Två regeringsrepresentanter meddelade i dagarna att Sveriges militära samarbete med Nato skall stärkas, samtidigt som biståndet skärs ner kraftigt.
Svenska fredsorganisationer ser detta som ett hån mot svensk alliansfrihet och internationell gemensam säkerhet.
Försvarsminister Sten Tolgfors förklarar- ”Sverige skulle inte stå passivt om ett grannland i Norden eller EU drabbas av kris eller angrepp”, och menar att militära insatser kan förekomma och att förhandlingar inletts med Nato om luftövervakning.
Så kommer alltså sommarens Natoövning i Norrland fram i sitt förklarande ljus Samma dag som försvarsministern deklarerade att Sverige skall stärka sitt militära samarbete med militäralliansen Nato meddelade biståndsminister Gunilla Carlsson att upp till 23 % av det svenska biståndet försvinner nästa år. Det motsvarar upp till 7 miljarder kronor av årets bistånd.
De största säkerhetspolitiska hoten mot människor idag är inte av militär natur, och kan således inte lösas med militära medel. Säkerhetspolitik är inte synonymt med försvarspolitik. Det är därför upprörande att Sveriges regering vill minska biståndet så radikalt samtidigt med att militäraverksamhet betraktas som en säkerhetsgaranti.
Fredsforskningsinstitutet SIPRI i Stockholm sa i sin årsrapport för 2009 att världens militära utgifter återigen slår rekord. De svenska militära utgifterna uppgick förra året till närmare 42 miljarder kronor. Det är inte svårt att hävda att regeringen prioriterar fel om syftet är att verka för säkerhet i världen.
Ändå säger både fredsorganisationer och försvarsministern sig vara övertygade om att Sveriges utrikespolitik bör syfta till att stärka solidariteten mellan länder.
Men regeringens politik främjar inte en solidarisk, gemensam säkerhet. En sådan tar nämligen sitt avstamp i fattigdomsbekämpning, säkerhet och mänskliga rättigheter. Det som Sverige länge verkat för att nå en fredligare värld.
Försvarsministerns och biståndsministerns uttalanden pekar på att Sveriges regering, som synes utan högljudda protester driver igenom sin pinsamma politik. En politik som för inte så länge sedan skulle ha betraktats som otänkbar.
