Efter att president Obama offentliggjort en truppökning på 30 000 man i Afghanistan (vilket inte räcker, eftersom general Stanley McChrystal efterlyst 40 000 man) trycker han på NATO att efter detta leverera resten i området, 5000 man. Samtidigt känner vi naturligtvis inte till alla de kontraktsbundna militärer som anländer dit tillsammans med soldaterna.
NIR ROSEN: Nej det är i sanning ingen överraskning. Även om president Obama inte velat öka antalet trupper, befinner han sig under stor politisk press, att tvingas till det, men jag skulle ha gillat att åtminstone få höra orden Kashmir och Palestina. Om vi talar om Al Qaida och anledningen till varför vi befinner oss i Afghanistan, vilket man påstår är hotet från Al Qaida, vilket allvarligt överdrivits, borde man åtminstone sätta sig in i deras motiv.
Deras huvudsakliga skäl är den indiska ockupationen av Kashmir och den av israeler och amerikaner stödda ockupationen av Palestina. Dessa är motiven. Om ett av motiven skulle vara att försvaga Al Qaida, då borde man samtidigt förstå motiven och inrikta sig på deras sorg. Detta handlar inte om några slags vildar, som utan orsak går till attack mot USA, något i stil med det som James Bond kämpade mot.
De här människorna sörjer, det är samma sorg som under decennier besvärat människor runt hela världen. Det förklarades en gång i tiden med hjälp av en marxistisk sekulär diskurs, idag har den blivit mer religiöst inriktad; men sorgen, den förblir densamma.
Så varför, om nu målet skulle vara att försvaga Al Qaida, attackerar man talibanerna? De är ju en lokal rörelse med en mycket begränsad och osofistikerad ideologi. Al Qaida existerar i hög utsträckning i Pakistan, och ändå finns där inga amerikanska trupper, så varför behöver man då göra ett så stort avtryck i just Afghanistan, där det inte finns några Al Qaida, såvida de inte kommer in från Pakistan?
I Pakistan finns ingen amerikansk närvaro och ändå har de varit relativt framgångsrika. Det har inte utförts några attacker mot amerikaner tack vare underrättelser och en ökad säkerhet. Al Qaida utgör inget reellt hot. Där finns ett par hundra relativt osofistikerade killar. Man utnyttjade sin elitstyrka den 11 september och det blev en tragedi, som däremot inte var särskilt typisk, och egentligen drabbade detta inte själva USA. Det som påverkade USA var det amerikanska svaret internt och utomlands.
Al Qaida är inget att bry sig om, även om man skulle kunna tro det, tro att detta är ett väldigt hot som verkligen förtjänar så mycket av våra resurser, då måste man förstå dessa människors sorg och rikta sig till dem. Om man tog bort Palestina och Kashmir, skulle det bli mindre människor i världen som ger sitt stöd till al Qaida och vill ingå där. Vad vi istället gör är att öka ockupationen av ett muslimskt land.. Ändå nämnde Obama den sovjetiska ockupationen av Afghanistan, han nämnde al Qaidas närvaro i Afghanistan, men hur är det egentligen med den amerikanska ockupationen av Afghanistan?
De oskyldiga människor som dödas där idag tack vare den amerikanska kontra-terrorismen, dessa operationer ökar bara än mer de etniska spänningarna. Ökar de etniska spänningarna? Vid någon punkt blir det inbördeskrig i Afghanistan mellan tajiker och pashtuner. Det rör sig mer och mer åt det hållet…
AMY GOODMAN: Men president Obama talar ju om att bygga upp de afghanska styrkorna så att USAs trupper ska kunna trappas ner om kanske 1 eller 1.5 år i juni, juli 2011?
NIR ROSEN Ingen som känner de afghanska säkerhetsstyrkorna väntar sig att det kommer att ske, att det ska äga rum någon gång. Genom att tillbringat en tid med dessa—då vet jag heller inte om det vore så bra. Det förhåller sig ju på det viset, att McChrystals rapport eller uttalande identifierade den afghanska polisen som ett av landets viktigaste problem, så ni vill alltså dubbla deras antal?
