Tiotusentals irakier demonstrerade på sexårsdagen av de amerikanska truppernas intåg i Bagdad. Det var Muqtada al-Sadr, den shiamuslimska Ayatollan, som hade uppmanat dem till det. Folkmängden brände en docka av George W Bush och hängde upp den i pelaren på Firdos Square, där tidigare stått en staty av Saddam.
Talarna uppmanade USAs president Obama att omedelbart dra tillbaka alla sina trupper från Irak. Obama, som innan dess hade oannonserat anlänt till Baghdad, gav order om att USAs trupper skulle dra sig ur Irak till slutet av augusti 2010.
Man skulle då lämna kvar en styrka på upp till 50 000 utbildare, rådgivare och logistisk personal. Denna dag skulle Obama närvara hos trupperna i Camp Victory, USAbasen i närheten av Bagdads flygplats.
Obama- Det kommer att bli en kritisk period här de kommande arton månaderna. Jag diskuterade just med era befälhavare, men jag tror det är något ni alla vet. Att det är dags för oss att lägga över ansvaret på irakierna själva. De behöver göra det för sitt land och sin suveränitet.
Hans besök inföll under en period då mängder av människor hade fallit offer för en serie bombattacker runtom i Bagdad. Tidningen Guardian i London skrev- “Vågen av attacker har utgjort det största antalet bomber under en enda dag på nästan två års tid.”
Den oberoende journalisten Nir Rosen har just kommit tillbaka från Irak. Han har sedan 2003 kommit att följa krigen i Irak och Afghanistan.
Fråga: Du har ju tillbringat en bra tid de senaste åren i Irak och Afghanistan—Hur ser du på den förändring som har skett och du nyss skrivit om?
Svar: Människor oroar sig inte riktigt lika mycket för det kaotiska våldet som de gjorde för några år sedan, då man riskerade att bli dödad av vilka skäl som helst på gatorna och det kunde finnas 100 – 200 kroppar där varenda dag. Men Bagdad är fortfarande en mycket, mycket militariserad stad. I varje kvarter finns polisens checkpoints, arméns checkpoints. För den irakiska armén och säkerhetsstyrkorna är tortyren rutin och systematisk.
Om man arresteras blir man också torterad – Det är oberoende av om man är skyldig eller inte. Betalar man pengar blir man frigiven. Jag hade en fd polis som en av mina vänner och han kom att utmana shiamiliser och anklagades för brott och arresterades. De begärde $20 000 för hans frisläppande. Han betalade $7 000 och blev fri.
Men nu tror jag att trots det faktum att milisernas godtyckliga våld på något sätt har lugnat ner sig något och trots att vi i realiteten överser med hur dåligt våldet fortfarande är, så utgör starkaste tecknet på det faktum att säkerheten ännu inte är bra, att majoriteten av de miljoner irakiska flyktingarna och internt omplacerade ännu inte har kommit tillbaka till sina hem och inte heller planerar göra detta.
Och en ny rapport har getts ut om Iraks internflyktingar. ‘Refugees International’ är en intressegrupp i Washington, som kommer att släppa en rapport om nuvarande läge för de irakier som fortfarande är internt eller externt omflyttade. Man har studerat detta under de sista åren, och där har också jag fått stå till tjänst.
Jag besökte otaliga områden i Bagdad och andra ställen i Falluja, Karbala, Hilla. Och där kan man finna dessa jättestora soptippar, i realiteten stora högar med skräp och sopor, där tiotusentals irakier bor i ruckel, hyddor och gömda i skyddsrum. Dessa får ingen hjälp från regeringens sida, eller från FN och USA. De är okända.
De oroar sig för uppmärksamhet, att de ska riskera tvingas bort därifrån. Regeringen vill naturligtvis inte hjälpa dem, för om de ger dem hjälp, riskerar de att bli bekväma där de är och därför försöker regeringen uppmuntra, för att inte säga tvinga, dem att återvända till sina hem. På det sättet kan regeringen säga att flyktingfrågan, den är löst och livet i Bagdad är OK.
I södra Bagdad fanns en vidsträckt hög med gyttja och sopor, där en man hade byggt ett hem enbart gjort av luftkonditioneringar. Han hade byggt upp tre på höjden till väggar och sedan kastat ett skydd över det hela, och detta var hans hem. Där var nästan omöjligt att andas, om man kunde inte besökt så många av dessa människor, för stanken där av sopor och avfall var så stark.
