av Layla Anwar
Medan alla tycks vara upptagna med det iranska valet försiggår rätt sjuka händelser i Bagdad. Egentligen bryr jag mig inte om det valet, förutom hur utgången kommer att påverka Irak.
Och det får effekt i Irak, eftersom dess ställföreträdare – den sekteristiska Shia-nickedockregeringen - har placerats vid makten både av Iran och av USA plus naturligtvis alla dess shiamiliser, vilka framkallar en omätlig skräck hos människor..bara höra namnet.
Irak har blivit ett mycket sjukt land. Mycket, mycket sjukt. Korrupt och sjukt in i på bara märgen. Och det plågar mig otroligt att ha blivit ett ”historiskt vittne” till den snabba degenereringen av ett helt samhälle…Tre sammanhängande faktorer har då spelat en väsentlig roll i den djävulskt nedgående spiralen…
a) Den amerikanska ockupationens tillämpning av en ”Kultur utan gränser
b) Den iranska fortsatta närvaron i landet med uppbackade partier och miliser, vilka bokstavligt talat med blotta närvaron terroriserar människor.
c) Bristen på integration och förstörelsen av den irakiska statens alla medborgerliga, civila och samhälleliga institutioner. Slutet på det hela är rena djungeln. Det finns i realiteten 20 miljoner irakier som där kämpar för sin överlevnad…
Vad är nu djungelns lag?” La loi du plus fort” ”The survival of the fittest” – Lagen om den mest lämpade överlever. När inte staten kan garantera lagen, kan detta fungera som enda ”lag”.
Djungelns lag reflekteras bäst i
1) Kvinnans status. Jag är inte säker på att kunna tala om någon kvinnlig status…Kvinnan har ingen status i dagens Irak. Jag repeterar – kvinnan har ingen status i dagens Irak. Såvida man inte anser att kvinnliga flyktingar och änkor besitter en särskild status.
Irakiska kvinnor betraktas idag kollektivt som en handelsvara. EN HANDELSVARA. För det finns inte som tidigare några lagar som skyddar dem, vilket fanns under ”diktatorns” tid.
Laglösheten märks allra mest genom denna häpnadsväckande ökning, och då menar jag de tusentals våldtäktsfall som icke rapporteras….av nu uppenbara skäl.
Under ”diktaturen”, fanns det klart applicerbara lagar då det gällde våldtäkt – hängning var en av dem – och den var inte förhandlingsbar… En bra avskräckning enligt min mening – för inte bråkar man med irakiska kvinnors heder och integritet. Men detta gäller inte längre.
En ganska färsk artikel skriver
”Före kriget i Irak var våldtäkt inte något allmänt förekommande brott, och när det förekom var den lagligenliga påföljden klar. Idag är det exakta antalet okänt. En uppskattning av antalet våldtäkter uppgår till tusentals…På frågan om vem som i Irak har ansvar att förhindra och straffa vid våldtäktsfall, tycks det enkla svaret vara – ingen.
Våldtäkterna utförs av härjande religiösa fraktioner, av irakiska säkerhetsstyrkor, de utförs av främmande soldater som blivit ditskickade, de utförs av kontraktsanställda som hyrts in, de utförs av före detta vänner och grannar, de utförs av främlingar. Bara en sådan sak som att känna till var man kan rapportera våldtäkterna kan vara svårt och farligt.”
Nu förstår ni varför nästan alla kvinnor i Bagdad utanför den Gröna Zonen beslöjar sig. Inte bara det att milisen som regerar i kvarteret kräver detta, utan också för att dessa kvinnor hoppas på att slöjan ska kunna erbjuda dem något slags skydd från desamma män som beordrat dem att bära slöja. Behöver jag säga mer? Jag tror inte det…
2) En annan sida av djungelns lag reflekteras i fängelserna.
