augusti « 2008 « Fredskoalitionen Göteborg

18 augusti, 2008

Energikrig – Democracy Now!

Filed under: EU,Fred,Kärnvapen,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,USA — ingrid @ 17:32

Konflikten Ryssland-Georgien eldas på genom rusningen för att erövra kontroll över de kaspiska energiresurserna. Human Rights Watch har anklagat både de ryska och de georgiska styrkorna för att ha dödat och skadat civila genom urskiljningslösa attacker under den senaste veckans stridigheter.

Professorn och författaren Michael Klare kommer här att tala om hur den rysk-georgiska konflikten i stort sett är ett krig om vem som har tillgång till de väldiga olje-och gas-reserverna i den kaspiska regionen.

Michael Klare är författare till 13 böcker, Blod och Olja och Resurskrig. Hans senaste är Rising Powers, Shrinking Planet: The New Geopolitics of Energy. Klare är försvarsanalytiker för tidningen The Nation och direktör för the Five College Program i Freds- och Globala Säkerhetsstudier vid Hampshire College i Amherst.

Human Rights Watch har anklagat både tyska och georgiska styrkor för att döda och skada civila genom urskiljningslösa attacker under den senaste veckans stridigheter. I tisdags anfölls staden Gori av en klusterbomb som dödade åtminstone åtta civila inklusive den holländska journalisten Storimans. En israelisk journalist blev allvarligt skadad i samma attack. Human Rights Watch sa att detta är den första kända användningen av klusterammunition i en attack alltsedan det israeliska anfallet på Libanon år 2006.

Under tiden fortsätter ett läge av höga spänningar mellan Moskva och Washington. I torsdags utfärdade USAs försvarsminister Robert Gates en allvarlig varning mot Ryssland: ‘Om Ryssland inte vänder tillbaka från sina aggressiva positioner och aktioner i Georgien, riskerar de amerikansk-ryska relationerna vara hotade i åratal framöver.’

AMY GOODMAN: Ryssland hävdar nu att de senaste händelserna fullständigt ritat om Georgienss gränser. Den ryska utrikesministern har sagt att det vore omöjligt att få separatistregionerna SydOssetien och Abkhazien att gå med på noterna om att tvingas tillbaka till den georgiska staten.

MICHAEL KLARE är den gäst, som noga har studerat den rysk-georgiska konflikten, vilken framförallt är en energikonflikt om vem som skall förfoga över de väldiga olje-och naturgas reserverna i den kaspiska regionen.

För tre år sedan hjälpte USA till att öppna en 1600 km lång pipeline som förbinder Azerbaijan med Turkiet och därmed korsar Georgien. Denna gasledning byggdes särskilt för att kunna passera Ryssland. Fler olje-och naturgasledningar skall byggas i Georgien.

AG: Kan du tala lite om den aspekt på pipeline-och energifrågan som fått en rätt liten uppmärksamhet i täckningen av konflikten mellan Ryssland och Georgien?

MK: Jag tror att vad som i realiteten ligger bakom konflikten har att göra med att USA haft ögonen på Kaspiska Havet, som ligger precis öster om Georgien, och utgör en energikorridor för export av Kaspisk havsolja och gas västerut och med det passerar Ryssland. Det var Bill Clintons idé, då han insåg möjligheten i samband med SovjetUnionens sammanbrott, att få tillgång till den Kaspiska oljan och gasen. Men han ville inte att den nya energin skulle flöda genom Ryssland eller genom Iran, vilket var den enda naturliga vägen för oljeexport västerut.

Så han utnämnde Georgien till ett brohuvud i anläggningen av nya pipelines genom Georgien och västerut. Det var också han som var hjärnan bakom bygget av BTC oljeledningen, vilken nu är avsättningsområde för denna olja och kommande nya ledningar för naturgas. Och han väljer Georgien för detta ändamål.

Han byggde också upp den georgiska militärmakten till skydd för oljeledningen. Ryssland har varit vansinnig ända sedan dess. Jag tror det är skälet till att man ända sedan dess har hållit så fast vid Abkhazien och SydOssetien ..

