oktober « 2008 « Fredskoalitionen Göteborg

2 oktober, 2008

Monbiot: Varför i h-e måste man stödja dessa?

Filed under: nya — ingrid @ 03:11

De fria marknadsförespråkarna har länge praktiserat en statlig välfärdspolitik för de redan rika. Att blåsa ut banker är uppenbarligen något utan motstycke, men det sätt på vilket USAs regering därefter kommer big business till undsättning är inte unikt.

…En av de bästa undersökningar som gjorts av bolagsunderstöd i USA publicerades av några gamla fiender vid Cato Institutet (anm: där finns också en del svenska (ö)kända ekonomer). Stephen Slivinski har beräknat att under 2006 den amerikanska federala regeringen utnyttjat $92 miljarder till företagsstöd. Mycket av detta gick till större företag som Boeing, IBM och General Electric.

Den största penningskörden – $21 miljarder – håvades in av ‘storgodsägarna’. De rikaste 10% av dem som fick detta understöd kammade hem 66% av pengarna. Under åren har Kongressen eller administrationen lovat stoppa svindeln, men ger efter detta ändå mer i statligt bidrag till jordbruksstöd.

Den lag om jordbruksstöd som i maj gick igenom i Kongressen garanterar bönderna ett minimum på 90% av den inkomst, som de tjänat in under föregående två år, vilka händelsevis var de mest vinstrika de någonsin haft. Mellanhänderna tjänar mer än så, särskilt de som sprider svält genom skörden av majs till etanol, och sedan frossar i sig miljarder av dollar i skattekrediter.

Slivinski visar hur den federala regeringens avancerade teknikprogram till stöd för en tidig eller högriskteknologisk utveckling, istället blivit kapad av big business som spöar dem med redan välkända produkter.

Alltsedan 1991 har sådana företag som IBM, General Electric, Dow Chemical, Caterpillar, Ford, DuPont, General Motors, Chevron och Monsanto kammat hem hundratals miljoner dollar från detta program. Storföretagen understöds också av Export-Importbanken: Under 2006 till exampel kunde Boeing ensam ta emot $4.5 miljarder i lånegarantier.

Regeringen driver något som kallas ‘the Foreign Military Financing programme’, vilket ger andra länder pengar till inköp från vapenindustrin. Man håvar ut statsbidrag till flygplatser för att bygga landningsbanor och till fiskeföretag till stöd för att bli av med riskabla aktier..

Men Cato Institutets rapport har endast visat delar av denna företags-välfärds-skandal. En ny undersökning från ‘US Institute for Policy Studies’ visar hur USA genom en serie listiga skatte-och bokföringsmässiga kryphål, spenderat $20 miljarde per år till VD-löner.

Genom att dölja deras professionella löner t.ex som vinst av kapital hellre än inkomst, betalar dessa chefer för hedgefonder och privata handelsföretag lägre skatt än dessa som städar deras kontor.

För ett år sedan försökte Representanthuset stänga detta kryphål, men lagen blockerades i Senaten efter en lobby-kampanj från några av USAs rikaste män. En annan rapport av en grupp vid namn ‘Good Jobs First’ avslöjar hur varuhuskedjan Wal-Mart har tagit emot åtminstone $1miljard av offentliga medel.

Över 90% av deras distributioncentra och många av deras försäljningsställen har fått understöd av lokala- och delstatsregeringar. Man skänker dem mark och betalar kedjan för det vägnät, vatten och avlopp som sedan krävs för att utnyttja marken. Och man garanterar dessutom skattestopp och understöd från starten till stöd för svaga kommuner (tax increment financing).

Ibland ger delstatsregeringarna också firman kapital, så fick t.ex Wal-Marts distributions- centraler i Virginia medel från regeringens ‘Opportunity Fund’. Företagens välfärd hör helt enkelt till några av regeringsdepartements kärnföretagsamheter.

Många av Pentagons program levererar förmåner enbart till dess egna entreprenörer. Ballistiskt missilförsvar till exempel, som inte äger något tydligt ändamål och förhoppningsvis inte kommer att användas, har redan kostat USA mellan $120-150 miljarder.

USA är unikt bland de större donatorerna, då man insisterar på att den mat man erbjuder i nödhjälp skall produceras på den egna jorden, hellre än i de regioner som man tänkt hjälpa. USAid brukar skryta på sin hemsida om att ”huvudmannen för Amerikas utländska hjälpprogram alltid varit Förenta Staterna. Nära 80% av US Aid’s kontrakt och bidrag går direkt till amerikanska firmor.” Det finns alltså inte och har aldrig funnits någon fri marknad i USA.

Varför inte? Därför att de kongressmän och -kvinnor som är för finanssocialism är det för att deras eget återval är beroende av företagsstöd. De legala mutor som dessa företag betalar ut medför två fördelar. Den första är att hindra ett ordentligt regelverk och istället göra spekulationsvinster och med det generera katastrofer av det slag som Kongressen nu sätter sig emot. Det andra är att offentliga medel till nödhjälp för de fattigaste dirigeras om till de rikas fickor..

En rapport som publicerades i förra veckan av advokatgruppen Common Cause visar hur banker och börsmäklare har stoppat lagstiftare och klagat över den ohållbara utlåningen. Under finansåret har de stora bnkerna gjort av med $49 miljoner på lobbyverksamhet och $7 miljoner i direkt kampanjstöd.

Bankerna Fannie Mae och Freddie Mac har spenderat $180 miljoner i lobbyverksamhet och kampanjstöd över de sista åtta åren. Mycket av detta sköljde över medlemmarna i Representanthusets finansservicekommitté och Senatens bankkommitté. Varhelst kongressmännen prövat att tygla bankernas inteckningsutlåning förhindrades de genom dessa bankers pengar. Till exampel Dick Durbin’s 2005 års lagändring för att få stopp på den rovgiriga huslåneutlåningen, blev i Senaten besegrad med 58 mot 40.

Den förre representanten Jim Leach föreslog att bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac skulle återregleras.. Deras lobbyister, minns han, lyckades på mindre än 48 timmar att orkestrera båda partiernas ledare att förhindra lagändringen. De pengar som dessa företag utnyttjar, används till socialisering av de financiella riskerna.

De $700 miljarder som regeringen önskat, har bara varit en av de offentliga kostnader man fått för sina upprepade misslyckanden med att få till en reglering. Till och med bankernas lobbymakt gjorde, att man i lördags stoppade kravet på skydd för de pengar som företagsledarna tjänat in i de företag som regeringen räddat.

Kampanjfinansiering är den bästa investering som ett företag kan göra. Den ger 1 miljon dollar till rätt man. Skörden blir ett miljarddollarvärde i statlig produktion, skattestopp och bistånd. Vid samma sak i Afrika kallas det korruption.

