Fredskoalitionen Göteborg

1 december, 2009

Det palestinska maktspelet hettar till

Filed under: Gaza,Israel,Mänskliga Rättigheter,nya,Palestina,religion — ingrid @ 00:41

vampire-singer.Bush

 

Palestinian power play heats up

Asia Times Dec 1, 2009  

av Sami Moubayed

Spekulationen gror att Israel planerar släppa ut den palestinska nationalistveteranen Marwan Barghouti från fängelset- tillsammans med 400 fängslade – i utbyte mot Gilad Shalit, den soldat i den israeliska försvarsstyrkan som har hållits fängslad sedan år 2006.

I somras släppte Israel en libanesisk militant, Samir Qantar, känd som ”dean” för arabiska fångar i israeliska fängelser, vilken med blod på händerna arresterats då han 1979 utfört en militäroperation inne på israeliskt mark. Denna Operation Naser ledde till fem dödade israeler och en israelisk domstol dömde honom till 542 år i fängelse (99 år för varje offer) och 47 år för att han attackerat en israelisk polis under ett förhör.

Följaktligen har israeliska premiärministrar lovat att aldrig släppa Qantar fri, bara för att i juli förra året ha släppt honom fri tillsammans med kvarlevorna av nära 200 araber, i utbyte mot kvarlevorna av två israeliska soldaters kroppar fångade av Hizbollah under sommaren 2006. Utlämningen av Qantar kom att bryta en psykologisk barriär inom det israeliska samhället. Om han hade blivit förlåten, då kunde kanske någon annan släppas fri från israeliska fängelser, även Barghouti.

Barghouti, 50, är Fatahrörelsen på Västbankens karismatiska ledare. Han blev dömd 2002 för att ha dödat fem israeler och blev dömd till 165 år i fängelse (fem konsekutiva livstidsstraff och en ytterligare på 40 år). Tanken med uppgörelsen – Barghouti i utbyte mot Shalit – hade börjat så långt tillbaka som år 2007.

Historien började ta mera form allt eftersom månaderna släpade sig fram för den palestinske president Mahmoud Abbas, vilket visat att han var helt oförmögen att skapa fred eller bygga upp en stat inne på palestinskt territorium, beroende på hans permanent sårade relation till Hamas.

Abbas’ oförmåga att tidigt i Gaza under kriget 2008 ställa krav på ett vapenstillestånd, och hans reaktion på Goldstone-rapporten i september, förstörde hans sympatier i en enda, aldrig tidigare skådad omfattning – den lägsta popularitets-siffran någonsin för en palestinsk ledare alltsedan 1948. Affischer föreställande honom började dyka upp i hans eget hertigdöme på Västbanken och inte bara i Gaza, där det stod: ”Ner i historiens sopbinge, din förrädare!”

I förra månaden uttalade den åldrande Abbas att han inte skulle ställa upp i en andra presidentperiod, då han hade misslyckats med att vare sig bringa lag och ordning eller fred och enighet till palestinierna. 

Det som fällde Abbas – bättre känd under sitt krigarnamn Abu Mazen – var president Barack Obamas ouppfyllda löften.. Abu Mazen hade räknat dagarna tills president George W Bush skulle lämna Vita Huset, i väl vetskap om att han inte kunde få någon ändring till stånd för sitt folk, så länge de nykonservativa var vid makten i Amerika – särskilt efter kriget mot Gaza i december 2008.

Vid ett väl känt tillfälle har han sagt till en palestinsk veteranjournalist: ”Säg till amerikanarna att sluta duscha mig inför publik med lovord. Ju mer de gör detta, desto mer generar det mig, generar mig inför mitt folk.” Abu Mazen sa sedan till palestinierna att de skulle lita på Obama, som lovat att ta upp frågan om fred i Mellanöstern och rättvisa åt palestinierna.

Under hans 4 junital i Kairo, refererade Obama två gånger till den heliga Koranen och anmärkte sedan, ”Det går heller inte att förneka att palestinska folket – muslimer och kristna – har lidit i sin strävan efter ett hemland…De lider under den dagliga förnedring – stor eller liten – som följer på ockupationen.

Det är utan någon tvekan så: att situationen för det palestinska folket är oacceptabel. Amerika kommer inte att vända våra ryggar mot den palestinska legitima längtan efter värdighet, möjligheter och en egen stat.” Han tillade, ”Förenta Staterna accepterar inte förekomsten av fortsatta israeliska bosättningar.”

Fem månader därefter hävdar palestinierna att inget av detta har uppnåtts. Inte enbart det att amerikanarna tycks ha ändrat kurs då det gäller bosättningarna, eftersom utrikesminister Hillary Clinton nyligen sagt att detta att avsluta bosättningarna inte längre var en förutsättning för att återuppta fredssamtalen.

Enligt toppförhandlaren Saeb Erekat har det blivit en 28% ökning av koloniseringen på Västbanken under Obama och 37% av ökningen kan man finna i det ockuperade Jerusalem. Enligt källor nära Abu Mazen är den palestinska presidenten trött på detta och då med rätta.

Obama hade då allt kom omkring lämnat Abu Mazen med väldigt lite manöverutrymme. Han vill ha honom till att regera i de palestinska områdena, men kunde ändå inte sätta tillräckligt med press på Israel till att förmå premiärminister Benjamin Netanyahu att ändra kurs vis-a-vis en fred med palestinierna. Abu Mazen sa under ett statsbesök i Argentina att han ville anklaga Obama för att inte göra någonting för att återuppta fredssamtalen i regionen.

Om nu Abbas försöker underteckna en uppgörelse som inte levereras på rätt sätt av USA, utan istället gick emot palestiniernas önskningar, kommer utan tvekan radikaler på den palestinska sidan att döda honom. Historien om den förre president Anwar Sadat av Egypten talar i stora volymer, om hur militanter agerar gentemot en ledare som undertecknar impopulära fredsavtal med Israel: Sadat blev mördad 1981.

Till skillnad från Abbas, som alltid har förlöjligats av militanterna vilka ser ner på honom, är Barghouti mycket populär bland unga män på Gazas gator i och på Västbanken. Han har gott om krigsmedaljer på sin uniform och man påminns om Yasser Arafats palestinier under dennes glans dagar, och hade han undertecknat ett fredsavtal skulle ingen ha anklagat honom för förräderi eller ifrågasatt hans nationalistiska vitsord. Barghouti är en Saladin – den största islamska krigaren – jämfört med Abbas eller Fatahs åldrande korrupta ledare.

