Fredskoalitionen Göteborg

4 januari, 2010

Layla Anwar – ‘Livet och mina prioriteringar var att förbli i Irak’

Sparat under: FN, Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, ekonomi, krig, olja — ingrid @ 4:43

arabwoman-wasmaalagha

Ockuperat, våldtaget, ödelagt – Irak har ännu mer prioritet, just för att det INTE skildras i vare sig mainstream- eller ‘alternativ’ media.Men det är ett ämne jag kommer att gräva fram mer ur djupet till någon blogg i framtiden, för denna TYSTNAD om Irak är i sig själv kriminell.Jag ska bara inte förlora tråden och i vetskap om att de flesta av era tankar där ute ligger på en 10årings nivå, skall jag hålla mig kort, men vänlig. OK kanske inte så gullig…men bara så där kort och torr som möjligt, precis som ni gillar.

Jag ska lägga fram några torra punkter- inte för att någon särskild mängd skulle ha förmåga att göra skillnad – men läs ändå det här från det ”Nya” Irak.

En studie om fattigdomen i Irak alltsedan 2003, vilken universitetet i Babel har publicerat visar på häpnadsväckande siffror om fattigdomen i Irak.

av  Layla Anwar

Som ni kanske vet, finns det i grova drag två typer av fattigdomsindex – absolut och relativ. De av ekonomer överenskomna definitionerna för dessa båda typer är

1) absolut fattigdom där någon lever på mindre än 2$ om dagen.

2) relativ fattigdom beräknas å andra sidan utifrån välståndet inom befolkningen. Olikheterna i välstånd kopplas till andra indikatorer som t.ex inflation, anställningsnivå etc… Jag kommer inte att lägga tonvikten på hur de värderas…bara indikera en grov uppfattning vad fattigdom egentligen är.

Den senaste akademiska publikationen om detta slår fast att 10 miljoner irakier, i huvudsak över 30% av den totala befolkningen, lever i ABSOLUT FATTIGDOM (mindre än 2$ per dag) alltsedan år 2003. Huvuddelen av de yngre – den generation som är under 30 år, är det segment av befolkningen som man anser tillhöra den mest produktiva åldersgruppen.

Det finns flera orsaker till fattigdom

1) OCKUPATION och våld framkallar en mängd utarmade människor — änkor, föräldralösa barn och 2 miljoner utflyttade människor utomlands.

2) MISSLYCKADE återuppbyggnadsansträngningar, t.ex konsten att genom projekt skapa jobb.

3) MISSHUSHÅLLNING av resurser beroende på KORRUPTION och brist på erfarna kadrer, teknokrater, professionella (shias förfalskade universitetsexamina – sekteristgöromål tas här inte med)

4) PRIVATISERING av statlig industri/affärsverksamhet vilket betyder STÄNGNING av och minskning av arbetare, utan möjlighet till återanställning någon annanstans…

5) IMPORT av gods som en följd av den privatisering man starkt måste förlita sig på, vilket i sin tur stryper LOKAL tillverkning och slutlig stängning av dessa företag.

6) Till yttermera visso, majoritetens oupphörliga korruption— sekterist-shia, kurder, nickedocks-regering, de omåttliga löner och löneförmåner som nickedockorna har, de som sitter i parlament, partier och miliser, vilket i mångt och mycket bidragit till en ojämlikhet i fördelning av välfärd kopplad till en massiv misshushållning av landets resurser, vilket har lett till en inflation, som i sin tur  skapar denna elakartade fattigdomscykel.

7)  Arbetslösheten ligger på ca 50% (den officiella siffran är 30%), utan möjlighet att hitta ett arbete. Beroende på dessa punkter sväller ett absolut fattigdomstal, och irakiska ekonomer väntar sig att trenden ÖKAR under kommande år.

8)En annan faktor att överväga är den sedan 2003 totala frånvaron av sociala institutioner och försäkrings/pensionsscheman som kan användas till att garantera en minilön till dem utan jobb.

9) Något att inte förlora ur sikte är att ovanstående utveckling slagit rot i en allaredan känslig terräng.. den trängde sig in i ett samhälle som redan massakrerats under 13 år av sanktioner och ett embargo som det ‘civiliserade’ Väst infört.

10) Ett misslyckat utbildningssystem genom brist på en nödvändig betalningsförmåga (korruption, sekterism, brist på arbetskraft genom emigration i exil, dödande av akademiker och lärare..) plus en kronisk brist på säkerhet genom våld och fattigdom.

 Vilket betyder att den alltmer bristande läskunnigheten (som inte existerat under Saddams regim) och bedrövliga undervisning, kom att öka arbetslöshets/fattigdomscykeln och förstärka den ändå mer…
KONSEKVENSERNA – sidoeffekterna om man tänker på den här sortens fattigdom, har ökat de mycket allvarliga och grava SOCIALA problemen, nämligen…

- Brottslighet – kidnappningar för pengar
- Mänsklig trafficking – kvinnor, barn
- Prostitution
- Drogberoende
- Organhandel

 

För att bara nämna några få…

Glöm inte att Irak har den näst största oljereserven i världen. O God, vad har ni gjort mot Irak NI BASTARDER. Vad har ni gjort mot Irak!!

 

övers Ingrid Ternert

13 januari, 2010

Obama krigar in det nya året

Sparat under: Afghanistan, FN, Fred, Irak, NATO, USA, krig — ingrid @ 13:28

draken

av Ulf Bjerén 2010-01-12

Minns ni Monthadar Al-Zaidi? Journalisten som kastade sina skor på Georg W Bush vid en presskonferens Bagdad och skrek: ”Detta är en avskedskyss, din hund! Det här är från änkor, faderlösa och de som dödats i Irak!”