Europeiska regeringar är inte bättre. Den fria marknadensekonomi som de förespråkar är märklig: oupphörligen går man in till stöd för de redan rika och lämnar alla andra att ta vara på sig själva. Precis som i USA grabbar cheferna för lantbruksföretag, oljeborrare, stormarknader och banker till sig innehållet i regeringens fonder, som är tagna ur fickorna på människor mycket fattigare än de själva.

Skattebetalare borde därför överallt fråga sig samma sak: Varför i helvete måste vi stödja detta?

övers. Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

3 oktober, 2008

Varför rasar dollarn? Stieglitz och Galtung

Filed under: Fred,Irak,nya,Sverige,USA — ingrid @ 05:02

Den världskända ekonomen Joseph Stiglitz intervjuas här av Amy Goodman, Democracy Now. Han är medförfattare till ‘The Three Trillion Dollar War: The True Cost of the Iraq Conflict’

GOODMAN: Hur mycket är dagens undsättningsmanöver förbunden med Irakkriget?

STIGLITZ: Låt mig först förklara lite kring det hela. En av anledningarna till att vi har en kris är att centralbanken Federal Reserve har översvämmat ekonomin med likvida medel och höll för släpphänta regler. Till viss del för att man ansåg att ideologin bakom reglering var ful. Och delvis för att ekonomin var svag. Och en anledning till detta var att oljepriserna hade stigit och varför de gjorde det berodde till viss del på Irakkriget.

Innan dess var priserna $23 per fat. Framtida marknader trodde att de skulle förbli på denna nivå. De föregrep en ökning i efterfrågan, men trodde samtidigt att det skulle bli en ökning i utbudet från låglöne-oljeländerna, huvudsakligen från MellanÖstern.
Kriget kom sedan att förändra den ekvationen.

Och vi vet vad som efter det hände med oljepriserna. Varför är nu detta så viktigt? Nå, vi spenderade—amerikanarna spenderade miljontals med dollar till inköp – importerad olja.

Normalt sett borde detta ha haft en negativ effekt på ekonomin; blivit en försvagning. Många sa att det var ett mysterium att vi inte fick en inbromsning, att vi gick emot de ekonomiska lagarna.

När någon säger så, bör man vara misstänksam och se upp…Det hela var egentligen också mycket simpelt. Centralbanken ‘the Fed’ fick till en bubbla, en husbubbla som skulle ersätta den teknikbubbla som man hade skapat under -90-talet.

Husbubblan underlättade för människor att ta ut pengar utifrån sina inteckningslån på husen; så på ett år fanns det mer än $900 miljarder i inteckningslåneuttag. Då fick vi en konsumtionsboom som var så stark, att även om vi spenderat mycket pengar utomlands, skulle vi ändå kunna hålla ekonomin uppe.

Men vi var kortsynta. Och det stod så klart att vi hade levt på lånade pengar och på lånad tid. Att det endast var en fråga om tid innan det hela skulle rivas upp.

Alla som fallit för detta och börjat handla, förtjänar vad som sedan hände. Kanske det också gällde bankernas olika CDS, ”Credit Default Swaps” och CDO, ”Collateral Debt Obligations”. Och det som gällde dollarn själv, $.

Johan Galtung, världskänd norsk fredsprofessor säger ‘Bristen på transparans är ofattbar’

Systemet ligger på toppen, ovanför sina skapare snarare än vice versa. Dessa har åkt iväg på en tur som de knappast själva behärskar. Naturligtvis finns girigheten där, men kanske ändå mer själva sporten, viljan hos marknadens att vinna, att bli numero 1.
Att göra sig en förmögenhet. Till att börja med i guld, silver. På alla andras bekostnad, säkert också sina egnas liksom de egna själarna, om nu några sådana existerar i deras kalkylmaskiner.

Finns det då en väg ut? Naturligtvis, men inte detta 700 biljoners ras som man tar från de fattiga skattebetalarna och ger till bankerna, inbegripet de mycket rika. Det är en vanlig kapitalism och kommer inte att fungera.

För det första kastar detta massiva pengatryckande dåliga pengar till dåliga pengar; för det andra, belönar det en massiv inkompetens vilken gränsar till bedrägeri; för det tredje minskar det för de flesta amerikaner ännu mer ägarmaktens frikännande roll och gör en verklig ekonomisk tillväxt än mer svårfångad.

Se istället dessa tio punkter, som skulle kunnat fungera
[1] Massiv keynesianism: en stark finansiering för att bygga upp den söndersmulade infrastrukturen i USA där miljontals arbeten skapas, inklusive skolbyggen och polikliniker. Jobbföreträde till eftersatta grupper. Mer ägarmakt till dem längst där nere.

[2] Massiv redistribution: ett tryck upp på skattebördan med progressiva och lyxskatter; samtidiga skattelättnader för de 70% längst där nere med statsunderstött boende och hälsa. Mer ägarmakt till dessa längst nere.

[3] Regeringen tar över de fastigheters inteckningslån som pressats mellan början och slutet på bubblan, låntagarbördan lättas då bankerna samtidigt kommer till undsättning. Släpp varje skiljelinje mellan de som förtjänar detta och de som inte gör det; det är systemet som fallerat.

[4] Stoppa alla indragna lån, finn istället en rättvis lösning för alla.

[5] Finansiera det hela genom att skära i Pentagons budget till ett alltför stort amerikanskt imperiebygge (Ron Paul) av typ militärbaser. Ta undan medel till USAs rekonstruktion från det som skattebetalarna ändå måste betala till budgeten för massförstörelse runtom i världen, inte från hälsovård, utbildning och välfärd.

[6] Låt de värsta bank/finans institutionerna gå under, de mest giriga som har minst täckning för sina transaktioner och de med det största gapet mellan verkställande ledningens lön/förmåner och de vanliga anställda.

Den japanska vanan kunde användas med en offentlig ursäkt på TV från högsta ledningen för detta bedrägeri gentemot kundernas förtroende. Däremot inte självmord.

[7] Ta avstånd från de flesta nya finansiella instrument i egenskapen att vara illegala, såvida de inte har en testad garanti, så att både säljare och köpare av de här produkterna är fullt medvetna om hur de fungerar och de konsekvenser de för med sig.

[8] Hylla de banker som håller fast vid sina nära klient-bank relationer, de som fullständigt har klargjort att ‘lånen finns kvar hos oss och vår lånegaranti gäller’och ser till att allt finstilt också blivit förstått.

[9] Publicera M2, dvs storleken på penningmängden i landet, för att göra det amerikanska ekonomiska systemet mer transparent.

[10] Genomför en massiv dollardevaluering, kanske ner till halva eller en tredjedel, med en ny dollar för att få bort skuldbördan och göra de återstående amerikanska produkterna mer konkurrenskraftiga och med det undvika en massiv inflation.

Problem: en ideologisk blockering genom Demokr-Republ konsensus. Alternativ: låt hela systemet gå under.

Johan Galtung är professor of Peace Studies and Founder of TRANSCEND www.transcend.org/tms

övers/redig Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

5 oktober, 2008

Rån på hög nivå: Sätter räddningen punkt för det USA vi känner?