—Man vill alltså fördubbla? När det i realiteten gäller för den afghanska polisen att den fungerar som rekryterare åt talibanerna. De förtrycker befolkningen. För det mesta är de drogpåverkade. De är inkompetenta. En del av dem är mycket modiga och dödas i stort antal, men tänker man nu fördubbla denna korrupta, förtryckande kraft? Det skulle sanningen att säga inte kunna vinna något stöd hos den lokala befolkningen.
Den afghanska armén, som man under tiden lagt miljoner på, har blivit ett fiasko. Vi såg i juli månad under Helmandoperationen hur dessa helt enkelt bestämt sig för att inte längre dyka upp. Jag var i Helmand och amerikanarna samt britterna blev överraskade och klagade över att den afghanska armén inte kände för att delta.
Dessa hade mer uppfattat sig själva som en styrka avsedd mot yttre hot, inte för interna ändamål. Så det hela var fullständigt förspillt. De hade helt enkelt inte förmågan. De domineras dessutom av tajiker och uzbeker och bekämpar pashtunerna.
Man kommer att få se denna styrka brytas ner längs etniska linjer. Över landet har vi redan sett återkomsten av etniskt baserade miliser. Ett annat misstag ligger i det amerikanska intresset för att sätta fokus på den södra delen. En konstant inriktning söderut som om det inte hade funnes några problem på andra håll i landet. Detta fokus på södern har fått den centrala delen att falla samman. Det finns alltså Logar och Wardak, två provinser nära Kabul som förra året kom att falla under talibanernas kontroll, tack vare att amerikanarna var så uppslukade av den södra delen.
Vi har Kunduz och andra delar i norr som också har fallit i talibanernas händer tack vare det amerikanska alltmer uppslukande intresset för södern, men nu gäller det befolkningen i mitten. Detta var också Sovjets misstag. Talibanerna finns inte i tättbefolkade områden. De utgör ett motstånd på landsbygden. Man finns inte särskilt mycket i städerna men istället runt byarna, tusentals och tusentals av små byar som är omöjliga att skydda. Det handlar inte om Baghdad, vilket går lätt att kontrollera med hjälp av murar runt kvarteren.
För här finns det tusentals avlägsna byar, som man inte har en chans att nå, ingen möjlighet att komma åt. Men man kan om man vill kontrollera de större städerna.Talibanerna kommer att sprida sig som bläckstänk. Det är strategin för kontramotståndet. Amerikanarna tror också de kan sprida sig som bläckstänk. Faktum är att jag tror talibanerna sprider sig som bläckstänk, som oljefläckar över landsbygden, medan amerikanarna koncentrerar sig på städerna, där några talibaner i realiteten inte finns. Och numera bryr sig heller inte talibanerna särskilt mycket om städerna.
Det är intressant. Ni talar om talibanernas växande närvaro, medan det i resten av media enbart handlar om hur USAs soldater ska vinna hjärtan och sinnen. Och med fler trupper kunde man klara en återuppbyggnad. Men denna syn på USAs ockupation manar fram än fler rekryter åt talibanerna och även till Al Qaida. Men jag skulle ändå vilja gå nästan tre år tillbaka i tiden, den 10 januari 2007. Då förklarade president Bush sin ‘svallvåg’ i Irak..
GEORGE W BUSH- ‘Amerika förändrar strategin till att hjälpa irakerna att genomföra sin kampanj för att minska det sekteristiska våldet och bringa säkerhet åt Baghdads folk. Det kommer att kräva ett ökat antal trupper dit, så jag har reserverat 20 000 fler amerikanska trupper till Irak. Den största delen av dessa, fem brigader, kommer att placeras i Baghdad.’
‘De kommer att verka vid sidan av irakiska enheter och vara inbäddade i deras formationer. Våra trupper får ett väldefinierat uppdrag att hjälpa irakierna att rensa och säkra kvarter och skydda lokalbefolkningen. Och se till att de irakiska styrkor som kommer att lämnas kvar är kapabla nog att säkra Bagdads behov.’
AMY GOODMAN: detta var president Bush. Låt mig då spela upp vad president Obama igår kväll hade att säga vid West Point.
