| Okt ’09 |
| 9 |
| 18:00 |
Anförande av Eva Hammad fredagen 9 oktober kl 18-19 på Café Cello, Andra Långgatan 6
29 september, 2009
12 september, 2009
Cindy Sheehan till Göteborg
| Okt ’09 |
| 10 |
| 13:00 |
‘Fredsmamman’ Cindy Sheehan från USA kommer till Göteborg i samband med att hon är inbjuden till Stockholm. Hon talar lördag 10 okt kl 13 hörsal Dragonen Sprängkullsgatan 19 mittemot slutet på Vasagatan
arr Afghanistansolidaritet, Studenter mot krig m.fl
Kommentering avstängd
10 oktober, 2009
‘Vi kommer snart ha diktatur i USA’ intervjuslutet med Gore Vidal
Vidal - The Times 30 sept 2009 …”Roosevelt såg till att vi kom med i kriget!” avbryter han. ”Han retade japanerna, så att de tvingades slå till mot oss i Pearl Harbour, det är vad dom gjorde… Det som vi så bekvämt har glömt, för att vi inte lär oss.
Vi lär inte ut amerikansk historia till någon, det att han skickat ett ultimatum till japanerna att de måste dra sig ur Kina som de försökt besegra i åratal. Han läste lagen för dem och sa att de måste ge upp sin rätt stolta nations imperium.
Och de sa ”dra åt helvete” till honom. Och det nästa vi fick veta var att flottan hade stävat iväg mot Pearl Harbour.”
Det är hur de flesta historiker ser det, men jag vänder mig till ett ännu mer omdiskuterat exampel.
Han säger att SovjetImperiet var ”helt reaktivt” mot Amerikas makt, och bara bedrev grymheter och invasioner för att USA ”drev dom till det”. Kan det vara sant?
Skulle de inte ha kunna vara grymma oberoende av det, precis som ju USA var det ibland? ”De hade en hel kontinent att spela med, de behövde inget mer utrymme,” säger han och byter ämne ganska tvärt för att istället tala om holländarna.
Jag försöker hindra honom.. Ja, det är helt klart fallet att 9/11 var en del av ett svar på USAs brott i MellanÖstern, men han går mycket längre än så och säger att Bushadministrationen ”troligtvis” var med på ett hörn. Var finns bevisen för det väldiga påståendet? ”Det skulle helt visst passa dom med ett T, så att man inte kunde anklaga oss andra för att börja tänka på vissa konspiratoriska anledningar.
De stal verkligen valet år 2000 och de fixade på något sätt Högsta Domstolen i USA, denna heliga plats, och fick dem att godta det hela med urvalet-inte valet av George W Bush som president. Han blev inte röstad på, folk ville inte ha honom. Och man blev på något sätt mystifierad av att det hela slutade med detta..”
Men det hade funnits en tidigare attack mot Amerika som han då ville diskutera, en som han säger hade genomförts av en ”klok” och ”nobel” man. Den 19 April 1995, planterade en fd USA soldat vid namn Timothy McVeighen en väldig lastbilsbomb utanför en regeringsbyggnad i Oklahoma City, i närheten av Vidals morfars gamla valkrets.
Ungefär 168 människor dog, inklusive en lekskola full av barn….McVeigh skrev till Vidal och sa att han hade blivit motiverad till det, till viss del genom att studera Vidals skrifter. Han sa att han ansåg att USAs Konstitution hade stulits av en Nationell Säkerhetsstat som behövde besegras med våld.
Kom då ihåg att han var en armékille, han älskade det, och han längtade efter att komma tillbaka till armén och armén längtade efter att få tillbaka honom. Han var den bästa skarpskytt de hade sett på åratal. Men så var det inte menat att förbli.”
Men han visste att han skulle döda högar av människor- detta var meningen. Visar inte det på en kylig brist på respekt för mänskligt liv? Invecklad i krig. Han såg det som ett krig för att skydda Konstitutionen!
”Nåja, ers höghet, jag baserar mitt fall på Justice Brandeis, en av våra mest briljanta jurister, om hans syn på detta i Olmstead. Där skriver han att då regeringen t.ex slutar leda och i realiteten statuerar ett dåligt exempel, då kan allt hända. Regeringen är vår sista lärare. Allt jag gjort, har jag lärt mig från min egen regering.”
Jag frågar vad han tycker om att vara här, och han säger: ”Det här är inte ett land, det är ett amerikanskt hangarfartyg.” Känner han så om sig själv? Jag stirrar på honom och har inte hjärta att fråga. Han säger till mig att han inte är rädd för döden. ”Jag är den minst primitiva amerikan du kommer att möta, och du borde vara rätt primitiv för att tro på helvetet. För mig är dagens USA helvetet.”
Efter två timmar visar hans skötare, en vacker långhårig fransk pojke som suttit och läst Céline i ett hörn av hotellbaren, att tiden är slut. Jag säger till Vidal att jag hoppas intervjua honom inom åtta år igen. ”Om åtta år igen? O vilken monotoni!” utbrister han och börjar rulla iväg. Det sista jag hör honom säga innan han försvinner över marmorlobbyn är då han utbrister till skötaren - ”Det är fortfarande så jävla kallt här inne!”
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
12 oktober, 2009
Vad betyder det att inte kunna köpa olja för dollar?
What Not Being Able To Buy Oil In Dollars Means av Ian Welsh 9 okt, 2009 ”Crooks and Liars”
Den största nyheten i veckan på finansfronten var tidningen Independents påstående att Arabstaterna i Gulfen, Frankrike, Japan och Ryssland planerat att gå över från att köpa olja i dollar till en valutakorg också den med guld och med en ny valuta, vilken också Gulfstaterna skulle ha.
Att köpa in olja i dollar är en av grundstenarna för dollarns roll som världens huvudsakliga reservvaluta. På grund av att dollarn är just denna primära reservvaluta har amerikanarna kunnat låna pengar till en klart mindre kostnad än vad andra länder gjort.
Detta har samtidigt kommit att få Amerika till att blomstra. Och genom de perversa möjligheter som funnits till billiga pengar, har det samtidigt ökat de amerikanska medborgarnas stora skuldbörda och finanskriser.
Genom att dessutom köpa in olja i dollar har en stark dollarpolitik fått ner priset på olja. Då dollarn under 80-och 90-talet gjordes extremt sällsynt, blev den en av de nyckelfaktorer som sedan dess har lett till att priset i dollar per fat hållit sig under $20. Oljepriset kom emellertid att stiga efter att Greenspan, dvs chefen för den amerikanska Centralbanken Federal Reserve, lossat på pengapungen under Asienkrisen med dess ihållande kapitalfiasko.
Greenspan tog i princip aldrig foten ifrån gaspedalen för att gödsla med dollar och priserna har de sista året stigit till över $150 per fat olja. Så en av följderna med att gå ifrån dollarn är nu att fördelen med att spela med en stark dollarvaluta försvann och USA förlorar sin möjlighet att kontrollera priset på oljan. Så tvärtemot vad Federal Reserve säger, är vid denna tid det starka dollarkortet ur spel (USA behöver låna alldeles för mycket pengar), vilket inte spelar någon roll på kort- men däremot i längre perspektiv.
