En bankrutt och diskrediterad stat. Det amerikanska ledarskapets era är över av Paul Craig Roberts
2 februari 2009
En stor skara människor i USA och utomlands hoppas nu på att president Obama skall komma att avsluta Amerikas illegala krig, avbryta stödet till Israels massaker på libaneser och palestiner och istället för att belöna straffa de bankmän vars bedrägliga finansverktyg har förstört ekonomier och infört ett massivt lidande för människor runtom i världen. Om Obamas utnämningar är en indikation, kommer alla dessa hoppfulla människor att bli besvikna.
James Petras går igenom Obamas utrikespolitiska utnämningar och upptäcker då den största samling sionistiska militarister som finns vid sidan av Liebermans yttersta israeliska höger. Petras sammanfattar detta med att Obamas “diplomatiska” team har Iran i sikte, en fientlighet som kan kopplas till Israels egna avsikter.
Utan att inse att en medlem av pressen av misstag bjudits in till en utvald audiens, sa den israeliska ambassadören i Australien att Israels attack mot Gaza var en maskerad övning inför en större attack mot Iran. Netanyahu, den förväntade vinnaren i Israels val i mars, har återigen deklarerat att Israel inte kommer att låta Iran få ett kärnenergiprogram, eftersom det kan utgöra basen för en kärnvapenutveckling.
Det finns ingen grund för Israel att att trotsigt förklara sin intention att attackera Iran, om man inte menar allvar. Hur skulle det då bli om iranierna tror på israelerna och beslutar sig för att slå till först med egna långdistansmissiler?
Obamas ekonomiutnämningar är ungefär lika nedslående. Obamas val till finansminister, Timothy Geithner, är mannen som hjälpte Bush att överföra $700 miljarder dollar från USAs skattebetalare, pengar som sedan skänktes bort till de ohederliga bankirer som ödelagt amerikanarnas pensioner, jobb och sjukvårdsskydd.
Dessa bankmän och de vårdslösa federala revisorer som låtit dem göra detta, borde alla bli satta i fängelse för att inte ha lämnat över hundratals miljarder dollar (anm IT: Men regeringen hade innan dess låtit införa en ändring av lagen om indragna befogenheter för just dessa revisorer vilket hindrade dem att utföra sitt uppdrag).
Istället har Obama låtit utnämna en av företrädarna för detta rån mot statens finanser. Obamas nationella ekonomiska råd är precis lika deprimerande. Clintons finansminister Larry Summers är chef. Summers har nyligen förklarat att han inte haft en aning om att en finanskris skulle kunna slå till. Varför har nu Obama tillsatt en person som inte vet någonting?
Summers kolleger är ungefär lika bedrövliga. Obama har utnämnt Diana Farrell till vicedirektör för Nationalekonomiska rådet. Hon är huvudförfattare till en bluffhistoria som vidhåller att offshore- verksamheten utgör en vinn-vinn-historia för amerikanarna och medför amerikanska arbetstillfällen. Farrell är knuten till McKinsey & Company, en firma som hjälper de amerikanska offshoreföretagen med sin verksamhet. I hans bok, Outsourcing America, blev Farrells McKinsey rapport riven i strimlor av ekonomen Ron Hira.
Varför inte utnämna Ron Hira och Nouriel Roubina som har förutsett denna kris, till det National-Ekonomiska rådet? Men med Israels mest brinnande amerikanska allierade viskande i ena örat och bankirer och offshorepropagandister i det andra, hur skall då president Obama kunna uppfylla något av det hopp som folk besitter?
Det nedslående faktum är, att till och med inför krisen i ekonomin och utrikespolitiken klarar inte det amerikanska politiska systemet att producera något ledarskap. Här står vi nu mitt inne i den värsta ekonomiska krisen under vår egen livstid, kanske under vår historia. På randen till krig i Pakistan och i Iran medan vi trappar upp kriget i Afghanistan, och allt vi får är en regering bestående av desamma människor som ledde oss in i dessa kriser.
Precis som då Bushs män inte kunde erkänna misslyckanden för sin president, kommer heller inte Obamas män att kunna erkänna sin mans misslyckanden. Den era då Amerika hade ledarskapet är förbi. Amerikas skumma finanssystem har fört de ekonomiska kriserna ut till världen. Amerikas aggressionskrig verkar inte ha tjänat något som helst syfte förutom att berika det militärindustriella komplexet associerat till Dick Cheney. Världen ser någon annanstans efter ledarskap.
Vladimir Putin spelade rollen i Davos med sitt tal under öppningsceremonin som utgjorde det intelligentaste talet under hela sammankomsten. Putin påminde World Economic Forum om att “bara för ett år sedan betonade amerikanska delegater från denna talarstol den amerikanska ekonomins fundamentala stabilitet och dess molnfria utsikter.
Idag har synbarligen investeringsbankerna, Wall Streets stolthet, i praktiken upphört att existera. På bara 12 månader har de kommit att uppvisa förluster som överstiger de vinster man gjorde under de senaste 25 åren. Putin framförde att de existerande finanssystem som baseras på USAdollarn och Amerikas finansiella hegemoni har misslyckats.
Putin visade att hans ekonomiska insikt var överlägsen Obamas team då han sa att skapa mer skulder utöver de “hopplösa skulder,” som Obama gör, skulle bara “förlänga kriserna.” Med en annan hänvisning till Amerikas misslyckade ekonomiska ledarskap, sa Putin att det är dags att bli av med bluffpengar, falska finansiella rapporter och dubiösa kreditnoteringar.
Putin föreslog ett nytt reservvalutasystem för att “ersätta det förlegade unipolära globala konceptet.” Han tillade att en säker värld kräver ett samarbete som kräver tillit. Han gjorde klart att amerikanarna inte visat sig trovärdiga. Det var ett kraftfullt budskap. Det fick många applåder.
övers: Ingrid Ternert