PRESIDENT OBAMA- Idag efter extraordinära kostnader ska vi bringa Irakkriget till ett ansvarigt slut. Vi kommer att dra bort våra fältbrigrader från Irak vid slutet av nästa sommar och alla våra trupper till slutet av år 2011. Det gör vi som ett testamente till dessa män och kvinnor i uniform. [APPLÅDER] Tack vare deras mod, hårdhet och uthållighet har vi gett irakier en chans att skapa sin egen framtid och framgångsrikt överlämna Irak till dess folk.
AMY GOODMAN:Ja, det var president Obama i går kväll. Nir Rosen, ditt svar på ‘svallvågen’ i Irak över till ‘svallvågen’ i Afghanistan?
NIR ROSEN: Konflikten i Irak var helt annorlunda konflikten i Afghanistan. Irak har haft ett inbördeskrig. Ökningen i de amerikanska trupperna var viktig efter att shiagruppen i grunden segrat i inbördeskriget och krossat sunnibefolkningen. Ökningen av de amerikanska trupperna var en faktor för att minska våldet, men vi skall inte överdriva minskningen i våld. Fortfarande är det idag många fler irakiska civila som dödas än afghanska civila. Irak är fortfarande en helveteshåla.
Inbördeskriget är verkligen över, men idag finns en otroligt korrupt regering, svag, förtryckande och den så kallade succén i Irak, som vi använder som modell för Afghanistan, denna succé som inbegriper hundratusentals döda irakier, förflyttningen av miljoner irakier, förstörelsen av ett land, spridningen av sekterism och instabilitet igenom regionen – Irak skulle alltså knappast kunna vara modell för någonting alls och helt visst inte för att säkra fred och stabilitet åt befolkningen, eftersom Irak fortfarande inte är mycket mer än en farligare plats än vad Afghanistan är.
Men återigen. Denna ‘svallvåg’ i Irak kom som en följd av inbördeskriget i landet. Det handlade inte särskilt mycket om kontramotstånd. Det var nästan en fredsbevarande mission. Amerikanarna som utgjorde en ockupationsstyrka, blev av många irakier plötsligt ansett som det minst onda av allt detta onda sunni– shia krig. Och sunnis blev i grunden brutalt krossade av det hårda shia-kontramotståndet, vilket både bestod av regering och shiamiliser.
I Afghanistan skulle detta ha krävt en mycket större styrka—Sunni i Irak utgör 20 procent, medan talibanerna är ett pashtunbaserad kontramotstånd, där pashtunerna utgör omkring 40 procent, så man skulle också ha behövt tajiker för att fullständigt krossa den pashtunska befolkningen och driva ut dem i stora skaror, och kanske amerikanarna därefter kunde komma in dit och se ut som hjältar.
Men det kommer inte att ske. Där finns många fler pashtuner, återigen, detta är ett landsbygdsbaserat motstånd. Därför kan man aldrig komma åt dom. Jag tror man kommer att få uppleva inbördeskrig. Händelserna verkar gå i denna riktning. Men jag tror att likheterna mellan Irak och Afghanistan är mycket få.
AMY GOODMAN: President Obama prisade också Förenta Staterna som ett land vilket aldrig har sökt världsdominans eller ockupation.
PRESIDENT OBAMA: Mer än någon annan nation har Amerikas Förenta Stater under en tid av över sex decennier betonat den globala säkerheten, en tid då alla dess problem sett murar falla och marknader öppnas och miljarder lyftas ur fattigdom, oslagna naturvetenskapliga framsteg på framskridna fronter av mänsklig frihet. För till skillnad från de gamla stormakterna har vi inte sökt någon världsdominans.
Vår union blev grundad i motstånd mot förtryck. Vi söker inte ockupera andra nationer. Vi hävdar heller inte andra nationers resurser eller angriper andra människor för att deras tro eller etnicitet är olik vår egen. Vad vi kämpat för, och det vi fortsätter att kämpa för, är en bättre framtid för våra barn och barnbarn och vi tror att deras liv blir bättre ifall andra folks barn får leva i frihet och ha tillgång till möjligheter.
AMY GOODMAN: President Obama i går kväll vid West Point. Nir Rosen?