Men att köpa olja för dollar är inte det enda som underminerar dollarn som världens reservvaluta. För att inse vad köp av olja i annat än dollar innebär, behöver man förstå vad det är mer som gör, eller har gjort, dollarn så betydelsefull. Teknologiska Revolutionen: Kommer ni ihåg Internetboomen på nittiotalet? Hur pengarna flödade in från resten av världen till att köpa Internetaktier?
Visst, de flesta visade sig vara värdelösa, men inte vissa. Då USA var den nation som mest troligt skulle skapa den nästa teknologiska revolutionen, behövde man dollar, så att då det inträffade skulle man direkt kunna göra inköp. Vare sig detta handlat om microdatorer under 1980talet eller Internet under 1990talet, var oddsen dessa att Amerika skulle skapa nästa stora teknologi. Så utlänningarna behövde därför dollar.
Vid det laget var USA den odiskutabla ledaren i nästan allt förutom militärteknik. Som väntat fortsatte USAs dominans på vapenmarknaden, men man kan inte enbart leva på att sälja vapen. Inom de flesta områden, inklusive telecom, Internet, stora bioteknikområden, förnybar energi, marktransportörer och så vidare.
USA släpar idag efter andra moderna ekonomier. Den amerikanska ekonomins struktur med några få stora oligopolitiska företag dominerande marknaden inom vissa nyckelområden, behöver inte nödvändigtvis betyda noll teknologiska framsteg. För när allt kommer omkring äger verkligen Japan och Korea idag en hög koncentration stora bolag.
Men USA-företag som telecomgiganter, vilka i grunden inte är inblandade i forskning, tror inte på uppgraderade infrastrukturer mer än vad man blir tvingad till och försöker hyra in sig i företag. Man tillför en mindre produkt till en hänförd publik (som i ett försäkringsbolag) då man vet att amerikanarna inte har något annat val. Om det misslyckas, ja då förväntar man sig att amerikanska regeringen ställer upp med stora bidrag.
Denna struktur betyder att USA knappast kommer att bli den som utvecklar nästa stora teknologiska revolution. Det skulle med rätt politik kunna ske i USA, men Obamaadministrationen har inte engagerat sig i en dylik politik, istället har man spenderat triljoner på att blåsa upp misslyckade affärsmodeller.
Konsumenter – den sista och största utvägen: I decennier har amerikanarna köpt tonvis med konsumentprodukter, allt från bilar till elektronikprodukter till kläder. Alltmedan tiden gått, har fler och fler av dessa produkter kunnat köpas in från främmande länder och än mer på kredit.
Amerika och amerikanare har varit motorn i utvecklingen för Japan, de asiatiska Tigrarna och allra senast Kina, Japan och Korea i synnerhet och då utnyttjat en merkantal politik—man har alltså använt sig av handelshinder för att skydda den egna ekonomin liksom exportstöd.
Kinas huvudsakliga handelshinder och stöd är dess massiva interventioner för att behålla en billig Yuan-valuta gentemot dollarn, ett ingrepp som bidragit till så mycket som 10% av Kinas GDP. Interventionerna har lämnat Kina med ett väldigt antal dollarnominerad egendom. I realiteten har kineserna lånat Amerika pengar till att konsumera kinesiskt gods, vilket samtidigt gjort att de amerikansktillverkade varorna inte blivit konkurrenskraftiga.
Detta i sin tur har gjort att antalet anställda inom den amerikanska tillverkningsindustrin har junkit som en sten, alltmedan nya fabriker öppnats i Kina hellre än i USA. I utbyte mot de pengar man lånat ut till Amerika, har Kina industrialiserats. Även om man inte får tillbaka den största delen av pengarna (och det får man inte) har det varit bra för dom. Då det gäller amerikanarna, nåja, de har kunnat leva över sina tillgångar – i vart fall de som inte förlorat sina jobb
Många länder exporterar mycket till USA. Alltmedan de amerikanska konsumenterna har gått tillbaka en hel del, så konsumerar man fortfarande mycket. Ännu finns ingen ersättare för de amerikanska konsumenterna, i varje fall inte nu. Kina och andra länder kanske önskar att det skulle vara så, men nu är det inte det.
Den amerikanska Säkerhets Produkten: En av de huvudsakliga skälen till att andra länder varit villiga att i realiteten understödja USA i decennier är, att man erbjudit en allmän säkerhetsprodukt—mot Sovjet, därefter mot riktiga skurknationer och alltid mot pirater.
Särskilt som den amerikanska flottan är lika stor som de tretton nationer tillsammans som kommer efter i storleksordning. USA har ansvarat för att hålla världens sjöfartsleder öppna, och man har varit kärnan i NATOs hammare, då man tagit itu med sk problem som exempelvis Serbien under 90-talets senare hälft. Men på senare tid har USA inte levererat sin produkt på ett sådant sätt som resten av världen skulle uppskattat.
De flesta av det “gamla” Europa (dvs länder med pengar och makt) gick emot det. Liksom det mesta av Asien. Så gjorde också Amerikas allierade i MellanÖstern. Väl i Irak kunde USA inte skala ner av rädsla för att landet skulle splittras upp, men nu då det står klart att USA ändå lämnar Irak, återstår den möjligheten.
Det finns också de somaliska piraterna. På grund av att det mesta av USAs flottstyrka varit upptagen av krigen i Afghanistan, Pakistan och Irak, har de somaliska piraterna slunkit ur händerna på den amerikanska flottan och man har under lång tid inte gjort något åt detta. Då frågan slutligen behandlades, var den amerikanska flottan en av ett antal flottor som gjorde det.
USA hade låtit det hela utvecklas utom kontroll och blev därefter inte viktig i att bekämpa det hela. Nu då inte längre USA är särskilt bra till skydd mot sovjetiska skurknationer eller pirater, när nu gemensamma flottoperationer är till för att bekämpa pirater. Då undrar resten av världen varför man behöver betala för den amerikanska militären, då den ändå inte gör det man vill att den skall göra. Bara kriget i Afghanistan, som får stöd av Europas elit utan att vara populärt, kan få vissa att fundera över huruvida USA kanske ändå inte är värd att vara världspolis.
Att köpa nyckelteknologier kräver dollar: Ännu ett skäl för människor att vilja ha mycket dollar och en dollartillgång behövs för att köpa vissa saker. I decennier var de enda bra kommersiella flygplanslinjerna amerikanska. Nyckel-teknologier inom datorområdet behövde köpas in för dollar. Intellektuell egendom behövde köpas in för dollar.
Den bästa militära teknologin måste (och fortfarande behöver) köpas in för dollar. Och så vidare. USA var inte bara hem för den senaste teknologin, för nästa tekniska revolution, den var också hem för alla de bra saker man ville köpa och inte kunde inhandla i den egna valutan.
Detta är med några få undantag inte längre sant. Européerna och japanerna kan sälja de mest högteknologiska produkter. Det finns ingen verklig skillnad mellan Airbus och Boeings tillverkning (trots att båda i realiteten utnyttjar en 30 år gammal teknologi). Kineserna kan och kommer att sälja medel- och lågteknologiska varor för mindre kostnad än vad Amerika kan.
Man behöver inte dollar för att köpa det mesta av det man behöver och vill ha, och om något ser ut att vara värt att köpa in (säg General Motors) nåja, om man är någon som verkligen önskar det, som kineserna, får man i vilket fall inte det – helt enkelt. (Kineserna skulle älska att köpa in GM).