Utan tvekan är Barghouti en enande kraft för palestiniernas sak och är mycket nödvändig under veckorna framöver. Ändå skulle många bland Ramallahs höjdare velat ha honom där inom den högre maktbasen och många skulle viljat se honom fängslad – åtminstone idag – för hade han skulle han ha frisläppts, hade han utan tvekan ställt upp i nästa palestinska presidentval, vinna lätt och därmed begrava hoppet för Fatahs och Hamas’ förhoppningsfulla palestinier.

Det kan förklara varför, efter att ha propsat på val den 24 januari, ändrade Abbas kurs sent i november, sköt upp valen till ett senare datum, vilket nu återstår att bestämma. Fördröjningen hade för palestinska saken kunnat bli katastrofal, med tanke på att de fortfarande är skarpt uppdelade mellan den Hamasstyrda regeringen på Gazaremsan och den Fatahledda på VästBanken. Det kunde leda till ett obeskrivligt konstitutionellt vacuum, eftersom mandaten för både Abbas och hans parlament skulle ha upphört och gett laglösheten fritt spelrum i palestinska områden.

Under tiden har Hamas förvånat observatörerna genom att efterlysa en ”direkt och öppen” dialog med USA. Detta annonserades ut av Hamas’ premiärminister Ismail Haniyya, vars regering betraktas som illegitim av Abbas’ administration på Västbanken, som sagt att Hamas varit villig att sitta ner för direkta samtal med Obamas administration. Denna, noterade han, förebådar en ny positiv stämning i arabvärlden och är nu tid för fredssamtal med Mellanöstern.

Alla som är införstådda i Hamas historia inser hur banbrytande detta uttalande var - för man hade signalerat ett uttåg från de radikala dagar, då Hamas vägrat allt som var mindre än 1948 års palestinska gränser, och ville helt och hållet förstöra staten Israel. Haniyya, som inte hade haft några tidigare kontakter med USA, såg ut att berätta för Obama:

”Mahmoud Abbas dagar är räknade. Han är oförmögen att skapa vare sig fred eller krig – vi som är Hamas kan leverera.”
Efter att i två decennier blivit kallad för terrorist, hade även Hamas kunnat svälja sin stolthet och föra en konstruktiv dialog med sitt eget ledarskap. Hamas önskar se sig själv som en alternativ medlare mellan Abbas och Fatah.

 Situationen kokar nu ihop till två grundstenar: Hamas är villig att engagera sig i freden med USA och Abbas har förlorat tilltron till USA. Det är mycket osannolikt att Obama kommer att starta någon seriös dialog med Hamas – även om han så skulle önska – beroende på en besvärlig USAKongress och en rosenrasande israelisk publik.

Kanske har israelerna  ändå bestämt sig till slut för att släppa Barghouti fri genom resonemanget, att det är mycket bättre att ha en president som kan leverera än en hjälplös man som Abbas – eller måhända kan USA komma att göra med en medlem av Hamas i presidentpalatset i Ramallah – om än inte i omedelbar framtid.

 
 
 övers Ingrid Ternert

Därför vill Obama ha krig

Filed under: Afghanistan,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,Sverige,USA — ingrid @ 12:48

 

AFGHANISTAN/

Detta krig är vansinnigt bara av det skälet att det inte finns någon chans att USA kommer att vinna det. Samtidigt är det helt korrupt. Då med denna korrupta afghanska regering förutom att Karzais halvbror är Afghanistans största droghandlare med stora vallmoodlingar utanför Kandhahar. Det säger Malaya Joya verksam i kvinnoorganisationen RAWA i Afghanistan.

Men andra inom hans regering är också korrupta. En av hans ministrar har t.ex stulit de 70 miljoner dollar som islamska pilgrimer fått betala för att färdas genom landet ner till Saudiarabien. Men Obama kan tydligen inte backa, utan han eskalerar istället kriget, vilket går allt djupare in i Iran, där en truppökning riskerar att bara ytterligare öka brottet mot Afghanistan med än fler dödade soldater.

Detta är USAs andra invasion sedan Sovjettiden under 1980talet, då USA skapade talibanerna med Haqqini som den största mujaheddinkrigaren. Många inom dagens rättsväsende är fd kommunister och utgör en urban elit. Landet har gått från konstitutionell monarki till nationalism, kommunism, kapitalism, då många gånger samma folk ingår.
Men människor i landet vill modernisera och dra in el etc vilket inte krigsherrarna och jordegendomsägarna vill, eftersom man då skulle få betala skatt. 
Om Barack Obama förespråkar en eskalering av kriget, kommer han att svika sitt eget budskap om hopp och öka  befolkningens plågor.
Malalai Joya inom Rawa skriver
Efter månader av väntan, skall president Obama offentliggöra sin nya strategi för Afghanistan. Hans tal har länge fått vänta men få väntade sig några överraskningar: Det verkar helt klarat att han förespråkar en truppökning i kriget. Genom att göra det begår han något värre än ett misstag. Nämligen fortsatta krigsbrott mot mitt lidande folk.

Jag har tidigare sagt att genom att sätta krigsherrar och knarkbaroner vid makten i Kabul, har Usa och Nato flyttat oss från stekpannan till den öppna elden. Nu häller Obama bränsle på denna eld, och veckans offentliggörande om en ökning på 30 000 man fler trupper till Afghanistan kommer att få tragiska följder.

Vi har redan i år sett vilken påverkan truppökningar får i ockupationen av Afghanistan: Flera som endast kommit att känna till fundamentalismens krig och förstörelse, är idag klämda mellan två fiender: USAs och NATOs ockupationstrupper å ena sidan och krigsherrar och talibaner å den andra.

Medan vi väntar på att vår fiende drar sig tillbaka, tror vi inte att det är fråga om valet mellan två onda ting. Det finns ett alternativ: dessa demokratiskt sinnade partier och intellektuella är vårt hopp för framtiden i Afghanistan.
Det blir inte lätt, men om vi bara kunnat få en tid av fred, skulle vi bli bättre rustade att bekämpa våra egna inre fiender.

Afghanerna vet vad de vill göra med sin framtid. Vi är inga primitiva människor, och vi klarar att kämpa för demokrati och mänskliga samt kvinnors rättigheter i landet. Faktum är, att det enda sättet som man kan uppnå dessa värden är, om vi själva strävar efter dem och själva erövrar dem.

Efter åtta år av krig är situationen så dålig den någonsin varit i förhållande till de vanliga afghanerna, och särskilt kvinnorna. I själva verket är det bara krigsherrar och knarkhandlare som blivit hjälpta under denna korrupta och olagliga Karzairegering.