AG: Vi har inte hört särskilt mycket om denna konflikt efter det att utrikesminister Condoleezza Rice anlänt. Alltså den energi/ oljepolitik som ligger bakom konflikten.

MK: Nej, men om man noga studerar USAs band med Georgien, är det omisskännligt så. Även under Clintonadministrationen, då Eduard Shevardnadze var Georgiens president och knappast en demokratisk förebild, sa president Clinton att vi behöver Georgien som allierad till USA då det gäller energin. Och detta utgjorde basen för USA att foga samman en militär allians med Georgien. Sedan dess har vi levererat hundratals miljoner dollar för att biffa upp den georgiska militäremakten.

(Läs mer…)

Kommentering avstängd

19 augusti, 2008

Insatsförsvarsprojektet – Välkommen i planeringen!

Filed under: Afghanistan,Events,NATO,nya,Sverige — ingrid @ 10:00

Aug ’08

19:00

Välkomna tisdag 19 aug kl 19 i Samlingssalen utanför Fredskommitténs/Ofogs lokal i Viktoriaskolan, uppgång bredvid Folkets Bio trappan upp tv.

Vi ska lägga upp planerna för att bjuda in till en hearing i Göteborg med politiker eller andra utifrån projektet ”Det nya svenska insatsförsvaret, ett försvar mot världsfattigdomen?

Välkommen önskar Caroline SKV och Ingrid Fredskoalitionen

Kommentering avstängd

20 augusti, 2008

Kriget i Georgien en nykonservativ ploj

Filed under: Fred,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,USA — ingrid @ 04:27

Georgienkriget – En nykonservativ ploj för att påverka det amerikanska presidentvalet?
av Robert Scheer

Är det möjligt att historien om tappra lilla Georgien, kämpande för sin överlevnad i den ryska björnens strupgrepp, kom ut i avsikt att påverka det amerikanska presidentvalet?

Innan frågan hunnit avfärdas, bör man ta sig en titt på Randy Scheunemanns roll som avlönad lobbyist för den georgiska regimen. Han som i fyra års tid, under den tid då John McCain var presidentkandidat, har fungerat som dennes främste utrikespolitiske rådgivare.

Tidigare var Scheunemann i första hand känd som en av dessa nykonservativa som fått till kriget mot Irak. Det var han som redan år 2000, efter att ha medverkat i McCains presidentkvalskampanj, blev ordförande för “Kommittén för Iraks befrielse”, som hade arbetat för en Irakinvasion.

Det finns tecken som tyder på att Scheunemann spelat en liknande roll i den uppflammande krisen i Georgien. Hur skall man annars kunna tolka den dåraktiga invasionen av separatistregionen Syd-Ossetien, vilken beordrats av Scheunemanns nära vän och tidigare arbetsgivare, den georgiske presidenten Mikhail Saakashvili?

En invasion som helt klart skulle kunna leda till en rysk motreaktion? Det vore otroligt om Saakashvili hade kunnat sätta igång denna farliga upptrappning utan någon som helst uppmuntran från de inflytelserika amerikanare som han förlitat sig på, t.ex Scheunemannn. Att han skulle komma att bli uppbackad av USA.

Scheunemann har sedan länge väglett McCain i dessa frågor, innan han officiellt började ta sig an utrikespolitiken inom McCains presidentvalskampanj.

Då han år 2005 blev registrerad som betald lobbyist för Georgien, arbetade Scheunemann tillsammans med McCain på en resolution till USAs Kongress, som gällde lobbing med målet att kunna ge Georgien medlemskap i NATO.

Ett år senare, då han fortfarande stod på Georgiens avlöningslista, följde Scheunemann med McCain till staten ifråga, där de träffade Saakashvili och stödde hans aggressiva inställning till Rysslands Vladimir Putin.

Scheunemann är i centrum för den nykonservativa grupp som kommit att dominera den republikanske kandidatens utrikespolitiska hållning. En repris på den uppladdning som skedde inför Irakkriget. Dessa människor håller alltid på att leta efter en utländsk fiende som skall kunna motivera ett nytt kallt krig.