De har liten tillgång till sjukvård och till skolor. Deras liv är verkligen desperat och bedrövligt. Det mest anmärkningsvärda är att man inte har blivit mer politiserad och inte heller miliserna verkar ha dragit fördel av dessa fattiga, desperata människor som ingen bryr sig om.
Naturligtvis var ur amerikansk synvinkel dödsfallen bland de amerikanska soldaterna en måttstock och dessa har minskat dramatiskt, då till viss del beroende av att amerikanarna inte längre utgjorde huvudfienden under detta inbördeskrig. Istället kämpade irakierna mot varandra.
Idag har naturligtvis våldet mellan irakierna själva också minskat betydligt. Mahdi Armén hade ett uppehåll, ett vapenstillestånd, och efter detta har de hållits nere hela tiden både av amerikanarna och den irakiska regeringen, åtminstone de mest våldsamma av dem.
Sunnimilisen hade verkligen blivit krossad och sunnibefolkningen för det mesta flyttat iväg. Och av de sunnimiliser som blivit kvar, beslutade många att byta och komma på amerikanarnas avlöningslista för att kunna överleva.
Så då det gäller våldsnivån har den gått ner sedan 2005, 2006 men inte jämfört med 2003, 2004. Detta är viktigt att ha i minnet. Vi skapade inget paradis i Irak; vi skapade ett helvete. Och nu har det kanske gått ner från sjunde till andra gradens helvete.
Det är fortfarande rätt illa för de flesta irakier då det gäller vattenförsörjning och elektricitet. Och fortfarande händer det explosioner.
Republikanska Gardet är en extra elitgrupp med tusentals soldater. De agerar utan förbarmande, utanför lagen. Och de amerikanska soldaterna fortsätter naturligtvis att göra operationer då oskyldiga irakier dödas under räderna. Och varje dödad är en för mycket.
När president Obama oväntat kom på besök då han flugit in från Turkiet, sa han till trupperna- “Ni har gett Irak möjligheten att stå på egna ben som en demokratisk stat.” Kan man alltså säga att president Bushs truppökning fungerat i Irak?
Svaret är att detta är komplicerat. Ett kort svar är nej, eftersom inte mycket av politisk förbättring har ägt rum. Våldet har sjunkit. Det är dock inte klarlagt huruvida det minskade våldet mest beror av förändring i den amerikanska hållningen, det sätt på vilket man har agerat och att nu ge befolkningen mera skydd - då med fokus på stadsdelarna. Detta har definitivt bidragit.
Det viktigaste ändå var Iraks inre dynamik. Då de irakiska säkerhetsstyrkorna, dominerat av shiamilisens agerande, var mycket starka och sunnidelen blev besegrad. Förvisningen av sunnis från Bagdad och dess omgivningar blev nästan total. Dessa sunnimiliser fick i realiteten då inget ‘eget hav att simma i’.
Och det slutade med att man simmade för fred. Jag tror detta är något av de viktigaste skälen – sunnis besegring och Awakening-grupperna, som amerikanarna listigt nog dragit fördel av.
Så är det Mahdiarméns eldupphör dessutom, då shiamiliserna insåg att de hade gått för långt. Dessa skulle också ha ha kommit att klubbas ner av amerikanarna. Men man hade uppnått sina mål. Man hade tydligt besegrat sunnis. Idag är Irak en shiastat. Detta känner man i polisstationer och ministerier där det finns shiareligiösa affischer på väggarna. Det syns också på betongväggarna till skydd för Bagdads fullmäktige.
Det finns en enorm mur av shiapilgrimer som färdas ner till Karbala på sin pilgrimsfärd. Där finns ingen aggressiv sekterism, men det är ett tydligt tecken på att man nu är en trosviss shiastat och sunnis har på något sätt tvingats acceptera sin ställning som minoritet. Vilket tagit dem detta brutala våld för att på något sätt kunna acceptera.
Hur går det då med USAs involvering i Afghanistan som president Obama vill ska öka—hur är utsikterna där för USAs ockupation? forts följer i ett andra inlägg
övers Ingrid Ternert