Karzais löften om reformer är skrattretande. Hans egen vicepresident är den notoriska krigsherren Fahim, som Brad Adams inom ‘Human Rights Watch’ beskrivit som en ”av de mest notoriska krigsherrarna i landet med många afghaners blod på sina händer”.

‘Transparency International’ rapporterar att regimen är den näst mest korrupta i världen. FNs UtvecklingsProgram rapporterar att Afghanistan är den näst sista, nummer 181 av 182 länder – ifråga om mänsklig utveckling. Därför vill vi inte längre ha denna ‘hjälp’ från Väst.

Som många andra runtom i världen undrar jag vilket slags ‘fredspris’ som kan gå till en ledare som fortsätter ”peace-occupation” av Irak och Afghanistan och startar ett nytt krig i Pakistan, allt för att stödja Israel?

Genom min senaste resa i USA hade jag chansen att möta många militärfamiljer och veteraner som arbetar för att få till stånd ett slut på krigen i Irak och Afghanistan. Dessa förstår att det inte är en fråga om ”dåliga krig” och ”bra krig” – utan det finns ingen skillnad mellan dem, krig är krig…

Olyckligtvis följer skamligt nog den brittiska regeringen den väg USA haft i Afghanistan. Trots att opinionsmätningar visar, att mer än 70% av befolkningen är emot kriget.  Gordon Brown har gått ut med att vilja sätta in fler trupper. Det är ledsamt att ännu mer skattepengar skall behöva slösas bort på kriget, alltmedan Storbritanniens fattiga fortsätter att lida brist på en basal service…

Istället för hopp och förändring inom utrikespolitiken levererar Obama mer av samma slag. Men ännu hoppas jag på förändring, för vad vår historia lärt oss är, att Afghanistans folk aldrig accepterar någon ockupation.

 
övers av kortade utdrag

Ingrid Ternert

3 december, 2009

Ny doktrin sätter freden på spel

Filed under: EU,FN,Fred,NATO,Ryssland,Sverige,USA — ingrid @ 02:49

Försvarsmakten

Ny doktrin sätter freden på spel SvD Brännpunkt 2 dec 2009 av Mikael Nilsson, militärhistoriker Försvarshögskolan

Solidaritetsförklaringen inom säkerhetspolitikens område innebar att Sverige ska stötta Baltikum militärt, vilket antogs utan debatt.

Men hur ska Sverige kunna försvara sig mot vedergällningsangrepp? Regeringens säkerhetspolitik är oerhört riskabel, skriver militärhistorikern Mikael Nilsson.

Regeringen med försvarsminister Sten Tolgfors i spetsen spelar ett mycket högt spel med landet Sverige som insats, och det riktigt allvarliga är  att vår riksdag helt utan att rådfråga de man representerar aktivt deltog i upprättandet av spelets regler.

Riksdagen har antagit en solidaritetsförklaring som kan innebära att Sverige sänder militära förband till Baltikum i händelse av en skarp kris i det området, detta trots att Lissabonfördraget inte kräver att Sverige skall bidra med väpnad trupp om en annan EU-stat angrips.

Det är ytterst allvarligt att denna nya säkerhetspolitiska linje inte har debatterats öppet och på så vis getts en folklig förankring. Men det sistnämnda är något som regering och riksdag verkar sky som pesten.

Ett svenskt militärt ingripande i närområdet riskerar nämligen att besvaras. Sverige kan komma att angripas i vedergällningssyfte. Vi måste då ställa oss frågan, med vilka resurser skall vi försvara oss?

Sedan kalla krigets slut har Försvarsmakten bantats ner till oigenkännlighet. För några år sedan kunde vi mobilisera cirka 850 000 soldater. Landets försvar består idag endast av några tusen värnpliktiga och officerare samt cirka 35 000 hemvärnssoldater. Från 1 juli 2010 är även värnpliktssystemet avskaffat till förmån för en yrkesarmé.

Invasionsförsvaret är avskaffat till förmån för ett insatsförsvar – en försvarsmakt som endast utför fredsuppehållande, demokrati- och jämställdhetsfrämjande uppgifter i utlandet – vilket har motiverats med att det inte skulle föreligga något hot mot Sverige.

Mitt i allt detta får alltså regering och riksdag för sig att anta ett dokument som återigen utsätter Sveriges territorium för hot. Poängen här är inte att Ryssland skulle ha det minsta intresse av att invadera Sverige. Däremot att man har ett reellt intresse av att sätta Sverige på plats i fall vi skickar trupper till en oroshärd för att strida mot ryska trupper.

Frågan är, hur ska det avgrundslika glappet mellan säkerhets- och försvarspolitikens mål och medel överbryggas? Med antagandet av en solidaritetsförklaring måste Försvarsmakten dimensioneras efter de nya problem som kan uppstå och följaktligen byggas upp betydligt.

Om Sverige skall ingripa militärt i sitt närområde utan att först ha blivit attackerat, måste regeringen förstå att man därigenom fullkomligt och radikalt förändrar både hotbilden mot Sverige och den svenska säkerhetspolitiken.

Så länge Sverige inte kan försvara sitt eget territorium, måste regeringen ta konsekvenserna av detta och göra ett avsteg från solidaritetsförklaringen så länge konflikten uppstår i närområdet och en risk mot det egna territoriet kan föreligga efter ett svenskt inträde på endera sidan. Vi måste först se till vår egen säkerhet .

Regering och riksdag tvingas nu förklara ett och annat för medborgarna. Skall vi engagera oss militärt redan innan vi attackerats? När skall försöken till diplomatiska lösningar uppges? Hur skall svensk trupp ens kunna föras över till Baltikum?

Senast Försvarsmakten övade på Gotland var man beroende av den civila färjetrafiken. Våra bästa arméförband är i Afghanistan. Våra främsta marina resurser är i Adenviken. Hur mycket får det hela kosta, och hur skall Försvarsmakten öva för detta? Tydliga besked från regeringen saknas.

Det är oacceptabelt i en demokrati att folket skall hållas i ovisshet om under vilka premisser de förväntas offra sina liv. Är svenska folket berett på det offer som krävs för att förverkliga regeringens politik? Jag misstänker att regeringen inte vill ta i den här frågan, då det skulle leda till en demokratisk diskussion av försvarsfrågor som inte är önskvärd.

