Fredskoalitionen Göteborg

Nato hör hemma i 1900-talet  av Caspar Baehrendt - Svar till Ann-Sofie Dahl ”Sverige hör hemma i Nato”   

Ann-Sofie Dahls argumentation om att Sverige bör gå med i Nato ger en otroligt bra bild av Natoförespråkarnas ståndpunkt, komplett med förenklingar och förvrängda historiska fakta. På minst sex punkter har hon i grunden fel, och en sjunde, mycket känslig punkt, utelämnar hon helt.

1. Dahl talar om vikten av att befinna sig inom Natos säkerhetsgarantier om någon skulle anfalla oss. Men se på hur världen ser ut istället för på alliansens officiella dokument. 

Det är Natoländerna som anfaller resten av världen, inte tvärt om. Kriget i Afghanistan var rakt igenom fel, olagligt och idiotiskt från första början och är det fortfarande. Med de allt mer omfattande bombningarna av ”talibanfästen” på pakistanskt territorium går det inte längre att blunda för parallellerna med Vietnamkriget och hur det spreds till grannländerna. Vi vet hur det gick.

Irakkrigets legitimitet behöver vi inte ens diskutera. Och även om Nato var splittrat har man försökt lägga meningsskiljaktigheterna bakom sig. Tyskland, en av de viktigaste motståndarna till invasionen 2003, leds idag av en kansler som har antytt att hon inte delar sin föregångares åsikter om attacken och att hon inte skulle vilja ”orsaka splittring” inom alliansen när Iranfrågan en dag börjar brinna.

I motsats till vad de flesta tror engagerade sig dessutom Nato aktivt och konkret i kriget redan på ett tidigt stadium. När Polen kort efter invasionen begärde hjälp med att hålla positionerna i sin ockupationszon ställde allianskollegerna villigt upp med utrustning och expertis, måna om att lägga gammalt groll bakom sig.

2. Natos helt ”egna” krig i Kosovo förtjänar en hel punkt. Det har besjungits och förvrängts i tio års tid. De flesta som, med vilja eller av slarv, inte har kollat fakta gör som Dahl och vänder på kronologin. Man återger helt enkelt Natos förkrigspropaganda om att serberna var på väg att folkmörda albanerna och att Nato satte stopp för det.

I själva verket rapporterade OSSE:s rapportörer inte om etnisk rensning utan om ett ”instabilt läge” i ett pågående inbördeskrig. De verkligt allvarliga serbiska övergreppen kom igång efter att Natos bomber börjat falla.

Natogeneralen Wesley Clark beskrev illdåden på marken som ”en förutsägbar konsekvens” av bombningarna. Sanningen om kriget ligger antagligen nära vad John Norris, pressekreterare till USA:s vice utrikesminister då det begav sig, skrev i sin bok Collision Course för några år sedan:

”Det var Jugoslaviens motstånd mot de djupare trenderna av politisk och ekonomisk reform – inte kosovoalbanernas svåra situation – som bäst förklarar Natos krig”.

Ingenting mindre än en total seger var acceptabelt, skriver Norris: ”En militär förlust eller en halvbakad politisk kompromiss skulle ha haft dramatiska konsekvenser för den transatlantiska politiska, ekonomiska och strategiska agendan. Ett misslyckande skulle ha … skadat [Nato:s] möjligheter att … öppna marknader österut.”

3. Nato är en organisation för militarisering av politiska frågor (som hur öppna nationella marknader ska vara). Arktis, som Dahl tar upp i sin artikel, ska också ses ur det perspektivet. När isen smälter och nya vatten öppnas vid Nordpolen kan man föreställa sig en mängd sätt att reagera. Att tänka på militära lösningar innan en ordentlig internationell diskussion ens har börjat ta form är hårresande enkelspårigt och visar på Natoförespråkarnas begränsade nytta för mänskligheten.
 

4. ”Det ryska överfallet på Georgien i somras [borde] ha satt igång varningsklockorna”, skriver Dahl. Även folkpartiet drar stora växlar på samma konflikt och vill som svar placera ut militär som ska se till att ryssen inte landstiger på Gotland.

Inser man inte att det knappt går att dra en enda parallell mellan Sverige och Georgien? Sverige är inte en före detta sovjetrepublik med omtvistade gränser mot Ryssland. Vi har inte heller några planer på att starta ett mordiskt anfall och döda ett stort antal civila etniska ryssar inom våra gränser (att kriget i augusti startades av Georgien glömdes helt bort i den efterföljande debatten).

Det är också intressant att de georgiska styrkorna som inledde attacken gjorde det omedelbart efter att ha avslutat en militärövning med USA. Ryssland har uppenbara intressen i regionen. Så småningom kommer det nog att klarna exakt vilka intressen USA och Nato försvarar. En gissning är att det inte är små staters rätt till oberoende som är den verkliga bevekelsegrunden.
 

5. Apropå små staters oberoende är det intressant hur det gick till när Anders Fogh Rasmussen blev ny generalsekreterare för Nato i helgen. Turkiet var emot, eftersom de inte gillade hans hantering av krisen med Muhammedteckningarna. Men som ensamt land går det inte att stå emot de mäktiga allianskollegerna. Inte ens om man är Turkiet som av Nato ses som en viktig länk till Mellanöstern och den muslimska världen.

Sveriges åsikt i sådana sammanhang lär väga ungefär lika tungt som en blågul heliumballong. Dahl kommenterar Fogh Rasmussens utnämning med att den är bra för Norden.

Själv skulle jag önska att världens mäktigaste militärallians leddes av någon som visade lite större förståelse för människor från andra kulturer. Och kanske av någon som valde att hålla sitt land utanför invasionen av Irak.
 

6. ”Även i den skinande nya världen [efter murens fall] dök snart nog nya missioner upp som krävde Natos fasta hand”, skriver Dahl. Som om Nato vore en frihetens väktare som endast reagerar på kriser. Ett rimligare sätt att se det är att Nato griper in för att främja sina intressen, som jag har argumenterat ovan.

Det står också i Natos strategiska koncept sedan tio år tillbaka: ”Alliansens säkerhetsintressen kan påverkas av … avbrott i flödet av vitala resurser.” Att våra resurser ofta befinner sig på andra sidan jordklotet betraktas inte av NATO som mer än en olycklig geografisk omständighet som bör rättas till.
 

7. Till sist en fråga som man inte kan blunda för:

Är det svenskarnas önskan att kärnvapen ska ingå i försvaret av vårt land och våra intressen? Vi kan inte gå med i Nato utan att ta ställning i den frågan. Nato lägger stor vikt vid sina kärnvapen, vilket blir tydligt genom ännu ett citat ur det strategiska konceptet från 1999: ”Alliansen kommer att inom en överskådlig framtid ha kvar en passande blandning av kärnvapen och konventionella vapen baserade i Europa och uppdatera dem där det behövs…”

Detta är ett klart brott mot icke-spridningsavtalet som faktiskt inte bara kräver att andra länder avstår från att skaffa kärnvapen, utan också att de som redan har arbetar för att göra sig av med dem.

Att Dahl och andra Natoförespråkare undviker ämnet är möjligen taktiskt men inte särskilt ärligt.