Efter sammanbrottet för Saddam Hussein var det Putins Rysslands tur att i allt högre grad passa in i denna hotbild. Det låter kanske diaboliskt, men kan utgöra det mest träffande sättet att beskriva McCains kampanj i frågor om krig och fred.

Alla indikationer har emellertid pekat på att Saakashvilis demonisering av den ryske ledaren Putin, utgör en mer storslagen plan än att använda Saddam till att förse den amerikanska militarismen med just den skräckinjagande fiende som den så desperat behöver.

McCain kan då verka tuff med ett nytt kallt krig att ta hand om, medan den demokratiske kandidaten Barack Obama, otydlig i sina försök att framföra en mer balanserad utrikespolitisk ståndpunkt, framstår som svag vid jämförelse. Samtidigt kan man bekvämt ignorera McCains arv från Bushtiden, ända från katastrofen i Irak till härdsmältan i ekonomin.

Det militärindustriella komplexet, som varit med om att finansiera de nykonservativa, får en förevändning för att ytterligare trissa upp militärbudgeten, vilken redan är större än den övriga världens tillsammans.

Vad som pågår är en nykonservativ självuppfyllande profetia, där Ryssland utgör fienden som utvidgar sin starkt reducerade militärmakt och Putin får rollen som en ny Josef Stalin. Och med det frammanas bilden av det forna Sovjetunionen.

McCain fördömde ett “revanschistiskt Ryssland”, vilket återigen är i behov av att tyglas. Trots att Putin är vald populär ledare i det postkommunistiska Ryssland, förutsätter man att imperialismen alltid står och lurar, inte bara i hans eget DNA utan också i det ryska folkets

Det är också läge att glömma att Stalin var georgier. Om ryska trupper hade ockuperat den hotade staden Gori, skulle de finna ett museum för att hedra stadens son. Han som utförde bedriften att ta kontrollen över den ryska revolutionen. Det sägs att fyra ryska bomber i tisdags fälldes över Stalintorget i Gori.

Det kan också nämnas, att efter kommunismens fall även Georgien äger imperialistiska planer för Syd Ossietien och Abkhasien. Vilken motsägelse är det då inte, att USA som kämpat för Kosovos oberoende från Serbien, nu ignorerar Georgiens invasion av egna rebelliska, etniska provinser.

McCains entusiastiska omfamning av Scheunemanns nykonservativa linje att demonisera Ryssland i avsikt att framstå som hård i valkampanjen, är en påminnelse om att en senator kan vara gammal men ändå starkt oansvarig.

övers: Bengt Schmidtbauer

redig: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

23 augusti, 2008

Den modigaste kvinnan i Afghanistan..

Filed under: Afghanistan,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,Sverige,USA — ingrid @ 01:23

.. kommer snart till sin väninna i Sverige

Malalai Joya är enligt BBC den mest berömda kvinnan i Afghanistan. Hon är medlem av det afghanska parlamentet, men har blivit suspenderad från sin parlamentsplats sedan hon kraftigt kritiserat alla krigsherrar med platser i det afghanska parlamentet. ”Här i Afghanistan har vi en Maffia som styr systemet. Samma krigsherrar som är i parlamentet styr också domstolarna.”

”Dessa krigsherrar från den Norra Alliansen föraktar rättvisan. Jag blev avstängd då jag jämförde det afghanska parlamentet vid ett stall med djur”, säger Malalai som nu är avstängd på tre år.

….
Malalai Joya är alltså en berömd afghansk kvinna, tillika parlamentsmedlem, som anser att en Maffia som styr systemet. ‘I det afghanska parlamentet är 80% av medlemmarna krigsherrar eller knarkbaroner. Antingen har de hotat sig till sina platser med vapen eller också har de köpt sina stolar med amerikanska dollar. Ibland både och.

Även ‘Human Rights Watch’ har anklagat några av de ledande företrädarna för krigsförbrytelser.

Men idag har de gett sig själva amnesti för de brott de har begått under kriget. Det kan till och med Mulla Omar, talibanernas ledare, dra nytta av menar Malalai. ‘Folk här tror att krigsherrarna stöds av de amerikanska trupperna. Om USA lämnar landet kommer dessa krigsherrar att förlora sin makt, för något stöd har de inte hos befolkningen.’