Zaidi fängslades och misshandlades. Han borde ha fått Nobels fredspris.
                 

 Eller tänk om fredspriset gått till Cindy Sheehan. Hon som miste sin son Casey i Irak och som blivit aktivist i solidaritetsarbetet med de angripna folken i Irak och Afghanistan.

 

Något sådant hände faktiskt 1936 när Nobels fredspris tilldelades Carl von Ossietzky. Det var som nu en tid när stora delar av den etablerade borgerligheten i Europa pendlade mellan inställsam anpasslighet och devot beundran för våldets världsmakt.
                 

I tidningen Weltbühne hade Ossietzky avslöjat Nazitysklands krigsförberedelser. Han kastades i fängelse för att ha förolämpat Reichswehr med orden ”Soldaten sind Mörder”. Han satt i koncentrationsläger när han fick fredspriset och tilläts aldrig ta emot det. Att ge priset till Ossietzky vid den tidpunkten var tvivelsutan en akt av moralisk resning och politiskt mod. Men vad ska vi kalla det att ge fredspriset till USAs nyvalde president?

Låt oss granska Barack Obamas meritlista.

Beträffande Irak ställde han i valkampanjen ut vaga löften om att avsluta kriget. Han har lyckats avlägsna kriget från löpsedlarna, men idag finns 120 000 amerikanska soldater och över 100 000 kontraktsanställda kvar i Irak.
                 

Massarresteringar, bomber, mord, avrättningar och husraider är fortfarande ockupationens vardag. Obama lovade istället att satsa på ”det goda kriget” i Afghanistan. Det löftet har han uppfyllt med råge…

 

Förutom att skicka ytterligare 30 000 soldater med avsikt att  kuva folket i Afghanistan ökar han antalet kontraktsanställda till uppåt 160 000. Fördelen med kontraktsanställda är att de inte granskas av Kongressen. Bolag som Blackwater kan begå mord och utföra tortyr på ett fullständigt okontrollerat sätt.

 

Obama har eskalerat kriget in i Pakistan där över två miljoner människor fördrivits från sina hem i Swatdalen. Han är en tillskyndare av användningen av obemannade flygplan, ”drönare”, som från baser i USA på fegt och bekvämt avstånd kan dirigeras att fälla sina bomblaster över människor på andra sidan jordklotet.
 

Han har trappat upp interventionen i Iran. Genom att skapa, träna och finansiera bombkommandon och terrorgrupper som Jundullah destabiliserar CIA Iran med den öppna målsättningen att åstadkomma ”regimskifte”. Lägg därtill Obamas oblyga uppbackning av de kriminella kuppmakarna i Honduras och det ”pålitliga” stödet till Israels svältblockad av Gaza.

                 

Krigsförbrytare har även tidigare förärats Nobels fredspris. Henry Kissinger fick det 1973. Han låg bakom de strategiska bombningarna i Sydostasien som skördade miljoner människoliv. I historien blir han inskriven som ansvarig för den värsta bombterrorn alla kategorier, nämligen den mot Kambodjas bönder 1965-75.

 

Kissinger var hjärnan bakom Operation Condor i Latinamerika som slog ner folkliga rörelser och stöttade militärdiktaturer. Den norska Nobelkommittén har än en gång gjort ett skamligt val av fredspristagare. Det blir en viktig uppgift under det nya året att demaskera krigsförbrytaren och ”höken” Barack Obama.

Obama krigar in det nya året2

Sparat under: Afghanistan, Mänskliga Rättigheter, NATO, USA, krig, nya — ingrid @ 16:37

14 januari, 2010

Till försvar MOT NATO medlemskap!

Sparat under: Afghanistan, Fred, Irak, NATO, Sverige, USA, krig — ingrid @ 3:07

vargyl-måne

 Överste Ulf Henricssons och miljöpartisten Annika Nordgrens Christensen går den 13 jan i SvD Brännpunkt  ut med ett stridsrop om en utredning gällande ett svenskt Natomedlemskap.
Man tror nämligen att frågan kommer att glida obemärkt genom valrörelsen även i år – sånär som en återkommande diskussion om de 40 miljarder kronor i försvarsbudgeten som de politiska partierna brukar strida om i marginalen. Och att  försvars- och säkerhetspolitiken därmed kunde få uppleva ett bättre öde. Varför?  undrar man. Jo, en svensk analys och öppen debatt skulle göra att vi alla här i landet inte riskerar ställas inför fullbordat faktum – oavsett åsikt i frågan. Naturligtvis ligger det en hel del i det. 

 Så fortsätter man med att det inte går att prata om ett självständigt försvar av Sverige med tanke på hur världen idag ser ut, att det handlar om vem man samarbetar med och hur. Visst, det verkar rimligt. För övrigt går det också bra att samarbeta med det  svenska folket, så vi inte glömmer det alltså. Det är ju ändå vi som bor här…

Så drar man upp detta om intensiva Natoprocesser och Lissabonfördraget. Naturligtvis borde vi också ha satt oss in ordentligt i EUs nya strategiska koncept …Minns hur det blev med EUmedlemskapet? Många stod där och hade inte riktigt hängt med förrän allt var beslutat.

 OK, svenska regeringen är som bekant lite av specialist på att smyga oss in i både det ena och det andra. Etappvis. Inte minst Bildt har varit inblandad i dylikt, alltså inte bara Persson…Men-  i USA tycks det ändå krävas en betydligt rejälare mut-och lobbyverksamhet för att få igenom något så kontroversiellt som vi i Sverige snällt accepterat. Idag pågår en intensiv process inom Nato för att få fram det nya strategiska koncept som definierar alliansens uppgifter och väntas bli antaget vid toppmötet i Lissabon i slutet av 2010.