Man vill helst fortsätta att i tysthet omvandla den svenska säkerhetspolitiken och göra fagra men grundlösa utfästelser i EU om vad Sverige kan bidra med, i hopp om att dessa löften aldrig skall behöva infrias.

Den prestige som regeringen åtnjuter när den solar sig i glansen av dessa ord är en garant för att en folkligt förankrad säkerhetspolitik aldrig blir verklighet. Det hela är pinsamt, oerhört riskabelt och fullkomligt ansvarslöst.

Det finns ett obehagligt historiskt exempel på hur små konflikter snabbt kan eskalera till världsomspännande krig genom att solidaritetslöften infrias, nämligen upprinnelsen till första världskriget i augusti 1914. Sverige har nu inlemmats i ett liknande system av semiallianser och solidaritetsutfästelser som i värsta fall kan få lika ödesdigra konsekvenser.

Solidaritet är vackert och bra, men det får inte bli fredens och det nationella välbefinnandets baneman. Säkerhetspolitiken måste göras till en valfråga så att svenska folket får en chans att ta ställning till den omdaning av Sverige som nu endast pågår i det fördolda.

4 december, 2009

Tidsplan klar för trupptillbakadragande

Filed under: Afghanistan,Irak,krig,NATO,USA — ingrid @ 21:28

20099afghanistan-stupad-udmilitär-kista

En brittisk general sa en gång till BBC, att vägarna i Afghanistan var säkrare under talibanernas regim.

Idag är det britterna som får fokusera den mänskliga säkerheten. Nästa halvår anländer ytterligare 30 000 amerikanska trupper.

Vid det här laget är 150 000 Usa- och Natotrupper på plats i landet, från dagens 68 000 utstationerade amerikanska trupper ända ut till den pakistanska gränsen och vidare söderut.

Tyvärr levererar man materialet först efteråt, under mars-april , något som inte har fungerat särskilt bra, eftersom förnödenheterna anlänt månader efter det att trupperna och de afghanska säkerhetsstyrkorna legat i träning..

Nu i juli kommer ytterligare 25 000 +5 000 trupper. De flesta av dessa hamnar söderut i Helmandprovinsen, där talibanerna lätt hade kunnat smita in över gränsen till Pakistan om de så ville.

Nyheten är att man har ett inbäddat partnerskap med afghanska soldater, vilka man ska bo tillsammans med i fält för att lättare kunna integrera dem med de amerikanska trupperna. Ett afghanlett program skall dessutom få de amerikanska trupperna att lättare arbeta med klanområdets miliser, vilka tidigare brukade byta sida som det passar.

Man har även tagit initiativ till att dessa lösa afghanska grupper ansvarar för försvaret av byar och samhällen och att Usa i gengäld betalar afghanerna för detta ‘inbäddade partnerskap’. Usa tänker dra sig tillbaka fram till juli 2011 genom  programmet med 30 000 fler egna trupper. Man tänker ägna sig åt att träna upp afghaner för att sedan överlämna  ansvaret till dem själva att försvara vissa områden. Men man behöver inte det.

I juli 2011 hoppas man på en början till slutet, men tills dess bör vissa villkor blivit uppfyllda, vilka man i december noggrannt skall gå igenom.

Varje amerikansk soldat kostar en miljon dollar per år utifrån vad han behöver i mat, bränsle och utrustning, vilket år 2010 kräver en ökad budget för kriget i Afghanistan till 65 miljarder dollar, alltså cirka 450 miljarder kronor.

Men samtidigt får man inte glömma, att dessa trupper också skulle ha kostat under sin stationering i amerikanska garnisoner. Samtidigt kommer de 100 000 Usa-soldaterna i Irak att minskas nästa år till 50 000.

Över 40 andra länder bidrar med trupp i Afghanistan, där britterna toppar med 9 000 man. Tyskland bidrar med  4000, Frankrike med 3 000 och Canada med mindre än 3 000 man.

Det antal soldater som hittills har dödats är 850 stycken Usa-soldater, knappt 240 britter och drygt 130 kanadensare.

Afghanistan rymmer mer än 100 000 Usa-och Natotrupper, där Usa står för 68 000 och planerar att sätta in 30 000 fler. Uppdraget är i första hand att sätta stopp för de krigare som kommit över den pakistanska gränsen, där bl.a rester av al Qaida huserar.

Man skall också logera ihop med de afghanska trupperna och träna tillsammans med dem för att senare lämna över vissa patrulluppdrag till dessa. Man ser det som det bästa sättet att integrera de afghanska trupperna med amerikanska och att arbeta tillsammans med klanledare, som lätt går över till den sida som passar dem bäst.

 

Ett program går ut på att landsbygdsbefolkningen skall sköta det egna försvaret och bekämpa talibanerna. Som belöning får dessa byar och samhällen medel till utveckling av de egna orterna. När väl Usa m.fl stater drar sig ur landet, är det viktigt att ha hunnit med att träna dessa samhällen i att försvara sig själva, ett sk ‘inbäddat partnerskap’.

Det är inspirerat utifrån tyska soldaters under det andra världskriget ‘feel of the cloth’ dvs då man gick axel mot axel för att känna sig trygga med varandra och uppleva att man inte var ensam utan en del av teamet.

‘Embedded partnership’
I juli 2011 tänker man dra tillbaka sina trupper genom att först öka dessa med 30 000 man till att senare under  juli 2011 dra tillbaka dem helt. Enligt försvarsminister Robert Gates skickar man med det ut en signal, utan att för den skull detta gäller absolut.

‘Ge dem tid och möjlighet att bygga upp en tillräcklig styrka till sitt försvar’. Man tror sig komma att stanna kvar fram till sommaren 2011, vilket emellertid först måste utvärderas. En soldat kostar 1 miljon dollar om året, vilket gör att truppökningen kommer att kosta en hel del, men de som är stationerade i USA kostar också pengar.
–
Man skall också dra bort styrkorna i Irak. Nu minskar man dem från 100 000 till 50 000 manskap under nästa år. Mer än 40 andra nationer hjälper Usa, där Storbritannien ansvarar för 9 000,  Tyskland 4 300, Frankrike drygt 3 000 och Canada 2 800 trupper. Hittills har 850 USAsoldater dödats. Dessutom står andra länder för hälften av ett sådant antal, framförallt Storbritannien och Canada…

Utmaningen för Usa är att klara ett land som är mycket mindre utvecklat än Irak. Det finns få bra vägar utanför de största städerna. Det är lätt för talibanerna att gräva ner bomber, IED, vid sidan av vägen.
 