‘Det afghanska folket kommer att ta hand om dom, om bara de amerikanska trupperna har lämnat Afghanistan.’ Hon kritiserar också Sverige. ‘Tala om för det svenska folket att svenska trupper stöder USA att genomföra sin egen agenda i Afghanistan.’

‘Det demokratiälskande svenska folket borde stödja Afghanistans demokratiska krafter istället för att skicka soldater. Sverige kunde bistå med läkare, sköterskor, lärare och att bygga skolor och sjukhus’.

…Karzai, som man röstat för att vara den minst onda, har samarbetat med de kriminella hela tiden. Så det är inget att förundra sig över om han är impopulär. Men han har stannat kvar vid makten med USAs hjälp och krigsherrarna samarbetar med USA.

För övrigt hör man i Kabul mer talas om Karzais bror än om honom själv. Vartenda flott statligt projekt i Afghanistan har anknytning till denne hans yngre bror. Han nämns också då det gäller droghandeln. Korruption och droghandel har blivit en stor fråga. Enligt min åsikt är frågan om säkerheten viktigast. Efter det kommer korruptionen.

Det sk internationella samfundet som i realiteten är Afghanistans regering med allierade har skickat en massa pengar. Den summan skulle kunna räcka till att bygga två istället för ett Afghanistan. Men också Karzai själv medger att pengarna har hamnat i fickorna på ministrar, byråkrater och parlamentsmedlemmar.

Å andra sidan hör man talas om att modershjärtat kan sälja sin dotter för tio dollar. Och inte bara Karzais bror är drogbaron, utan även utländska trupper har anklagats för att vara involverade. Men varför låter då USA detta ske?

Joya: ‘USA vill att saker och ting skall förbli som de är. Status quo. Ett blödande, lidande Afghanistan är en bra ursäkt för att stanna kvar. Nu välkomnar man dessutom talibanerna. Alldeles nyligen, i Musa Qila, utnämnde Karzai en talibanledare till guvernör. För USA har inga problem med talibaner, bara det är ‘vår taliban’..

Översättning av förkortad version: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

26 augusti, 2008

USAs kärnvapenspel hotar Ryssland

Filed under: EU,Fred,Kärnvapen,nya,USA — ingrid @ 02:54

Putin har inte råd att vika undan
av Mike Whitney 24/08/08

Det sista Putin vill är en återvändsgränd med Förenta Staterna. Men han vill heller inte smita undan sitt ansvar. Om missilförsvaret blir utplacerat tvingas Putin att höja prislappen och sända stridsflygplan till byggplatsen. Detta är det logiska första steg som varje ansvarig ledare skulle ta, innan hela stället avlägsnas. ”Skyll inte på spegeln om du ser ut som en skurk.” Vladimir Putin citerar ryskt ordspråk

Om Bushadministrationen fullföljer sin plan att placera ut ett missil försvarssystem i Polen, kommer den ryska försvarsministern och Putin att tvingas förflytta sin militär. Han har inget annat val. Det föreslagna systemet integrerar hela det amerikanska kärnvapenarsenalen i en enda opererande enhet på ett avstånd av 18,5 mil från den ryska gränsen. Det innebär ingen skillnad mot Chrustjovs plan att förlägga kärnvapen-missiler i Cuba under 1960-talet.

Tidigt förra året vid en press konferens som censurerades i USA, förklarade Putin sina betänkligheter om Bushs plan:“När väl missilförsvarssystemet är satt på plats kommer det att arbeta med automatik med hela USAs kärnvapenförmåga. Det blir en integrerad del av USAs kärnvapen. Och för första gång i historien..och jag vill understryka det..kommer det att finnas delar av USAs kärnvapekapacitet på europeisk mark.

Det förändrar helt enkelt hela uppsättningen av internationell säkerhet…Naturligtvis måste vi svara på detta förstaslagsförmåga mot Ryssland.” Kärnvapenspecialisten, Francis A. Boyle, säger i sin artikel “US Missiles in Europe: Beyond Deterrence to First Strike Threat” att Bushadministrationens planer representerar “USAs långsiktiga kärnvapenpolitik. I sin artikel framhåller han: “Vid USAs förstaslag kommer drygt 99% av Rysslands kärnvapenstyrka att slås ut.