Ett Säkert Ställe För Pengar och För Dig
Under decennier gällde, att om man ville ha ett säkert ställe att investera sina pengar i och sätta dem i arbete, skulle antagligen USA vara bäst. Det skulle varit säkrast och omöjligt att bli utkonkurrerat, även om så tredje världskriget inträffade, skulle man vara störst och kunna absorbera mest pengar. Om samtidigt saker och ting skulle gå verkligt snett i ens eget land, kunde det vara en väldigt bra plats att fly till.
Finanskrisen kom att ifrågasätta klokheten i att placera sina pengar i USA. Bush-erans immigrations- och inresepolik, som inte upphävdes av Obamaadministrationen, kom också att ifrågasatte utnyttjandet av USA som ett säkert ställe. Och ändå, i viss utsträckning upprätthåller USA åtminstone första plats, för det finns helt enkelt inget annat land tillgängligt.
Europa undvek inte finanskrisen, Kina tillåter inte särskilt mycket investeringar i landet och är en osäker plats för insättning av pengar- och så vidare. Så USA upprätthåller en del lockelse som skyddat tillhåll. Samtidigt har emellertid utländska eliter blivit mycket mer illa till mods och önskar ett annat val.
Och för sig själva skulle de hellre ha sitt andra hem och utbilda sina barn i Europa. Och äntligen tillbaka till oljan. Naturligtvis är det sista och på något sätt viktigaste skälet till dollarns status som reservvaluta, är att oljan säljs i dollar. Detta är resultat av ett decennierlångt kontrakt mellan den viktigaste Gulfstaten Saudiarabien och Amerika. För USA har både underskridit sin säkerhet och kunnat slå ut dem under vilken tid som helst.
I utbyte mot USAs säkerhetsparaply fick man hjälp att upprätthålla sina egna regimer och oljan prissattes i dollar. Då dessa blev rika under 70-talet, flödade i första hand deras pengar genom de amerikanska bankerna. Tidigare år gällde att varje gång en OPEC nation talade om att gå ifrån dollarn som valuta för oljeinköp, då kom rykten igång om att saudierna var de som spetsat till detta drag.
Olja är den allra viktigaste handelsvaran i världen. I själva verket är alla ekonomier beroende av olja. Olja är också den allra viktigaste militära resursen. Med olja kan ens armé förflytta sig och kämpa. Utan den kan den det inte…
På många sätt utkämpades det andra Världskriget för olja, och de makter som hade olja besegrade de som inte hade det. Vilket får oss tillbaka till USAs militära produkt. Så länge oljan är nominerad i dollar, kan USAs militär alltid fungera vid full kapacitet, för om det så gäller, kan USA alltid trycka upp fler dollar.
Om oljan inte vore nominerad i dollar, då skulle helt säkert USAs tillgång till olja försvinna-både till dess militära och civila befolkning. Säkerligen kan USA fortfarande trycka upp fler dollar, men om oljan inte prissätts i dollar, nåja, om man trycker för mycket, blir det inflation- till och med hyperinflation. Och om oligarkierna inte tillåter en särskild militär aktion, då kan de göra det hela mycket mer kostsamt.
Är Dollarns Dagar som ReservValuta över?
Nej. Det är den inte. Men de är räknade. Det är inte över så länge andra nationer fortfarande behöver USAs konsumenter. Tills dess kineserna lyckas skapa ett inhemskt konsumtionssamhälle, kan vare sig dessa eller andra länder komma loss från den amerikanska konsumenten.
Ett inhemskt konsumtionssamhälle. Men både de och andra länder kan inte själva skära sig loss från den amerikanska konsumenten. Det man redan försöker klara, är hur mycket USA lånar och få bort USAs möjlighet att kontrollera världens valutaförsörjning.
Man tvingas ändå att under tiden stödja USA, för om man gör detta, stöttar man också sig själva. Och kom det ihåg, att de kinesiska medborgarna inte liknar de amerikanska. Ta deras jobb eller deras land eller deras hopp ifrån dem och de blir våldsamma—mycket våldsamma. De har gjort och kommer att bekämpa både polisen och militären. Kinas elit vet, att om de inte får ekonomin att växa, då kan deras huvuden bokstavligen talat komma i rullning..
Dessutom, då ändå ingen är glad åt USAs säkerhetsmässiga produkt, är det ett faktum att ingen egentligen kan ersätta denna. Den europeiska miltären är inte stark nog, och dess flotta har inte någon tillräcklig slagstyrka.
På samma sätt är det med den kinesiska militären, som inte är hälften så betrodd som den europeiska. Trots att dess moraliska flexibilitet uppskattas av många regimer, de vilka fortfarande förstår att man inte inviterar Kina till att stationera ett stort antal trupper i det egna landet, såvida man råkar ha någon halva kvar av sin hjärna.
Samtidigt finns helt enkelt ingen ersättare för USA som sista tillflyktsort. Kinas valuta och investeringskontroll gör den olämplig. Europa har inte klarat sina finansiella affärer bättre än vad USA har gjort det sista decenniet, trots att man marginellt tycks ha lärt sig sina regeringsläxor bättre än USA. Om man behöver ett ställe att placera sina pengar på och sätta dem i arbete, verkar inte USA vara lämpligt, men det finns heller ingen annan stor nog att absorbera väldiga mängder pengar.
Nyckelbrytpunkten, slutet på dollarhegemonin, kommer då kineserna rör sig mot en konsumentekonomi. Vid det laget behöver man i Kina inte längre Amerika som konsument, och man kommer då att låta sin Yuan flyta. Den förödelse detta kommer att skapa för den amerikanska ekonomin är svår att greppa.
Levnadsstandarden kommer att krascha. På lång sikt tvingas man leva inom sina tillgångar och aldrig mer konkurrera med massivt subventionerade utländska varor, vilket kan visa sig vara bra för USA, men inte gör att man känner sig bättre, då ens verkliga inkomst kollapsar och man själv förlorar jobbet.
Detta sker förmodlingen om två ekonomiska cycler. Vi talar nu om 12 till 16 år framöver. Så det finns fortfarande tid. Förmodligen.
Så vad betyder det nu för mig om oljan inte prissätts i dollar? Mindre pengar till allt. USA kommer inte att ha råd med ett så stort stimulanspaket som man borde ha. Det betyder att lån kostar mer än de annars skulle göra med en mer restriktiv kredit (visserligen behöver teoretiskt sett inte räntenivåerna vara låga, men skulle man då få lån med dessa räntor?) Oljepriser och gaspriser kommer att bli mer känsligt för USA än det tidigare har varit, vilket säger en del.
Och andra länder kommer att få mer olja, relativt sett. Vilket betyder att de får mer tillväxt. De får mer investeringar från oligarkerna, och USa får mindre. Relativt sett kommer USAs ekonomi inte att bli lika bra som den varit tidigare. Det är en marginell effekt, men man lägger på marginella effekter.
Det är i korthet inga goda nyheter. Man kan inte säga “Jag förlorade mitt jobb därför att oljan inte är prissatt i dollar”, men det är vad som kommer att gälla för vissa människor. Lägre löner, mer kreditrestriktioner och mer restriktioner i regeringens politik, blir det pris man får betala för den massiva inkompetens som lett till allt detta.
