DNdebatt 4 sep 2008
Ta hem våra soldater från Afghanistan
Sverige måste överge sin Afghanistanpolitik med stridande soldater och övergå till rena fredsinsatser, skriver bland andra riksdagens tidigare talman Thage G Peterson, förra nedrustningsambassadören Maj Britt Theorin samt regissören och komikern Hans Alfredson.
Den 16 september öppnar riksmötet. Nu måste enligt vår uppfattning den svenska Afghanistanpolitiken föras högst upp på dagordningen. Riksdag och regering måste tänka om. Regeringen har aviserat en ny proposition om en förlängning av den svenska militära insatsen.
På en viktig punkt har de villkor riksdagen tidigare ställt för den svenska kontingenten upphört att gälla. Den internationella säkerhetsstyrkan Isaf, där Sverige ingår, har inte längre en tydlig skiljelinje mot de amerikanska trupperna i landet.
USA har överfört nära hälften av sina trupper till Isaf, och Isaf:s befälhavare, USA-generalen David McKiernan, väntas inom kort få ett samlat kommando över såväl USA:s som Isaf:s trupper. I realiteten försvinner därmed skiljelinjen mellan de olika operationerna.
I den proposition som riksdagen antog den 6 december 2005 hette det: ”En sådan princip är att den internationella säkerhetsstyrkan ISAF och koalitionen OEF även fortsättningsvis skall vara två distinkt skilda insatser som verkar under separata mandat och befälskedjor.”Om dessa operationer nu slås ihop under en befälskedja, vad gör Sveriges regering och riksdag då?
Ska Sverige vara trovärdigt måste riksdagen dra de ofrånkomliga slutsatserna av denna utveckling och hemkalla de svenska trupperna. Vad som från början presenterades som en fredsoperation håller på att bli ett fullskaligt krig med förödande verkningar för civilbefolkningen.
I höst är det sju år sedan USA inledde sin ”självförsvarsaktion” och invaderade Afghanistan. Sedan dess har kriget ständigt trappats upp i takt med att den utländska truppnärvaron ökat. I dag finns det 70.000 utländska soldater i landet, varav 36.000 är amerikanska.
Men freden har inte kommit närmare. Tvärtom. Våldet har ökat kraftigt i år. USA, Nato och de allierade inklusive Sverige har hamnat i en återvändsgränd. De måste nu göra ett val: fortsatt blodigt krig eller förhandlingar och civila insatser för fred.
Årets strider beskrivs som de värsta sedan USA-invasionen. Antalet väpnade incidenter har ökat med 50 procent sedan i fjol. USA: s och dess allierades bombningar har samtidigt fördubblats till nu 60 bombuppdrag om dagen.
Nato bombar urskillningslöst civila afghaners hus och hem och dödar i allt större utsträckning kvinnor och barn. Nu senast dödades ett hundratal civila, de flesta barn i en enda bombattack i västprovinsen Herat. Kriget innebär dödande och lemlästande och ett ofattbart lidande för Afghanistans folk. 2.500 afghaner omkom i krigshandlingar bara under första halvåret i år.
Antalet kidnappade och dödade civila hjälparbetare ökar. Dödstalen stiger i skrämmande takt.Sovjetunionen lyckades inte bättre än USA när man som mest hade 108.000 soldater i landet! Dessvärre finns det en påtaglig risk att USA kommer att gå Sovjets väg.
Pentagon har beslutat att skicka ytterligare 12.000 till 15.000 soldater till Afghanistan med början redan i år. Såväl den republikanske presidentkandidaten i USA-valet John McCain som den demokratiske kandidaten Barack Obama stöder tyvärr en utökning av den amerikanska krigsinsatsen i Afghani-stan. Detta innebär att Sverige 2009 kan bli indraget i något ännu värre än den konflikt vi har sett hittills.
Inför den risken måste Sverige ta sin Afghanistanpolitik med stridande soldater under allvarligt övervägande. Och övergå från krigsinsatser till rena fredsinsatser. Sverige kan inte stillatigande dras ännu längre in i kriget. Svensk trupp i Afghanistan står under Nato:s kommando. De svenska soldaterna bär Nato:s emblem och tvingas följa ”rules-of-engagement” som vore otänkbara under ett rent FN-uppdrag. Det finns inga garantier för att den omfattande signalspaning som Sverige tydligen bedriver där inte används i offensiva militära operationer.
Den svenska truppen riskerar varje dag att bli delaktig i krigshandlingar som utgör brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt lämnas hemma i Sverige falsk information om den svenska truppinsatsens civila betydelse. Sanningen är att den militära truppinsatsen tagit resurser från den civila hjälpinsatsen så att bara en svensk krona av tre går till det afghanerna behöver mest: skolor, sjukvård och civil infrastruktur.
Omvärlden måste på alla sätt bidra till att en fredsprocess kommer i gång. Precis som när den sovjetiska invasionen avvecklades måste USA, Nato och de allierade tvingas att föra FN-ledda samtal med alla parter i regionen, även talibanerna. Till skillnad från förra gången då FN mäklade fred får man inte genast överge afghanerna. Det brådskar. Kriget är på väg att eskalera. Sverige måste ta ett fredsinitiativ.
Ett sådant svenskt initiativ skulle vara en signal till de båda amerikanska presidentkandidaterna att inte räkna med att Sverige kommer att fortsätta med att leverera soldater och krigsmateriel till det orättfärdiga och utsiktslösa kriget i Afghanistan.
Hans Alfredson,författare,
Gösta Hultén, författare,
Stefan Lindgren, författare,
Eva Moberg, författare,
Maj Britt Theorin, tidigare
nedrustningsambassadör,
Thage G Peterson, tidigare riksdagens talman