 Skribenterna menar att ‘alldeles oavsett var man står i sakfrågan, kan man vara överens om att det vare sig duger att huka inför hur det nya Nato påverkar de säkerhetspolitiska strukturerna och Sverige, eller att med hedern i behåll klamra sig fast vid en argumentationslinje som verkligheten sedan länge sprungit ifrån’.

Och Natoföreträdarna kastar sig glupskt över varje SOMundersökning som publiceras om svenskarnas inställning till Natomedlemskap. Motståndarna till Nato tycks fortfarande vara fler, men skillnaden mellan anhängare och motståndare minskar millimeter för millimeter.

Det är dock det finländska agerandet i förhållande till Nato som är avgörande för den nuvarande regeringens inställning, menar artikelförfattarna. Konstigt nog säger man i Finland att det är den svenska inställningen som är avgörande. Redan vid det första stora NATOflottbesöket i Göteborgs Hamn för ett antal år sedan läckte det ut att Bildt och hans finska kollega telefonledes lovat varandra att gemensamt gå in i NATO - då väl tiden är mogan…

Detta skrev man i finska dagstidningar, men inte ett ord i de svenska… och nu tas frågan åter upp, för vilken gång i ordningen kan man undra, denna gång av överste Ulf Henricsson och miljöpartisten Annika Nordgren Christensen. Hotar Ryssland eller vad är syftet med artikel annat än att säga ‘det även i fortsättningen finns starka grunder för att överväga ett svenskt Natomedlemskap, men att politiskt samförstånd är nödvändigt och beaktande av medborgarnas åsikt är viktigt, då man fattar beslut.’ Vi VET DET. Men vad anser egentligen skribenterna själva? DET hade också varit intressant.

Sverige strider under Nato och en amerikansk general i Afghanistan. Om man ändå finge slippa uppleva skammen att Sverige också går in i Nato OFFICIELLT. Tyvärr går all underrättelseinhämtning genom USA. Godbitarna håller USA helt för sig själv. Men man blir inte bättre för det på att INTE bomba civila. Eller som i Irak, att ännu mer reta upp folk . Men den som blir arg kallas terrorist – INSURGENT- var det visst.

Visst kan vi tänka på det andra Världskriget – då Sverige alltid höll på den för tillfället starkaste under sken av neutralitet. Tills vinden vände. Det är bara att inse vem man idag ställer upp för. Som en trofast hund- lite pinsamt är det dessutom för USA, att man inte kunnat ge de sk terroristerna en näsknäpp, utan att behöva ta till den stora kanonaden, vilken som vanligt mest drabbar civilbefolkningen.

Amerikas soldater däremot, med få undantag, ÄR knäppa, har i allmänhet inte varit utanför sin egen delstat och fattar NADA av omgivningen-och finslipas nu till groteska monster med hjälp av ett nyutvecklat TVspel. Vilket är så påkostat och psykologiskt utstuderat, att de blir FULLSTÄNDIGT hjärntvättade, så till den grad dessutom att de GÄRNA vill värvas. Bäva månde all världens fattiga folk…

Debattörerna slutar med uppmaningen att under 2010 ‘förutsättningslöst utreda för- och nackdelarna med ett svenskt Nato-medlemskap, till exempel genom att inleda med en utredning av en krets betrodda forskare och säkerhetspolitiskt kunniga personer från olika läger som utses i samförstånd mellan riksdag och regering och som sedan följs upp av Försvarsberedningen.’

Man anser att ‘det skulle öppna för en offentlig debatt som avkräver både Natoförespråkare och Natomotståndare en djupare och mer hederlig argumentation än ”ja genast” eller ”nej aldrig” samt bidrar till en välbehövlig offentlig debatt under valrörelsen.’ Allt detta för att vi i Sverige ska bli starkare än tidigare i diskussionen om Natos nya strategiska koncept och Finlands kommande överväganden.

 

DET är trots allt ett lovvärt initiativ!

15 januari, 2010

Haiti – rena Chockdoktrinen

Sparat under: FN, Mänskliga Rättigheter, USA, nya — ingrid @ 6:11

BILD_centralafrika

Asiatiska ledare gick i torsdags ut till Haiti med sina egna erfarenheter av naturkatastrofer och erbjöd Haiti hjälp. Detta som en del av en stor internationell insats för att lindra effekterna av jordbävningskatastrofen. De haitiska tjänstemännen förutspår ett fruktansvärt antal drygt 100 000 döda efter tisdagens jordbävning, som var av storleken 7 på Richterskalan och lämnat det mesta av huvudstaden Port-au-Prince i ruiner.

 

Förstörelsen är alltför väl känd i Indonesien efter att en väldig jordbävning år 2004 kommit att drabba landets västkust, där tsunamin dödat omkring 230 000 människor i 14 länder — varav hälften i Indonesien.

 

“Som ett land tidigare hemsökt av en liknande situation, är vi mycket bedrövade över vad som hänt Haiti,” sa utrikesminister Marty Natalegawa på ett möte med sydöstasiatiska nationer i Vietnam. “Vi uppmanar ASEAN länderna liksom oss själva naturligtvis, att göra vad vi kan för att hjälpa dem.”

 

Förenta Nationerna avsatte $10 miljoner från sina katastroffonder, även om FNarbetare på önationen och fredsbevarande trupper vid denna tid höll på att kämpa med sina egna förluster. FNhögkvarterets byggnad hade kollapsat och åtminstone 16 personer var döda och upp till 150 saknas fortfarande.