Och ändå finns det en guldkant. Både för andra länder som förtjänar att bli betalade i sin egen valuta och för Amerika och amerikanarna, som behöver lära sig leva inom sina tillgångar och betona produktion ännu en gång hellre än konsumtion. Och vem behöver inte vänja sig av med olja, i varje fall så mycket som möjligt. Men det kommer att göra ont.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
15 oktober, 2009
NATO väntar nederlag i Afghanistan och stater runtomkring får plocka upp bitarna
14 okt Global Research Bryssel Paris
NATO väntar nederlag i Afghanistan och Ryssland och de Centralasiatiska staterna får vara beredda att plocka upp bitarna, sa i tisdags den ryske Natoambassadören Dmitry Rogozin på en konferens anordnad av Öst-Västinstitutets tankesmedja i Paris om Afghanistans framtid.
Han beskrev NATOs smygande kapitalition i landet och hur Ryssland och dess Central-asiatiska partner bör vara förberedd på ett dylikt scenario.
NATO har idag cirka 67 700 trupper i Afghanistan under FNmandat för att skapa stabilitet i landet.
Ryssland stöder det genom att låta en del av NATOs förnödenheter passera igenom sitt eget territorium och man samarbetar också med NATO i att bekämpa den afghanska drogtrafiken. Men hittills har man inte deltagit i någon militär aktion i landet.
NATO hävdar att man stannar där, tills landets regering lärt sig regera på egen hand. Men idag har missionen fastnat i en bitter fejd med islamska militanter. Det folkliga stödet inom NATOs länder avtar, medan tvivlen växer om Kabulregimens demokratiska karaktär, utifrån de rapporter man fått om ett massivt fusk i riggade val.
Rogozin blev vald till rysk ambassadör i landet år 2008. Han gjorde sig snabbt känd som en frispråkig kritiker av vissa delar i NATO-alliansens politik, särskilt dess önskan om att få in fd sovjetstater som Georgien och Ukraina under det egna hägnet.
NATO kunde bara ha accepterat Georgiens president Mikael Saakashvili, om man samtidigt skulle ha accepterat Hitler och Saddam Hussein, sa Rogozin under det ryska krigets höjdpunkt i Georgien under augusti 2008.
På måndagen anklagade han NATO för att inte bry sig om en rapport utgiven av EUkommissionen vilken hävdade, att både Georgien och Ryssland hade brutit emot internationell rätt i kriget. ‘För mig är detta ytterligare ett bevis på att Ryssland haft rätt och NATO fel, sa han och tänkte resa frågan igen den 14 okt på NATOambassadörernas möte.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
16 oktober, 2009
‘Handling talar alltid mer än ord’- Tariq Ali om samtiden och Nobels fredspris
Efter att Obama nyligen fått Nobels Fredspris har allt intensivare eldstrider utbrutit i Afghanistan. Som i förra veckan då tre svenska stridsfordon blev angripna och tre av de som anföll dödades. En svensk skyttesoldat fick splitter i låret från det granatgevär som träffat fordonet och vårdas nu i Sverige.
I söndag förmiddag kom nästa attack i samma område väster om det tidigare så lugna Mazaer-e-Sharif. En finländsk patrull där en svensk soldat ingick, blev angripen utan att någon soldat skadades. Vid samma tid och område anfölls man också av motståndsmän vid kontroll av ett hus.
Minst 430 svenska soldater är stationerade i landet. De utländska soldaterna utgör nu en måltavla för talibanerna, särskilt som knappast ens befolkningen kan skilja uniformerna åt och inte svenska från andra NATO-länders.
Dessutom skall soldaterna skydda landets regering med dess genomkorrumperade utlandsstödda president Karzai. Han har precis vunnit ännu ett fuskval och brodern, som är landets allra största knarksmugglare, kan nu i lugn och ro fortsätta bedriva sin lukrativa handel.
USAs trupper ockuperar idag två särskilt viktiga länder i området, Irak och Afghanistan. Trots allt yvigt prat om motsatsen, befinner sig USA fortfarande kvar i Irak, och dess otaliga baser kommer helt klart att vara kvar för evigt. Kriget i Afghanistan håller samtidigt USA och andra länder som Sveriges trupper sysselsatta.
Årets fredspristagare Barack Obama vill nu sända fler trupper dit. Mer afghaner skall alltså dödas, kriget expandera till Pakistan och inte heller Nobelpriskommitténs val av Obama till Nobels Fredspris blev då någon särskild stor överraskning.
Som Tariq Ali kommenterade den 9 oktober i Democracy Now – ´De brukar ju ta retoriken väldigt bokstavligt. Och fastän man där förnekar detta, vet vi ju att 1938 kunde man i Nobelkommittén inte bestämma sig för, om det årets Nobelpris skulle gå till Hitler eller Gandhi. Så bestämde man sig till slut för att det då fick gå till Nansens ‘Office of Refugees’, vilket nu var ett mycket bättre val..
Naturligtvis skulle jag velat se att Nobels Fredspris i år för det första hade gått till Noam Chomsky, som i hela sitt liv kämpat för fred. Och för det andra Mumia Abu-Jamal, som helt lugnt suttit fängslad och väntat på rättvisan i nära 25 års tid. Det skulle idag ha kunnat ge folk något att tänka på.
Och vad gäller NobelKommitténs citat utifrån Obamas uträckta hand till den muslimska världen, höll han också ett tal i Kairo där han vände sig till den muslimska världen, så som tidigare presidenter också gjort. Som kontrast till Bush verkar naturligtvis detta dramatiskt. Och det var välkommet på det sätt han sa -’Ni är inte våra fiender’. Men du vet, handling talar alltid mer än ord.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
18 oktober, 2009
Dags för alternativ till vårt penningsystem
Inget kan få tillbaka den köpkraft konsumenterna hade vilken gick förlorad, då bankerna okontrollerat pumpat in pengar i ekonomin.
Vi har helt enkelt inte den utlåningsbas längre till alla dessa som tjänat in de pengar de nu skulle ha behövt för att kunna leva.
Den underliggande orsaken till krisen är det skuldbaserade penningsystem, där sedan länge den styrande klassen i USA sålt ut befolkningen till den internationella bankkartell där Rockefellers och JP Morgans intressen i huvudsak varit representerade i över hundra år.
Det var denna utlåning i en aldrig tidigare känd skala av alltför dyra varor till människor och affärsidkare utan möjlighet att betala tillbaka till dem som skapat de bubblor som sprack 2008, inte bara inom husmarknaden utan också i områdena fastighetsmarknad, varumarknad och derivat.
Det var då en explosion som spred sig runt jorden. Obamaadministrationens svar på krisen blev att trycka upp fler statspapper både till att rädda finanssystemet och att använda Keynes’ stimulansmedel, vilka hittills mest gått till den militära infrastrukturen. Denna aktiebubbla är vad man refererar till.
“Obama’s Last Picture Show.”
Regeringens skuldsättning skapar i grunden inflation. Under en generation har USAdollarn kunnat etablera USAs affärer.”
Dess utländska innehav av dollarn kommer att dumpas tillsammans med värdepapperinnehavet, särskilt Kinas, och möjligen också de oljeproducerande nationernas. Dessa vet mycket väl att värdepapper nominerade i dollar aldrig kommer att betalas tillbaka. Även om aktierna skulle ha kunnat förvandlas till en ny skuld.