USAs regering tror alltså att man med en skenbart lyckad förstaslagsförmåga, kan röra sig bortom ‘avskräckning’ till ‘framtvingande’..Detta har analyserats till sin yttersta extrem i den professionella litteraturen. Men särskilt av en av Harvard’s förste krigsmånglare Thomas Schelling –vinnare av Nobels ekonomipris utgiven av Sveriges Riksbank–

Putin behöver presentera sitt fall inför FNs Generalförsamling och understryka hur USAs föreslagna system rubbar kärnvapenbalansen i världen och utgör ett direkt hot mor Rysslands egen säkerhet. Han borde ge en redogörelse för USAs aktiviteter i Centralasien sedan Berlinmurens fall och visa hur Bushadministrationen har infört en fientlig politik av inringning och kvävning gentemot den ryska Federationen.

(Läs mer…)

Kommentering avstängd

28 augusti, 2008

KV-Krig mot Ryssland idag på agendan

Filed under: EU,Kärnvapen,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,USA — ingrid @ 13:44

Krig mot Ryssland på agendan
War with Russia is on the agenda
av Paul Craig Roberts 26 aug

Ryska fredsbevarare har tillsammans med sina georgiska motsvarigheter sedan tidigt -90tal varit stationerade i Sydossetien. På Mikheil Saakashvilis order, vilken är USAs följsamma president i Georgien, vände landets fredsbevarare vapnen mot de intet ont anande ryska fredsbevararna och mördade dem.

Detta drag utgjorde ett krigsbrott av Saakashvili, som valts med pengar från den amerikanska nykonservativa ‘National Endowment for Democracy’ och är ett redskap för riggade val i den amerikanska hegemonins tjänst. I egenskap av vida mer skyldig än t.ex Saddam Hussein skulle ryssarna i sanning kunnat ha hängt Saakashvili. Istället är det Ryssland som demoniseras, inte Saakashvili.

Amerikanarna har blivit perfekta förebilder för George Orwells ‘Big Brother’. Man sitter dumt framför TVnyheterna eller New York Times eller Washington Post och absorberar alla de lögner man matas med. Vad är det för fel på amerikanerna? Varför finner de sig? Är de en nation av får som domare Andrew P. Napolitano brukar säga att de är?

Amerikanarna invaggas i att tro på “frihet och demokrati” och lever under ett propagandaministerium. För två decennier sedan nådde President Reagan en överenskommelse med den sovjetiska presidenten Gorbatjov att avsluta det dödligt farliga kalla kriget. Men varenda en av Reagens efterföljare försökte starta ett nytt krig med Ryssland.

I strid med en överenskommelse har NATO tagit sig till de ryska gränserna där USA är angelägen att inlemma tidigare delar av Ryssland självt i NATO. I ett försök att avskräcka och kompromettera deras självständighet placerar USA ut antiballistiska missilbaser på gränsen till Ryssland.

Den ogrundade aggressiva amerikanska militära politiken gentemot Ryssland kommer att leda till kärnvapenkrig. Jag är helt övertygad att, om amerikanarna väljer John McCain eller Republikanerna stjäl ett annan presidentval, kommer kärnvapenkrig att starta under den andra hälften av tjugohundratalet. De nykonservativas lögner, propaganda, machoflagg-viftande och utnyttjande av USAs utrikespolitik i ett fåtal militära säkerhetsbolags intressen; oljebolagens och Israels intressen leder alla i denna riktning.

Novemberomröstningen är kanske den sista chansen att undvika ett kärnvapenkrig. Men tillfället har möjligen redan gått förbi. Republikanerna har till sin kandidat valt en av de värsta nu levande krigsmånglarna. Demokraternas val är en av de mest splittrande kvinnorna i Amerika och en man av blandras och med ett lustigt namn. Med tanke på amerikanarnas smak för krig, skulle demokraternas kandidat kunna misslyckas med att slå ut det republikanska gamla ärevördiga partiets krigskandidat.

