18 oktober, 2009
Det är en allmänt spridd uppfattningtt att Nato bildades till skydd mot ett militärt anfall från Sovjetunionen, något som är helt fel säger professor Edward S. Herman i artikeln Nato: The Imperial Pitbull, Z Magazine feb 2009
Han menar att ingen i ansvarig ställning i Väst trodde på det. Ett stort antal nyckelpersoner bland USAs och västvärldens statsmän erkände emellertid att en sovjetisk invasion inte utgjorde något verkligt hot.
I artikeln presenterar professor Herman ett citat från 1949 av John Foster Dulles, USAs utrikesminister under president Dwight Eisenhowers tid- “Jag känner ingen idag i högre ansvarig militär ställning eller i Sovjetunionen som planerar att gå till anfall genom en öppen militär aggression”.
Gore Vidal, en av USAs främsta essäister och författare till boken Perpetual War for Perpetual Peace 2002, beskriver hur USA efter det andra världskriget inledde sin krigspolitik. USA var då på hemmaplan fullständigt fri från krigsskador och hade världens största ekonomi helt intakt – ohotat av varje annan makt. Man kan finna följande citat i kapitlet “Med utgående post”:
“För femtio år sedan ersatte president Harry Truman den gamla republiken med en nationell säkerhetsstat vars enda syfte var att föra krig för evigt, varma, kalla eller ljumma sådana. Det exakta datum då detta har ägt rum? 27 februari 1947. Plats? Vita Husets rumskabinett. Personerna? President Truman, vice utrikesminister Dean Acheson och en handfull kongressledamöter.
Den republikanske senatorn, Arthur Vandenberg sa till Truman, att han för att kunna få sin militariserade ekonomi först måste “skrämma skiten ur det amerikanska folket” genom att hota med ‘ryssen kommer’.
Truman lovade detta.
Herman beskriver i artikeln hur Usa började pressa européerna att öka sina militära styrkor och köpa vapen från USAs vapensmedjor. Man använde Sovjets som argument. Samtidigt kunde man i de europeiska staterna diskreditera vänstern genom att knyta den till Stalin och bolsjevismen och hänvisa till ett mytiskt sovjetiskt världserövrar-program.
Herman pekar samtidigt på det faktum att Nato under tiden hade varit en viktig del för att destabilisera och på sikt nedmontera den sovjetiska regimen. Han lyfter dessutom fram den roll som Nato har spelat, då det gäller destabiliserande verksamhet inom stater i Väst.
Eftersom vänsterkrafterna efter kriget hade vuxit sig starka i Europa, gällde det att med alla medel motarbeta dessa. Usa/Nato stödde paramilitära grupper och ren terrorism. Nato var en del av operation Gladio, ett program Cgruppen organiserat tillsammans med Natoregeringar och olika säkerhetsorganisationer.
Operation Gladio satte upp hemliga vapengömmor, organiserade kadrer ochförklarade detta med förberedelser inför en kommande sovjetisk invasion, enligt den rådande strategin att skapa spänningar, “strategy of tension“, menar Herman.
Michael Parenti, erkänd amerikansk författare och politisk analytiker, har i sin bok Against Empire 1995 förklarat hur de paramilitära styrkorna varit inblandade i terroristattacker riktade mot vänstern. Man arrangerade även terrorattacker där vänstern fick skulden. De paramilitära styrkorna stödde fascistregimer i Portugal, deltog i militärkupper i Turkiet 1971, 1980 och i kuppen i Grekland1967
övers Ingrid Ternert
