regionen samtidigt som man ville utlösa en konfrontation mellan US/NATO och Ryssland.
Den 12 juli, samtidigt med Georgiens och USAs krigsövningar, startade den ryska försvarsministeriet sina egna manövrar i den nordkaukasiska regionen. Den vanliga bortförklaringen av både Tblisi och Moskva löd: de militära övningarna har ingenting att göra med situationen i Sydossetien.
Låt oss inte ha några illusioner. Detta är inte ett inbördekrig. Attackerna hör samman med det bredare mellanöstern – östra centralasienkriget, inklusive USA/NATO/ Israels krigsförberedelserna mot Iran.
De israeliska militära rådgivarnas roll. Trots att NATO och USAs militära rådgivare inte tog del i den militära aktionen, var de aktivt involverade i planeringen och i attackens logistik. Enligt isreliska källor (Debka.com 8 augusti, 2008) utfördes anfallet på marken den 7-8 augusti med stridsvagnar och artilleri och med hjälp av israeliska rådgivare. Israel försåg även Georgien med Hermes 450 och Skylark självgående obemannade drones, vilka användes under veckorna fram till 7 augusti – attacken.
Georgien har även fått, enligt en rapport i Rezonansi 6 augusti, georgiska BBC översättningen, ett starkt vapen genom det uppgraderade SU-25 stridsplanet och israeliska artillerisystem. Enligt den israeliska tidningen Haaretz, 10 augusti, 2008, är Israel aktivt när det gäller både konsultationer för vapentillverkning och säkerhet i Georgien.
Ryska trupper kämpar nu direkt mot NATO/USA tränad georgisk armé i samverkan med rådgivare från USA och Israel. Ryska stridsplan har attackerat fabriken där man med israelisk hjälp tillverkat stridsplanet Su-25. Denna fabrik ligger i utkanten av Tblisi.
När man ser detta i ett bredare perspektiv tillsamamns med kriget i mellanöstern, kan kriget mycket väl leda till en upptrappning, inklusive en direkt konfrontation mellan Ryssland och NATOs styrkor. Om detta sker kommer vi att få uppleva den mest allvarliga krisen sedan Kuba-krisen i oktober 1962.
Georgien: NATO/USAs utpost Georgien är med i NATOs militära allians-GUAM, som undertecknades i april 1999 alldeles i början av kriget mot Jugoslavien. Georgien har även ett bilateralt militärt samarbetsavtal med USA. Dessa bakomliggande militära överenskommelser har hjälpt till att skydda de anglo-amerikanska oljeintressena i det kaspiska bäckenet och oljeledningsvägarna.
Både USA och NATO är militärt närvarande i Georgien och arbetar tätt med den de georgiska väpnade styrkorna. Allt sedan undertecknandet av GUAMöverenskommelsen 1999 har Geoergien fått en ansenlig militär utrustning av USA. Endast för ett par månader sedan, i maj, anklagade den ryske försvarsministern Washington för att genom att förse Georgien med all denna militära hjälp destabilisera regionen. Enligt det ryska försvarsministeriet har följande levererats:
‘Georgien har fått 206 stridsvagnar, varav 175 levererats av NATO-länder, 186 pansarvagnar varav 126 från NATO, 79 maskingevär, 25 helikoptrar, 70 granatkastare, 10 robotsystem, 8 obemannade flygfordon och andra vapen. NATO-länder har försett Georgien med 4 stridsfartyg. Planer fanns på att leverera ytterligare 145 pansarvagnar, 262 maskingevär och granatkastare, 14 stridsfartyg, inkl 4 Mirazhjagare, 25 stridshelikoptrar, 14 Black Hawk flyg, 6 robotsystem´(Interfax Agency Moskva,20080807)
Assistans från NATO/USA/Israel i dessa formella militära överenskommelser innebär ett stadigt inflöde av avancerad militär utrustning, träning och konultationsservice.
Enligt USAs militära källor (talesman för USAs Europakommando) har USA mer än 100 militära tränare i Georgien. Antalet NATO-personal i Georgien som agerar tränare och instruktörer har inte bekräftats. Trots att Georgien inte formellt är med i NATO ingår Georgiens militär i alla NATOs procedurer.
2005 skröt Georgiens president vid invigningen av av en militärbas att den var helt i NATO-standard. Strax efter invigningen av Senakskayabasen i västra Georgien, annonserades öppnandet av ännu en bas i Gori, som också skulle möta NATO standard (RiaNovosti, 26 maj 2006).
Gori-basen har använts för att träna de georgiska trupper som skickats ut för att föra krig i Irak under USAs kommando.
