Greenspan betraktade sitt jobb som en hejaklackledare för folk som ville bli rika;
en betesfisk för hajar
Mike Whitney intervjuar Michael Hudson 20080829
Mike Whitney- USAs nuvarande budgetunderskott är i grova drag $700 miljarder. Det räcker för att betala den årliga kostnaden på $120 miljarder till kriget i Irak, Pentagons hela $450 miljarderbudget och Bushs skattesänkningar för de rika.
Varför fortsätter då resten av världen att finansiera den amerikanska militarismem genom nuvarande budgetunderskott? Eller är det bara en oundviklig följd av avregleringen av pensionsmarknaden, dollarhegemonin och globaliseringen?
Mikael Hudson- Som jag förklarat i ‘Superimperialism’ köper centralbankerna i andra länder dollar, inte därför att de tror på att dollarn är ett bra köp, utan för att om de inte skulle kunna återanvända sitt handelsöverskott till uppköp av amerikanska skuldsedlar, huslåneinstitutioners aktiebrev och andra aktier skulle deras valutor öka gentemot dollarn. Det skulle kunna innebära att deras egna exportörer prisas ut från dollarmarknaden. Så USA spenderar och glider med på denna våg.
Lösningen är
1) Kapitalkontroll för att hindra ytterligare dollarflykt
2) Flytande tariffer mot import från dollarekonomier
3) Uppköp av amerikanska investeringar i dollarmottagande länder. Så att Europa och Asien skulle kunna utnyttja sina dollar för att stötta USAs privata investeringar till noterat värde
4) Exportstöd till dollarekonomier med fallande valuta och ett liknande svar till USA, såvida man har ett betalningsöverskott.
Med andra ord: Europa och Asien borde behandla USA på samma sätt som Washington Consensus-herrarna behandlar den tredje världen; uppköp av deras råmaterial och andra industrier, deras plantager för export och deras regeringar.
Som ekonomen Henry Liu skrivit i sin artikel: ”Dollarhegemonin skulle indirekt hjälpa USA och i väsentlig grad hela vår globala ekonomi genom att kräva att dess välstånd nomineras i FIATdollar, vilka USA kan trycka upp hur många som helst med små utsikter att straffas av marknaden. Världshandeln är idag ett spel där USA producerar FIATdollar av oklart värde och resten av världen producerar varor och tjänster som går att köpa till marknadspriser i dollar.
MW- Överdriver han detta eller har USAs Centralbank Federal Reserve och bankeliten i Väst verkligen räknat ut hur man håller en imperiemässig kontroll över världsekonomin endast genom att försäkra sig om att den största delen av energin, varumarknaden och tillverkningsindustrin, uttrycks i dollar? Om så är fallet ser det ut som om det faktiska marknadsvärdet i dollar inte spelar någon särskilt stor roll, så länge det går till köp av varor. Stämmer det?
MH- Henry Liu och jag har i många år nu diskuterat det. Vi är helt överens. Det du citerar är helt rätt. Lius Asia Times-artiklar erbjuder en löpande analys av dollarhegemonin.
MW- Vilket är förhållandet mellan de stagnerande lönerna för arbetarna och den nuvarande kreditkrisen? Om lönerna hade hållit jämna steg med produktionen, är det inte mindre troligt då att vi skulle hamna i denna röra än vad som sker idag? Och om det förhåller sig så, borde vi inte fokusera mer på att återuppliva fackföreningsrörelsen istället för det Demokratiska Partiets patetiska lösningar?
MH: Kreditkrishärvan uppstår genom ‘magin med ränteekonomin’, Det betyder att tendensen för skuldsättning kommer att fördubblas och fördubblas, och att varje räntesats ger en fördubbling. Ingen ”verklig” ekonomisk produktion och ekonomiskt överskott kan hålla jämna steg med denna tendens för skulder att växa allt snabbare.
Så finanskrisen skulle ändå ha inträffat oberoende av lönenivån. Det är helt enkelt så att priset för att äga egendom har en tendens att svälja all disponibel personlig inkomst för husköparen. Så om lönerna hade stigit ännu snabbare, skulle fastighetsprisena helt enkelt också ha stigit fortare och de anställda krävt mer i lön för att kunna klara av sina dyrare lån.
