An Arab Woman Blues i mitten av september 2009
Detta är historien om Samir Samir, som till slut vittnat om vad som hänt honom då han var i sina befriares våld, det engelska patrasket – i Basra maj år 2003.
Enligt hans historia berättad för ‘the Iraqi League’ på arabiska, vilken jag översatt delar av, medan resten snappats upp av the Guardian.
Samir förlorade vid 16 års ålder sin far och tvingades arbeta för att försörja sin mor och syssling. Det var svårt för honom att finna ett arbete och han kom att med tanke på ‘befrielsen’ och de löften som ‘befriaren’ gav, fundera på att Basra i söder kunde bli ett paradis.
Han sökte jobb som arbetare och i maj 2003, greps han av misstag under en daglig räd där brittiska soldater jagade vissa irakier som stulit.
Samir försökte förklara sin oskuld för soldaterna, men de lyssnade inte alls på honom. De drog in honom och några andra i en skåpbil. Under resan blev han och hans kamrat oupphörligt slagna. Han berättade att kompisen också blev slagen på testiklarna och fick snabbt läggas in på sjukhus eftersom han hade svimmat under transporten i bilen.
Därefter blev Samir våldtagen av två av sina ”befriare”. Två brittiska soldater. Och jag citerar här från samma historia som Guardian plockat fram. ” Han hävdar att två soldater våldtagit honom, utsatt honom för en 15-minuters omgång, därefter huggit hans kropp och armar med en kniv..
Han behandlades för huggen i ett sjukhus och militärpolisen sägs underförstått ha säkrat de medicinska journalerna. Offret var 18 år vid denna tid och berättade att han blivit så traumatiserad av händelserna att han försökte ta livet av sig.
Mannen ville inte ge ut sitt verkliga namn men kallas i sina vittnesmål Samir. Han hävdar att han blev attackerad efter att han av misstag gått in i ett rum där två manliga soldater var upptagna i en sexuell akt. Vittnesmål från honom säger-”Rummet var ganska litet, kanske fyra gånger fyra meter.”
En soldat drog in honom och slog honom i ansiktet alltmedan en annan blockerade utgången- ”Den man som slagit mig var starkare än jag, han grabbade tag i nacken på mig och sparkade bort benen under mig så att jag föll ner på golvet. Jag ramlade på rygg. Han tog fram en kniv och höll den mot min nacke…Jag var skräckslagen att de vid det laget skulle döda mig.
Den andre soldaten började dra ner mina byxor…Jag började vråla. Han drog sedan av mina underkläder. Under hela denna tid höll den andre mannen ner mig med en kniv mot min strupe. Därefter vände de mig på magen.”
Samir säger att de båda soldaterna våldtagit honom i tur och ordning och efter det skurit honom med kniven och lämnat honom i en ”outhärdlig” ångest. Han säger också att när han lämnade rummet hjälpte honom andra soldater att få medicinsk vård för sina knivsår. Carey sa också att ”Psykiaterns slutsats var att han led av depression, post traumatisk stress och ångest som resultat av det inträffade. Vi intervjuade också två andra irakier som befunnit sig vid basen i närheten av offret och sett honom gå in i det rum där han säger sig ha blivit våldtagen. Och de var vittne till den oro och de skador som attacken framkallat.
”Enligt vittnesmålet säger Samir- ”Det fyller mig med en sådan skam att behöva tala om detta, även med mina advokater. Så jag har delat upp det jag berättat för dom.” Samir sa att han inte har berättat om vad som hänt honom, vare sig för sin fru eller sin familj.
Mazin Younis intervjuade mannen för en irakisk människorättsgrupp och sa- ”På grund av att skammen i samband med våldtäkter är så genomgripande i irakiska konservativa kulturer, säger de flesta irakier man talar med att de hellre hade föredragit döden. Det har krävts ett enormt mod från Samirs sida att gå ut och berätta detta.”
”Samir var ingen motståndsman. Han hade aldrig varit medlem av Baath partiet. Han anklagades enbart för stöld i ett krigshärjat land och nu måste han leva med detta våldtäktstrauma resten av sitt liv.”
—Våldtäkt i Bagdad, våldtäkt i Abu Graib, våldtäkt i Mahdmoudia, våldtäkt i Basra…Våldtäkt mot irakier, våldtäkt mot Irak i namn av Frihet. Vad kan jag säga? Det finns inga fler ord…Det enda jag känner är ursinne, hat och förakt för dessa och deras ‘Frihet’.
övers Ingrid Ternert