 

“Vi kommer att använda varje möjlig väg för att få ut hjälpen till Port-au-Prince, och om det är möjligt kommer vi att ta dit helikoptrar,” sa Emilia Casella, taleskvinna för en matorganisation i Geneve. Dess 200 anställda på Haiti har prövat att dela ut högenergi kex och andra varor, trots plundring och ett latent hot om våld i detta land, som så länge varit hemsökt av laglöshet.

 

Röda Korset beräknade att ungefär 3 miljoner människor kommer att behöva hjälp, allt från tak över huvudet till mat och rent vatten, och förklarade att många haiter kan komma att behöva det ett helt år. Världsbanken sa att man skulle avsätta $100 miljoner i katastrofhjälp till Haiti för att underlätta en återhämtning i arbetet med återuppbyggnad. Experter kommer att sändas dit för att uppskatta omfattningen av förödelsen och hjälpa till vid prioritering av var behoven är som störst.

 

Andra erbjudanden om pengar och nödhjälp har kommit in från hela världen, inklusive Asien. “Efter att förra året själva ha drabbats av en sådan naturkatastrof, utbyter vi nu information och synpunkter”, sa Surin Pitsuwan, generalsekreterare för de sydostasiatiska nationerna. Under tiden har Kina skickat ett chartrat plan packat med 10 ton tält, mat, medicinsk utrustning och sökhundar, vilket i torsdags anlänt till Haiti .

 

Samtidigt med katastrofutrustningen kom en grupp på 60 man dit för undsättning vid jordbävning och katastrofer, med sina erfarenheter av akuthjälp från landets egen jordbävningskatastrof  för två år sedan. Världen hade i maj 2008 skyndat till Pekings hjälp under den jordbävning, som förödde en stor del av sydvästra Kina och lämnat kvar nära90 000 förolyckade eller saknade människor.

 

“De flesta av medlemmarna är mycket erfarna,” sa Liu Xiangyang, vicechef för det nationella biträdande jordbävningskatastrof-teamet, till regeringsorganet ‘Xinhua News Agency’ före sin avresa. Röda Korset i Kina har också erbjudit ett katastrofbistånd på $1 miljon till Haiti. Under tiden har Australien till en början lovat en katastrof-och återuppbyggnadshjälp på $9.3 miljoner. Ungefär hälften går till vatten, mat och tak över huvudet och resten till rehabiliteringshjälp.

 

“Australien månar om de som har drabbats av jordbävningen och erbjuder en omedelbar hjälp till koordinering av sin regionala och internationella hjälp,” sa landets utrikesminister Stephen Smith.

 

Japan kommer att erbjuda upp till $5 miljoner i hjälp, tillsammans med tält och filtar till ett värde av 330 000 dollar, meddelade Utrikesministeriet. En fyramannaexpedition för datainsamling kommer också att skickas dit, för att undersöka var Japan skulle kunna vara till hjälp. Sydkorea skall skänka humanitär katastrofhjälp till ett värde av $1 miljon, sa utrikesministerns talesperson Kim Young-Sun och överväger att skicka ett räddningsteam.

 

Förödelsen är vida spridd, där bara antalet döda kroppar ses som ett hälso-och säkerhetsproblem. Världshälsoorganisationen har sagt att man skickat specialister till hjälp för att ta hand om liken i staden, och det Internationella Röda Korset hade i torsdags skickat ett plan som i huvudsak var fullt med liksäckar.

 

Europeiska Kommission har godkänt $4.37 miljoner alltmedan staterna Spanien, Nederländerna och Tyskland lovat miljoner mer. Sextiofem röjningsexperter och sex sökhundar lämnade i onsdags  Frankrike, alltmedan Spanien skickat iväg tre flygplanslaster med räddningsteam och 100 ton tält, filtar och kokkärl.

 

Israels armé har skickat en räddnings-elitenhet av ingenjörer och doktorer. Kanada har skickat ett militärt rekogniseringsteam för rapportering till Ottawa för att beräkna och planera en första donation på $4.8 miljoner, efter  att mer hjälp har flutit in. Med president Barack Obamas löfte om hjälp inför denna “grymma och obegripliga” tragedi, satte Förenta Staterna igång med ett svepande militärt svar som omfattade fartyg, helikoptrar, transportplan och möjligen en 2000-manna marinenhet.

 

En av USA-flottans stora amfiefartyg, USS Bataan, dirigerades till Haiti med en marinkårsenhet ombord. Fartyget är ett av fler än halvt dussin, inklusive fregatter, ett stridsfartyg och en missilguidad kryssare, vilken sändes iväg till den Karibiska nationen. En armébrigad bestående av flera tusen soldater från den 82e Luftburna Divisionen i Fort Bragg N.C. har stått i beredskap för en möjlig utryckning, och Pentagon “ser allvarligt på att skicka tusentals marinkårssoldater för undsättning vid katastrofen på Haiti“.

 

övers Ingrid Ternert

PS USAs insats för lätt över tankarna till Naomi Kleins bok ”Chockdoktrinen”, eller hur? DS

16 januari, 2010

Haiti – Tragedi och Ironi…

Sparat under: Haiti, Miljö, Mänskliga Rättigheter, Sverige, USA, ekonomi — ingrid @ 1:13

 

duva-döskalle

An arab woman blues 
av Layla Anwar 15 jan 2010

”Då jorden skälver med sitt skalv, och jorden frambär sina bördor, hon frågar – ‘Varför dessa plågor?’ Denna dag berättar hon för tidvattnet, inspirerad av Gud. Denna dag kommer män fram i separata band och visar vad de gjort. Och han som väger godhetens dammkorn – skall se,  och han som väger ondskans dammkorn – skall se.” (Koranen; Sura 99- Jordbävningen)

 

Jag kan inte få bort bilderna för min syn…denna mänskliga tragedi på Haiti är bortom någons föreställning. Jag satt då och tittade intensivt och fler bilder kom upp, hundratals kroppar täckte gatorna, och man kunde ännu höra jämret från överlevande i ruinerna, familjer borta, människor vandrande på gatorna utan vetskap om vart de ska hän, överlevande i tält på den fuktiga marken, för tredje natten i rad…

 

Ingen hjälp har ännu anlänt utifrån, vad jag fått fram. En familj på 5 personer som har förlorat allt, fick bara med sig en liten flaska vatten och ett stycke bröd. FNkonvojer ser mest ut att passera och inget har blivit gjort, trots att man i propagandan säger det motsatta  …men skyller numera på logistiken  och bristen på koordinering mellan stater och hjälporganisationer  … vilket för mig bara är politik.