Många amerikaner kommer att rösta mot Obama bara för att han är svart. Varför kan en mixad härstamning tilldelas en svart etikett? Om USAs befolkning i huvudsak var svart skulle då Obama anses vit? Ras och propaganda kommer mer troligt att bestämma novemberomröstningens utfall än en medvetenhet eller hänsyn till väljarnas väsentliga frågor.

Media kväver de substantiella frågorna. Utflyttningen av jobb och arbetstillstånd till människor från utlandet bryter ner den amerikanska medelklassen, medan de superrikas inkomster glider iväg. Ställningen för USAs dollarreserv eroderar.

USA förfogar över en stor skuld inom landet och utomlands. Hälsovårdsförsäkringen är för befolkningens stora flertal omöjlig att ha råd med. Sårade krigsveteraner hamnar i fattigdom medan oljebolaget Halliburtons vinster stiger. Amerikanerna förlorar sina hem alltmedan USAs regering blåser ut bankerna. Krig med Iran, Ryssland och Kina planeras med syfte att tjäna USAs hegemoni. USA har inte längre någon regering för och av folket. Man har en regering för och av specialintressen och en ändrad ideologi.

Men amerikanarna är i krig, vilket låter dem ta ut all sin frustration, ilska och besvikelse på ‘muslimska terrorister’ och ‘rysk aggression’. Få amerikanare störs av att 1,25 miljoner irakier och ett okänt antal afghaner har dött som resultat av amerikanska invasioner baserat på Bushadministrationens lögner och bedrägerier.

Även amerikaner som senator Biden, Obamas utvalde vicepresident som förstår att krig baseras på lögn, vill ändå att USA utgår med segern. ‘Nåja, allt var ett misstag och lögn, men vi får ändå se till att segra och fortsätta döda’.

Jag känner folk som fortfarande beklagar att USA inte kärnvapenbombade Nordvietnam. Då jag frågar varför Nordvietnam skulle bombats med kärnvapen svarar de, ‘Om vi hade kärnvapenbombat dem skulle vi ha vunnit.’

Vad skulle USA ha vunnit med det? Svaret är världens avsky och förlust av det kalla kriget.

För många amerikaner är krig som en idrottstävling, där de njuter segerns sötma och hejar fram sin egen sidas seger. Miljoner amerikaner är fortfarande bittra över att de liberala media’ och krigsprotesterna fick Amerika att förlora Vietnamkriget och har beslutat sig för att detta inte får hända igen.

Dessa amerikaner har inte insett att det inte funnits något annat skäl för USA att kriga i Vietnam för 40 år sedan, än vad det finns i dagens Irak och Afghanistan och imorgon i Iran. Om Obama blir vald utgör han ingen garanti mot ett kärnvapenkrig. Obama har visat att han lika mycket är under den israeliska lobbyns makt som McCain.

Obamas utrikespolitiska rådgivare Zbigniew Brzezinski är inte en nykonservativ, men han är född i Warsawa, Polen, och besitter den polska animositeten gentemot Ryssland.

Bushadministrationen har redan förändrat USAs krigsdoktrin att tillåta en förebyggande kärnvapenattack. Krig blir då oundvikligt med den amerikanska regeringens beslutsamhet att ringa in Ryssland med nickedocksstater och militärbaser. Alltså är krig oundvikligt.

Särskilt utvalda presidenter bekräftas av senaten. De som plockas ut av Obama och inte ligger i linje med USAs och Israels planer på hegemoni får emotse opposition från de stora bolagen och den israeliska lobbyn. Det existerar ingen försäkring mot att Obamas administration inte inriktar sig mot de “frågor”som dessa intressenter idag driver inom Bushadministrationen.

Amerikanarna är mer fyllda av hybris än kunskap. De har ingen medvetenhet om de katastrofer som deras regerings jakt på hegemoni förorsakar dem själva och allt liv på jorden.