Det är värt att notera att i mars 2006 stängdes Rysslands militärbaser i Georgien-Akhalkalai och Batumi. Bortdragandet skedde i maj 2007. De sista ryska trupperna lämnade Batumi i juli 2008, knappt en vecka innan USA-Georgien inledde sina krigsövningar i början av juli 2008 och knappt en månad innan attacken mot Sydossetien.
Israels roll är nu en del av den anglo-amerikanska militära axeln, vilka tjänar oljegiganternas intressen i Mellanöstern och Centralasien. Israel är en partner i Baku-Tblisi-Ceyhan- oljeledningen som transporterar olja och gas till östra Medelhavet.
Mer än 20% av Israels olja importeras från Azerbadjan, av vilket en stor del tranporteras via BTC oljeledningen. British Petroleum kontrollerar denna oljeledning och den har dramatiskt förändrat geopolitiken i östra Medelhavet och Kaukasus.
BTC oljeledningen ändrar dessa länders status och cementerar en ny provästlig allians. Genom att föra oljeledningen till Medelhavet har Washington satt upp ett nytt alliansblock med Azerbadjan, Georgien, Turkiet och Israel (Komerzant,Moskva, 14 juli 2008).
De officiella rapporterna säjer att BTC oljeledningarna kommer att förse Västs markanda med olja, men vad som sällan säjs är, att denna olja blir direkt levererad till Israel via Georgien.
Den israelisk-turkiska oljeledningen kommer fömodligen att länka samman Ceyhan med den israeliska hamnen Ashkelon. Och utgå därifrån till Röda Havet via den israeliska oljeldningsnätet.
Målet för Israel är inte bara att få tag på olja från Kaspiska havet, för sin egen konsumtion, utan också att kunna återexportera den kaspiska oljan till den asiatiska marknaden genom Röda Havets utförselhamn Eilat. Den strategiska implikationen för detta är enormt stor. (se The war on Lebanon and the Battle for Oil, Global Research, juli 2006)
”Turkiet och Israel underhandlar om konstruktion av ett multimiljon-dollar energi och vattenprojekt för att kunna transportgera vatten, elektricitet, naturgas och olja via oljeledningar till Israel. Oljan ska sändas från Israel till Fjärran Östern. Den nya turkisk-israeliska förslaget som diskuteras skulle i så fall transportera vatten, elektricitet, naturgas och olja via ledningar under havet.
Ceyhan och Ashkelon hamnen i Medelhavet ligger endast 400 km från varandra. Olja kan transporteras till till staden på tankbåtar eller via oljeledningar under havet. Däriftrån kan det transporteras till Indien eller andra länder i Asien i tankbåtar.
Med hänsyn till allt detta spelar Israel en viktig roll för att skydda de östra medelhavs-transporterna och oljeledningskorridorerna till Ceyhan. Det är av den anledningen man står för en militär uppbackning och träning till såväl Georgien som Azerbadjan.
En bilaeral militär överenskommelse slöts mellan Tblisi och Tel Aviv år 1999. Den undertecknades av president Shevardnadze och Isreals Benjamin Netanjahu. Dessa olika typer av avtal är ämnade att underminera Rysslands inflytande och närvaro i Kaukasus och Centralasien.
I en pro forma deklaration lovade Tel Aviv att skära ner på den militära assistansen till Georgien den 5 augusti 2008.
Rysslands svar När georgiska trupper attackerade Thsikvali gick Ryssland in med konventionella styrkor. Stridsvagnar och pansarvagnar sändes in. Det ryska flygvapnet var inblandat med flygattacker mot georgiska militära positioner inklusive Gori-basen. Västliga media har porträtterat Ryssland som den enda ansvariga för dödande av civila, men samtidigt har man erkänt att de flesta civila döda var orsakade av de georgiska attackerna.
Baserad på ryska och västliga källor var dödssiffrorna minst 1400 (från BBC), varav de flesta civila. Georgiska dödsoffer uppges vara omkring 82- 130 varav 37 civila. Den ryska flygattacken mot Gori dödade 60 människor, många av dem civila, uppger Georgien (BBC, 9 augusti 2008). Ryska källor anger att det totala antalet civila dödade i Sydossetien är runt 2000.
Vi kan befara en process av eskalering och konfrontation mellan Ryssland och USA. Den påminner om det kalla krigets dagar. Har vi att göra med en provokation, med en avsikt att starta en djupare konflikt? Med stöd av massmedias propaganda är avsikten hos den västliga militära alliansen att använda denna incident till konfrontation med Ryssland, något som uppgetts i NATOs uttalanden.
Översättning från Global Research, Chossodovsky Canada av Agneta Norberg i lätt redigering av Ingrid Ternert
