Russia Today 2 april, 2009
Inför NATOs 60-årsjubileum talar Noam Chomsky med Robert Harneis om Afghanistan och Kosovo och om varför NATO finns till och de planer man har inför framtiden. Professor Chomsky är en ledande kritiker av NATOs och USAs politik.
Q. En fråga alltfler ställer är vad Nato egentligen är bra för? Om ingen vet varför, hur kommer det sig då att man har kunnat överleva så länge som i tjugo års tid efter det kalla kriget tagit slut?
A. Chomsky: Ja det är en bra fråga. Man skulle även kunna fråga varför NATO inte upplöstes redan den första dagen efter det Kalla krigets slut.
Om man ser tillbaka till tiden före det gamla SovjetUnionens kollaps, gick Gorbachov med på en rätt remarkabel eftergift. Han accepterade att låta ett förenat Tyskland ingå i NATOs militära allians. I ljuset av historien är detta anmärkningsvärt.
Då med tanke på det förra seklet då Tyskland två gånger synbarligen ensamt förstörde Ryssland, och Tyskland stod i centrum för den mest fenomenala militärallians som funnits i historien, och man utgjorde då ett verkligt hot.
Hur som helst visste man att NATO skulle expandera österut, så Ryssland borde i vart fall åtminstone ha en säkerhetszon. Och George Bush och därefter utrikesminister James Baker gick med på detta, alltså att NATO inte skulle expandera en millimeter österut.
Gorbachev föreslog också en kärnvapenfri zon i regionen, men USA kunde inte tänka sig det. Jag tror att man inte ens brydde sig om att svara. Så var det med den saken - Inget mer Sovjetunionen – game over.
Vad gjorde då Bushadministrationen? De gick ut med ett försvarsstrategiskt dokument, vilket effektivt meddelade, att i realiteten utgjorde det verkliga hotet den avancerade teknologiska nivå som fanns hos den tredje världens länder och nödvändigheten av att förbli en ledande kraft i världen utifrån USAs tekniska och militära bas.
Alltså problem som inte hade något med Kreml att göra. Plötsligt visar det sig att det ursprungliga hotet var en lögn. Och att för NATO gäller det ‘business as usual’.
Q. Hur ser du på utvecklingen i Afghanistan?
A. För tillfället tycker jag Obama verkar vara mer aggressiv och våldsam än vad Bush var. Det första som hände under Obamas administration var attacker mot Afghanistan och Pakistan, vilka båda krävde många civila dödsoffer.
Och därför ökar bara stödet för talibanerna och terrorn. Han vill också utöka den militära sidan av kriget mot talibanerna och den stora Pashtunska befolkningen. Detta är inte vad afghanerna önskar. Om du ser till situationen för president Karzai, så var hans första budskap till Obama en uppmaning till honom att sluta döda afghaner.
Det intressanta är, att då det kom ut, blev han plötsligt väldigt impopulär i Väst. Innan dess hade han varit mycket beundrad. Folk gillade hans kläder, en trevlig man och så vidare, men nu var han inkompetent, korrupt etc och då det kom till kritan planerade ändå USA att få bort honom.. Detta har man redan sagt. Man vill introducera en vad man kallar ‘ny administrativ tjänsteman’, och så småningom sparka honom uppåt.
Q. Så du tror det kommer att hända? Att man planerar bli av med honom?
A. De utvidgar sin militära krigs-komponent med ungefär 21 000 fler trupper. Storbritannien kommer förmodligrn att nöja sig med det. De försöker sätta igång NATOs styrkor och har redan utökat attackerna med obemannade farkoster och andra specialstyrkor i Afghanistan och Pakistan..
Det finns en afghansk fredsrörelse – den är rätt stor och det är svårt att egentliga mäta storleken – men den anses vara mycket stor och den uppmanar nu till slut på våldet och en övergång till utveckling och återuppbyggnad.
Om man ser till Karzais uttalande, och även Zadaris, så välkomnade man formellt Obamas nya inställning. Man ser man till deras formella uttalanden, är de mycket modulerade. De koncentrerar sig på hjälp och utveckling, vilket jag också tror följer en rätt riktning – plus försoning bland afghanerna.
Det betyder inte att det är vi som bestämmer vem man skall komma att tala med, utan att de bestämmer. Och de koncentrerar sig på stöd och utveckling, vilket jag anser vara rätt väg, plus försoning
övers
Ingrid Ternert