Filed under: Mänskliga Rättigheter,nya,USA — ingrid @ 08:29

Grand Larceny on a Monumental Scale: Does the Bailout Bill Mark the End of America as We Know It?

av Richard C Cook

Cook: Varje känd ekonom som kommenterar denna lag går emot den. Min egen åsikt är att planen är värre än så – Den är ett brott, ett rån i monumental skala.

Det här är varför: Vi vet att debaclet startade med husägarkrisen och deras fastighetslån och att det nu spridit sig till andra liknande lån, medan huskrisen bara fortsätter. Vi vet dessutom att det skadliga utnyttjandet av dessa huslån ger andraklassens lån till inköp av fastigheter.

Det hela startade under Clintoneran, då man även buntade ihop och sålde deras säkerheter ‘mortgage-backed securities’, till finansmarknaden. Det man sagt hittills är att Bushadministration vände dessa huvudlösa utlåningar till ett nationellt program för utlåningsbedrägerier.

Strax efter att George W. Bush blivit president år 2001, kom Vita Husets möten att bli alltmer frekventa mellan centralbankens Federal Reserve ordförande Alan Greenspan och administrationens anställda. Enligt folk som blivit intervjuade inom hypotekslånens inre cirklar, började snart direktionen komma ner från bankerna till börsmäklarna för att förfalska inkomstuppgifter för lånekunder, så att dessa kunde kvalificeras för lån som annars skulle ligga utom räckhåll för dem.

FBI har nu undersökningar på gång för att anklaga några av dem för lånebedrägeri. Men man når inte längre än till börsmäklarnivå. FBI får idag tillgång till—eller har åtminstone sagt så offentligt—information om maskopi på politiker- eller banknivå, där man tillhandahållit en påtvingad finansiering av fastighetslånemedel. Men på den tiden då husbubblan fortfarande var uppblåst, var det ingen som tittade.

Notera att då finansminister Henry Paulson vittnade inför Senatens BankKommitte’ i förra veckan, berättade han att då han i juni 2006 fick makten blev chockad över att ingen regional myndighet hade reglerat fastighetsutlåningen. Detta lämnades till delstaterna själva.

I februari, innan hon avgick, skrev New York guvernören Eliot Spitzer: ”År 2003, under den värsta rovgiriga utlåningskrisen, åberopade OCC (bankrevisorsmyndigheten) en klausul från 1863 års Nationella Banklag som skulle förhindra regler mot staters rovgiriga utlåningspolitik- och satte dessa ur funktion.

Den federala myndighetens åtgärder var så flagranta och så exempellösa att alla 50 statliga allmänna åklagare och alla 50 statliga bank-revisorer aktivt kämpade emot de nya reglerna. Men den enhälliga oppositionen från de 50 staterna kom inte att avskräcka eller ens sakta ner Bushadministrationens mål att skydda bankerna.

Faktum är att då hans kontor öppnade undersökningar av möjliga fall av diskriminering i fastighetsutlåningen inom ett antal banker, gick OCC till federala domstolen för att stoppa utredningen.

Varför gjorde Bushadministration detta? Det enda möjliga svaret är att man hade en reell avsikt att skapa denna husbubbla, en som inte endast hade funktionen av att få hus-och fastighetspriserna att stiga, utan också pumpade in miljarder dollar av lånade medel till ekonomin genom deras fastighets-och inteckningslån.

Bubblan berikade ett stort antal medlemmar av den verkställande myndigheten, bankdirektörer och aktieägare genom finans-och fastighetsindustrin och erbjöd miljoner människor jobb. Bubblan kom också att locka tillbaka det utländska kapital till den USA-marknad som blivit bortskrämd, då dotcom-bubblan brast år 2000-2001.

Alla såg ut att tjäna på det hela, men det var bara de på toppen som kom att skumma av de största profiterna. Och för en ekonomi som redan hade skänkt bort miljoner av sina bästa tillverkningsjobb till NAFTA, Kina, WTO-överenskommelser, etc, kom bubblan att bli en slags ställföreträdande ekonomimaskin.

Detta resulterade också i de skatteintäkter som tillät Bushadministrationen att utfärda sina 2001 and 2003 års skattereduktioner för de rika och få in sina pengar till krigen i Afghanistan och Irak. Naturligtvis räckte det inte med dessa skattereduktioner, statsskulden ökade samtidigt till över $9 Triljoner (12 nollor) under denna Bush-era…Men fortfarande tycks man inte se husbubblan som roten till det onda.

Ekonomen Dean Baker i ‘Center for Economic and Policy Research’ får in en poäng:
”Den hysteriska diskussionen om bankkraschen (räkna gångerna då ‘Great Depression’ kommer upp i nyheterna) har misslyckats stort med att peka ut, att roten till de rådande ekonomiska problemen är den spruckna husbubblan. Mycket i diskussionen går ut på att problemen bara är dåliga inteckningslån och att huspriserna kommer att studsa tillbaka, när väl kreditmarknade arbetar normalt igen.”

Det är en kritisk punkt, för vad Senaten och Kammaren förklarar för oss liksom för President George W. Bush, presidentkandidaterna Barack Obama och John McCain och Federal Reserves ordförande Ben Bernanke, är att undsättningen kommer att sätta USA på fötter igen. Kredit, säger de, är hjärtblodet för ekonomin och utan kredit kan ingen röra sig.

Fast kredit är livsluften för folk, bara för att de är panka. Köpkraften i USA har kollapsat och det blir bara värre, då den recession förvärras som just har startat. Folk kan inte få ut sina lån, inte för att kreditmarknaden är nollställd, utan för att de inte har några besparingar att betala av på det de vill låna.

Om de bara kunde betala av lånen skulle det finnas hur mycket kredit som helst till förfogande. Men det finns inte ens tillräckliga besparingar för att få ekonomin på nytt att rulla.

Då är den enda möjliga källan att skaffa fler federala lån för att i Keynesiansk anda kunna fylla på pumpen. Det är detta politikerna tror att en bankundsättning skulle göra. Men det gör den inte…Och bankerna har inga planer att återföra pengarna till produktiva USAinvesteringar.

Trots attityden att mycket skall gå till andra eller tredje nivån av verkställande cheflöner- och bonusar. ‘De feta katterna kommer ut, och det som kommer ut är gott’. Men vad händer sedan?

Nåja, det som sker, sker nu. I denna post-bubbel-era finns inga fler ekonomimaskiner tillgängliga i den amerikanska ekonomin. En långvarig recession och depression är oundviklig, och de som känner till det, väntar bara in det.

Faktum är att det sedan en längre tid funnits en plan för att få ner den amerikanska ekonomin och det är vad som kommer att ske de kommande månaderna. Det är därför regeringen också förbereder en undantagslag eller liknande, om människor skulle börja protestera.

Vi kommer också att få se inskränkningar i yttrandefriheten, protester och användningen av Internet. Federala inkvarteringar förbereds idag över hela landet gentemot ‘backstop’ statliga fängelser och lokala sådana som redan spricker i sina sömmar.