 

Det finns inga sjukhus som kan ta hand om de skadade, hundratals ligger ännu i sina pölar av blod och frakturer, ingen smärtlindring, ingenting. En dispensär på utsidan av Port au Prince har fått ta emot över 1000 skadade på mindre än 24 timmar. Och det är enbart en dispensär, utan medicinsk utrustning.

 

Haitis medborgare är arga. Det kommer rapporter om plundring och skottlossning om mat. I några av stadens områden har de som överlevt byggt baracker av döda kroppar som tecken på protest över läget som sådant. Över bristen på hjälp…Hur skall man överleva? Inga hem, ingen mat, inget vatten, inga sjukhus, inga jobb, inte ens latriner för de basala behoven, allt detta krönt av ”shock and awe” och sorg över de döda…en verklig katastrof.

 

Vem skall man skylla på nu? Gud, naturen, global uppvärmning eller politik? Är det en sak haitierna är säkra på, så är det USA- psykot Pat Robertson. Han som begråtits för att ha ”fördömts för att ha ingått en pakt med djävulen själv”. Alltsedan denna rasistiska kolonialist blev utsparkad, kan man idag i de öppna kanaler man ockuperar höra ett sjungande och bedjande om ”Tack Jesus för ännu en dag vid liv”. Kanske haitierna och denna knäppa amerikanska psyko Pat Robertson inte ber till samma Jesus trots allt…

 

Vem skall man då skylla på? Haitierna klandrar inte Gud, och de saknar makt över naturen eller storföretagens samlade påverkan eller de storföretag som styrs av Västs utsugande maktcentra och deras bidrag till dessa ekologiska katastrofer. Men man har ändå haft en del makt över sin lokala politik… som Amerika, vampyren Amerika, åter och återigen lagt sig i…och just därför bör man läsa denna välskrivna artikel av Chris Floyd på  http://www.chris-floyd.com/

 

Men också andra artiklar om Haiti på Uruknet, vilka ger något av bakgrundsinformationen till varför denna naturkatastrof inte är ett ”Guds” eller naturens- utan människans verk. Med en befolkning som lever på mindre än 2$ om dagen, hur kan då någon vänta sig byggnader som håller vid naturkatastrofer? Och denna fattiga befolkning har i sanning blivit drabbad av själva djävulen, och denna djävul hade annars inte varit lika monumental…

 

Och mitt i all denna förödelse var det största bekymret för Hilary Clintons, efter att ha förkortat sin tripp till Australien, att -”Det är bibliskt, tragedin fortsätter att stötta upp Haiti och det haitiska folket”, och tillade att utsikten för Haiti sakta stabiliserats före jordbävningen.”Vi hade börjat investera med privat affärsverksamhet… Det fanns då mycket hopp om framtiden för Haiti. Hopp som i åratal inte existerat. Och fram kom Moder Natur och bara plattade till det hela.” (enl källa)
 

Om det bara kunnat stoppa där. Obama, mångas presidentfavorit, har utnämnt George W Bush som USAs ”räddnings-envoyé” på Haiti. Jag skulle vilja gråta – jag vill verkligen det. Mer ironi — de 45 000 amerikaner som är instängda i Haiti skall evakueras till Guantanamo Bays flottbas…Då undrar jag bara, får de en chans att säga hej till de oskyldiga  fångar som torteras där?

 

Kommer man besöka cellerna, djurburarna med hundratals män utan rättegång inspärrade där bakom murarna, ungefär som just nu Haitis människor? Och ironiskt nog, Haitis tragedi påminner mycket om Baghdads. Där hundratals kroppar skräpade ner gatorna i en outhärdlig stank, precis som i Port au Prince. Och de låg kvarlämnade i veckor på gatorna …med herrelösa hundar ätande på liken…

 

Ingen filmade, inget microbloggande om det och inga konvojer ivägskickade…allt gjordes i tysthet…täckta och snabbt undanstoppade i bårhus och massgravar…och fortfarande lever människor i tält …och deras hem ligger fortfarande i ruiner- i bitar…också Baghdad måste ha varit förbannat av djävulen själv…

‘Biståndsenvoyén’ i Irak på den tiden, nu på Haiti, är densamma

 

övers Ingrid Ternert

17 januari, 2010

Brev från irakier i exil – Layla Anwars brev från en vän 7 jan

Sparat under: Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, krig — ingrid @ 4:09

 

+Baghdad+

”…Denna värld är grym, världen är en hora, en slampa, en slyna. Detta är verkligheten. Världen var inte menad till att vara vacker, världen är grym och ful och vi är de enda som kan göra den vacker…vi och inga andra…Jag har länge ignorerat mig själv, ignorerat det jag fått höra, ignorerat människors protester, klagan, tyranni…död…

 

