Hur ser USAs utrikespolitik ut imorgon? Del1
av Michel Collon
Bush’s tidigare misslyckanden: Vad blir balansräkningen för det Bushledda kriget mot terrorn utifrån 11 september? Faktiskt rakt över negativ.
I Afghanistan och Irak startade USA två krig som man inte har någon möjlighet att vinna och heller aldrig gör det. Bush ville starta ett tredje krig mot Iran, men med det försvagade USA tvingas han avstå. Målet med kriget var att säkra Washingtons kontroll över oljan. Under fem år har priset stigit från 25 dollar till över 100 dollar per fat, med stora negativa konsekvenser för USA och världsekonomin.
I Sydamerika har USA förlorat kontrollen över nästan alla sina kolonier eller delar av dem: Venezuela, Bolivia, Ecuador, Uruguay, Paraguay, Argentina och Brazilien. Det som vid det här laget återstår är Peru, Chile och Colombia. Även för Afrikas del har motstånd rönt framgång. Kabila i Kongo har vägrat stå på knä. Och när Washington försökte finna var man kunde sätta upp ett nytt militärkommando AFRICOM, tackade samtliga länder artigt nej.
Också i Sydasien märktes ett ökat motstånd över hela regionen. Något som oroade USAs strateger som ville föreslå en ny upprustning av USAs ‘projektionskapacitet’ i Sydasien..I deras speciella jargong betyder detta, att organisera militära landnings- och bombattacker och understödja kupper. Men man tryckte särskilt på att med tanke på USAs bristande popularitet i regionen skulle det bli omöjligt att finna något land som var villigt att erbjuda högkvarter för en sådan styrka.
Bushs politik har rönt motstånd även hos hans europeiska allierade. Ändå krävde han vid NATOmötet i Bukarest i april en fortsatt expansion för organisationen, i detta fall för integrering av Ukraina and Georgien – vilket vore samma som att rikta in ett par kanoner mot Ryssland. Men svaret blev ett fast och öppet nej tack från Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg.
Ingen av dem ville ställa till bråk med Moskva som förser dem med gas. Steve Erlanger och Steven Lee Myers, två analytiker som står Pentagon nära, såg där ‘ett manifest misslyckande för USAs politik inom en allians som i vanliga fall domineras av Washington.’
Den ryska attityden har också hårdnat. Moskva avvisar den vapeninstallation på den europeiska kontinenten som amerikanarna kallar antimissilsköld: ‘Om delar av den amerikanska kärnvapenpotentialen ligger i Europa.. tvingas vi i gengäld till att ha ett europeiskt mål. Vad mera är, i maj 2008 testade Ryssland en ny multi-interkontinentalmissil « som enligt Putin var ett svar på de unilaterala, grundlösa aktioner som ägt rum från våra partners sida ».
Washington förklarade emellertid att anti-missilskölden inte var riktad mot Ryssland, bara mot stater som Iran, varpå Putin svarade: « Det finns inga iranska missiler som har en tillräcklig räckvidd. Det är därför tydligt att dessa nyheter också bekymrar oss ryssar. » Liksom Ryssland har Kina också vägrat backa, då man blivit konfronterad med otaliga kampanjer under Washingtons tryck.
Om Brzezinskis bok The Great Chessboard’ De amerikanska eliten är delad -För tio år sedan publicerade Zbigniew Brzezinski, den dåvarande president Carters förre säkerhetsrådgivare och USAs ledande strateg, boken ‘The Great Chessboard’ som mer eller mindre behandlade « Hur man kan bli kvar som supermakt och dominera världen».
Han förklarade med den brutala öppenhet som den person äger, som inte längre har en officiell position, att Washington absolut måste försvaga sina rivaler: Ryssland och Kina men också Europa och Japan, och förhindra dem från att alliera sig med någon annan. Alltså söndra och härska. Hur är då maktbalansen idag utifrån George Bush när han använder Brzezinskis kriterier?
Har han då lyckats försvaga sina rivaler? Man kan säga tämligen bra- då det gäller Japan, för tillfället tämligen bra då det gäller Europa, men dåligt då det gäller Ryssland och mycket dåligt i förhållande till Kina. Globalt provocerade Bush fram så mycket motstånd att Förenta Staternas dominans blev försvagad. De affärsintressen som hade fört honom till makten – krigsindustrin, oljeindustrin, bilindustrin, försvaret, farmaceptiska industrin – har fått uppleva att Bushs krig inte innebar några större profiter eller några nya områden att exploatera. Faktum är, att det har kostat mer än det smakat.
Och Bushadministrationen visade sig vara en liten begränsad cirkel vars medlemmar tänkte mycket på att fylla de egna fickorna med bristande förmåga till taktiska finesser, eller någon bra insikt om en långsiktig vision. När väl år 2006 de misslyckanden inom den amerikanska eliten liksom Bushadministrationen blev alltmer uppenbara, fick necons lov att lämna arenan.
De tvingades acceptera ett byte av krigsministern Donald Rumsfeld till Robert Gates, som var den Trilaterala organisationens man och motsvarighet till Bilderberggruppen, och efterföljare till Brzezinskis idéer. Den nya ministern fick i viss utsträckning erkänna svagheten hos USAs militarism i det tal han höll till krigskadetterna vid West Points Militärakademi: « Kriga inte såvida ni inte måste. Gör det aldrig ensam. Och heller inte för länge. »
Den tvåhövdade Baker-Hamilton kommissionen anklagade Bushs strävan efter att omskapa det ‘Stora MellanÖstern’ som orealistisk. De framhöll å andra sidan ett mer taktiskt närmande till Syrien och Iran.Även inom säkerhetstjänsten och armén uppstod en del revolter. I december 2007, då Bush ville förbereda en attack mot Iran under det klassiska förspelet om att där fanns massförstörelsevapen, överraskade alla sexton säkerhetstjänster med att publicera en rapport som slog fast att Iran hade lagt undan sitt militära kärnprogram sedan åtminstone år 2003. « Nedgången för Förenta Staterna är oundviklig » (Zbigniew Brzezinski)
—Nyligen rapporterades att Ryssland varnat USA om utplaceringen av sitt missilförsvar på den polska gränsen och att Ryssland vidtar åtgärder genom utplacering av kortdistansmissiler nära Polens gräns, såvida USA fortsätter med sitt program riktat mot Östeuropa. USA ska ha 10 ballistiska missiler i Polen tillsammans med en radaranläggning i Tjeckien. Det anses vara ett förstaslagsvapen, vad USA än säger att det sär till försvar mot iranska missiler.
I del 2 kommentarer Collins vidare utifrån Brzezinski
övers: Ingrid Ternert