Stagnerande löner skulle i stort kunna hjälpa till att hålla nere husprisernas stratosfäriska nivåer, inte jonesfärens. Vad gäller fackföreningarna har dessa inte varit till någon hjälp att lösa huskrisen. I Tyskland där jag nu befinner mig har fackföreningarna understött kooperativ som man gjort i New York City till låga medlemskostnader. Så huskostnader slukar bara omkring 20% av de tyska familjernas budgetar jämfört med det dubbla i USA.
Föreställ er bara vad som skulle kunna hänt om pensionsfonderna hade satt sina pengar i husmarknaden eller i aktiemarknaden för uppköp och med det få upp aktiepriserna på det som CEOs mäklare och andra insiders säljer.
MW- Då politiker eller medlemmar av det utländska politiska etablissemanget talar om att ‘integrera’ Ryssland eller Kina in i det ‘internationella systemet’, vad exakt menar de? Menar de det här dollardominerade systemet som styrs av Federal Reserve, Världsbanken, IMF och WTO?
Kompromissar länderna med sin suveränitet då de deltar i det USA-ledda ekonomiska systemet? Genom ‘integrera’ menar de då absorbera, ungefär som när en parasit integrerar en värdcell med sitt eget kontrollsystem. De menar att andra länder hindras under WTOs och IMFs regler från att bli rika på det sätt som USA blivit rikt under det 18e och 19e århundradet.
Bara USA kommer att ges rätten till stöd för sitt jordbruk, tack vare sin unika rätt till prisstöd. Bara USA kommer att vara fri från ansvar att höja räntorna för att stabilisera sin betalningsbalans och bara USA kan ägna sin penningpolitik åt att uppmuntra billig kredit och varuinflation.
Bara USA kan hålla en militär skuld som tvingar centralbanker i dollarmottagande länder att låta dessa hållas. Det finns ingen fri lunch för andra länder än just USA. Andra länder ger verkligen upp sin egen suveränitet. USA justerade aldrig sin egen ekonomi till jämvikt med andra länder.
Men i rättvisans namn agerar USA i eget intresse. Det stora problemet är att andra länder inte spelar detta spel. De agerar inte som verkliga regeringar. Det krävs emellertid två för tango, där en av parterna får det hela gratis. Deras regeringar har underlättat för USAs ekonomiska aggression.
Men vad tror ni Bushadministrationens reaktion skulle ha blivit, om ett litet land som Schweiz hade sålt ut hundratals miljarder i värdelösa fastighetssäkerheter till investeringsbanker, försäkringsbolag och investerare i USA? Skulle det då inte ha blivit anklagelser och krav på att deras parter skulle hållas ansvarig?
Hur svarar man nu på det faktum att Kina och EU som offer för denna gigantiska svindel inte bojkottat USAs finansiella produkter eller har efterlyst en ändring?
MH- Internationell lag är inte helt klar på denna punkt om finansiellt bedrägeri, Caveat emptor, gäller som regel. De utländska investerarna tog en risk. De förlitade sig på en avreglerad amerikansk finansmarknad vsom gjorde det lättare att tjäna pengar på finansbedrägeri.
Helt kort förlitade sig dessa på en nyliberal avreglering hemma såväl som i USA. England är mitt uppe i samma röra. Tilliten borde ligga hos USAs krediteringsfirmor och kreditvärdighetsbyråer. Utländska investerare var så ideologiskt förblindade av den fria marknadsretoriken.
Att de verkligen trodde på fantasierna om självreglering och självreglerade marknader som rörde sig mot jämvikt hellre än att se tendensen i den verkliga världen mot en finansiell och ekonomisk polarisering.
Med andra ord saknade de flesta investerarna en realistisk syn på ekonomisk teori. USA kunde helt enkelt argumentera för att ta ansvar för sina dåliga investeringar på samma sätt som amerikanska pensionsfonder och andra investerare är tillsagda att göra det.
MW- Kongressen har fått igenom en lag som ger finansminister Henry Paulson den oöverträffade rätten att använda så mycket pengar han behöver för att hålla de federala huslåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac kreditvärdiga.
Paulson försäkrade Kongressen om att han inte behövde mer än $25 miljarder men den 400 sidor långa lagtexten tillåter honom att öka den nationella skuldbördan med $800 miljarder. Hur kommer bolåneinstitutens Fannie Mae och Freddie Mac räddning att påverka dollarn och budgetunderskottet? Kommer de internationella räntorna att skjuta i höjden på grund av denna aktion?