Jag har ignorerat döden, människors skrik, deras saknad, kriminalitet, mord, våldtäkter, fattigdom, förstörelse…allt. Jag har ignorerat allt inuti mig själv och de omkring mig… ignorerat och varken sett eller hört något alls. Jag har haft och har ännu möjlighet att glömma mig själv, min smärta, mitt lidande, min depression, min glädje, pina och min sorg…

 

Vi är i själva verket en brännmärkt familj, vi är en bruten familj, vi är en död familj, en försvunnen familj och jag struntar också i det. Det är vad jag är bäst på, det är min specialitet, det är mitt yrke - att ignorera…Det piggar upp mitt ego, det blåser upp min egocentricitet, min stolthet, min fåfänga att ignorera mig själv, min smärta, min sorg, mitt lidande, min depression…det blåser mycket upp mitt ego…MITT EGO, MITT EGO, min stolthet och min fåfänga. Det får mig att känna  att jag har besegrat mig själv, besegrat den fula, tyranniska, sjuka djävulen inuti mig, det får mig att känna mig som att ha besegrat naturen och dess regler… att jag har besegrat det onda runt omkring och inuti i mig…

 

Jag inte bara undviker utan vägrar att göra det, vi seglar alla i samma båt, jag är inte bättre än vad irakerna är. Flertalet av dem är mycket bättre än vad jag är…mycket, mycket bättre..Martyrer och folk i fängelse. Jag har utnyttjat en sorts irakier som jag introducerats för… jag har frågat dom vid vilken tidpunkt de lämnat Irak, då varje period före 2004 för mig indikerar, att de fortfarande kan ha kvar den irakiska mentalitet som existerade innan kriget…dessa är inte särskilt röriga utan människor som det går att prata med, människor hos vilka jag kan finna en ömsesidig förståelse…

 

De iraker vi båda känner är mycket få, idag befinner de sig alla utanför landets gränser, de som fortfarande är kvar är inte dessa du och jag har känt…de har förändrats mycket, och om de bara kunde, skulle de också ömsa skinn. Eftersom jag inte bryr mig.. hade jag velat gå emot naturen, på samma gång som jag blivit en främling för familjen, de frågar- ‘Varför verkar du vara så ointresserad också mot oss? Du är inte längre den son vi kände… Du är inte den omhändertagande och kärleksfulla son som vi har känt, inte längre denna oskyldiga son, utan har fått ett så häftigt humör, blivit en så arg person, så full av vrede…’

 

Du vet vad jag gör mot  dessa irakier? Jag ignorerar dom helt enkelt, då nu allt påminner om det läge vi idag befinnor oss i. Jag ignorerar min smärta, mitt lidande, mitt lands verkliga öde. Jag har ignorerat det så länge, att jag velat sjunka in i förnekelsen, illusionen och glömma allt som händer runt omkring mig. Varför- tror du att jag har fått mardrömmar? Utan tillräckligt med sömn, med skriken från kvinnor ringande i öronen, skriken från fängelseceller som väckte mig varenda jävla natt klockan 4:00? Vad tror du det är som gör att allt detta drabbar mig? Jag till och med hör småbarnsskrik… och det beror på att jag ignorerade det, men tankar och känslor måste bli förlösta…och under natten släpps de lösa som demoner inuti en grotta.

 

Jag bryr mig inte, för jag vill inte bli påmind av någon om att jag befinner mig i exil, jag vill inte att någon ska påminna mig om Bagdad, om Irak, om mitt hem, min balkong, min bil, de gator jag befunnit mig på, Bagdad om natten, jag vill inte bli påmind om det…för det finns där, längs bak i mitt jävla huvud… på ett ställe jag kallar förnekelse. Det är vad jag varit bäst på se’n 2003…att ignorera mig själv, mina behov, mina önskningar, mina känslor…bara ignorera mig själv, vända ett blint öga och ett dövt öra mot allt och säga, ’skit i det…det har redan blivit skit’.

 

Du försökte inte ignorera dig själv eller hur? Först får man en klump i halsen, men efter det blir man van, efter det att man har ersatt klumpen med en suck, när sucken blivit till en blank blick i människors ögon…jag vill aldrig mer se Bagdad, jag vill inte. På samma sätt vill jag i hjärnan ha kvar min bild av Bagdad och dess människor, jag vill ha kvar den oförändrad. Jag vill inte se Baghdads fula tryne…Jag vill ha kvar bilden som den var då jag lämnat den…

 

Folk frågar varifrån jag kommer…och trots min nya nationalitet svarar jag- ‘Jag är irakier’, och när vännerna frågar, ”varför säger du att du är irakier? Varför säger du inte din nya nationalitet? svarar jag – ‘Varifrån kommer jag i så fall?’ Här är jag en främling…till och med en större främling än vad ni mina vänner är. Det är därifrån jag kommer. Jag är irakier och tänker inte förneka vem jag är. Det skulle göra ont att säga att jag är någon annan än den jag är. Jag kan inte säga så. Du är inte den enda Layla. Vi kommer alla ifrån samma ställe – och seglar alla i samma båt.

http://anarabwomanblues.blogspot.com 

 

övers Ingrid Ternert

18 januari, 2010

Historien om Haitis Förintelse – The Right Testicle of Hell

Sparat under: Haiti, Miljö, Mänskliga Rättigheter, USA, ekonomi, krig — ingrid @ 0:02

vilt-rött-rådjur

 Blackwater before drinking water
av Greg Palast The Huffington Post 17 jan 2010
 1. Välsigna Presidenten för att han nästan omedelbart har fått upp räddningsteamet i luften, sa Islands president Olafur Grimsson.

I onsdags rapporterade man att Förenta Staternas president hade lovat att ”Den första kontingenten på 2000 marinkårssoldater kommer att sättas in i det jordbävningsdrabbade området ”inom ett par dagar..”,  Herr Obama?