Man utnyttjar ofta helikoptrar för att förflytta trupper. Men dessa kan inte flyga över de 4 000 m höga bergskedjorna, vilket gör det svårt för dem att spåra talibanerna där nere i sina berggrottor. Vädret kan också få dramatiska svängningar. Temperaturen kan gå ner till -23`C under vintern och öka till +45`C under sommaren, vilket också bidrar till kvävande sandstormar.

Kanske är läget Afghanistans största utmaning. Det är omgärdat av land utan navigerbara vattenvägar ner till havet. Alla de förnödenheter trupperna behöver måste antingen flygas in eller skeppas via havet utanför Pakistan och därefter färdas landvägen i konvojer. Då går de ofta genom taliban-kontrollerat område, där konvojer med förnödenheter riskerar att bli attackerade.

 
övers Ingrid Ternert

9 december, 2009

Blix ”Irakkriget illegalt”

Filed under: FN,Irak,Kärnvapen,Sverige,USA — ingrid @ 04:00

+plakat-barn

 Före detta FN-vapeninspektör: Irakkriget ‘illegalt’
20091205

Hans Blix, FNs förre vapeninspektör, sa att han skulle ha blivit glad över att få vittna inför Chilcot- utfrågningen om kriget, men han hade inte blivit tillfrågad om att närvara.

 

Hans Blix säger att Blair och Bush ‘vilselett sig själva’ liksom allmänheten före invasionen av Irak.

 

George W Bushs och Tony Blairs vittnesmål att Iraks ledare Saddam Hussein utgjorde ett hot kom att förblinda dem i brist på de vittnesmål, som hade kunnat rättfärdiga ett krig för att störta honom, sa en av FNs tidigare vapeninspektörer för ett tag sedan.

 

Hans Blix ledde teamet av FNs vapeninspektörer i förberedelserna inför 2003 års invasion, då Daily Mail skrev att dåvarande amerikanska och brittiska ledare hade ”misslett sig själva och därmed också vilselett publiken”om skälet till konflikten.

 

Förekomsten av massförstörelsevapen var det som skulle rättfärdiga det USA-ledda kriget i brist på något mer uppenbart för FNs godkännande. Men Blixs team fann ingenting i upprinnelsen till invasionen, inte heller efteråt fann man några dylika vapen.

 

- De var övertygade om att de hade häxan framför sig och letade därför efter bevis och trodde på det utan någon kritisk granskning”, sa 81-åringen till tidningen. Jag vill inte säga att de agerade i god tro, men de hade en mycket dålig omdömesförmåga. Ett minimum av kritiskt tänkande borde ha gjort dem skeptiska, tillade Blix.

 

- Då man startar ett krig som kostar tusentals liv, borde man vara mer säker än vad de var. Blix sa att han hade varnat Blair för att invadera och menade – Det borde ha varit paradoxalt och absurt, om 250 000 trupper invaderat Irak och sedan hade funnit mycket lite.

 

Han tillade att om Storbritannien hade tvingats att söka FNs godkännande för invasionen i form av en resolution från Säkerhetsrådet – Då kunde de ha saktat ner sin militära uppbyggnad…men så blev inte fallet.

 

- De kom att ha så mycket militär i Gulfen, så de kände att de måste invadera. sa Blix. Tidigare i år drog sig den sista av Storbritanniens stridande trupper ur Irak, men den officiella utfrågningen om konflikten – introducerad förra månaden – kom att ställa förnyade frågor om varför Blair dragit in landet i krig.

 

The Daily Mail sa till skillnad från rapporterna, att Blix inte hade kallat in dem för att ge belägg för utfrågningen, vilken förväntas komma från Blair själv tidigt nästa år.  Blix avfärdade Downing Street-dossiern om Iraks vapen som ”en politisk tolkning”. Blixs inspektörer synade 700 förmodade massförstörelseanläggningar månaderna innan kriget men fann inget förutom en handfull tomma kemiska laddningar.

 

- Utifrån min synvinkel så visst var kriget olagligt, ja. Britterna visste att bevisen om vapen var svaga, och detta borde man ha kommit ihåg innan man börjat skjuta,” sa Blix. På frågan om Blair kunde komma att hamna inför rätta för krigsbrott, sa Blix- Ja kanske det.  Ja, vi får se.  Det tycks nu inte vara särskilt troligt att det sker.

 

 

övers Ingrid Ternert

God Jul önskar Storebror – Stort seminarium om FRAlagen

Filed under: EU,Mänskliga Rättigheter,nya,Sverige — ingrid @ 11:06

banksy_rat_welcome_to_hell

Från och med idag kan FRA koppla in sin övervakningsutrustning på de telefon- och internetkablar som korsar Sveriges gränser. Det som FRA-motståndarna kallar en massavlyssning kan börja.

 

Samtidigt slutför regeringen förhandligarna om det så kallade Stockholmsprogrammet, EU:s kommande 5-årsplan för övervakning, polissamarbete och flyktingpolitik.

 

För att informera om detta, och andra aktuella övervakningsfrågor, arrangerar Vänsterpartiet, Piratpartiet och Annika Beijbom (FP) seminariet “God Jul önskar Storebror” den 13:e till 17:e december i Göteborg.

 

“FRA-lagens förespråkare påstår att FRA bara kommer att övervaka internationell kommunikation. Men samtidigt förbereder man t.ex EUs Datalagringsdirektiv, en lag som är till för att kartlägga just oss som bor här i landet.

 

Helhetsbilden är viktig, det är därför vi arrangerar föreläsningarna.” säger Kalle Vedin (PP). Seminariet är helt gratis och hela programmet finns på  www.13-17.se

11 december, 2009

Nu eller aldrig för Big Oil i Irak

Filed under: ekonomi,Irak,olja,USA — ingrid @ 21:08

BanksyWelcome

Now or never for Big Oil in Iraq

analys av Simon Webb

Bagdad 10 dec  09

BAGHDAD (Reuters) – Irak auktionerar ut några av världens återstående otappade oljefältreserver, vilket gett upphov till en stark konkurren mellan världens stora energijättar för tillgång till Mellanösterns billiga energireserver. 

 

Irak har världens tredje största oljereserv. Dess kvalitet gör den billig att pumpa upp– och kan nu erbjuda ett unikt tillfälle  för oljejättarna.

 

Detta är en av de största oljeauktioner som någonsin ägt rum, med ungefär samma utbjudna reserver som finns i all den olja som OPEC-medlemmen Libyen äger.