Detta är planen, så folk behöver bara ta de mått och steg de själva ser, för att minska vad som krävs för att tjäna sitt livsuppehälle, bli av med skulderna och skydda sig själva och sina familjer.

av Richard C. Cook, en fd U.S. federal regeringsanalytiker

Hans bok om penningreform publiceras snart, We Hold These Truths: The Hope of Monetary Reform

övers: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

7 oktober, 2008

Afghanistan – Sverige tar parti för USA och NATO

Filed under: Afghanistan,Mänskliga Rättigheter,nya,Sverige,USA — ingrid @ 19:58

skriver Lennart Palm, professor i historia, på GP debatt

Sverige är på väg att bli djupt inblandat i det krig mot terrorism som USA och Nato bedriver i Afghanistan. Vårt bistånd äts upp av militära insatser som nu tar uppemot 65 procent av vad Sverige satsar totalt.

En färsk rapport av den amerikanske professorn Marc W Herold på University of New Hampshire (The Matrix of Death) sätter strålkastarljuset på USA/Natos bombningar av Afghanistan som pågått i stort sett dagligen sedan 8 oktober 2001. Dessa bombningar rapporteras knappast alls i svenska media och definitivt inte i samma utsträckning som individuella terroristdåd av muslimska extremister.

Det totala antalet civila direkta offer för bombningarna av Afghanistan uppgår nu enligt Marc Herold till mellan 2 699 och 3 273 personer. Till detta kommer tusentals döda motståndsmän.

Men trenden är alarmerande. Det lågintensiva kriget håller gradvis på att anta karaktär av masslakt. Enbart under juni och juli i år fälldes lika mycket bomber som under fjolåret 2007, vilket i sin tur var en fördubbling sedan 2006.

Marc Herold hävdar nu i sin rapport att den typ av bombningar som sker i Afghanistan – merparten kallas Close Air Support (CAS), en sorts taktiska bombningar för att stödja markoperationer – är betydligt dödligare än de gammaldags ”bombmattorna”.

USA:s och Natos bomber dödar omkring tio gånger fler afghanska civila med ett ton av våra precisionsbomber jämfört med de serber vi dödade 1999. Mer än 80 procent av krigets civila dödsoffer i Afghanistan i dag orsakas av CAS-attacker, skriver Herold i rapporten.

Bombade bröllop
Det mest uppmärksammade av USA:s dödliga taktiska flygoperationer inträffade torsdagen 21 augusti i år då 90 människor, varav 60 barn, dödades i den afghanska byn Azizabad utanför Shindand, söder om Herat. USA förnekade händelsen och talade om fyra civila döda, men sedan FN-personal styrkt dödstalet tvingades USA inleda en undersökning.

I juli dödade USA/Nato:s bomber 52 personer på ett dubbelbröllop, däribland båda brudarna, i byn Khetai. Dödandet av civila håller på att bli en allvarlig politisk belastning för Afghanistans president Karzai. Senaten i landets parlament kräver en tidtabell för USA:s tillbakadragande från Afghanistan och Karzais egen regering kräver bombstopp.

Liten oberoende bevakning
Dödandet tilltar, men vad får allmänheten i västvärlden veta? Herolds rapport visar något som är mycket oroväckande, nämligen att viktiga institutioner som Human Rights Watch och USA-media som nyhetsbyrån Associated Press, systematiskt underrapporterar dödandet.

I de europeiska stater, som numera står för ungefär hälften av de utländska soldaterna i Afghanistan i den Natoledda ISAF-styrkan, är man i hög grad beroende av amerikanska media. Afghanistankriget bevakas – den här gången – knappast alls av oberoende korrespondenter utan nästan enbart av korrespondenter som är inbäddade i de utländska förbanden.

Medan professor Herold anger 411 till 496 döda civila i år (till 4 augusti) enbart till följd av USA/Natos stridshandlingar anger Human Rights Watch 119 döda civila i flyganfall och 54 i andra USA/Natoanfall (till 1 juli).

Associated Press anger siffran 158 dödade av USA-Nato och 11 i korseld (till 26 augusti). FN:s särskilde rapportör säger minst 200 och frivilligorganisationernas samarbetsorgan ACBAR säger att 1 000 civila dödats i år, varav 260 enbart i juli.

På väg att spåra ur
Afghanistankriget utkämpas i en medieskugga, men allt talar för att det nu sker en allvarlig upptrappning. Raketer landade häromdagen bara sex kilometer från svenskarnas bas i Mazar-i-Sharif. För detta väljer vår regering att blunda.

Kritikerna, med bland annat förre försvarsministern Thage G Peterson i spetsen, menar att operationen i Afghanistan spårat ur. När Sverige skickade trupper – i dag 348 man – till Afghanistan skedde det på villkor att ISAF och USA-koalitionen skall vara två distinkt skilda insatser som verkar under separata mandat och befälskedjor (riksdagsbeslutet 6 december 2005).

Men nu har Nato tagit över befälet för ISAF, svenska soldater bär Natos emblem på sina uniformer, de ska följa ”rules-of-engagement” som utfärdats av en Nato-general och så vidare. 97 procent av soldaterna i ISAF är Natos och den största kontingenten är amerikaner.

Ta hem truppen
Så vad har Sverige längre där att göra? Insatsen har gradvis berövats allt humanitärt sken. En viktig enhet sysslar med radiospaning, det vill säga spionerar på afghanerna och samlar informationer som USA använder i sin krigföring.

Den militära insatsen håller effektivt på att äta ut biståndet och tar nu två kronor av tre som Sverige satsar i Afghanistan.

Att hemkalla de svenska trupperna från Afghanistan är en förutsättning för att återställa Sveriges goda namn som opartisk hjälpare i Afghanistan. Vårt land skall inte delta i ett kolonialt krig.

Kommentering avstängd

8 oktober, 2008

Afghanistan – Västmakter med problem!

Filed under: Afghanistan,nya,Sverige,USA — ingrid @ 01:04

Vad säger Folkpartiets Sverige om det här?

Den irakiska vicepresidenten Adel Abdul Mahdi har meddelat att Irak satt ut ett datum till slutet av 2008 som den tidpunkt då USA skall dra tillbaka sina trupper från landet. Samtidigt säger britterna- ”Vi kan inte segra i Afghanistan!”

Robert Dreyfuss The Nation 6 okt

För allt tal om Afghanistan som det ”rätta kriget”, dit både Obama och McCain insisterar att skicka tusentals fler USAsoldater, har våra britter så att säga låtit anden komma ur flaskan. Under tiden dyker det upp mer och mer information, som bekräftar att Afghanistans regering förhandlar med (hör och häpna!) talibanerna. Detta är viktigt..