Det är denna dynamik som kan dra USAs ekonomi fram till avgrundens rand, då den verkliga ekonomiska tillväxten stannat av för länge sedan och tillverkningsjobben exporterats till länder österut. Det beror på att det mesta av tillväxten alltsedan 1980 då Ronald Reagan blev president, endast har utgjort något på papperet genom finansbubblor. Då är dot.com bubblan inräknad då med Internet under Clintonåren, vilken brast åren 2000 -2001
Nu efter hypoteksaktiebubblan år 2009, finns inget kvar i Amerika som kan skapa inflation. Med då många jobb tagits bort, var det senaste familjehemmet det sista man hade ägt av värde. Så luften gick ur hjulen. Amerikanarna kämpar eller t.o.m försvinner.
Förra söndagen rapporterade Washington Post om en väldig kris i de statliga eller t.o.m lokala regerings-pensionerna. Reportern David Cho skrev att “Finanskrisen har skapat ett hål i de rosiga förutsägelserna om pensionsfonder som innefattat lärare, poliser och andra regeringsanställda, där man som aldrig förr kommit att fråga huruvida dessa offentliga system någonsin skall kunna hålla sina löften till framtida generationers pensionärer.”
Så vad, om något, kan man då göra åt det?
Det första en intelligent läkare gör är att ge sjukdomen en diagnos.
Thomas Greco, i sin nya bok The End of Money and the Future of Civilization (Chelsea Green: 2009), beskriver denna den alltmer välkända historien om hur saker och ting kunnat gå så snett, och han skildrar det så bra som någon någonsin har gjort och sagt tidigare. Hans stil är precis och ibland akademisk. Bakom finns dock en passion för sanningen och den typ av bergfast integritet som vägrar att sockra en besk medicin.
Vad mera är, det Greco skriver är oklanderligt. Hans bok är bland det viktigaste som skrivits under detta decennium. Det är i sanning boken som kan förändra världen, och om den tagits på allvar, hade kunnat ge ett stort antal människor ett praktiskt sätt att överleva under den kommande katastrofen.
Men till skillnad från andra kommentatorer erbjuder Greco också ett recept till det finansiärerna borde göra för oss, antingen genom “en återstart” av utlåning eller en annan runda av stimulansmedel. Vi borde helst göra detta till oss själva. Det skulle ha blivit mycket bättre om vi förstått det vi borde göra, om de stora bankerna och den stora regeringen bara kunnat hålla sig undan. Som jag sa, i grunden är det penningsystemet, vars fiasko inte kan förstås utan en historielektion.
Greco beskriver den kamp mellan bankverksamhet och demokrati som gått av stapeln under 1790-talet då bläcket knappast hunnit torka på den nationella Konstitutionen. Det var Alexander Hamilton, den första chefen för finansministeriet, som gjorde en kompromiss vilken han medgav var “korruption” genom att ge välbärgade spekulanter i inbördeskriget fördelen av federalt understött friköp och Förenta Staternas Första Bank.
Thomas Jefferson gick emot denna tidiga vändning mot en lag för eliten med James Madison och andra som figurerat i upprättandet av det som senare blev det Demokratiska Partiet. Greco skriver- “Medan Jefferson föredrog en starkare union än den som fanns under Federationens lagar, gick han kraftigt emot en rekonstruktion av regeringsmonarkin på den amerikanska kontinenten.”
Hamilton sa helt frankt, att den brittiska monarkin var det bästa regeringssystem mänkligheten känt till. Till en del av det monarkistiska systemet hörde Bank of England, vilken Hamilton kopierade då han satte upp sin Första Bank.
Men Jefferson, som avfärdat Hamiltons elitistiska plattform, var vald till president i det som då kallades “The Revolution of 1800.” Kongressen vägrade göra om Bankens stadga med en enda röst, då den skulle förnyas 1811. Men Förenta Staternas Andra Bank uppfördes 1816 genom den skuld regeringen hade utifrån 1812 års krig mot Storbritannien. Därmed det andra kriget.”
Det var President Andrew Jackson som detroniserade de amerikanska bankerna från makten genom att ta ut regeringens fonder från den Andra Banken år 1833. Greco skriver att enligt Jacksons synsätt var ‘BankKriget’ en kamp om makten—huruvida Förenta Staterna skulle styras av folkets valda ombud genom en vald president, eller av en icke vald finanselit och dess centrala finansinstrument.
Det moderna övertagandet började på allvar under inbördeskriget då Kongressen röstade för den Nationella BankLagen 1863-64, vilken gav mandat till regeringens obligationer till utlåningsreserver och skapade med detta en direkt länk mellan bankprofit och den skuld som regeringen börjat lägga över på skattebetalarnas axlar.
Nationens öde var beseglat då the Federal Reserve Act gick igenom 1913. Uppgörelsen var att bankirer skulle kontrollera valutan och med detta nationens ekonomi, där regeringen försågs med en obegränsad summa inflations dollar för att bekämpa kriget.
Vadhållarens trick var att skapa pengar ur den tunna luften och att ta ränta på det hela för att sedan tvinga ner det i halsen på svagare nationer genom hot om våld. Vilket är det man tillåtit det anglo-amerikanska imperiet alltsedan grundandet av Bank of England 1696, till att gradvis besegra världen. Ändå skrev president Woodrow Wilson under ‘Federal Reserve Act’ som lag, och såg då vad detta drag betydde.
Greco citerar Wilson då denne skriver-“Det har blivit en extraordinär och mycket allvarlig koncentration i landets affärskontroll… Landets stora monopol är de stora kreditmonopolen.” Bland andra sjuka effekter ruinerade systemet värdet på valutan. Inflationen har förorsakat stora förluster av banktillverkade lån uppräknade av regeringen.
Den klarar sig eftersom inflationen minskar kostnaden av dess underskott. Investerare köper Statsväxlar nominerade i Federal Reserves skuldbrev för att under tiden se dem gå upp i rök . Faktum är att Federal Reserves Skuldbrev förlorat över 95 percent i värde sedan de introducerats.
Dessutom finns den inflation som är orsakad av bankgenererad ränta, något som driver upp kostnaden för varor och tjänster, tvingar alla i ekonomin till att själva söka skydd genom en höjning av priserna till max. Greco räknar ut detta med, liksom nästan var ekonom i världen.
Bankränta har andra tragiska effekter. Det var t.ex den höga räntenivåer som förstörde Idahos potatisindustri. En bonde från denna region sa vid en konferens för några år sedan, att då räntorna sköt i höjden under 1980-talet, hade han frågat chefen för en av Federal Reserves banker, varför de gjorde allt detta.
Svaret var att de hade beordrats göra det av det internationella banksystemet. Ta nu inte fel, det är alltså det banksystem, inte bekymmerslösa låntagare, som genom Federal Reserve fått detta att kollapsa 2008. Nu under 2009 har bankerna, företrädesvis de amerikanska, på så sätt skadat världsekonomin genom att skuld lagts på skuld.
Att det kanske inte blir någon återvändo – förutom att skapa ett slavsamhälle baserat på de rikas lag över massorna, om nu någon av de livegna skulle överleva nedgången med dess tragiska effekter på arbete, hälsa, mat-och vattentillgång. Och även vår förmåga att klara klimatförändringen.