 

 Iraks andra budgivning sedan den USAledda invasionen år 2003 erbjuder den sista av Iraks oljefältgiganter, vilket gör att  Big Oils mäktigaste förhandlare känner sig pressade att lämna scenen med ett kontrakt. Detta kan utgöra deras sista chans att säkra tillgången till miljarder fat lättåtkomlig olja. 

 

”För de bolag som är involverade är detta grejen,” sa Alex Munton, analytiker vid konsultbolaget Wood Mackenzie. ”Rond 1 och 2 täcker i stor utsträckning  Iraks största oljefält”.

 

Det finns ingen rond tre. De bolag som inte lyckades vinna några kontrakt i den första ronden, verkar vara de som har tryckt på hårdast. Bland de som hittills varit tomhänta befann sig USAjätten Chevron (CVX.N) och Frankrikes Total TOTF.PA. Dessa har följts åt och Total har sagt att man tänker lägga ett bud på Majnoon, en av de jättelika fält som nu bjuds ut. 

 

Rysslands Lukoil (LKOH.MM) och USAs Conoco Phillips (COP.N) förväntas bjuda på någon av de andra  jättarna, ´West Qurna fas två’. Dessa två har förlorat mot Exxon Mobil (XOM.N) och Royal Dutch Shell (RDSa.L) under den första tävlingsronden för West Qurna fas ett.

 

Både Total och Lukoil har förhandlat om rätten till utvinning av dessa fält under Saddam Hussein. Det kunde ha gett dem en fördel i inhämtningen av kunskap om reserverna, men deras konsortium möter toppkonkurrens från de andra 40 bolag, som deltar i kapplöpningen.

Kapplöpning till startlinjen

Tanken bland de oljebolag som går in i denna andra budgivning är markant skild från den första omgång som har ägt rum i juni, då bara ett enda kontrakt gick till BP (BP.L) och Kinas CNPC.

 

Men kontraktvillkoren har varit oklara. Oljebolagen har inte haft en tanke på den avgift, som de behövde betala till Baghdad och de lagliga, säkerhetsmässiga och politiska risker som man tog, vilka ansågs så höga att också några av de största bolagen hållit sig utanför denna budgivning. Men då BP och CNPC slumpade ut sina slutliga villkor,  kom kontraktmodellen att bli mer attraktiv för andra bolag, vilka då återupptog de uppgörelser, som man tidigare hade tillbakavisat.

 

”Det finns en känsla av att det kommer att bli en väldig konkurrens,” sa Raad Alkadiri, ledare för ’Global riskbedömning’ vid den  Washington-baserade konsultfirman PFC Energy.

 

”Utländska företag är mer införstådda med den irakiska regeringen och vice versa. Slutsatsen är att de massiva reserverna är med i spelet och att dessa oljebolag önskar delta. Det kommer att bli en intensiv kamp.”

 

Förändringar i reglerna för budgivning

Förändringar i reglerna för budgivningen verkade göra tävlingen än tuffare. Man skulle i budgivningen lägga större vikt vid avgiften per fat  än produktionshastigheten. Baghdad ändrade reglerna på grund av oro för att budgivarna skulle ha ökat produktionsmålet under den första ronden.

 - ”Det är en mycket stor förändring”, sa chefen för ett västligt oljebolag. -”Detta betyder att det blir en ren tävling baserad på avgiften.  Jag tror det blir målfoto. De kommer att ligga mycket tätt och tävlingen blir verkligen väldigt tuff.”

 

 Med en dylik stark tävling verkar villkoren bli lika tuffa som i den första ronden. Baghdad kan komma överens om lite högre avgifter än $2 per fat, eftersom fälten mestadels är outnyttjade, man behöver alltså lägga ner mer arbete på att exploatera dom. Men oljebolagen kommer inte att vänta sig så  mycket bättre marginaler. ”Jag tvivlar på att det kommer att bli mycket bättre än $2-$4 per fat,” sa en observatör från den irakiska oljeindustrin.

RISKER, INGEN TÄVLAN

Stora risker återstår för de bolag som kommer att teckna irakiska kontrakt. Planerna på att genomdriva en ny oljelag har i åratal varit försenade beroende på politiska dispyter, vilka lämnat kvar möjligheten för efterkommande regeringar att kunna riva upp kontrakt. Ändå är det inte troligt att några bolag blir färdiga innan valen i mars.

 

De skulle alltså inte ha blivit skyldiga att göra någon investering före valet och har lite att förlora på att bjuda. Även om villkoren sedan dess skulle ha kunnat ändras, hade bolagen varit i en mycket mer kraftfull position med en preliminär uppgörelse.

 

”Den legala risken år oerhörd,” förklarade Samuel Ciszuk, energianalytiker från Mellanöstern inom IHS Global Insight. ”Det finns ingen regelrätt lag, så man är i realiteten hänvisad till regeringens underlag. Men bolagen kommer i vilket fall som helst ge sig in i spelet och lägga ett bud. Det kostar ingenting, så det är lika bra att redan nu börja röra på sig.”

 

Majnoon, West Qurna, East Baghdad och Halfaya är de fält som är allra störst i budgivningen och kommer sannolikt också att dra till sig mest konkurrans och bud från ‘Big Oil’. 

 

De övriga sex fält man kunnat bjuda på har varit mycket mindre och skulle sannolikt kunna locka budgivare från nationella oljebolag och mindre kvalificerade företag. Vilket utgör en kompletterande rapportering från Ahmed Rasheed.

 

 

övers

Ingrid Ternert

13 december, 2009

Obamadoktrinen: Ett evigt krig för en ofullkomlig mänsklighet

Filed under: Afghanistan,dollar,FN,Fred,Kärnvapen,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,religion,Sverige,terrorism,USA — ingrid @ 01:46

banksy-fallen-angel

av Rick Rozoff  ‘Stop NATO’ 10 dec 09 

Presidenten tillika överbefälhavaren för USas väpnade styrkor, Barack Obama, har levererat sitt fredspristal vid Nobelfestligheterna i Oslo den 10 dec, vilket omedelbart lett till diskussion i media om en Obamadoktrin.

 

Då med en obligatorisk syftning på Martin Luther King Jr och Mohathma Gandhi (denne blev enbart refererad till med sitt efternamn) men inte till någon annan amerikansk president än Ronald Reagan, Richard Nixon och John F Kennedy.

 

Alltmedan andra fredspristagare som Theodore Roosevelt, Woodrow Wilson och Jimmy Carter inte ens nämndes – talade USAs statshuvud med självsäkerheten hos en ohotad världsledare och vid tillfälle även med en profets och klärvojants självrättfärdighet.