För det första säger den brittiska ambassadören att fler trupper till Afghanistan skulle göra problemen där värre, inte bättre, och att NATO-trupperna i Afghanistan är ”en del av problemen, inte lösningen”. Den rådande situationen är nämligen så dålig, att säkerhetsläget bara blir sämre och sämre, vilket också gäller korruptionen, så regeringen har förlorat allt sitt förtroende.

..Närvaron av koalitionen, särskilt den militära närvaron, är en del av problemet – inte lösningen. De utländska styrkorna utgör en livlina för regimen som annars snabbt skulle kollapsa. Som sådana saktar de ner och komplicerar en möjlig utväg ur krisen..Att då skicka fler trupper dit skulle få oss att än tydligare framstå som en ockupationsmakt och förstärka måltavlan för motståndet. ”Vi måste bli en del av en vinnande strategi, inte en förlorad.”

Lika överraskande säger britternas brigadgeneral Mark Carleton-Smith helt frankt- ”Vi kan inte besegra talibanerna. Vi kommer inte att vinna detta krig. Idag handlar det om att minska motståndet till en hanterbar nivå, en som inte utgör ett strategiskt hot.” Han har samtidigt efterlyst en förhandling om uppgörelse med talibanerna.

the Times rapportera: ”Den avgående befälhavaren för de brittiska styrkorna i Afghanistan säger, att han inte tror att talibanerna någonsin kommer att besegras. Brigadgeneral Mark Carleton-Smith, befälhavare för den den 16:e luftburna brigaden, har sagt att en militär seger över talibanerna ”vare sig är möjlig eller uthållig”.

Man kan anta han inte begrep vad McCain’s eller Obama’s talade om. Den uppgiften verkar dock omedelbart kunna lösas av kung Abdullah av Saudi Arabien.

övers: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

9 oktober, 2008

Georgien – Sanningen kryper fram i Ossetienblogg

Filed under: nya — ingrid @ 09:32

I Survived The Georgian War. Here’s What I Saw

By Lira Tskhovrebova

I know this because I was in Tskhinvali, the capital of South Ossetia, on aug 7 when Georgian troops marched into the city and killed my friends and neighbors. I Survived the Georgian War. Here’s What I Saw. I blame Georgia’s leaders.

Tskhinvali, South Ossetia – In a speech before the United Nations last month, Georgian President Mikheil Saakashvili implored world leaders to set up an international investigation to find out the truth about the war in South Ossetia.

I couldn’t agree more. But I think the results of an honest investigation would reveal a very different ”truth” than what President Saakashvili claims.

I know this because I was in Tskhinvali, the capital of South Ossetia, on Aug. 7 when Georgian troops marched into the city and killed my friends and neighbors. I huddled with my family in terror for three nights while Saakashvili’s tanks and rockets destroyed hundreds of our homes, desecrated cemeteries, gutted schools and hospitals.

I also have good reason not to trust what Saakashvili says. For three days before the attack I had been getting calls from many Georgian friends warning me to get out. They said Saakashvili was planning an attack. Most of the Georgians living in South Ossetia left because they knew what was coming.

On the night of Aug. 7, Saakashvili went on television and assured the frightened civilian population of South Ossetia that he would not attack us. This was long after the time Saakashvili now claims Russians had begun ”invading” Georgia.

Ossetians went to bed relieved and thankful for a peaceful night.

Less than two hours later, according to credible international accounts, his artillery, bombers, and three brigades of ground troops unleashed what I can only describe as a fierce hell on our city. In the moment, we knew only our fear as we hid. Afterward I spoke with hundreds of Ossetians to find out what was done to us.

My friend’s elderly father tried to douse the flames set by Georgian fire on the home he had built with his hands. His leg was severed by shrapnel from Georgian weapons. He bled to death while his disabled wife crawled from their burning home.

Ossetians saw Georgian tanks firing into basements where women and children hid for safety They saw fleeing families shot down by Georgian snipers. We learned that the Georgian military had used Grad rocket systems and cluster bombs against Tskhinvali.

Yes, I would very much like to see an international commission investigate the truth of what happened.

When I came out from hiding, thanking God that the Russians had saved our lives, I was dismayed by the reaction of the international media to what had happened. There was nothing about Ossetian deaths and the unprovoked horrors inflicted by Saakashvili’s military. It made my heart sick.

The truth has been crushed by Georgia’s powerful public relations machine as mercilessly as Georgian tanks rolled over the defenseless civilians of Tskhinvali.

I know that Americans are a generous and fair people. But Americans haven’t been told the truth about what happened to us. Americans don’t understand that Ossetians are an independent, Christian Orthodox people with a deep history in our land. The world talks only about Georgian freedom. What of freedom for my people? Does our suffering, do our voices, mean nothing?

I don’t blame the Georgian people for what happened to us. The vast number of Ossetians and Georgians want to live in peace. I blame Georgia’s leaders.

Saakashvili has persuaded the world that he is a ”beacon” of democracy and openness. But he won’t even tell his own people the truth. My Georgian friends weren’t allowed to see any Russian news sites during the conflict because all of those sites were blocked by Saakashvili’s government.

I know we are a small people, and I make no claim to understanding the experts in geopolitics with their theories and pronouncements about the great powers. But I have fought for women’s rights in Ossetia for 12 years and I believe in the truth.

In a recent article, Saakashvili cynically dismissed Ossetian suffering and deaths because, he said, Russia had ”lied” about how many of my people were killed by the Georgian military.

It breaks my heart to even engage in this discussion. No one – including Saakashvili – knows how many Ossetians were killed by his Army. I have friends who buried loved ones in their backyards because there were no alternatives. Many people are still missing.

Does Saakashvili believe his vicious attack on a civilian city was justified if he only killed a few hundred rather than a few thousand? Do Americans realize that a military trained and equipped by the US government attacked a civilian population as they slept in their beds? Can they justify sending another billion dollars to Georgia and nothing for those Georgia attacked?

I have made an urgent appeal to the world for humanitarian relief for our people at the website helpossetianow.org. I beg the United States and the world to find out the truth. Please hear our voices.

Kommentering avstängd

Centralbankerna hugger räntor till undsättning vid midnattsmöte

Filed under: nya,Sverige,USA — ingrid @ 16:25

av Mike Whitney

8 okt 2008
Aktiekurserna har fallit starkt runtom i Europa och Asien för första gången sedan år 2003. Banker runtom i världen inklusive Sveriges Riksbank har sänkt räntan för att lindra den ekonomiska krisens effekter.

Bloomberg News: ”Federal Reserve, Europeiska CentralBanken, Bank of England, Bank of Canada och Sveriges Riksbank sänkte sina räntor i en koordinerad räddningsaktion för att lindra krisens verkningar på det ekonomiska systemet.” Alltmedan president Bush försöker lugna investerarna med att han tror att morgondagen ljusnar.

Nåja, denna kris som började med en okontrollerad kreditexpansion i USA för att sedan sprida sig från fastighetslån till dåliga bankpapper, därefter över hela världen och till det finansiella systemet, har rört upp aktiemarknaden och hotar nu USAs och Europas hela banksystem.