Det politiska etablissimanget, uttryckt i sådana namn som ‘Council on Foreign Relations, förutser en framtid inte med ekonomisk demokrati eller ökad finansiell pluralism utan med konsolidering av världens valutor till ett litet antal världsvalutor kontrollerade av jordens finanshierarkier.
För att citera det CFRs chef för Internationell Ekonomi, Benn Steil skrivit, menar Greco att-“Den övergripande planen är att reducera den globala växlingsvalutan till tre- en för Europe, en för Amerika och en för Asien.
Man kunde då anta att vid något stadium dessa tre kunde kombineras till en valuta, också under kontroll av världens bankelit. Greco sammanfattar- “Den nya världsordningen är över oss.” Med små ändringar blir han apokalyptisk till och med genom ett citat ur ’The Book of Revelation’ med att demonstrera vikten av det andliga planet, då eliterna tar över.
Men det är verkligen slutet
eller är det en ny värld som väntar på att födas? Det är vad Greco tror. Han talar om slutet på en era, då den gränslösa ekonomiska tillväxten uppfödd på ett massivt inflöde av skuldbaserade pengar inte längre är hållbar. Han skriver-“Att vår globala civilisation inte kan fortsätta sin nuvarande väg verkar uppenbart ..
Men jag tror vårt kollektiva medvetande börjar förändras. Vi har kommit till insikt om gränserna och reagerar på de gränser som vårt evolutionära program uppnår, och vi säger då ‘Stopp!’
En del av medvetandet måste fokuseras till att stoppa de institutioner som är ansvariga för krisen. Greco lovordar Ron Paul för att denne uppmanat Federal Reserve under 2008 års presidentvalskampanj. Han citerar ett uttalande Paul gjorde till ordföranden för Federal Reserve Alan Greenspan år 2004 under en hearing, då Paul hade sagt till Greenspan att makten över Federal Reserve “utmanar hela frihetskonceptet , rättvisa och en sund ekonomi.”
övers Ingrid Ternert
Unfortunately, few progressive economists, including Paul Krugman, Joseph Stiglitz, and Robert Reich comprehend the monetary causes of today’s disasters. Instead of demanding reforms that would make money the proper servant of a sustainable economy, most call for more stimulus spending; i.e., more government debt, along with “reform” of a financial system that is corrupt down to its very DNA.
So do we really need the bankers’ fake currency, today backed by nothing but a federal deficit of $12 trillion and growing by the day? Greco says we don’t, and this is what his book about. But it’s not about doing without the necessities of life, or heading for the hills with a gun and backpack. Nor is it about important efforts at macro-level monetary reform like those of the American Monetary Institute, Congressman Dennis Kucinich, or advocates for a basic income guarantee.
Rather it’s about individuals, groups, and communities taking control of the monetary system at the grassroots level and creating an entirely new basis for trade than bank-owed debt. Greco writes about “a new paradigm approach to the exchange function.” The solution, he says, “is to provide interest-free credit to producers within the process of mutual credit clearing.
That is the process of offsetting purchases against sales within an association of merchants, manufacturers, and workers. It will eventually include everyone who buys and sells, or makes and receives lägger ut pengar av något slag.”
Greco is one of the world’s leading experts in describing alternative or complementary currencies. These are self-regulating systems that facilitate “reciprocal exchange,” not using government legal tender but which are still allowed under the currency laws so long as taxes are not evaded.
Greco discusses the large and growing worldwide “LETS” movement—Local Exchange Trading Systems, like the Ithaca HOURS system in Ithaca, New York. He describes the Swiss WIR Bank, the longest-running credit clearing system in the world, with over 70,000 members. He writes about the national and international barter exchanges that involve over 400,000 businesses trading at an annual level of $10 billion.
Greco also describes the world-famous Mondragon Cooperatives from the Basque region of Northern Spain. Started by a Roman Catholic priest in 1941, the Mondragon system, he says, is “the hub of what is probably the most successful and progressive social cooperative economy in modern history.”
He also tells the inspiring story of the Argentine trading clubs—the trueques—which, when used with “provincial bonds” issued by regional governments, rescued that country during the 2001 economic collapse brought on by the collusion between the Argentine government and the International Monetary Fund.
Credit clearing is not new. Greco traces it to the medieval European fairs. These exchanges are like banking clearing houses. The world’s largest is the automated clearing house—ACH—operated by the Federal Reserve.
But as Greco points out: “The clearing process need not be restricted to banks; it can be applied directly to transactions between buyers and sellers of goods and services. The LETS systems that have proliferated in communities around the world use the credit clearing process, as do commercial trade exchanges. Credit clearing systems are, in essence, clearing houses—but their members are businesses and individuals instead of banks.”
Alternative currency and trading systems, says Greco, are the wave of the future. Even though most only mount up to partial local successes, they show what can be done. Greco likens these efforts to the Wright Brothers’ first flight that covered 120 feet.
They show, he says, that the potential exists for local, regional, then national and international money-free exchanges that eventually could be joined by a single web-based trading platform. This could eventually get rid of the corruption of debt-money altogether.
Chapter 16 of the book is about “A Regional Economic Development Plan Based on Credit Clearing” thatshows the potential. Greco writes, “The credit clearing exchange is the key element that enables a community to develop a sustainable economy under local control and to maintain a high standard of living and quality of life.”
This would be a real revolution. What can governments do to help? Perhaps only by removing, as Greco recommends, the privileged position of bank debt-money as legal tender.
Instead, let bank money compete with market-based alternative currencies and credit exchanges, if it can. Greco’s book is a how-to-do-it manual that updates and expands on his previous books, Money and Debt: A Solution to the Global Crisis, New Money for Healthy Communities, and Money: Understanding and Creating Alternatives to Legal Tender. Greco also operates a website that offers advice and support to worthwhile community initiatives. <http://beyondmoney.net/>
My own view is that no one should wait to see who takes the lead in creating the monetary and credit-clearing systems of the future. The time is now. There is no more reason to delay. If the people of the world do not join together in this kind of action, they can likely kiss their economic future and perhaps their livelihoods good-bye.
The controllers of the world, those with the big money, the ones who run the banking systems, who own the global corporations, and who finance politicians like Obama, the Bushes, and the Clintons, are now poised in their blindness to extinguish the light of democracy on the planet for good.
Greco is implying that the power of the elite is not only dated but illusory. Thus the way to proceed is not just to oppose them. If they are opposed, they’ll do what they always do, which is to roll out the SWAT teams, the military in the streets, the tear gas, the sound cannon, the concentration camps, the Patriot Acts,
the torture chambers, because that is all they know, and it’s what they do best. The money monopoly translates into a monopoly on violence on an ascending scale. We know that the U.S. sells more weapons abroad than any other nation, and we know that it is war above all that makes the bankers rich.
So let them have their weapons and wars. With all due respect to those brave enough to protest, it’s time for people simply to walk away and set up their own economic and monetary systems as a prelude to a rebirth of humanity as ethical beings in sustainable communities of choice.
The keys, says Greco, are simple: “Promote the establishment of private complementary exchange systems—and use them. Buy from your friends and neighbors wherever possible. Contribute your time, energy, and money to whatever moves things in the right direction.”
Greco also recommends that the unit of exchange for alternative currencies be based on the value of commodities—not necessarily gold or silver, which bankers and governments manipulate, but those commodities readily available within a trading system. State and local governments should do everything possible to protect, encourage, nourish, and participate in these systems.
