utdrag ur Pepe Escobar Asia Times The Roving Eye 8 juli
…..Varje medvetet eller omedvetet drag från Joe Biden i Vita Huset att sätta press på Teheran genom en underförstådd nära förestående israelisk attack skulle smälta isen i Tehran.
Regimen är mycket medveten om Israellobbyn i USA och Väst i allmänhet, som i åratal utvecklat en mycket sofistikerad kampanj för att utmåla Irans kärnenergiprogram som ett globalt hot och ledarskiktet i Tehran som nazismens nya ansikte.
Regimen vet i varje fall att den kan räkna med både Ryssland och Kina. Och de vet också hur Israels hela strategiska doktrin baseras på det faktum att man är den enda (inte deklarerade) kärnvapenmakten i Mellanöstern och har bestämt sig för att så förbli. Och det är här kärnvapenmakterna möts – om emigration.
Emigration är motorn i det sionistiska projektet, man behöver bara se den israeliska pressen de senaste månaderna för att förstå hur det israeliska etablissemanget själv säger det rent ut. Att den enda risken med en eventuell iransk bomb inte är hotet om förstörelse utan en minskning av den judiska emigrationen till noll.
Obamaadministrationen ser ut att ha förstått att det är omöjligt att med våld hindra Tehran från att tillägna sig kärnteknologi. Man tycks också ha insett att illusionen om ett militärt val räknas som en öppen lögn. Men allt som finns kvar av detta den yttersta konsekvensen av Iran som kärnvapenmakt, åtminstone i dess ledares ögon, skulle vara:
att det blir slut på det amerikanska hotet mot landet. Om Teheran blir pressat och instängt och att IRGC (Revolutionsgardet) hade kontroll över kärnenergiprogrammet…skulle man gå hela vägen. Israel är i det stora hela bara en mindre detalj.
Två fakta kan man inte komma ifrån. Ett- Irans ofrånkomliga rätt att utveckla sin fulla civila kärnenergicykel. Två- den enda möjliga väg till lösning som ligger hos Obamas administration skulle vara att släppa taget och istället normalisera relationerna med Iran och försöka delta i landets utveckling tillsammans med Ryssland, Kina och Indien.
Det finns inget tecken på att Tehran är redo att acceptera denna möjlighet- åtminstone inte än. Men den försvinner inte – som det just visat sig, och USA och EU måste som en tvingande nödvändighet möta dessa vid förhandlingsbordet. Precis som det är, utan skillnader i tonläge…är detta den enda uppnåeliga väg till grönt ljus vid slutet av tunneln..
övers av utdrag
Ingrid Ternert