Nuvarande kris har sin rot i den okontrollerade kreditexpansionen i USA, som alltså spridit sig från fastighetslånemarknaden i USA till övriga världens finansiella system.

USAs centralbank Federal Reserve planerar att pumpa ut $1 trillion i kortfristiga lån (kommerciella papper) för att stoppa en gryende likviditetskris. Till skillnad från Centralbankens chef Paulsons $700 miljarders undsättningsaktion, som över 200 ekonomer opponerat sig mot, når Bernankes plan nu problemets kärna.

Och det skulle faktiskt kunna lyckas. Kommerciella börspapper är en billig inkomstkälla för affärskrediter till kortfristiga behov. Billigare än att få ut krediter från en bank. Centralbanken Federal Reserve, the Fed, ser till att tillhandahålla kortfristiga krediter för att hålla igång företag och bankinstitut.

The Fed åberopar nu räddningsinsatser för att undvika en ännu större chock mot det finansiella systemet utöver haveriet inom aktiemarknaden och de hundratals bankstängningar som man kan vänta sig under år 2010.

Det är nödvändigt men inte okontroversiellt att erbjuda företag direkta lån utan säkerhet. Om dessa företag och finansinstitutioner misslyckas bara av den anledningen att de inte kunnat vältra över sina kortfristiga skulder, skulle förstörelsen av hela finanssystemet kunna bli förödande.

Federal Reserves ordförande Bernanke gav en dyster summering av det rådande ekonomiska läget: Husmarknade fortsätter vara den huvudsakliga källan till den svaga ekonomin såväl som till fastighetsmarknaden, och har spridit sig utanför denna. Privata sociala kostnader har fortsatt minska liksom nedgången i anställningarna, vilket tillsammans med tidigare ökningar i energi-och matvarupriserna har kommit att erodera hushållens köpkraft

Denna tröghet i ekonomin, samtidigt med att det är svårare för hushållen att få krediter, visar sig starkt i konsumtionen. Samtidigt har affärssektorn fått det värre och än mer osäkert, något som visar sig i en starkt krympande investeringsvolym. USA är fast i en nedåtgående deflationsspiral, som på sikt skulle kunna få katastrofala följder.

Därför har Frederal Reserves utlåning till bankerna fördubblats till $900 miljarder, medan finansinstituten får använda bl.a fastighetslån som säkerhet. Federal Reserve har också använt andra knep för att ge ekonomin stimulans. Kommer försöket att flöda över marknaden med krediter nu att lyckas?

Centralbankschefen Bernanke har i det närmaste omöjliga utmaningar framför sig. Förutom det svaga banksystemet finns där även kollapsen i fastighetsmarknaden med sina triljoner i diverse bankderivatkontrakt. Han kan också se hur konsumtionsmarknaden plötsliga kollapsar. Människor är renrakade vad gäller kreditkortsskulder, studentlån, billån och fastighetslån.

Försäljninen faller och kommer sannolikt att bli värre. Bernankes plan att rekapitalisera banksystemet faller på ett bristande intresse hos konsumenterna. Minskad tillväxt är oundviklig. Förändringen är tydlig. Personligt sparande ökar och huslånekollapsen stannar av. Numera gäller det att leva efter sina tillgångar. Amerika rätar på sig.

“Stora konton lurar inte shoppare,” rapporterar Wall Street Journal. Restauranter är tomma. Shoppinggallerior är inte ens attraktiva för flanerarna – där bara folk med pengar spenderar. Bilförsäljningen är så låg att försäljare går runt och låtsas vara kunder – just för att hålla kvar sin skicklighet, tills tiderna åter mognat. Även det privata affärsflyget går ner. (The Daily Reckoning)

Den personliga konsumtionen är låg, arbetslösheten stiger, lillverkningsindustrin minskar ner och varuförsäljningen tog ett stort skutt neråt under de sista veckorna. Tecknen på nedgång finns överallt.

Enligt ekonomen Asha Bangalore vid Northern Trust har det tredje kvartalet troligtvis haft en nedgång i konsumtionen. I så fall för första gången sedan det fjärde kvartalet 1991, vilket förebådar en minskning av hela BNP under detta kvartal..”

9 av 10 amerikaner anser nu att landet går i fel riktning ekonomiskt sett enligt CNNs opinionsmätning av 1000 amerikaner under detta veckoslut, en majoritet människor anser då att en ekonomisk depression är trolig och att vi får uppleva en ”25% ig arbetslöshet, spridda bankförluster och miljoner amerikaner hemlösa och utan möjlighet att försörja sina familjer.”

De goda nyheterna är att inflationstrycket nu har lättat. De dåliga är…nåja…allt annat.

Från Centralbanken Federal Reserve’s pressrelease den 8 okt 2008, ”Joint Statement by Central Banks”: ”Inkommande ekonomiska data pekar på, att den ekonomiska utvecklingen de senaste månaderna markant bromsats upp.

Vad mera är, de intensifierade oroligheterna på marknaden uppbjuder snarare till en ökad åtstramning vad gäller utgifter, delvis på grund av ytterligare minskning av hushållens och affärsverksamhetens förmåga att få kredit.

Inflationen har varit hög, men bankkommittén anser, att nedgången i energi- och andra konsumtionspriser och en svagare utsikt för ekonomisk aktivitet har kommit att minska den övre risken för inflation.”

Förenta Staterna går mot ännu en stor depression och har möjligen dragit med sig övriga världen. Det globala finanssystemet kommer att se mycket annorlunda ut då vi väl nått den andra ändan av tunneln.

övers

Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

Dags för Väst att inse faktum om Afghanistan!

Filed under: Afghanistan,Fred,NATO,nya,Sverige,USA — ingrid @ 21:42

Time To Face The Facts On Afghanistan
av Eric S. Margolis 6 okt 2008

Både Barack Obama och John McCain har fel om Afghanistan. Det är ingen god strid mot `terrorism’ utan ett klassiskt, 1900talets kolonialkrig för att utvidga den västliga geopolitiska makten till resursrika CentralAsien. De afghanska pashtuner som lever där är beredda på krig i hundra år till.

För de som har smak för en historisk ironi, kollapsade Sovjetimperiet under åren 1989-91 på grund av en implosion av ekonomin orsakad av den ruinerande kapprustningen med USA och stora kostnader för ockupationen av Afghanistan.

Sjutton år senare var det världens andra supermakt USAs tur. Livsfarligt blödande med en ouppnålig skuld och hälften av all världens krigskostnader, kollapsade till slut detta korthus som kallas USAs ekonomi.

Domedagsnyheterna från New York och Washington har fördunklat de flesta av världens alla affärer. Det beror olyckligtsvis på att där finns en ljusglimt – och jag menar bara en ljusglimt– i slutet av den afghanska tunneln. Kanske bara en mötande bilbomb.

Den av USA stödda afghanska presidenten Hamid Karzai avslöjade i förra veckan, att han bett Saudi Arabien agera fredsmäklare med den allians av stam-och politiska grupper som kämpat mot den västliga ockupationen av landet med det gemensamma namnet talibaner.

