Layla Anwar har beskrivit de ökande oroligheterna i Bagdad den senaste tiden i An Arab Woman Blues. Enorma explosioner har drabbat staden. De som är ansvariga för detta har naturligtvis ett syfte bakom. Många tror att amerikanarna bär skulden för att skapa oro och därigenom visa sig oumbärliga till beskydd.
Detta låter naturligtvis otroligt. Men flertalet länder i området med sitt sentida koloniala förflutna är sedan åratal tillbaka vana vid att inte kunna ta någonting för givet. Däremot analyserar man genast vilka effekter det kan få och vilka i så fall som skulle kunna tjäna på det.
Minns att inte ens USA eller England är oskyldiga lamm i sammahanget. Som när två engelska elitsoldater för några år sedan utklädda till araber i Basra i södra Irak körde omkring med en stor låda sprängladdning och blev snöpligt stoppade av polisen.
Två olika religiösa grupper hade vid denna tid inflytande i staden, vilket knappast gällde utlänningarna, men grupperna stod samtidigt emot varandra. Engelsmännen var på väg att placera sprängmedlet hos den ena av grupperna och låta det detonera.Varpå den andra gruppen naturligtvis genast skulle få skulden…Men istället för att tussa ihop dessa mot varandra hamnade utlänningarna själva i finkan.
Just engelsmännen har bevisligen inte heller legat på latsidan före kriget och var igång med att skapa oro och splittring i ’sitt’ ansvarsområde i södra Irak och inte minst ’köpa’ mindre nogräknade klanledare t.ex de i det fattiga Nasserija. Så en natt strax före kriget upptäckte en polispatrull på huvudvägen ner från Bagdad ett antal män som sysslade med utplacering av vägbomber. Poliserna fångade in dem och förde sedan stolt sitt kap till polisstationen i närheten med förhoppning om både belöning, och varför inte, också en löneförhöjning?
Då visade det sig att förövarna var engelsmän, och efter att polischefen telefonerat upp till överordnaden i Bagdad beordrades poliserna att släppa sitt byte. Inte ens ett tack fick de, än mindre en belöning. Så till en annan historia ur krigets Irak. En trovärdig väninna i Bagdad var uppe sent en natt och såg ut genom fönstret i den stilla och folktomma natten, då en stridsvagn sakta kom rullande och stannade utanför hennes hus. Soldaterna gick ut och placerade någonting utanför den stängda porten i huset mittemot. Strax efter att de hade åkt kom explosionen…
Hade de tagit fel och egentligen ville åt henne? Hon var ju en stark och intelligent kvinna som kände hela landet efter att ha bott där i dussintals år. Hon blev nämligen senare också kidnappad. Detta gick i fler än ett led och märkligt? nog var även USA med på ett viktigt hörn. Al Qaida också för den delen. Den gren som finns hos den kända banditen i Tjetjenien. Med förgrening till fd al Qaida. Som i sin tur har stark koppling till amerikanarna. Vilket gör att vi åter kommer tillbaka till ruta ett…som alltid
Hade de inte ett finger med i spelet, fast det inte såg ut så på ytan..? Något som det heller inte brukar göra. Som i fallet med den internationellt respekterade och mycket kända chefen för biståndsorganisationen CARE i Irak Margret Hassan. Hon kidnappades i början av kriget och återfanns sedan aldrig .. Hade hon fått leva, skulle Storbritannien själv och hela världen i övrigt fått veta betydligt mer om allt det elände som detta krig fört med sig för befolkningen.
Men det räcker inte med det. Även soldater placerar ut bomber på platser där man vet att explosionerna kan skapa oro och röra upp stämningar i landet och få grupper att gå emot och skylla på varandra. Väninnan har själv sett detta ske vid två tillfällen. Det kallas härska genom att söndra. Ockupantanterna kan då lättare stanna kvar i akt och mening ‘att hålla ordning’, vilket är klassiskt.
Ett annat sätt att gå tillväga på, som i Iraks fall, är att först svälta ut befolkningen genom åratal av sanktioner, pga ‘kärnvapeninnehav’, vilket bara det kommit att kosta en halv miljon barn livet, men som då enligt utrikesminister Madelein Albright var ‘det pris man får ta’.
När så landet ligger fullständigt däckat tar man till sina vetenskapligt utprovade, mutade och tjänstvilliga kandidater samt gödslar med bistånd och plockar, om inte förr, på ett beprövat sätt ut lämpliga kandidater att satsa på, särskilt om de dessutom fått stipendium att studera i USA. Detta är också särskilt populärt för sk öststater.
Som då den afghanska motståndsrörelsen lever vidare, kommer heller inte den irakiska att ge upp. Den har flera olika grenar och tycks just nu ha fått ett uppsving. Man har åter gått till storms mot ockupationsarmén i Kirkuk och Mosul uppe i norr förutom i Bagdad och Anbarprovinsen.
Även i det förödda Falluja har amerikanarna hamnat under eldgivning och nu även flygbasen. Men idag inte som vid USAs invasion av Irak och anfallet mot Bagdads flygplats med sin stora försvarsstyrka. Då visade det sig att USA angripit dessa med neutronbomber, eftersom de alla dött utan några som helst synliga tecken på sina kroppar.
Ingrid Ternert
