En professor i internationell rätt vid Princeton Universitetet, Richard Falk, har länge kommit att få nackhåren att resa sig inför vad som kan betecknas som fientliga och osmakliga inställningar.
Han har jämfört Israels behandling av palestinierna med Nazitysklands illdåd och efterlyst en seriös undersökning av konstpirationsteorierna kring terroristattackerna kring den 11 sept 2001.
Genom att påpeka diskrepanserna mellan den officiella och andra versioner av händelserna, skrev han att ”endast uppsåtlig okunnighet kan vidhålla att 9/11 undersökningen borde behandlas som en stängd bok.”
I sin roll som FN rapportör, lade Falk fram ett uttalande denna månad som beskrev Israels embargo av det Hamaskontrollerade Gaza som ett ”brott mot mänskligheten,” genom att man bara förbannade Hamas raketattacker mot Israel. Israeliska tjänstemän kom då att uttrycka ursinne.
Då han förra våren utsågs av Kommissionen för de mänskliga rättigheterna, sa de israeliska representanterna att det var ”omöjligt att tro att utifrån en lista på 184 potentiella kandidater,” som medlemmarna hade gjort ”detta var det bästa möjliga valet för den posten.”
USAs och Kanadas representanter uttryckte också betänkligheter inför Falks möjliga bias. De palestinska representanterna sa att det var ironiskt att Israel var ”kampanjande mot en judisk professor” och kallade nomineringen ”en seger för sunt förnuft och mänskliga rättigheter.”
Israel bestred den särskilda rapportörens mandad på grund av att denne ignorerade alla brott mot de mänskliga rättigheterna som utförts av palestinier, antingen gentemot israeler eller mot andra palestinier. Mer specifikt, protesterade man mot Falk. Man lade fram ett uttalande på måndagen av utrikesministeriet som påpekade att under tre års tid hade Israel ”välkomnat” besök av sju särskilda rapportörer från Kommissionen för de mänskliga rättigheterna och två andra äldre FN-rapportörer.
I Falks fall, fortsatte den, gjorde hans ”våldsamma publikationer” det ”svårt att anpassa hans utnämning” med rådets egna krav, som uppmanar envoyéer till att vara opartiska och objektiva. Rådets egna procedurer kräver av sina envoyéer att agera med samtycke från den stat det gäller.
Oavsett Falks åsikter, ifrågasatte en del israeler det kloka i att vilja förbjuda honom, med anmärkninen att det knappast skulle göra hans rapporter mer vänligt inställda. Jessica Montell, den verkställande direktören för Btselem, en israelisk grupp som övervakar de mänskliga rättigheterna i de ockuperade områdena, sa att även om Israel hade ”legitima betänkligheter om professor Falks mandat,” bortsett från hans debut, var detta att förbjuda honom ”En akt opassande för en demokrati.”
December 15, 2008
Under en fullständig tystnad har EU beslutar etablera en Säkerhetspakt med Israel. En av de få läckorna i svensk media var en artikel i Svenska Dagblader den 14 dec som la fram att ”EU återupprättar sitt samarbete med Israel”, vilket är sant, men långt ifrån hela sanningen. Vid EUs Utrikeskommittë 8-9 december bestämde man att förnya det beslut med vidhängande riktlinjer ”Guidelines for strengthening the political dialogue structures with Israel”, där följande är hämtat:
1. Hålla möten om gemensamma frågor på högsta nivå, som verkliga sammankomster mellan EUs och Israels ledare på en regelmässig internationell nivå.
2. Fler och bredare möten mellan utrikesministrar och andra ministrar.
3. Israel ska få fler och mer frekvent tillgång till EUs Säkerhetspolitiska Kommitté (PCS). Som exempel inbjutan av EU presidency till Director-General of the Israeli Foreign Affairs ministry att komma på ”konsultationer”.
4. EU erbjuder hearings av Israeliska experter genom EU Council partigrupper och kommittéer Sådana hearings kunde äga rum via EU-arbetsgrupper om fredsprocessen i Mellanöstern, mänskliga rättigheter, bekämpande av terrorism och organiserad brottslighet, samarbete i multilaterala forum, CFSP (Common Foreign and Security Policy), ESDP (European Security and Defence Policy), Millenniummålen och vapenkontroll.
5. Organisera systematiska och bredare informella och strategiska konsultationer. Israel och EUs politiska planerare skall mötas mer regelbundet för att diskutera EUs aktioner i Mellanöstern.
6. Intensifiera utbytet av speciella teman , särskilt mänskliga rättigheter och anti-semitism.
7. Uppmuntra Israel att hålla sig i linje med den gemensamma utrikes-och säkerhetspolitiken CFSP.
8. Underlätta samarbete utifrån den Europeiska Säkerhets och FörsvarsPolitiken ESDP. Israel kan inbjudas delta i EUs missioner.
9. Uppmuntra Israels integration och involverande i multilaterala forum.
10. Upgradera det inter-parliamentära samarbetet genom att etablera en dylik kommitté.
Vad betyder detta?
För det första, betyder det att EU prisar Israel och ger det en morot, trots det faktum att Israel inte gjort något för att förtjäna den,
On the contrary, when UN human rights rapporteur and TFF Associate professor Richard Falk recently deliberated on getting Israeli leaders tried at the International Court in the Hague, this was only the latest in a stream of devastating reports about the illegal and inhuman Israeli Occupation, produced by all kinds of bodies, from the World Bank and UN agencies, over semi-official institutions like the Red Cross, The Churches of Jerusalem, the EU consulates of Jerusalem to NGOs such as Amnesty and Btselem.
In the eyes of most of the world, Israel has not earned a carrot but deserves a whip, i.e. some kind of smart sanctions, as has been proposed in a UN project by peace researchers in Stockholm and Uppsala.
Secondly, the real implication of ‘the upgrading’ is much more than trade. As the attachment reveals, the European Union and Israel in reality enter into a Security Pact; this means that the EU definitively chooses sides in the Middle East conflict in a rather dramatic way. The rest of the world cannot but regard Israel as an allied of the EU. All possible ambitions by, or hopes, that the EU or EU states would play the role of genuine, impartial mediator must now be abandoned.
Thirdly, with a minimum of insight into EU policy procedures and participation in them, it is now clear that Israel and its security experts virtually enter into the midst of the Union’s Middle East policy-making. Add to that the well-known Israeli skill in lobbying and in influencing opinions worldwide, it is no exaggeration to argue that from now on and for all practical purposes the Middle East Policy of the EU will be elaborated, even co-written, by Israel.
Fourthly, as a member of the EU Sweden is now automatically a member of a Security Pact with one party to a major conflict that can erupt in any unexpected way. What happens if the Israeli Security Service reveals that Sweden is a stronghold for solidarity with Palestine? Earlier in history Israelis have not hesitated to assassinate citizens of Nordic countries whom they considered too favourable to Palestine, (1948 the Swedish mediator Folke Bernadotte, 1973 a waiter in Lillehammer, Norway, mistaken for a Palestinian mujahid).
What happens of Jihad or al Qaida comes to the conclusion that the ongoing, intimate, cooperation on arms between Sweden and Israel will now be developed much further and be more directly targeting the Palestinians, the Arab, the Moslem world?