övers: Ingrid Ternert

Se också

Assessing the Georgian crisis
August 26, 2008
http://www.transnational.org/Resources_Treasures/2008/Falk_GeorgianCrisis.html
August 25, 2008
by Richard Falk

Kommentering avstängd

30 augusti, 2008

Gorbachev om USAs motiv för äventyrligheter i Georgien

Filed under: EU,Fred,Kärnvapen,NATO,nya,USA — ingrid @ 23:54

By Mikhail Gorbachev
Den akuta fasen av den kris som provocerats fram genom de georgiska styrkornas anfall mot Tskhinvali, SydOssetiens huvudstad, ligger idag bakom oss. Men hur skall vi kunna glömma de fruktansvärda scener som ägt rum under de nattliga raketattackerna mot en fredlig stad, då varenda kvarter i staden raserades, människorna som sökte skydd i källarna dödades, gamla monument och förfädernas gravar förstördes?

Ryssland önskade inte denna kris. Det ryska ledarskapet har en tillräckligt stark ställning inom landet; så man behövde inte detta lilla segerrika krig. Ryssland blev genom vårdslösheten hos den georgiska presidenten Mikheil Saakashvilis indragen i dessa slitningar. Denne skulle aldrig ha vågat attackera utan yttre hjälp. Då han väl gjorde det, kunde Ryssland inte stå overksam.

Den ryske presidentens Dmitri Medvedevs beslut att avstyra angreppen var ett korrekt drag av en ansvarsfull ledare. Den ryske presidenten uppträdde lugnt, fast och säkert. Den som väntat sig förvirring i Moskva blev besviken.

Kampanjens planläggare ville helt klart försäkra sig om, att vad än utkomsten kom att bli, skulle Ryssland ändå ha anklagats för att förvärra situationen. Väst satte därefter igång med propagandaattacken mot Ryssland, där den amerikanska nyhetsförmedlingen visat vägen.

Nyhetsrapporteringen var långt ifrån opartisk och balanserad, särskilt under krisens första dagar. Tskhinvali låg i rykande ruiner och tusentals människor hade flytt – innan de ryska trupperna hunnit anlända. Ryssland blev ändå anklagat för aggression. Nyhetsrapporteringen gjorde ofta pinsamma uppräkningar av den georgiska ledarens vilseledande uttalanden.

Det är fortfarande oklart huruvida Väst varit medveten om herr Saakashvilis planer på att invadera SydOssetien, och detta är allvarligt. Vad som är helt klart är Västs hjälp med att träna de georgiska trupperna och att skeppa över stora vapenförråd, något som försatte regionen i krig snarare än fred. Om denna militära äventyrlighet blev en överraskning för dessa Georgiska ledares utländska herrar, så mycket värre. Det hela ser ut som den klassiska wag-the-dog storyn.

Mr. Saakashvili har blivit överöst med beröm för att vara en fullständig amerikansk bundsförvant och en verklig demokrat – och för sin hjälp i Irak. Nu har Amerikas vän skapat oordning och vi alla – européerna – och det allra viktigaste, de oskyldiga civila i regionen måste plocka upp alla bitar.

De som rusar till för att döma om vad som händer i Kaukasus, eller de som söker inflytande, borde åtminstone ha någon idé om denna regions komplexitet. Ossetierna lever både i Georgien och i Ryssland. Regionen är ett lappverk av etniska grupper som bor nära varandra. Därför är allt tal om “det här är vårt land”, “vi befriar vårt land” helt meningslöst. Vi måste tänka på de människor som bor i landet.

Problemen i Kaukasusregionen kan inte lösas med våld. Det har man försökt mer än en gång under de sista två decennierna och har alltid kommit att slå tillbaka. Vad som krävs är en legalt bindande överenskommelse om att inte bruka våld. Herr Saakashvili har upprepade gånger vägrat underteckna en sådan överenskommelse, av anledningar som nu har blivit fullständigt klara.

Väst borde idag vara vis nog att hjälpa till för att kunna uppnå en sådan överenskommelse. Om man istället väljer att skylla på Ryssland och att nedrusta Ryssland, som de amerikanska officiella föreslår, blir en ny kris oundviklig. Och i så fall, vänta er det värsta.