Tusentals män (och kvinnor) är arresterade, fängslade, torterade, våldtagna och somliga har befunnit sig där i åratal utan rättegång. Åtskilliga rapporter kommer ut (till slut), vilka kräver att nickedockregeringen tar sig en allvarlig titt på de groteska tortyr- och våldtäktsfall som sker i dessa irakiska fängelser. Jag har redan hunnit täcka en del i min blogg under namnet ”Iraq’s underworld”. För att få mer bekräftelse kan man läsa denna artikel.
3) En annan aspekt då man som mest känner djungelns lag är – då man ser de irakiska barnen – inte för att ni bryr er särskilt mycket om de irakiska barnen, men jag borde nog nämna just det..
Antalet omhändertagna föräldralösa barn uppgår till miljoner. Gatubarnen bara i Bagdad räknas till en halv miljon och de utnyttjas som sexslavar. Det är ett mycket allvarligt problem där ingen bryr sig. Det innebär en katastrof om vilken man talar tyst.
Det finns knappast en enda ordentligt organiserad och finansierad institution som har ansvar för dessa barn. Knappast någon.Vad blir det av dom? De är ockupationens omedelbara frukt.
4) Ännu en aspekt från det nya Iraks djungel – är att avrättning och kidnapping av beväpnade grupper sker okontrollerat. Ingen vet egentligen vilka dessa grupper är. De kan vara gäng, kriminella, politiska partier, miliser, själva polisen, ingen har någon riktig koll…Avrättning och kidnapping av vanliga medborgare är alltså ännu ett allvarligt problem, ännu ett av ockupationens frukter…
5) En annan aspekt är en ökande droghantering, försäljning, köp ochy missbruk. Andelen drogmissbrukare har ökat exponentiellt sedan Ockupationen, och särskilt sedan de irakiska jordbruksområdena söderut gick över till att odla opium istället…
På grund av Iran med dess allvarliga inblandning i Iraks angelägenheter, har något som knappast varit känt tidigare under ‘diktatorväldet’, med Irans inblandning idag gjort drogförsäljning och drogberoende till en växande realitet.
6) Ännu mer av ockupationens frukter – tiggare och prostituerade. Jag hoppas jag slipper förklara varför det förhåller sig på det viset, eller hur?
7) Och innan jag glömmer något. 2 miljoner irakier är fortfarande ivägflyttade, de flesta bor i tält…och består till stor del av tiggare. En annan av djungelns frukter…För att inte tala om flyktingar i exil.
Naturligtvis, jag har inte nämnt de andra sorters ‘saftiga frukter’. Man kan dock tillägga korruption, en icke fungerande offentlig service, oegentligheter av offentliga medel, ickeexisterande hälsovård, en allvarlig brist på utbildad, erfaren intelligentia, doktorer, lärare och teknokrater, ett totalt nedgånget utbildningssystem, den kontinuerliga stölden av Iraks rikedomar och historia – den sorgliga belägenhet de arkeologiska platserna befinner sig i etc…etc…
Och innan jag slutar, vill jag dela en historia med er vilken illustrerar alla de ovan nämnda huvudpunkterna. Idag läste jag ett litet stycke i slutet av tidningen. Det sa ”En liten irakisk pojke vinner till slut sin frihet’..En tre år gammal irakisk pojke, kidnappades och torterades i 70 dagar i Abu Ghraibområdet, och har slutligen blivit fri.
Hans fyra kidnappare har arresterats. Barnets far försökte nå en uppgörelse med kidnapparna. Han accepterade att betala 50 000 dollar. Gängledaren var redan dömd för 18 års fängelse sedan tidigare för att ha utfört en annan kidnappning. ”Tydligen hade den kriminella gängledaren aldrig suttit av sitt fängelsestraff på 18 år”.
Detta är det Nya Irak- de oskyldiga fängslas eller blir mördade och de kriminella och korrumperade är ledare. Detta är det verkligt stora, frodiga, fruktbärande träd som saknar gränser, den ‘kultur’ utifrån USAs ockupation – i den djungel som är Irak – det Nya Irak.
Layla Anwar 18.6.09 ‘An arab woman blues’ övers Ingrid Ternert