2. Det finns inget sådant som ‘natur’ katastrof.  200 000 haitier har blivit slaktade i slumbostäderna genom IMFs ”sparplaner”.

3. Det ringde en vän till mig. Hon frågade om jag kände någon journalist som kunde få ut hennes fars mediciner. Och hon tillade under det att hon försökte hålla samman rösten- ”Min syster, hon ligger under stenarna. Finns det någon som åker dit och kan hjälpa – någon?” Borde jag då ha sagt att ”Obama ska ta dit marinkåren ‘inom några dagar’?

4. Kina satte in räddningsmanskap med sökhundar inom 48 timmar. Kina, herr president. Kina 8 000 miles därifrån. Miami 700 miles därifrån. USAs baser i Puerto Rico ligger i närheten.

5. Obamas försvarsminister Robert Gates förklarade- ”Jag vet inte hur regeringen skulle kunna svara snabbare eller mer utförligt än den har gjort.” Nu vet vi att försvarsminister Gates inte vet.

6. Jag känner från mitt eget arbete inom fältet att FEMA har tillgång till ready-to-go transporterbart vatten, generatorer, mobil medicinsk utrustning och ännu mer till hjälp vid Gulfkustens orkaner.

Det finns där fortfarande. Armégenerallöjtnant Russel Honoré, vilken tjänat som ledare för en specialstyrka vid katastrofer som orkanen Katrina, berättade för tidningen ‘Christian Science Monitor’ - ”Jag trodde vi hade lärt oss utifrån Katrina att ta med oss mat och vatten och börja evakuera människor.” Kanske vi lärt oss, men uppenbarligen hade inte försvarsminister Gates och hans departement varit i skolan den dagen.

7. Skicka dit Marinkåren. Det är Amerikas svar. Det är vad vi är bra på. Slagskeppet USS Carl Vinson dök till sist upp efter tre dagar. Med vad? Det sändes ut med dramatik – utan katastrofutrustning. Det var beväpnat med sidovindsmissiler och 19 helikoptrar.

8. Men ingen fara. Det Internationella Sök och RäddningsTeamet, fullt utrustad och självgående i sju dagar på fältet, satte omedelbart in tio ton verktyg och utrustning, tre ton vatten, tält, avancerad kommunikations-och vattenreningsutrustning. Dessa är från Island.

9. Gates sände inte in mat och vatten därför att, som han sa, det inte fanns någon”struktur…för att erbjuda säkerhet.” För Gates, som utnämndes av Bush och tilläts hänga runt Obama, är det först och främst säkerhet som gäller. Det var hans läxa från orkanen Katrina. Alltså militärföretaget Blackwater framför rent dricksvatten.

10. Tidigare USA presidenter har agerat mycket rappare med att få in trupper på marken på denna ö. Haiti är högra halvan av ön Hispaniola. Den har behandlats som helvetets högra testikel. Dominikanska Republiken är den vänstra.

Under 1965, då dominikanarna krävde tillbaka Juan Bosch, deras valda president som blivit ersatt av en junta, reagerade snabbt Lyndon Johnson mot krisen och satte in 45000 amerikanska marinkårssoldater på stränderna för att förhindra att den valda presidenten återvände.

11. Hur har Haiti kunnat sluta med att bli så ekonomiskt försvagad, med en infrastruktur från sjukhus till vattensystem, förstörd eller icke-existerande – med två brandstationer inom hela nationen – och en så bräcklig infrastruktur att nationen bara väntat på att ´naturen´ skulle göra slut på den? Skyll inte på Moder Jord för all död och förstörelse.

Denna vanära gäller Papa Doc och Baby Doc, Duvaliers diktatur, som under 28 år stal från naturen. Papa och hans Baby stoppade en ungefärlig del av 80% av världens bistånd i de egna fickorna - och USAs regering var glad att ha Duvaliers medverkan med sin voodoomilis, Tonton Macoutes, som allierad under det Kalla Kriget. (Kriget vanns lätt: Duvaliers’ dödsskvadroner mördade upp till 60 000 av regimens oppositionella.)
12. Det Papa och Baby inte tävlade om, det avslutade IMF genom sina ’spar’planer. En sparplan är en slags voodoo-ekonomi ledd av några slags zombie-ekonomer med en sorts irrationell tro på att man hjälper nationen blomstra om man skär ner på regeringens service.

13. Under 1991, fem år efter att denna mordiska Baby flytt, valde haitierna en präst, Jean-Bertrand Aristide, som stod emot IMFs diktat. Inom månader avsatte militären honom under applåder från Papa George HW Bush.

Historien upprepar sig, först som tragedi och sedan som fars. Farsen var George W Bush. Under 2004, efter det att prästen Aristide återvalts till president, blev han kidnappad och åter avlägsnad, till Baby Bushs applåder.

 14. Haiti har en gång varit en välmående nation, den mest välmående i hemisfären. Som Voltaire skrev, var den mer värd än denna klippiga kalla koloni, mest känd som New England. Haitis välstånd bestod i svart guld: slavar. Men därefter gjorde slavarna uppror – och alltsedan dess fått betala för det.

Från 1825 till 1947 tvingades Haiti av Frankrike att betala en årlig avgift som delbetalning för de vinster som de franska slavhandlarna gick miste om genom sina slavars lyckade uppror. Hellre än att förslava individuella haitier, ansåg Frankrike att det helt enkelt vore mer effektivt att förslava hela nationen …

 15. Försvarsminister Gates förklarar för oss att ”Det finns bara några reella fakta i livet som påverkar hur snabbt man kan uträtta en del av dessa saker.” Flottans sjukvårdsbåt kommer att vara där om, si så där en vecka. Heck of a job, Brownie!

