30 okt 2009 Yair Lapid föreslår en ny taktik i den internationella striden mot befarad ny anti-semitism
Vi satt på den lilla och välhållna baksidan till den israeliska ambassadörens hem i London, Ron Prosor. Ett stilla regn föll lämnande efter sig en frisk engelsk luft, men ändå var yttringarna runt bordet dystra.
Konversationen var fokuserad på att brittisk medias tagits över av anti-israeliska element.
Prosor är en stor och leende man, med en mjuk basröst, men hans leende var borta då han talade om det sätt han blivit välkomnad av pro-palestinska protester varje gång han anlänt till en föreläsning vid ett brittiskt universitet.
Ni borde läsa en del av det dom skriver om oss här, suckade han. Jag vet inte ens hur jag ska börja svara dom.
Svara inte, sa jag. Stäm dom.
En av de närvarande, en inflytelserik Londonadvokat, höjde på huvudet: Vad menar du med stämning? sa han.
Vad är det som är så komplicerat? svarade jag. På samma sätt som dom hotar stämma IDF officerare behöver vi stämma dom.
Varje journalist som refererar till oss som “krigsförbrytare” eller “barnamördare” behöver veta att hans tidning nästa dag kommer att utsättas för en miljon pund i stämning å staten Israels vägnar.
Vad får vi ut av det? frågade någon.
Tidningar tycker inte om rättegångar, sa jag. Det tar tid, det kostar pengar, tidningens försäkringsbolag höjer sina avgifter, aktieägarna undrar till en början med hur de råkat in i denna röra, och chefredaktören är ursinnig för att behöva tillbringa två dagar med att vittna om en artikel han inte ens har läst.
Kommer inte pressen gå emot oss? frågade Prosor.
Det finns inte något som heter pressen,” sa jag. Det här är det mest tävlingsinriktade yrket i världen, och alla väntar bara på att de andra ska falla. Tror ni verkligen att The Independent bryr sig, om vi stämmer The Guardian? De skulle bara vara glada.
Och vem representerar oss? frågade någon annan.
Han, pekade jag mot advokaten ibland oss, och hundra andra som han. Om det judiska folket har en reservoar som aldrig sinar, så är det just med advokater.
Varenda huvudstad i Väst förfogar över åtminstone fem framgångsrika judiska advokatfirmor, och de flesta av dem skulle bara bli glada om de finge representera staten Israel gentemot den nya ‘anti-Semitismen’.
Advokaten i församlingen tittade plötsligt upp. ‘Det fungerar’, sa han. ‘Jag är villig att själv ta London ‘.
……….
De båda männen anklagas för att ha förmedlat kontakter mellan personer villiga att sälja organ och personer som väntat på transplantation. Enligt polischefen Gilad Bahat har de också arrangerat operationer utomlands.
Två andra har gripits misstänkta för att ha försökt sälja njurar.
All handel med mänskliga organ är förbjuden i Israel, liksom att betala för donationer. Bahat säger att de båda huvudmisstänkta annonserat i tidningar efter intresserade organsäljare.
- Vi talar här om hundratusentals dollar för varje tillfälle, där säljaren får tiotusentals dollar medan resten går till agenterna och till att täcka de medicinska kostnaderna, sade Bahat.
Polisen tror att de misstänkta har hunnit arrangera tio transplantationer i Sydamerika och Kina. Illegal organhandel har nu blivit en ytterst känslig fråga i Israel efter Aftonbladets artikel i augusti som antydde ett samband mellan sådan handel och palestinier som dödats i de ockuperade områdena.
