Beslutet att välja en ny europeisk ordförande för maximalt fem år skall tas i slutet av året, ifall Irland i oktober röstar ja i valet om Lissabonfördraget att strömlinjeforma EUs väg och samtidigt skapa en ny post.
Statsminister Fredrik Reinfeldt håller på den åtråvärda posten utan att nämna den förre Statsministerns namn.”Små länder vill inte ha någon stark ledare för de misstänker att denne kommer att styras av de stora EUledarna,” sa Reinfeldt.
Europeiska regeringar måste besluta om posten skall gå till en ”stark Europaledare” eller om rollen skall begränsas till att ha ordförandeskapet på mötena och ”inte sätta presidenten för kommissionen åt sidan,” sa Reinfeldt. Det var helt klart att han föredrog den senare rollen med lägre profil och en mindre inflytelserik roll, något som riskerar göra det mindre attraktivt för Blair. Blair, den före detta statsministern, antogs vara en stark kandidat för posten. Tidagare nära medarbetare har förklarat att de kunde komma att flytta till Bryssel. Men inget offentliggörande väntas bli före det irländska valet är över.
Då Blairs namn kom upp förra året blev det klart att den franska president Nicolas Sarkozy stödde detta, men inte den tyska Angela Merkel, som föredrog en mer begränsad roll och en svagare ledare. Men Sarkozy tycks nu istället kunna stödja den förre spanska premiärministern Felipe González, varvid Merkels opposition mot Blair ser ut att ha minskat. Detta trots hans begränsade stöd i Tyskland på grund av sin roll i Irakkriget och hans misslyckande med att under tio år på Downing Street placera England ”i hjärtat av Europa”.
Privat ifrågasätter man i Sverige resultaten av Blairs presidentskap. Genom att regera EU under nästa år åtnjuter de svenska och spanska regeringarna makten att sätta dagordning, vilket kan komma att komplicera för förslaget om Blair. Hans verkliga tillgång är att man känner igen namnet, hans internationella kontakter och att han än så länge saknar en allvarlig rival på posten. Förra året sa man att tyskarna antingen backade upp Jean-Claude Juncker, en gammal premiärminister och veteranpolitiker i Luxembourg, eller Wolfgang Schüssel, fd kansler i Österrike. De båda nämns inte längre.
Posten som EUpresident för max två år eller 30 månader, etablerades genom Lissabonfördraget liksom den nya rollen som utrikespolitisk chef för Europafrågor, där man också blir vice ordförande i EUkommissionen.
Ordföranden måste bli vald av de europeiska statscheferna eller regeringarna, men det återstår att göra upp om rollen och makten, förutom att denna person behöver vara en fd president eller premiärminister eller statsminister, medan brittiska diplomater säger att den förste ordföranden kommer att skärpa till rollen, men svenskarna säger att en arbetsbeskrivning borde föregå utnämningen.
övers – Ingrid Ternert