MH- Den amerikanska Centralbanken Federal Reserve kan gödsla ekonomin i Alan Greenspans stil för att hindra räntorna att skjuta i höjden. Ingen vet i realiteten vad som händer med bolåneinstituten FNMA och FRMA, men det verkar som om huslåne-och finanskrisen kommer att bli mycket, mycket värre under det kommande året. Vi närmar oss idag en storm där huslån med rörliga räntor enligt schemat kommer upp i högre värden, och där USAs banker måste vältra över sina existerande skulder till en marknad där utländska investerare fruktar att dessa banker inte längre har något värde.
Principen är nu att ‘stor fisk äter liten fisk’, Wall Street räddas och banker får lov att ‘tjäna sig ur sin skuldbörda’, vilket de har gjort sedan 1980 genom att i första hand exploatera återförsäljarna bland sina kreditkunder och individuella köpare. Det kommer att bli en hel del bankrutter och folk som får lida mer än någonsin tidigare på grund av denna stränga lag, kreditlagstiftningen om konkurs, som Kongressen har godkänt med hjälp av banklobbyisterna.
För ett par månader sedan skrev Wall Street Journal att de framför sig kunde se två mardrömsscenarier. Om man inte kunde handskas rätt med kreditkrisen, skulle det antingen bli en rusning efter dollarn, vilket kunde ge en plötslig stegring i dollarvärdet, eller så skulle ett oväntat nederlag för en av de större finansinstitutionerna kunna vända börsmarknaden till en krasch?
För någon tid sedan satte den fd chefen för IMF, Kenneth Rogoff, igång ett ras på Wall Street då han yttrade, att vi inte bara kommer att få se mellanstora banker gå under de närmaste månaderna utan också en djupdykning av en av de stora investeringsbankerna. Vad händer nu om Rogoff får rätt och Merril Lynch, City Bank eller Lehman Brothers spricker? Räcker det för att skicka ut hela börsen i fritt fall?
MH- Inte nödvändigtvis. City Bank kan nationaliseras och därefter säljas. Principen borde vara att om en bank är för stor för att misslyckas, så borde den kunna brytas upp. Det borde ha startat med Clintons åberopande av Glass Steagal-lagen. Lehman Brothers kunde ha fått den behandling som även Bear Stern fick och förmodlingen också hade sålts till en hedgefond. Merrill Lynch är mycket större, men detta antar jag också kan paketeras ut. Aktiemarknadens finansindex skulle kunna komma att dyka men inte nödvändigtvis några aktiekurser.
MW- Enligt Market Watch har från april till juni den näst värsta förtjänsten redovisats sedan 1991. Intjänandet för hela kvartalet är bara $5 miljarder jämfört med $40 miljarder året innan, en drygt 85% minskning. Också på framsidesartikeln i Wall Street Journals står ‘Finansinstitutionerna kommer att vara nära $800 miljarder i flytande valutor och andra mellanterminsobligationer före slutet av år 2009′.
Hur bankerna skall kunna betala nära $800 miljarder, då de bara har tjänat in futtiga $5 miljarder i detta kvartal och hur i hela världen ska Federal Reserve, USAs Centralbank, komma att kunna hålla banksystemet flytande då förtjänsterna inte ens täcker inteckningslånen, det är frågan. Har bankerna några slags hemliga tillgodohavanden som vi inte känner till, eller lutar hela systemet mot en katastrof?
MH- Det traditionella sättet att betala dessa skulder är med nya skulder. Räntan adderas bara på de ursprungliga och växer på så sätt exponentiellt. Det är den inneboende magin med ränta på ränta. Det betyder inte bara att besparingar som lämnats att ackumulera ränta håller på att dubbleras och flerdubblas. Därför att de besparingar som utlånas hamnar på ‘ínkomstsidan´ på balansräkningen (de 10% rikaste i USA) medan de andra blir låntagare på utgiftssidan på balansräkningen (de 90% längst ner).
Bankerna har ingen hemlig återbäring. De finns därute på öppna marknaden. De kommer att ta sina skitlån till centralbanken Federal Reserve och låna upp pengar till ett fritt värde. Regeringen lämnas med skräpet och kan med det vare sig ta över banken, som Bank of England gjorde med Northern Rock då den gick i bankrutt tidigare i år, eller låta banken ‘tjäna pengar’ genom att få ut lite till av sina kunder.
