07/15/2009 INTELLIGENCE AGENCIES’ ASSESSMENT Iran är år från ett kärnvapen
av Yassin Musharbash och Holger Stark
Underrättelseorganisationer tvivlar inte på att Iran vill kunna bygga ett kärnvapen. Under ideala förhållanden skulle Teheran till och med kunna genomföra ett första bombtest år 2010.
Men fortfarande saknar man nödvändig know-how och resurser till att bygga ett vapen för utplacering.
När är en radioaktiv bomb ett kärnvapen? Militär expertis, politiker och underrättelse-analytiker kanske inte håller med om, vad det är som gör att man har nått denna ”punkt utan återvändo” för ett land som Iran. Den punkt då dess påstådda kärnvapenprogram inte kan avbrytas. Men en sak är man enig om:
Förmågan att framkalla en atomexplosion är inte detsamma som förmågan att framställa ett kärnvapen. Iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad inspekterar anrikningsanläggningen i Natanz. Vad Iran anbelangar är man inte närmare att framkalla en kärnexplosion, än vad man trott tidigare.
Det är i varje fall vad den tyska utrikesunderrättelsetjänsten BND anser. Det är en åsikt som i stort också delas av relevanta israeliska underrättelsetjänster– Mossad och Israels militära underrättelsetjänst.
Enligt deras beräkningar skulle Iran vara redo att genomföra ett dylikt kärnbombprov– liknande det som NordKorea nyligen genomfört — inom en period av ungefär ett år. ”Enligt nuvarande uppgift från Mossad och israeliska militära underrättelsekällor har Iran kunnat lösa detta idag.
Enligt nuvarande framställning från Mossad och israelisk militär har Iran löst sina problem med centrifugerna,” framförde den israeliske underrättelseexperten Ronen Bergman till ‘Spiegel online’. ”Den kan producera låganrikat uran och är teoretiskt sett kapabel att producera höganrikat uran.” Detta höganrikade uran krävs för att kunna bygga ett kärnvapen
Om Iran fortsätter i samma takt ”skulle man få tillräckligt med höganrikat uran till en testbomb fram till mitten av 2010″, säger Bergman, författare till boken från 2008 ”The Secret War with Iran.” BND delar också denna åsikt om att vid ideala förhållanden kunde Iran producera en testbomb i laboratoriemiljö inom en period av mindre än fem år. Detta enligt en talesman för BND, men han gör ett viktigt tillägg-” Det skulle ändå komma att bli lång väg från en bomb till ett vapensystem.
Den bästa källan om Iran
Det har varit erkänt svårt för BND att få tillgång till information om Irans uranprogram, men man har en ganska realistisk bild av iraniernas försök att utveckla ett avfyringssystem. För mer än 10 år sedan till år 2008 hade en spion vid kodnamn ”Sindbad” lämnat hemlig information till den tyska underrättelsetjänsten. Mannen var både iranier och kanadensare med en import-exportfirma i tyska Giessen och hade tillgång till höga officiella personer i flera av ministerierna i Tehran.
Bland den information han gav till BND fanns bilder på borrmaskiner för tunnlar, detaljer om hemliga förråd och nya hemliga dokument om de framsteg som gjorts i att utveckla avfyringssystem för kärnvapen. Inom BND ansågs Sindbad vara deras bästa källa om Iran. Den riktning som Iran går mot blir allt klarare. Uppenbarligen behöver man åtminstone kapacitet att utveckla ett kärnvapen.
Internationella AtomEnergOrganisationen (IAEA) anser att, i termer av förmåga att producera kärnenergi, det åtminstone finns 4,920 arbetande centrifuger i Natanz och över ett ton uran har producerats. Teoretiskt sett räcker detta för åtminstone två explosiva anordningar. Men, åtminstone under nuvarande förhållanden, behöver de möjliga testanordningarna vara i storlek av fraktcontainrar och därmed inte användbara som vapen.
I vilket fall har diskussionen om ”punkten utan återvändo” inte något att göra med dessa teknologiska frågor. Det faller inom politikens ramar. Utöver det ligger att de kalkyler och beslut som det iranska ledarskapet i Teheran vidtar, inte alltid är uppenbara, inte ens för underrättelseorganisationerna.
Och till slut finns där också en punkt utan återvändo för Iran. Om man skulle testa ett kärnvapen inför världens blickar, skulle i så fall det politiska landskapet komma att ändras på ett ögonblick. Huruvida Teheran anser att det är en negativ eller posiv sak, det vet ingen.
övers av der Spiegels artikeln
Ingrid Ternert
anm – Iran har hela tiden själv sagt att man upparbetar bränsle till den kärnkraft man måste utveckla i landet, för att inte som nu använda oljan för uppvärmning åt sin stora befolkning, utan är i stort behov av att utnyttja den till att generera de export inkomster som man är i ett så stort behov av.