The irony is that what may appear on the surface to be technical changes in how the exchange of goods and services takes place can have such profound effects. The answer is that systems of exchange reflect entirely different perceptions of the world. Bank-money exchange reflects and creates a system of elite control and human slavery. Reciprocal credit exchange reflects and creates a democratic system on a level monetary playing field.
The difference points to the fact that such reform is, above all, a spiritual endeavor. Thomas Greco has devoted decades to this quest and is one of its foremost visionaries. In an Epilogue he writes: “We will either learn to put aside sectarian differences, to recognize all life as one life, to cooperate in sharing earth’s bounty, and yield control to a higher power
—or we will find ourselves embroiled in ever-more destructive conflicts that will leave the planet in ruins and avail only the meanest form of existence for the few, if any, who survive.”It’s a vision we can all strive to embrace.
Kommentering avstängd
19 oktober, 2009
En jakt med klockan om det afghanska valresultatet
18 okt Guardian
Afghanistans president Hamid Karzai går fortfarande emot en andra valomgång. Vita Huset har nu uttryckt sin frustration över att den afghanska presidenten genom att förhindra en andra valomgång också hindrar att den kopplas till beslut om extra USAtrupper till landet.
Rahm Emanuel, Vita Husets stabschef, meddelade att USAadministrationen inte kunnat besluta om 40 000 extra trupper till landet utan att först ha en tillförlitlig regering på plats i Kabul.
Barack Obamas Afghanistanpolitik befinner sig nu i ett kritiskt läge. Karzai har en tvåveckors möjlighet att hålla omval i det omtvistade augustivalet innan vintersäsongen gör det logistiskt omöjligt. Men han har fortsatt hålla ut, trots pressen från Washington.
Obamaadministrationen har försinkat beslutet om extra trupper till Afghanistan genom en tvist mellan hans medlemmar i regeringen, andra officiella, generaler och underrättelsefolk. Emanuel är bland dessa som inte kommer att skicka fler trupper, delvis på grund av den påverkan detta inneburit på den inhemska politiken där missnöjet med kriget ökar.
Emanuel menar att den centrala frågan ”inte är hur mycket trupper man har, utan om det finns en verklig afghansk partner”. Han anser att Vita Husets genomgång av dess afghanska strategi, inklusive truppnivåer, skulle behöva fortsätta nästa vecka och veckan därpå.
USA kommer att ha 68 000 trupper i Afghanistan vid slutet av detta år, men Amerikas toppbefälhavare i landet, general Stanley McChrystal, har efterlyst ytterligare 40 000. ”Det finns ingen hemlig styrka, någon armé, den typ av tjänst som är viktig för afghanerna för att de skall kunna bli riktiga kompanjoner,” sa Emanuel.
”Det vore våghalsigt av oss med truppnivåer, där man i realiteten inte gjort en genomgripande analys av huruvida det finns en afghansk partner redo att fylla det tomrum som de amerikanska trupperna skulle skapa och då kunna bli en verklig regeringspartner.”
John Kerry, den demokratiska senatorn och ordföranden i senatens utrikesutskott mötte i lördags Karzai och försökte övertyga denne om att hålla en andra valomgång, upprepade Emanuel i CBS nyheter. ”Detta är en möjlighet för president Karzai att stå upp och vara med om att dela en bättre vision med världen, om hur den afghanska regeringen skall kunna leverera och bli en fullvärdig partner,” sa Kerry vilken liksom Emanuel är skeptisk till att skicka fler trupper.
Medlemmar av Karzais administration säger att presidenten är motvillig till ett omval. USA vill att Karzai genomgår ett sådant för att det skall likna en legitim process. Den första runda Karzai vunnit var genomdränkt av fusk. Om det visar sig att han vunnit mindre än 50% av rösterna, snarare än de 55% han framhåller, måste det bli omval gentemot hans närmaste medtävlare, i detta fall den förre utrikesminister Abdullah Abdullah.
Obamaadministrationen har länge privat uttryckt sin brist på förtroende gentemot Karzai, på grund av den höga nivå av korruption som finns inom hans regering. Den organisation som ansvarar för det afghanska valet har försökt stoppa den FNstödda Valkommissionen (IEC) från att ta bort tillräckligt av Karzais röster och tvinga fram ett omval.
De personer inom den oberoende valkommissionen som anses favorisera Karzai, blockerade ett möte som var planerat av icke-afghaner och ser nu hur IEC har ifrågasatt det man kommit fram till. ”IEC försöker finna fel i varje upptänklig detalj för att uppehålla det hela ,” sa en av de anställda som visste hur diskussionerna gått.
Under tiden intog tusentals av Karzais supportrar gatorna i Kandaharprovinsen och anklagade en ”utländsk inblandning” i valresultet, tillstod IEC anställda, som sett hur de varit på väg att legalt utmana ECCs beslut.
I lördags förklarade Karzais talesman, Waheed Omar, att det varit ”politisk inblandning av utomstående” i de undersökningar som bedrivits om fusk.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
De irakiska barnen och utarmat uran
Layla Anwar i An Arab Woman Blues beskriver de fruktansvärda följderna av bombningarna under Irakkriget Särskilt bomberna med utarmat uran har praktiskt taget spridits överallt sedan Gulfkriget och senare invasioner och bombningar.
Det finns ett stort mörkertal av födelsemissbildningar och missbildade barn. Särskilt bombningarna över Falluja har för alltid blivit inpräntade i människors sinnen, där amerikanarna utnyttjat förbjudna fosforbomber och utarmat uran. Men även Afghanistan upplevde dessa bomber, vilka också efterlämnade missbildade barn.
Layla Anwar skriver om de barn som föddes i Falluja efter de oerhörda amerikanska bombningarna över staden, barn med groteskt deformerade huvuden, utan huvuden alls, med två huvuden, ett öga i pannan, med kroppar utan ben och armar. Dessutom har unga barn i Falluja kommit att uppvisa ett stort antal cancerfall, inklusive leukemi.
Allt detta beror på det modiga motstånd staden genomförde mot de amerikanska ockupanterna och som tack för det fick man uppleva något av de grymmaste bombningarna under hela kriget. Fallen är idag väl dokumenterade, och läkare därifrån har även varit här i landet med noggrann dokumentation.
En särskild läkargrupp gick metodiskt tillväga och dokumenterade fallen. Barnen har idag visats på Sky News UKTV 1sept och SKY UK i juni 2008.
Under september 2009 hade Fallujas allmänna sjukhus 170 nyfödda barn varav 24% dog inom de första sju dagarna och 3/4 av dessa klassades som deformerade. Detta kan jämföras med augusti 2002, då det fanns 530 nyfödda barn, av vilka sex var döda inom de första sju dagarna och endast en enda födelsedefekt blev rapporterad.
Staden fick också uppleva fruktansvärda fosforbombningar som brände sönder människorna. Ett par doktorer från Falluja har också varit här. Layla Anwar skriver särskilt om att läkarna inte bara kunnat uppleva ett ofattbart antal födelsemissbildningar utan också för tidiga födslar, vilket ökat efter 2003.