MW- Från 2000 – 2006 fördubblades värdet på husmarknaden i USA från i runda tal $11 triljoner till $22 triljoner på bara sex år. Under de senaste 200 åren har husmarknaden legat i nivå med inflationen, vanligtvis med 2-3procent.
Federal Reserves låga räntor utgjorde det största skälet till denna oväntade husbubbla. Ändå förnekar fortfarande den förre riksbankschefen Alan Greenspan något ansvar för det ekonomerna kallar den största bubblan i historien. Förstod Greenspan de problem han förorsakat med sin ‘mjuka’ penningpoltik eller fanns det andra motiv för hans aktioner?
MH- Han brydde sig helt enkelt inte om problemen. Han betraktade sitt jobb som att vara hejaklacksledare åt folk som snabbt ville bli rika. Dessa har alltid varit hans största skara klienter under hans år på Wall Street. Och han betraktade sig själv som deras tjänare, som någon slags bete för hajarna. Greenspans idé om att skapa välstånd var att ta minsta motståndets väg för att höja priset på sina tillgångar.
Han ansåg att för att få ekonomin att gå ihop och klara sin del av ‘overhead’ gällde det att öka priset på sina tillgångar, så att låntagarna kunde låna vid fallande ränta och därmed satsa på fasta värden exempelvis i fastighetaktier vars värde kom att öka på marknaden. Hans Ayan-Rand syn på världen innebar att detta med att vara ekonomiskt och socialt produktiv utgjorde ett annat sätt att göra det på.
Att köpa en egendom och vänta medan priset ökade kallades i sammanhanget för produktivt som en investering i ny produktion. Ända sedan han utgjorde en av grundarna för Nabe National Association of Business Economists, såg Greenspan länge bara till BNP och nationalinkomst som något utan värde. Det är hans intellektuella och konceptuella begränsning. Han ville erbjuda ett sätt för investerarna att bli rika och då är den enklaste vägen att vara passiv och få en fri lunch.
Hans ideologi var tron på den fria marknadsideologin, att finansiella sektorn skulle vara självreglerande och därmed uppföra sig ärligt. Men han kom att öppna en fördämning för finansiella bedragare. Hans sätt att mäta skilde inte på om det gällde att bli rik på landsbygden, i Enron, General Motors eller när industriföretag expanderar sina produktivkrafter.
Ekonomin blev alltså urholkad. Men det såg han inte där i sin fåtölj hos Federal Reserve. På samma sätt som journalister och massmedia förkunnar varje nedgång i marknaden som överraskande och förväntad, var han lika dum som en lämmel som springer rakt över klyftan. Det är en nedärvd instinkt hos den fria marknadens grabbar.
MW- Husmarknaden sätter nya rekord i fritt fall. Den sätter för var dag nya rekord i nedläggningar, investeringar, fallande priser och banksystemet befinner sig i ett ännu svårare läge. Det är underkapitaliserat och begravt under ett berg av nedvärderat gods. Det tycks vara en växande consensus att dessa problem inte bara ingår som en del i en normal ekonomisk nedgång, utan också som ett direkt resultat av Federal Reserves penningpolitik.
Ser vi idag en kollaps för det rådande Centralbankssystemet som en väg att reglera marknaderna? Tror du den nuvarande krisen kommer att stärka dagens system eller göra det lättare för det amerikanska folket att få en bättre kontroll över penningpolitiken?
MH- Vad menar du med ‘misslyckande’? Det är ett perspektiv från botten av brunnen blickande uppåt. Men den finansiella modellen har haft en stor framgång då man uppifrån toppen av pyramider blickar ner. Ekonomin har polariserats till den punkt då de mest välbärgade 10 procenten nu äger 85 procent av det nationella välståndet. Aldig tidigare har de 90 procenten på botten varit så högt skuldsatta. Så beroende av de förmögna som från sin horisont äger förmögenheter som överträffar det som funnits under all annan tid då ekonomisk statistik förekommit.
Man måste inse att vad de försöker göra är att vrida klockan tillbaka till upplysningstiden. Till moralfilosofin och sociala värden av klassisk politisk ekonomi och dess kulminering i upplysningstidens lagstiftning såväl som New Deals institutioner. De försöker inte göra ekonomin mer likställd och inte ens dela makten. Deras girighet är som Aristoteles noterat utan gräns. De befinner sig i strid med traditionella värderingar genom att hålla fast vid en förindustriell feodal värdegrund. Ekonomin har alltså åter vänt till en skuld-livegenskap.