 

Som med den tyska filosofen Friedrich von Schlegels ord, ‘en profet som såg tillbaka’. Med en visionär blick och rösten sänkt i oratoriskt allvar innehöll hans kommentarer en försäkran om att ”krig i en eller annan form har uppstått med den första människan.”

 

Såvida detta hans substanslösa yttrande hänsyftade på Genesiskapitlet i den hebreiska bibeln där Kain mördade sin bror Abel, kan det knappast symbolisera krig i någon av ordet fattbar mening (det är också oklart om det som källan förtäljer, att Kain utförde det första mordet, såvida Obama inte är övertygad om att krig är liktydigt med detta mord som en ingående del av mänskligheten.

 

Paleontologer spårar i vanliga fall den moderna människans, homo sapiens, ursprung till 200 000 år tillbaka i tiden, så de första skrivna berättelserna är knappast mer än 2400 år gamla.

 

Obama och hans talskrivare har ändå lyckats fylla detta 197 600 år gamla gap till att bevisa att krigets praktik är lika gammal som mänskligheten själv och följaktligen är en oskiljbar del av vårt mänskliga natur. Detta är en fråga den praktiserande reportern hade kunnat tillåta sig ställa vid presidentens nästa presskonferens. Eventuellt är svaret vanföreställningar om ett allvetande.

 

Oslotalet var fyllt av referenser och tilllämpliga attribut till en gudomlighet. Och till en historisk och antropologisk fatalism; ett djupt pessimistiskt koncept av Guds försyn. Obama försäkrade att ”Inget heligt krig kan någonsin vara ett rättvist krig. För om man verkligen tror att man uppfyller en helig vilja, då finns det inga behov av begränsningar.”

 

För att strax efteråt hålla fram- ”Låt oss sträva efter den värld som borde ha funnits – den gnista av gudomlighet som fortfarande finns inom våra själar.” Alltså en motståndares anropande av det gudomliga är ett falskt, kätterskt våldförande; men det Washington säger det är sant, utan fel och tillräckligt för att rättfärdiga varje aktion, hur våldsam och dödlig den än är. Detta som en ren illustration till den sekulära upplysning man kan finna i den moderna världen.

 

I egenskap av den första levande amerikanska president som på nittio år fått Nobels fredspris, erkände Obama i början av sitt tal att ”kanske den mest grundläggande frågan runt mitt mottagande av detta pris är det faktum att jag är militär överbefälhavare för en nation mitt uppe i två krig.”

 

Förståeligt nog gjorde han inga försök att rättfärdiga dessa två krig som det i Irak, men signerade och gjorde utfästelser för en fortsättning på det andra, det i Afghanistan och i ökad grad i Pakistan – alltmedan han i övrigt talade nedsättande om de europeiska korstågen under sen medeltid.

 

Vare sig Nobelkommittén eller dess honoratiores verkade ovanligt eller alls besvärade av denna exempellösa belöning av det prestigefyllda och generösa ($1.4 miljoner) fredspriset till en överbefälhavare med ansvar för två samtidiga krig långt ifrån sitt lands stränder och i länder vars regeringar och folk aldrig på något sätt hotat det.

 

I ett språkbruk som aldrig tidigare blivit hört under ett fredspris-tacktal, tillade Obama - ”Vi är i krig och jag är ansvarig för tusentals unga amerikaner som kämpar i ett avlägset land. Vissa kommer att döda, och vissa att bli dödade.”

 

Utan antydan om nationellt självmedvetande, balans eller ironi, förlöjligade han också det faktum att ”modern teknologi tillåter några få små män med överdrivet raseri att mörda oskyldiga i en fruktansvärd skala,” samtidigt som han själv ger order om att obemannade flygande farkoster uppkopplade till rymdsatelliter ska avfyra dödliga missilattacker inne i Afghanistan och Pakistan.

 

Det centrala temat i Obamas tal är att återknyta till USAs politik under decennier med kriget mot Jugoslavien 1999 utan FNmandat eller där man ens till namnet gjorde något försök att uppnå något alls; att USA och dess västliga militära allierade kan bestämma individuellt och kollektivt när, i vilken grad, var och för vilket ändamål man utnyttjar sin militära styrka överallt runt hela världen.

 

Och den gudomliga rätten att utnyttja militär makt utanför sina nationella gränser har exklusivt blivit reserverad för Förenta Staterna, dess NATOmedlemmar och utvalda militära skyddslingar utanför den Euro-Atlantiska zonen sådan som Colombia, Etiopien, Georgien, Israel och sedan gammalt även Saudiarabien.

 

Vad som anförts som skäl till att vara något unikt i samband med Obama, är att man rakt på sak återigen fått bekraftat denna doktrin av internationell laglöshet. Utdrag längs den linje som är kantad med naiva meritvärden och dekorativt kamoflage innehåller:

 

-”Vi måste börja erkänna denna hårda sanning: Vi kommer inte att få bukt med våldsamma konflikter under vår livstid. Det stundar tider då nationer – individuellt eller i grupp – kommer att betrakta utnyttjandet av våld inte bara som en nödvändighet utan också som moraliskt försvarbart.”

 

Han erbjöd ett argument som en Vita Hus forskare kunde ha plockat från Wikipedia. ”I egenskap av statschef insvuren att försvara och skydda min nation, kan jag inte enbart ledsagas av deras exempel[Gandhis och Kings]. Jag ser världen som den är, och förmår inte stå sysslolös med tanke på hoten mot det amerikanska folket. För gör inga misstag: Ondska finns i världen.”

 

”Jag – som varje statshuvud – reserverar rätten att om nödvändigt själv agera i försvaret av min nation.” Ondska, som ett egennamn snarare än en egenskap, blev två gånger utnyttjat i talet, uttryckt i en kvasi-teologisk ton, alternerande mellan kalla och även okänsligt pragmatiska uttalanden.

 

Symptomatiskt för denna andra kategori är kommentarer som den här-”Krigsinstrumenten har en roll att fylla i bevarande av  freden.”

”En ickevåldsrörelse skulle inte ha kunnat hindra Hitlers arméer.”

”Förhandlingar kan inte övertyga al Qaidas ledare att lägga ner sina vapen.”

”Att säga att en militär styrka ibland kan vara nödvändig är inte att uppmana till cynicism…”

”Jag reser denna fråga, jag börjar med den för i många länder finns idag en djup ambivalens om militärt handlande oavsett anledning. Och vid vissa tillfällen är den kopplad till en reflexartad misstänksamhet gentemot Amerika, världens enda militära supermakt.”

