Två sätt att betrakta missionen i Afghanistan. Intervju i tyska der Spiegel av Ulrike Demmer and Konstantin von Hammerstein
De tyska trupperna i Afghanistan har kommit att dela hemmaopinionen. der Spiegel talar med SPDs tidigare försvarsminister Peter Struck och den kände krigskritikern Jürgen Todenhöfer om de amerikanska bombattackernas civila offer, förhandlingarna med talibanerna och al-Qaidas roll.
Struck, fd försvarsminister i tyska SDP, är för kriget i Afghanistan, medan författaren och fd ledamoten i CDUs Förbundsdag, Jürgen Todenhöfer, argumenterar emot – trots en vilja att ge den afghanska regeringsarmén sitt stöd.
Struck: Ja, det är rätt att närma sig talibanerna. Jag har redan talat med talesmän i Kunduz. Vi har inbegripit alla, eller åtminstone de moderata talibanerna. Jag skulle utesluta en som Mullah Omar, talibanledaren. Jag har studerat det han gjort. Han är en massmördare.
Todenhöfer: Av samma logik borde i så fall även afghaner vars familjemedlemmar dött i ett amerikanskt bombregn också avvisat samtal med amerikanerna. Om ni tänker utesluta radikala medlemmar av talibanerna från förhandlingarna, vore det som om amerikanarna under fredsförhandlingarna med Vietnam skulle ha sagt- ”Vi vill bara tala med moderata Viet Cong. Det är horribelt. Vi behöver en ”försonings-Loya Jirga,” ett stamråd där alla motståndsmän kommer att delta.
Spiegel: Hade ni i så fall också förhandlat med al-Qaida?
Todenhöfer: Al-Qaida spelar ingen roll längre i Afghanistan. Även den amerikanska befälhavaren general David Petraeus säger det. Den som påstår att vi lämnar landet till al-Qaida om vi spontant skulle dra oss ur, pratar i nattmössan. Kriminella återvänder sällan till det gömställe, från vilket de just slängts ut.
Spiegel: Om vi inte längre ska jaga terrorister i Afghanistan, varför är vi i så fall där?
Todenhöfer: Vi bekämpar en nationell, anti-Väst motståndsrörelse i Afghanistan. Afghanistan är av geostrategisk betydelse. Därifrån kan man övervaka Ryssland, Indien, Pakistan och Kina. Landet har också ett fenomenalt bra läge då det gäller egna naturresurser. Amerikanarna vill i själva verket bygga en naturgasledning rakt igenom Afghanistan.
Spiegel: Tror ni allvarligt talat på att tyska soldater dör av ekonomiska skäl?
Todenhöfer: Jag tror våra soldater i Afghanistan dör av en feltolkad solidaritet med Förenta staterna –och att våra politiker är klart medvetna om detta.
Struck: Våra soldater stationeras inte i Hindu Kush av ekonomiska skäl. Vi vill förhindra landet från att bli en ‘failed state’, en som för Väst kan utgöra en konstitutionell risk för terrorister. Av det skälet kommer jag att stödja ett fortsatt mandat så länge jag är kvar i Bundestag-parlamentet. Men jag är extremt besviken på president Karzai. Han har inte på ett effektivt sätt bekämpat korruptionen.
Todenhöfer: Men internationella hjälporganisationer där är vida mer korrupta. Företag från Väst rakar in profiter på 400, 600 och ibland 1000 procent. Bara en liten del av dessa pengar passerar genom den afghanska regeringen, medan resten hamnar i privata fickor.
I Kabul lämnade ett västligt företag en räkning på 10 miljoner dollar för ett 1,5-kilometer långt metallstängsel runt Zarnegar Park. Karzai fick undersöka det hela, och man kom fram till att staketet inte var värt mer än 70 000 dollar. Man kan inte säga att det direkt stärker afghanernas förtroende för hjälpverksamheten från Väst.
Spiegel: Allmänhetens stöd för den militära missionen minskar också för varje nytt misstag.
Struck: Det är sant. Allmänhetens bristande stöd för missionen är väldigt störande för soldaterna.
Afghanistan ligger långt härifrån, och de faror detta innebär har inte gått in i tyskarnas medvetande.
Spiegel: Är det inte ditt jobb som politiker att förklara det för allmänheten?
Struck: Det är Kanslerns jobb. Fru Merkel måste göra klart att soldaterna i Afghanistan för var dag riskerar sina liv, för att av vi har skickat dit dem.
Spiegel: Intill dags dato har denna mission sålts ut till tyskarna som en fredsmission. Ingen har lust att kalla det för krig. Instället har det inför Bundeswehrs parlamentet porträtterats som en kamouflerad biståndsverksamhet.
Struck: Jag var inte inblandad i detta. Det var fel. Det bagatelliserade situationens allvar. Ur ett konventionellt synsätt är det inte krig, vilket i allmänhet utövas mellan nationalstater. I Afghanistan kämpar talibanerna mot det afghanska folket och försöker tvinga på oss deras krig.
Todenhöfer: En av huvudorsakerna till Västs felbedömning är dess okunnighet om den muslimska världen, vilket gör att jag stödjer ett allmänt gymnasie- och universitetsprogram för studentutbyte mellan de västliga och muslimska länderna.
För övrigt borde varje parlamentsledamot som har röstat fram kriget tillbringa fyra veckor vid fronten. Bara detta att en gång i ett armerat personfordon få erfara de faror som man ber våra soldater att utstå och även afghanerna. Om detta hade kunnat ske, skulle antalet krig komma att falla dramatiskt.
Struck: Ingen Riksdagsledamot röstar på ett sådant mandat utan att ha tänkt över det hela noggrannt. Soldater exponeras. Inte desto mindre vill jag framhålla att så många parlamentsmedlemmar som möjligt borde resa till Afghanistan. Jag försöker alltid uppmuntra folk i min parlamentsgrupp att göra detta, och det är många som tar rådet på allvar.
Spiegel: När kommer missionens mål att ha uppnåtts? Under vilka omständigheter kan den betraktas som en framgång?
Todenhöfer: Då de afghanska säkerhetsstyrkorna själva är starka nog att ta itu med talibanerna och drogbaronerna på egen hand. Och då afghanerna kan utveckla och forma sitt land som de själva vill.
Struck: Jag tror vi kraftigt måste minska våra förväntningar. Icke desto mindre ser jag inga skäl till att ge upp och säga: ”Jag är ledsen, men oturligt nog har mer än 30 tyska soldater dödats förgäves. Vi drar oss ur.”
Spiegel: När kommer tyskarna att dra sig ur?
Struck: Jag är rädd att detta kommer att ta tio år till.
Todenhöfer: Om det skulle ta så lång tid, hade det inte varit 35 stupade tyska soldater utan hundratals. Och det skulle spela bort vår trovärdighet totalt i den muslimska världen. Våra politiker måste lägga fram en trovärdig utträdesstrategi inför det tyska folket före parlamentsvalen i september, så vi kan komma ur denna röra- och som allra mest på två eller tre års sikt.
övers Ingrid Ternert