Deras väg till frihet är inte ett regeringsstipendium, ekonomiska framsteg och en okänd levnadsstandard. Det är avskaffandet av regeringsmakten, upplösandet av regeringar för att skapa en ny feodal elit. Det tidigare Sovjetunionen erbjuder en modell som nyliberaler velat ha. Inte bara i Ryssland utan också i de baltiska staterna och i de andra forna sovjetrepublikerna upprättades lokala kleptokratier av Pinochetmodell. I Ryssland skapade kleptokraterna ett Pinochetliknande parti, ‘Högerradikalernas parti’.
För att få det amerikanska folket och andra folk att skaffa sig en bättre kontroll över penningpolitiken behöver de en doktrin om hur en god penningpolitik ska se ut. Tidigt under 1800-talet började följeslagare till St Simon i Frankrike att utveckla en sådan politk. I slutet av det århundradet kom sedan hela Centraleuropa att införa detta system. Man mobiliserade bank-och finansvärlden till stöd för en industrialisering i samarbete med regeringen, katalyserad av militära och marina investeringar för att bli säker.
Men allt detta har försvunnit från den ekonomiska historien vilket heller inte lärs ut till våra ekonomistudenter. Chicagokillarna har lyckats censurera varje alternativ till sina egna fria marknadsrationaliseringar av en egendoms- och ekonomisk polarisering.
Min egen modell skulle ha varit att göra Centralbankerna till delar av Finansdepartementet, då inte bara av styrelsen utan också av direktörerna i det kommersiella banksystemet. Du nämnde Henry Lieus tidigare skrifter och jag tror att han har kommit till samma slutsats i sina senare Asia Times-artiklar.
MW- Ser du denna centralbank Federal Reserve som en ekonomisk organisation i första hand skapad för att upprätthålla ordning i marknaderna via räntesatser och regleringar eller som en politisk institution vars uppgift är att införa den USA-dominerade modellen till resten av världen?
MH- Det kan du ge dig den på. Federal Reserve har vänt ‘upprätthålla ordning’ till en eufeminm för konsolidering av makt över den finansiella sektorn och fire-sektorn i allmänhet i verklighetens ekonomi av produktion och konsumtion. FIRE står för Finance Industry Real Estate.
Feds ledarskap ser som sin uppgift att agera som om de hade uppdrag från det ekonomiska systemet att få det att kreera pengar från resten av ekonomin. Feds ledarskap uppträder som om det vore en styrelse för att motverka regleringar och hjälpa Wall Street att stoppa varje uppkomst av anti-konsumtionslagar.. att stimulera fria marknader, nästan oskiljbart förenat med finansiell kriminalitet till avkriminalisering av ett dåligt uppförande.
Och mest av allt för att inflationsdriva priserna på egendom i förhållande till arbetarnas löner och även i förhållande till industrins vinster. Federal Reserve´s jobb är inte att införa Washington Consensus modell på resten av världen, det sysslar Världsbanken och IMF med. Det är koordinerat via Finansdepartementet och AID, tillsammans med hemliga operationer med dessa och NED. Man behöver inte införa en monetär politik för att göra detta – bara ett häftigt mutande.
Kalla det för lobbying helt enkelt och promotion av demokratiska värden för att bekämpa regeringens makt och reglering eller kontroll av finansströmmarna. Finansiell makt är kosmopolitisk, och som sådan i motsättning till de nationella regeringarnas makt. Centralbanken och andra regeringsorgan, Wall Street och resten av den ekonomiska delen av ett offentligt system. Varje instruktion måste betraktas i detta systems kontext, dess dynamik. Och denna dynamik polariserar framförallt genom sitt finansiella förlopp.
Så nu är vi tillbaka till magin med ränta på ränta och dess dynamik att polarisera, framförallt av finansiella skäl. Idag har den dessutom expanderat till att röra den fria kreditexpansionen. Problemet är att inget av detta förekommer på den akademiska agendan.
Och tystnaden från stora media är stor, till och med då det gäller att erkänna detta system. Det är lika osynligt för alla utom dessa som driver och tjänar på det.
övers: Ingrid Ternert