För inte så länge sedan lovade utrikesminister Condoleezza Rice och president Bush att isolera Ryssland. Några amerikanska politiker hotade att stänga ute Ryssland från G8-länderna av industrinationer, att upphäva NATO-Rysslandrådet och att hålla Ryssland utanför Världshandelsorganisationen WTO.

Det är tomma hot. Någon tid nu har vi ryssar undrat om vår åsikt inte spelar någon roll inom dessa institutioner, behöver vi dem egentligen då? Skall vi bara sitta fint runt middagsbordet och lyssna på tillrättavisningar?

Sannerligen har Ryssland länge nog fått höra att vi får acceptera faktum. Varsågod – här är Kosovos oberoende. Antiballistiska fördraget avvisas – varsågod, och USA har beslutat placera en missilsköld i angränsande stater. Här är NATOs oavslutade expansion.

Alla dessa drag har utförts mot bakgrunden av vackert tal om partnerskap. Varför skulle någon behöva tolerera en sådan charader? Det finns mycket prat nu från USAs sida att tänka över sina relationer med Ryssland. En sak borde definitivt tänkas över: vanan att tala till Ryssland på ett nedlåtande sätt, utan hänsyn till dess ställning och intressen.

Våra båda länder skulle kunna utveckla en seriös agenda för genuint, snarare än symboliskt, samarbete. Många amerikaner likväl som ryssar förstår detta behov. Men gör också de politiska ledarna det?

En tvåpartikommitté har nyligen upprättats vid Harvard, ledd av Senator Chuck Hagel och förre Senator Gary Hart, för rapportering om de amerikansk-ryska relationerna till Kongressen och till nästa president. Den består av seriöst folk, och att döma av tidiga ståndpunkter förstår dess medlemmar vikten av Ryssland och av sinsemellan konstruktiva bilaterala relationer.

Men medlemmarna i denna kommission borde vara försiktiga. Deras mandat är en presentation av “policy rekommendationer för en ny administration att utveckla Amerikas nationella intressen i sina relationer med Ryssland.” Bara det är en målsättning, även om jag tvivlar att särskilt mycket good-will kommer ut av den.

Om emellertid kommissionen är redo att också överväga den andra sidans intressen och en gemensam säkerhet, skulle det verkligen kunna bygga upp förtroendet mellan Ryssland och Förenta Staterna och låta dem börja göra ett nyttigt arbete tillsammans.

Mikhail Gorbachev är Sovjetunionens förre president. Översatt från ryska till engelska den 20 augusti 2008. Översatt från engelska till svenska, Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

31 augusti, 2008

Det kom ett brev från Adhamia..

Filed under: Irak,Mänskliga Rättigheter,nya,USA — ingrid @ 23:39

Dearest Friend
Thank you for your email
But at the same time I feel very sad because of your health. Be careful and take care of your health ok?? I need you to promise me, ok??

And about Iraqi situation, I would like to tell you what´s going on. I have good and bad news. The good news that I got a new baby (boy) last week and his name is Yusif and the bad news is

1- My brother got arrested two months ago with many innocent Iraqi from the street by Iraqi and occupation forces for no reason, there just was a roadside bomb near them, and after a bombing the occupation forces use to arrest many innocent people around that place. And he was just released two days ago, and feels very sad, because still there are many innocent Iraqi people in jail

2- There was a suicidebomber in my own area who killed many of my friends and also many women and kids, this was two weeks ago and I’m still feeling sad for my friends.
I saw many bodies and a parts of bodies were near the bomb with much blood, and it was really a horrible view I cannot forget, and I saw everything because I was near this bomb.

And about my feeling
What do you think, my feeling is ???
Of course my feeling is very sad and I didn’t feel happy at all when I got a new baby, because the sadness is everywhere in my country
No security
No electricity
No water for drinking
No justice

I start loseing the colour because I see everything in black, because we live in the dark and the darkness is everywhere
Its very strange now for someone to smile. And day by day we feel more and more sad. And I think that the near future would be more difficult for Iraqis.

We have a very bad Iraqi government made by the occupation. And they did what the occupation needed from them totally without any discussion at all.

I can’t write anymore because I feel my heart start knocking very fast and I feel very sad. I will write more later
yours
Isam

Kommentering avstängd

« Newer Posts