Men det mest alarmerande är enligt Anwar, att läkarna påpekat att ”ett signifikant antal barn som överlever, under ett senare stadium börjar utveckla allvarliga handikapp ”. Det har varit och är ett stort antal irakiska läkare, andra utländska läkare, vetenskapsmän och de med stor känsla för Irak, som skrivit ett brev till Clare Short, MP och ställt frågor om situationen.
Efter det skrev hon till Douglas Alexander, MP, minister för internationell utveckling (den post Short hade innan hon avgick av principiella skäl i maj 2003) och begärde ett klargörande om synen på de deformerade barnen i Falluja. Vissa andra länder kommer också att i miljoner år få uppleva förstörelsen och den förgörande effekten av utarmat uran.
Hur kan Storbritanniens regering då slå fast att man under kriget i Irak och Afghanistan följt internationell rätt, särskilt i termer av ”proportionalitet” och ”långsiktig förstörelse av naturen”? Följande frågor som ställdes borde ha tagits upp ordentligt redan från början.
Också vid Gulfkriget 2001 bombades områden i söder runt Basra vilket inte enbart kom att drabba dess egen civilbefolkning med cancer och deformerade spädbarn, utan också amerikanska soldater som senare kom att lida av efterverkningarna inklusive födelsedefekter på sina egna barn.
Anwar och hennes grupp ställer följande krav till FNs Generalförsamling. Notera att många forskare och organisationer som WHO hittills har krävt samma sak – men förgäves, de har blivit starkt motarbetade högt uppifrån.
1. Att uppmärksamma de allvarliga problem som finns gällande ett exempellöst antal födelsedefekter och cancerfall i Irak särskilt i Falluja, Basra, Bagdad och Najaf.
2. Att sätta upp en oberoende kommitté för en fullständig utredning av problemen med det ökande antalet födelsedefekter och cancefall i landet.
3. Att rensa upp det giftiga material som utnyttjats av ockupationsstyrkorna inklusive utarmat uran och vit fosfor.
4. Att förhindra barn och vuxna att beträda kontaminerade områden och minimera exponeringen av dessa farliga substanser.
5. Att undersöka huruvida man begått krigsbrott och brott mot mänskligheten och därmed föra upp FNstadgan, Geneve- och Haagkonventionerna, Romtraktaten och Internationella BrottsmålsDomstolen.
översättning och kommentarer Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
20 oktober, 2009
Reading Blues – Iraks förstörda skolsystem – An Arab Woman blues
Nedanstående är en blues om lärande, där vi svenskar själva bör inse vad vi istället kunde ha gjort mot de sanktioner och krig som vi fegt samtyckt till och därmed kommit att drabba detta folk med ett decennierlångt lidande.
An arab Woman Blues 20 okt- -av Layla Anwar
–Jag sa till mig själv – tjejen, du behöver ett avbrott från din jävla dator…och satte på TVn istället, vilket jag önskar jag aldrig hade gjort.
Det var en mycket kort dokumentär på Al-Babeliya, irakisk Satellit TV, om läget i de irakiska skolornai Bagdads, dess förstäder och några byar…
Gode Gud, jag kunde inte tro mina ögon!
Vad har hänt med våra skolor? Vad har hänt med det Irak som UNESCO gett priset för att erbjuda ett av Mellanösterns bästa skolsystem? Vad är det som har hänt oss? Jag har aldrig sett det så illa. Inte ens under åren med sanktioner, då man även förbjöd pennor…
Det finns inte längre någon undervisning i Irak. Det är den nakna sanningen.
Denna korta dokumentär, filmad i ett par skolor, gjorde mig upprörd. Det fanns inga skolgårdar, skolorna är fulla med skräp. Det finns absolut inget vatten, ingen elektricitet, alla fönster är krossade, det finns inga toaletter.
Skolorna är helt fulla med skräp med absolut inget vatten, ingen electricitet, med söndriga fönster, inga toaletter, totalt förstörda skolor. Vissa hade inte ens griffeltavlor!
I medeltal fanns i ett enda klassrum mellan 70 och 80 elever. Jag såg hur det satt 5 på en enda bänk!!!! 5 barn mellan 8-10 års ålder på en enda klassbänk gjord för två!
De intervjuade en elev, han kunde inte ha varit mer än 10 år gammal. Han förvånade mig med sin medvetenhet och skärpa. Han sa till kameramannen: -Vi har inte ens vatten att dricka. Vi har inte ens böcker!
Vi har inte ens skrivmateriel. Gå och säg det till Utbildningsministern där han sitter på sin stora feta bak, att vi inte har någonting alls. ”
Sedan intervjuades några lärare och de sa att det verkligen inte fanns några böcker. En enda bok delades av 15 elever. Och tillade att man till och med köpt pennor på svarta marknaden. Och dessutom att de här eleverna var alltför fattiga för att ha råd med böcker.
Förr under Saddam Husseins regim, var alla skolor gratis och understödda av staten, inklusive böcker och skrivmateriel, även under det embargo som den barbariska världen påtvingat dem.
Nu måste 15 elever dela en enda bok och de har inte ens pennor eller griffeltavlor eller skrivböcker. Jag kan bara inte tro det!
Men det kommer mera…’Utbildningsministeriet’ som Shiapartierna driver, är känt för att förfalska intyg för lärare. Alltsedan ockupationen av Irak har hundratals lärare antingen blivit dödade eller fått fly landet.
Okunnighetsministeriet ger ut diplom och och ger det till sina shia-medlemmar, vilka för det mesta inte ens har avslutat högstadiet.
En av dessa lärare, en kvinna, uppbackad av både Utbildningsministeriet och ett av de inflytelserika Shiapartierna i syd, hade varit i flera skolor…hon befann sig till slut i Basra som lärare i ett ämne hon inte hade någon kunskap i. Till råga på detta med hennes okunnighet utfärdade hon betyg.
Denna kvinna antogs lida av allvarliga psykologiska problem. Hon var mycket grov mot sina elever. Som resultat, lovade läraren sadistiskt under slutexamina, och det var under Ramadan, att underkänna alla sina kvinnliga elever, som var i 14-15 års ålder. Och det var vad hon gjorde.
Självmord ligger inte i vår kultur eller våra traditioner, hur än tragiskt vårt liv än kan vara. Men detta var för det första 28 kvinnliga elever mellan 14 och 15 år gamla som begick självmord genom att svälja gift, det på grund av denna lärares allvarliga mentala och psykiska våld.
Utbildningsministeriet vägrade kommentera och skolans administration står maktlös i att få denna lärare avlägsnad, eftersom hon hörde till ett av dessa shia-skitpartier.
En annan händelse, men fortfarande relaterad till detta, är att denna vecka shia-nickedocksregenten Nouri Al-Maliki har gett order om att stänga ner Munstanseriauniversitetet, ett av Bagdads ledande universitet, på grund av att dess studenter ställt vissa grundläggande krav om hur universitet borde styras och då organiserat sig i en studentorganisation. Men då stängdes alltså universitetet!
För mig är det alltför uppenbart att Amerika och Storbritannien fullständigt har förstört Irak och i dess ställe placerat okunniga och sekteristiska shiakriminella band knutna till Iran, i akt och mening att göra processen kort med sin förstörelse under loppet av en generation.
Tanken är att vara säker på att Irak aldrig mer kommer att resa sig. Och ett av sätten att uppnå detta djävulska mål är via utbildningssystemet, och i vårt fall – dess totala förstörelse.
Jag kommer aldrig sluta hata er.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
