Irak: Shiit unity deal explodes US myths av Gareth Porter Asia Times 11 aug
Historien om denna nya överenskommelse bekräftar bara det uppenbara utifrån den information som finns: ‘De Rättfärdigas Armé’ var i själva verket en underjordisk gren av al Sadres Mahdi Armé.
Sadrist-motståndsmännen arbetade i hemlighet nära premiärminister Malikis irakiska regim gentemot amerikanar och britter – Detta pågick även under kriget mellan väpnade element inom den irakiska regimen.
Det motsägelsefulla i förhållandet mellan Maliki- och Sadrfolket reflekterar de spänningar som funnits mellan pro-Sadr element inom regimen – även inom Malikis eget Dawaparti – och de shiaelement som var emot al Sadre och stod under shiapartiet ‘Supreme Council of Islamic Revolution in Iraq’ (SCIRI).
Relationsen mellan Maliki och USA har alltid präglats av motsättningar. Även om man till synes samarbetat med USA mot Sadrs styrkor under åren 2007 och 2008, samarbetade man också i hemlighet med Sadrestyrkorna inom Malikis regim gentemot amerikanarna.
Och Maliki arbetade – med uppmuntran från Iran – på sin strategi om att med diplomatiska medel uppnå ett fullständigt tillbakadragande av de amerikanska styrkorna från Irak, något som han inte avslöjade för amerikanarna förrän sommaren 2008.
Under tiden spelade de iranska Quds-styrkornas befälhavare rollen som medlare mellan Maliki och Sadristerna och fick al Sadres styrkor att ingå ett vapenstillestånd mot löfte om att Maliki under tiden skulle arbeta för att få de amerikanska styrkorna att dra sig ur landet. Samt att få bort amerikanarnas inflytande i Irak.
Där var även motståndsgrupper som försonats med Mahdirörelsen, efter att man insett att dessa också ville få ut amerikanarna och uppnå självständighet. Däri ligger deras samarbete – att uppnå suveränitet (trots SCIRIs antipati).
Det fanns också motsättningar mellan premiärminister Maliki och USA i det samarbete från 2008 som de hade med Iran för att kunna nå ett fullständigt amerikanskt tillbakadragande. De iranska Qudsstyrkornas befälhavare var vid tillfälle medlare mellan premiärminister Maliki och al Sadre för att uppnå ett vapenstillestånd under löfte från Malikis sida att arbeta för att få ut amerikanarna…Detta gällde också dem själva, men först handlade det om att utveckla kampen mot amerikanarna.
al Sadre hade sett en av de sina (Khazali) tillfångatagen hos amerikanarna och klagade hos Maliki. Inte förrän år 2007 släpptes denne i utbyte mot en britt, vilken shiastyrkorna i sin tur tillfångatagit år 2007.
Khazali hade innan dess identifierats som ledare för de Iranuppbackade specialstyrkornas ruffiga Sadremilitanter, men han hade också år 2007 varit al Sadres talesman i stadsdelen Sadre City, men tvingats gå under jorden vid tiden för al Sadres deltagande i Iraks konstitutionella politik och istället delta i bl.a Mehdiarméns vapentillverkning – något som Muqtada inte velat erkänna.
Det var särskilt uppenbart då USAs trupper för första gången gick in i Sadrestaden. Sadres folk och Mehdiarmén hade då gjort väpnat motstånd mot amerikanarna för att få loss de grupper som stod under iransk kontroll. Men de reguljära Sadrestyrkorna var i regel bundna till Mehtiarméns struktur, ungefär som medlemmar i en hemlig cell i Baghdad.
I vilket fall gick 2008 Muqtada själv ut offentligt i en al Jazeeraintervju med uppmaning om att frige Khazalis, bara en månad efter det att en till honom närstående organisation förklarat sig villig att genomföra ett fångutbyte av nio shialedare mot brittiska tillfångatagna.
Khazali hade då täta förbindelser med Malikis regim.
Under januari 2007 kidnappade shiamilitanter fem amerikaner från ett USA-irakiskt säkerhetscenter i den heliga staden Karbala och dödade dem därefter. USAmilitären hade hört från Khalizai. att det var Iran som legat bakom attacken mot Karbala. Men en intern USAundersökning kom fram till, att både stadens guvernör och polis varit indragna i attacken.
Då tillhörde Khazali premiärminister Malikis Dawaparti och hade fått jobbet för sin lojalitet mot premiärministern.
År 2007 blev fem britter gripna av en stor grupp män från Baghdads Finansministerium. Den shiaperson som förhandlat med den brittiska regeringen utnyttjade själv de tillfångatagna i förhandlingarna för deras frigivning. Senare framkom tecken på att det var en statlig operation med deltagare från Inrikes-och Finansministeriet.
Det framkom också att dessa regeringsinstitutioner kunde ha ‘infiltrerats’ och inte var helt ‘oskyldiga’.
Ett par dagar senare varnades de av Försvarsministeriet att glömma allt som hade hänt. Senare kom man på motivet för regeringen att kidnappa dessa dataspecialister (genom en av dem som undkommit). De hade nämligen hållit på att installera ett finans-infosystem, som syftat till att spåra upp de miljarder dollar från bistånds-och oljemedel som gått in till ministerierna, vilket i och med det innebar risker för att regimens egna storskaliga oegentligheter skulle kunna spåras.
Tidningen Guardian upptäckte senare att shiamotståndet fick ta emot de kidnappade britterna för att därmed dölja sakens officiella natur. Man hade uppfunnit gruppens namn ‘Det islamska shiamotståndet i Irak’ – någon som ingen tidigare hade hört talas om, enbart i syfte att hålla britterna tillfångatagna.
Så år 2008 erbjöd man sig att frige britterna i utbyte mot de nio tillfångatagna shia-fångarna. Det hela hade föregåtts av en överenskommelse om försoning, vilket såg ut att reflektera det man redan hade kommit överens om…
övers
Ingrid Ternert