Saudi Arabien har varit en av ett fåtal nationer som har erkänt den talibanska regeringen och äger ett avsevärt inflytande i Afghanistan och förblir en lojal vän med Pakistan.

Talibanska ledaren Mullah Omar avvisade snabbt Karzais erbjudande, och framhöll att USA gick mot ett liknande katastrofalt nederlag i Afghanistan som Sovjetunionen har mött. Den pågående finansiella paniken i Nordamerika fick låna substans till hans ord.

USAs ekonomi är i stor fara och dess tre stora biltillverkare kan snart emotse bankrutt. Vid ett annat vansinnigt bord, där Wall Street och det amerikanska banksystemet kunnat förutse en härdsmälta, annonserade det bekymmerslösa Pentagon att man skulle spendera $300 miljoner tillsammans med amerikanska ‘kontraktanställda’ för att sprida pro-amerikansk propaganda i Irak.

Med denna outhärdliga idioti kunde Washington snart göra slut på de nödvändiga medel man kunnat behöva för att fortsätta betala för operationerna i Irak och muta Pakistan med $250-300 milj i månaden för sitt krig mot de egna rebelliska pashtunstammarna längs den afghanska gränsen.

Den kunnige och rättframma amerikanska befälhavaren i Afghanistan, general David McKiernan, har starkt efterlyst åtminstone 10 000 fler trupper. USAs och NATOs styrkor i Afghanistan är i allt högre grad på defensiven, hårt pressade att försvara sina känsliga förnödenheter, trots en massiv eldkraft och total kontroll över luftrummet.

Attacker mot USA och NATOs konvojer startar redan i Karachis hamn. Utsikten att sprida ett krig som inte kan vinnas i Afghanistan över till Pakistan är ett militärt och politiskt vansinne. Förbluffande nog verkar general McKiernan bryta med Bushadministrationens politik genom att föreslå politiska samtal med talibanerna och medgav att kriget måste avslutas via diplomati. Militären vet att detta krig inte går att vinna på slagfältet.

McKiernans företrädare har framhållit för Kongressen att 400 000 USAtrupper skulle behövas för att klara Afghanistan. Idag finns 80 000 västliga trupper i Afghanistan, många av dem ovilliga att delta i strid.

I skarp kontrast till detta frågade jag nyligen Karl Rove, president Bushs förre seniorrådgivare, hur USA någonsin kunde hoppas på att vinna detta krig i Afghanistan. Hans ego dansade med imperiehybris. Rove svarade skarpt `Fler Predatorer (missilbeväpnade små spaningsplan) och helikoptrar! Sedan intar vi Pakistan.’ Vilket påminde mig om poeten Hilaire Belocs underbara strof om nittonhundratalets brittiska imperialism: `Vad än händer har vi the Maxim gun (maskingevär) och det har inte dom.’

Trots att Karzais olivkvist avvisades, men bara det faktum att han gjorde detta offentligt är viktigt. Med det bröt både han och general McKiernan det enkelspåriga västliga tabut mot förhandlingar med talibanerna och deras allierade.

Väl värt att minnas är, att talibanerna inte är en terroriströrelse’ som den västliga krigspropagandan påstår, utan talibanrörelsen grundades som en islamsk religiös rörelse hängiven sin strid mot kommunism och droghandel. Talibanerna fick bidrag från USA tills i maj 2001.

I själva verket höll CIA nära kontakt med talibanerna, där många av medlemmarna var USAuppbackade mujahidin från anti-Sovjetkriget under 1980talet, för en möjlig framtida användning mot kommunistregimerna i CentralAsien och Kina. Attackerna under 9/11 fick CIA att omedelbart klippa av sina band till talibanerna och bränna deras filer.

På senare år har den västliga krigspropagandan demoniserat talibanerna så att få politiker har modet att föreslå det uppenbara och oundvikliga: en förhandlad lösning på detta poänglösa sjuåriga krig.

Ett exceptionellt undantag kom den förra april då NATOs generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer medgav att kriget bara kunde avslutas genom förhandling, inga militära medel.

Karzairegeringen kan inte utsträcka sin auktoritet utanför Kabul för i så fall betyder detta att tvingas kullkasta samma Uzbek- och Tajikiska drogsmugglare och kommunistledare som i grunden har makten. Det finns ingen verklig afghansk armé, bara en hop oentusiastiska legoknektar som låtsas kriga.

Kriget i Afghanistan handlar i realiteten vare sig om al-Qaida eller `terrorism’, utan att öppna en säker korridor genom pashtunsk klan-territorium för att exportera olja- och gasrikedomar från det Kaspiska området i Centralasien över till Väst. USA och NATOs trupper i Afghanistan är i grunden pipelineskyddande trupper som krigar för att få bort de fientliga infödingarna.

Både Barack Obama och John McCain har fel om Afghanistan. Det är inte ett ‘gott’ krig mot `terrorism’ utan ett klassiskt 1900tals kolonialkrig för att utvidga den västliga geopolititiska makten till det resursrika CentralAsien. De pashtunska afghaner som lever där i området är beredda att kämpa i 100 år till. Det är däremot inte västmakterna.

Som Benjamin Franklin sa: `Det finns inget gott krig och ingen dålig fred’. Det är dags för Väst att inse faktum om Afghanistan.

övers: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

10 oktober, 2008

Kulturnattas Internationella filmkavalkad

Filed under: Afghanistan,Events,Fred,Irak,Iran,Mänskliga Rättigheter,nya,Palestina,Sverige — ingrid @ 19:00

Okt ’08

19:00

Plats: Krokodilen, Viktoriahuset, Linnégatan 21A 3tr (samma hus som Hagabion)
Tid: Fredagen 10 oktober kl. 19.00 – 23.30
Arrangör: Nätverket Att Nå Ut Vi kommer att visa 12 korta video/dvd filmer (10-20 min) Varje film presenteras av respektive organisation.
19.00  10 min   ”För Afghanistans folk – under 25år Afghanistankommittéensverksamhet
                        ” En dag i mitt liv”                                                            15 min
                        Handlar om tre barn från Afghanistan Svenska Afghanistankommittéen
19.40             ”Den stora fredsresan”                                                    15 min
”10 Nobelpris-kvinnor”   20 minInternationella kvinnoförbundet för fred och frihet
20.25             ”Sista dansen i Hammarkullen”                                        14 min
                      Om invandrare från Bolivia och känslan att befinna sig på fel plats.
                      Boliviagruppen
20.50             ”Film från Västsahara”                                                    15 min
                      Föreningen Västsahara
21.15             ”Ana Yiseth”                                                                  15 min
”4 Beats”  Om ungdomar i Colombia.Civis
21.55             ” IM i Dehli, Indien – ASHA”                                         15 min
                      Individuell Människohjälp
22.20             ”A way out of drugs”                                                      14 min
                      Drogmissbruk i Sydostasien.
                      ” Överlevare”                                                                  12 min
Sydafrikanska kvinnor om våldtäkt.IOGT-NTO
22.55             ” Haven” ett Aids-hospice i Sydafrika                            15 min
                      Färnebo Folkhögskola filial

Kommentering avstängd

11 oktober, 2008

Tusentals trupper utplacerade på USAs gator för att förhindra upplopp

Filed under: Fred,Irak,Mänskliga Rättigheter,nya,USA — ingrid @ 03:52

Naomi Wolf 8 okt 2008, AlterNet

Medlemmar i Kongressen hörde att undantagstillstånd skulle införas om de inte röstade ja till lagen om 700 miljarder dollar till bankens undsättning. Det är inte sista gången.