 

Det är orimligt att jämföra en liten handfull al-Qaida personligheter med Hitlers Wehrmacht. Vad än de förra är i övrigt, äger de knappast några vapen att tala om. Men Obama har ändå världens största och mest dödliga arsenal av konventionella vapen tillika kärnvapen.

 

övers

Ingrid Ternert

14 december, 2009

Obama W Bush

Filed under: Afghanistan,Irak,Irak,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,olja,terrorism,USA — ingrid @ 04:53

allyouneedislove

 11 dec 2009  av L Anwar 
Obama W Bush Det är Obamas verkliga namn. Glöm Barack the Hussein…

 

Det namnet myntades av en smart skribent för the New Statesman vid namn Mehdi Hassan, dessutom ett mycket lämpligt namn. Det var då Obama fick Nobels ”Fred” Pris, denna ”fredsmäklare” från Väst som stått för ett slående försvar av fler amerikanska krigsmånglare, mord och röveri…Denne förklarade nu att ”Ondskan kraftfullt” bör  motarbetas

 

En oklar ståndpunkt i hälarna på hans andliga fader Bush- ”Jag ser världen som den är och kan inte förbli overksam i ljuset av de hot som riktas mot det amerikanska folket,” sa han till publiken i Oslo. ”För ta inte miste: Ondskan finns ute i världen.”

 

En passionerat orerande om kravet på mer, mer och mer nödvändig amerikansk ”moral” och ”självförsvar”. Med en truppökning på över 30 000 fler amerikanska ”modiga pojkar”,  läs torterare, mördare och våldtäktsmän till Afghanistan, står nu klart vad denna charlatan som prisas av den amerikanska ”vänstern” menar med Ondska.

 

Under tiden ligger Robert Gates, djävulens hjälpreda, däruppe  i Kirkuk Irak och trycker på för de amerikanska trupperna om denna betydande och kritiska uppgift. Och dessutom att förklara för de amerikanska mördarna, att missionen fortfarande är ”kritisk” och levande i detta land i ruiner.

 

I denna offentliga bordell våldför sig under tiden 44 oljebolag på på vårt ”självförsvar” och vår ”moral”, då ännu mer irakisk olja ska gå under auktion… Det har ändå legat decennier av hårt arbete bakom deras nationalisering  och att säkra våra resurser för att utveckla landet som en suverän nation. 

 

Irak nationaliserade sin olja efter att ha sparkat ut de eländiga britterna och nu är vi tillbaka på ruta ett. Amerikanskt självförsvar? Amerikansk moralitet?

Såra, stjäla och döda…Afghanistan, Irak och nu Pakistan.

Tusentals oskyldiga civila har blivit mördade genom deras lögner…tusentals flyktingar, tusentals tortyrfall, tusentals liv förstörda, för evigt ödelagda av ert så-kallede ”självförsvar” och er moral.

Vilken moral?

Ni är en OMORALISK nation, som har förlorat ert samvete och er själ. Något som egentligen aldrig funnits. Ja, det finns ONDSKA i världen och inkarnationen av huvudet på denna lever i Amerika.

 

Obama WBush fick Nobels Fredspris av krigsmånglarna och förklarade- ”Att säga våld ibland är nödvändigt är ingen cynism, det är att erkänna historien.”

 

Du har så rätt Obama WBush – ”Styrka är att erkänna Historien”, och det är det enda språkbruk som man borde utnyttja  i samband med Ondska. Eftersom man ”kraftfullt borde motarbeta ondskan”

 

Det är förbaskat rätt

 

 

övers Ingrid Ternert

 

17 december, 2009

Militariserat bistånd – inget att rekommendera

Filed under: Afghanistan,Mänskliga Rättigheter,NATO,Sverige,USA — ingrid @ 22:10

  

 

 Biståndsgrupper med arbete i Afghanistan anklagar USA för att försöka ”militarisera” deras arbete genom att villkora biståndet till att tjäna militära intressen. Ett antal biståndsorganisationer har därför tvingats avsäga sig amerikanska regeringens bistånd enligt Al Jazeera. Ett dylikt exempal är ”upprensning av slagfält”, där biståndsgrupper åläggs att arbeta direkt under militärens ”återuppbyggnadsteam”.

 

Anne Richard i International Rescue Committee, har berättat för Al Jazeera att militära ledare ibland antagit att dessa eftersom de befann sig på samma ställe arbetade mot samma övergripande mål. ”Vårt mål är att hjälpa det arfghanska folket – helst av allt för att de skall hjälpa sig själva. Militärens mål är att kämpa i ett krig och erbjuda säkerhet. Det är då oerhört viktigt även för svensk militär i Afghanistan att hålla sig ifrån ett militariserat bistånd.

 

Fredskoalitionen Göteborg har tidigare organiserat ett seminarium om just detta ämne, att NATO är inbegripet i ett villkorat bistånd som de även genom sina PRT praktiserar i Irak, vilket t.ex innebär att i utbyte mot mat överlämna uppgifter om ‘motståndsmän’, vilket USA har utnyttjat i sin senaste strategi.

 

”Det hela motiveras av USAs nationella intresse, alltmedan vi motiveras av humanitära orsaker, humanitära principer”, förklarar medlemmar ur biståndsorganisationerna.

Nedgång i biståndet

Humanitära grupper säger att deras bistånd under 2009 minskat  med $200 miljoner mot vad de hade behövt för att hjälpa det afghanska folket. Men William Frej, ledare för USAIDs mission i landet, har berättat för den humanitära nyhetskanalen IRIN  att:

 

”Militarisering av bistånd är en stor vanföreställning om vad som verkligen sker på marken. Utan kontramotståndet och utan det militära stödet skulle många av de humanitära organisationerna-sådana som Oxfam - vilka reser dessa klagomål, inte kunnat gå in i områden som en gång varit kontrollerade av motståndet.”

 

Utöver risker om att bli starkt förknippad med militären, säger hjälporganisationer att de helt enkelt är bättre på att dela ut bistånd.  ”Jag tycker helt enkelt inte att militären skall säga åt amerikanare att om de vill arbeta inom det humanitära området borde gå in i det militära,” sa Richard. ”Jag tror att om amerikanare önskar göra detta goda arbete, borde kanske då även veteraner gå in i vår organisation.”

 

 

övers Ingrid Ternert

Older Posts »

Powered by WordPress