NIR ROSEN: Varje imperium har påstått att det inte är något imperium, att det inte vill ockupera, att man vill hjälpa. Också det amerikanska imperiet gjorde samma sak. Det brittiska i Irak har yttrat samma saker som amerikanarna i Irak yttrat under sin ockupation. Varför har vi militärbaser över hela världen om inte för att ett imperium vill kunna kontrollera stora delar av världen?
Imperialismen i dessa dagar fungerar på ett annorlunda sätt. Kanske behöver man inte en direkt fysisk kontroll av varje plats, men man har fortfarande den fysiska kraften och hotet om våld. I sanning tror jag vi egentligen är ett misslyckat imperium. Vi har i sanning lyckats få talibanerna att verka goda. Vi tog den mest avskydda regimen i världen, talibanerna, och avlägsnade dem under loppet av veckor. Här sju eller åtta år senare är de mer populära än någonsin. De är starkare än någonsin.
AMY GOODMAN: Bland vilka?
NIR ROSEN: Bland människor i Pakistan och bland många afghaner, åtminstone många pashtuner. När jag var i Afghanistan hörde man ofta icke-pashtuner uttrycka en fientlighet gentemot amerikanar. Jag hörde många tajiker säga- ”Amreeka Dushman Islam”, dvs Amerika är Islams fiende. Ingen vill egentligen ha amerikanarna där.
AMY GOODMAN: Till slut professor Bacevich, er bok heter “Maktens gränser, slutet på den amerikanska exceptionalismen”, något som kan svara mot det Nir Rosen sagt och president Obamas sista punkt om varför vi är i Afghanistan.
ANDREW BACEVICH: Jag menar att jag tror att presidentens inkapslade beskrivning av USAs moderna historia och vår egen roll i världen är extremt viktig. Och orsaken till att hans är så viktig är att texten kunnat lyftas ur ett av Harry Trumans tal, av John Kennedys, av Lyndon Johnsons, av Richard Nixons, av Ronald Reagans eller av George W Bushs tal.
Det är detta som förs fram i den amerikanska historien, det sätt på vilket vi föredrar att betrakta oss själva- och därför är detta den historieskrivning vi använder till att rättfärdiga allt det vi gör ute i världen. Det är verkligen talande och extraordinärt att presidenten med sin bakgrund helt olik andra presidenters, vilket jag nyss nämnde, komnit till makten genom löften om förändring.
Det är inte vanligt att själv så okritiskt ta till sig denna historia. Jag tror detta visar i vilken grad som det kan bli en förändring i Washington, det blir helt enkelt bara förändringar i marginalen och Washington konsensus, alltså status quo, sitter lika fast förankrat som tidigare.
AMY GOODMAN: Kommentar från dig Nir Rosen, vad skulle du ha tänkt om du i går kväll hade stått vid West Point, vad skulle du ha sagt?
NIR ROSEN: Jag skulle ha nämnt Palestina och Kashmir och historien om Amerikas stöd till diktaturer i MellanÖstern. Och den muslimska världen som orsak till fenomenet Al Qaida, för dess förbittring gentemot USA. Så skulle jag ha…
AMY GOODMAN:Och vilka aktioner skulle du ha utlovat?
NIR ROSEN: Det skulle ha varit omöjligt naïvt och ha krävt en revolution i det sätt på vilket Amerika gör affärer, men att sätta stopp för stödet åt diktaturerna Egypten, SaudiArabien, Marocko och annorstädes, sätta stopp för stödet till den pakistanska diktaturen eller kvasi-diktaturen och stoppa stödet till Israels ockupation av Palestina.
Att uppfattas som en renhårig spelare i MellanÖstern och i den muslimska världen. Att sätta stopp för dödandet av muslimer – och att de då inte skulle vilja döda dig. Det här är verkligen mycket simpelt.
intervju av Nir Rosen, oberoende journalist, nyss hemkommen från Afghanistan. Sedan år 2003 har han följt Afghanistan och Irak och är medlem i NYU Centrum för Lag och Säkerhet. Det går att följa Nir Rosens artiklar i Boston Review.
övers Ingrid Ternert