Detta är bakgrunden: Den 1 okt satte ledningen för USAs nationella krisberedskap in ca 4000 soldater från Första brigadens tredje infanteridivision. Deras uppgift var att bedriva den form av masskontroll som utnyttjas i Irak för att dämpa ”oroshärdar”.

Jag var i Seattle och hörde där från brodern till en av soldaterna att man höll på att öva. ‘Democracy Now’ rapporterade också att en talesman för armén hade bekräftat att man både har dödande och ickedödande vapen tillgängliga liksom ickedödliga teknologier för masskontroll förutom tanks.

George Bush åberopade Posse Comitatus, och gjorde därmed det lagligt för militären att patrullera USA. Han har också gjort det lagligt för USA att under ”Kriget mot terrorn” kunna föra krig runtom i hela världen, som därmed utgör en krigsskådeplats. USA är själv också ett slagfält.

Bush har dessutom drivit igenom en ändring av 1807 års upprorslag om undantagstillstånd för att med det få den egna makten starkt utvidgad i händelse av ett otydligt definierat ”uppror” eller alla de andra ”villkor” han har makt att identifiera.

Konstitutionen tillåter avskaffandet av Habeas Corpus i händelse av ”uppror”. Alltså lagen som skyddat oss från att gripas av staten och kvarhållas utan rättegång–Numera har han förstärkt sin makt, att med hjälp av den egna arme’n kunna stämpla en grupp protesterande eller arga röstberättigade som ”upprorsmän”, vilka startat ett ”uppror”.

Brad Sherman, Republikan från Californien, sa till Kongressen enligt C-Span och YouTube, att enskilda medlemmar i Representanthuset hade hotats med undantagstillstånd inom en vecka, såvida de inte röstade ja till lagen om att komma banken till undsättning:

”Enda sättet för dem att få igenom lagen var att skapa en uthållig panikstämning..Många av oss blev tillsagda i privata samtal´, att om vi på måndag skulle komma att rösta emot lagen, skulle himlen falla ner, marknaden falla 2-3000 punkter under den första dagen och ett par tusen under den andra. Några medlemmar fick också höra att det skulle införas undantagsltillstånd i Amerika om vi röstade nej.”

Om detta stämmer och Sherman inte kommer med någon inbillning, ber jag er att fundera över att om de redan idag kan hota med undantagstillstånd, vore det då inte bra dumt att tro dem om att aldrig mer komma att utnyttja detta hot? Dessutom vore det inte särskilt vettigt att förlita sig på att ett väl genomfört val skulle kunna lösa detta hot. Och varför sätta in Första Brigaden?

Något som soldaterna skulle kunna ha gjort är att hugga tag i liknande hot. Jag intervjuade en Vietnamveteran och den fd amerikanska flygöversten och patrioten David Antoon för ett klargörande:

”Om presidenten beordrat den Första Brigaden att arrestera Kongressen, vad är det då som skulle ha kunnat stoppa honom?”

-Ingenting. Den enda utvägen är att skära av finansieringen. Kongressen skulle kunna lämna över till de militära ledarna och be dessa att inte lyda illegala order.

”Så de är alltså inte lagliga?’”

-Korrekt

”Om presidenten sätter in Första Brigaden för att arrestera ett antal röstande, vad skulle då kunna stoppa honom?”

-Ingenting. Det skulle sluta i rättegångar, men åtgärden skulle ändå utföras.

”Om presidenten sätter in den Första Brigaden för att döda civilia, vad skulle då kunna stoppa honom?”

-Ingenting

”Vad skulle kunna hindra honom från att skicka den Första Brigaden för att arrestera redaktören för Washington Post?”

-Ingenting. Han skulle kunna göra som han gjorde i Irak — skicka en tanks nerför gatan i Washington och avfyra en salva in i Washington Post, som man gjorde mot Al Jazeera, och sedan hävda att målet hade varit något annat.

”Vad händer om medlemmar av Första Brigaden vägrar att bära vapen mot amerikanska medborgare?”

-De skulle förmodligen som i Irak behandlas som desertörer: arresteras, interneras och se fram emot fem år i fängelse. En studie i Irak av Ann Wright visar att desertörer, reservister, de som vägrat åka tillbaka till Irak, fått längre fängelsestraff än krigsförbrytare.

”Har Kongressen någon egen militär makt?”

- Nej. Kongressen har ingen direkt kontroll över de militära enheterna. Guvernörerna har Nationalgardet, men de rapporterar till presidenten vid den kris som han förklarar.

”Vem kan arrestera presidenten?”

-USAs Riksåklagare kan arrestera presidenten efter att han avgått eller ställts inför Riksrätt.

Not: Åklagare Vincent Bugliosi hävdar att detta är möjligt. Distriktåklagare runtom i landet kan anklaga President Bush för mord, såvida de representerar ett distrikt, där en eller flera bott av dessa som dödats i Irak.

”Med tanke på faran förordar du Riksrätt?”

- Ja, president Bush slog ut Posse Comitatuslagen, som med en tvåårig straffpåföljd skulle kunnat förhindra amerikanska ledare sedan Inbördeskrigets dagar från att skicka ut sina styrkor på gatorna. Då via en ‘signing statement’, en kommentar till utfärdad lag.

Han skulle med det omedelbart ha kunnat ställas inför Riksrätt i en process som stöds av två partier, med denna avsikt att förhindra utnyttjandet av militär makt och legostyrkor mot amerikanska medborgare.

”Borde inte amerikanarna uppvakta äldre ledare inom det militära, om att dessa offentligt går emot denna aktion och uppmanar sina egna män och kvinnor att inte lyda order?”

- Varje äldre militärs lojalitet borde i yttersta fall vara inför Konstitutionen. Varje ämbetsman borde offentligt bryta med varenda olaglig order, även om den kom från presidenten.

”Men om de nu är legala? Om de säger, ‘Lyd inte befälhavaren’, vad händer då med militären?”

- Kanske skulle de arresteras och dömas på samma sätt som dessa som vägrar att delta i detta illegala krig. Det är vad man skulle kunna kalla en kupp.

”Men det är ju redan en kupp?”

- Ja

övers: Ingrid Ternert

Kommentering avstängd

Older Posts »