16. Jag fick precis ett meddelande från min vän. Hennes syster har hittats död och hennes andra syster tvingats begrava henne. Pappan måste ha sina icke beslagtagna mediciner. Detta rör också livets nödtorft, herr president.

 

Haiti@GregPalast.com

övers Ingrid Ternert

19 januari, 2010

USA anklagad för militarisering av hjälpinsatserna till Tahiti

Sparat under: Haiti, Mänskliga Rättigheter, USA, dollar — ingrid @ 20:08

23 januari, 2010

Haiti en ny katastrofkapitalism med ännu fler ‘möjligheter’

Sparat under: Haiti, Miljö, USA, dollar — ingrid @ 0:56

 QUAKE-HAITI/

 Michel Collins 21 Januari 2010.

Utnämningen av de tidigare presidenterna Bill Clinton och George W. Bush som nyckelspelare i hjälpen till Haiti borde ha gett Haitis befolkming några allvarliga betänkligheter. Om de inte som nu hade varit upptagna med att överleva. Dessa före detta presidenters förehavanden har tidigare hemsökt denna internationella arena.

 Under sina åtta år som president var Clinton ansvarig för de sanktioner mot Irak som resulterade i döden för 170 000 barn i åldern under fem år. Förre president George W Bush kom att överträda detta dödstal genom invasionen av Irak. Detta ledde till ett civilt kaos och konflikter mellan irakierna. Det blev också över en miljon medborgares död.

Idag då dessa två åter dyker upp på scenen, talar saken för sig själv.

För vad händer nu på Haiti? Vad kan medborgarna komma att vänta sig? Det kunde i så fall vara lärorikt att studera händelserna efter Katrinaorkanens räddningsoperation och vad de fört med sig med fokus på New Orleans.

 ”Upprensningen i New Orleans” efter orkanen Katrina innebar att mer än 200 000 av New Orlean medborgare blev transporterade till städer runtom i Förenta Staterna. Houston och Atlanta blev stora  centrum för överlevande. Kort efter sin ovälkomna förflyttning önskade 43% återvända till New Orleans och 44% stanna kvar, medan 12% var osäkra.

 Det var lite som om Katrinas överlevande visste om att de aldrig skulle få en chans. Staten Louisiana sände omedelbart ett meddelande. Man såg till att med hjälp av vissa procedurer säkra att ingen av dessa flyktingar kunde lägga sin röst, såvida de inte återvänt hem för att själva göra det.

 Naturligtvis hade de flesta inga resurser till det. Genom en mängd tekniker och ursäkter förvandlades de överlevande till permanenta ickemedborgare i sin gamla hemvist, utan hänsyn till något företräde. Deras omflyttning kom att utplåna stadens tidigare politiska färg.

Det hela resulterade i en kombinerad klassmässig och etnisk rensning av New Orleans. Beviset för det är fördrivningen av fattiga människor från områden som inte hade drabbats av orkanen och blev därför enklaver för de rika. Detta kallades för framsteg.

Haitis möjligheter till Framsteg.

Haiti är inte New Orleans utan här ser man till att den finansiella eliten får en viss tid på sig. Nu värmer de helt enkelt upp. Det är när allt kommer omkring deras första nationsövertagande via katastrofer. Man behövde inte ens få något skott avlossat. Folket svälter,  inga har vapen, de är traumatiserade och oförmögna till motstånd. Landet kan alltså gå till eliten!

 Det finns vissa likheter med Katrinaoperationen. Som med New Orleans gick haitierna i dagar utan mat och vatten. När förnödenheterna väl hade anlänt, sköttes det hela av militära organisationer.

 Korporativa media har porträtterat New Orleans svältande medborgare som plundrare, då de försökte finna mat för att hålla sig vid liv. Haiti var inte annorlunda. Det meddelades att där förekom plundring, men utan ett PS på slutet om att folket bokstavligt talat svalt och törstade till döds.

 Uppenbarligen misslyckades säkerhetsstyrkorna med att från start upplysa markobservatörerna om detta, eftersom de då inte hade rapporterat någon sådan laglöshet. För de verkliga plundrarna på Haiti är de inhemska och utländska oligarkerna. Och det började långt före jordbävningen.

Alltmedan militären säkrade scenen för undsättning, låg en del mat, vatten och medicin och bara väntade. De här dagarnas fördröjning ledde till en fysisk försvagning och fattigdom bland invånarna. Det gjorde att behovet av vilken säkerhetsåtgärd som helst blev mycket enklare. Ett försvagat folk kan med en minimal styrka effektivt stängas inne .

 De viktigaste likheterna mellan New Orleans och Haiti baseras på etnicitet och klass. I New Orleans inträffade den största förödelsen i stadens svarta, fattiga distrikt. På Haiti är hela nationen svart och man lever till största delen i fattigdom.

 Men skillnaden är tydlig mellan Haitis katastrof och den i New Orleans. Den på Haiti drabbar en hel nation, en väldig, strategiskt placerad landmassa som bara väntar på den typ av rehabilitering som man  i New Orleans enbart kunnat drömma om. Och för räddarna innebar det helt säkert stora planer. Där finns t.ex också olja.

 Det är detta ”Nya Haiti” som Bill Clinton andlös stod och talade om på asfaltbeläggningen på den överfulla Port-au-Princeflygplatsen och lovprisade samarbetet mellan de latinamerikanska nationerna. Han sa också något i stil med att de alla kommer att bli del av det nya Haiti.

 Detta är förmodligen den bästa stormvarning som haitierna kunnat få om sitt kommande öde. Deras nation och kultur ligger i sikte för de här entreprenörerna, vilka alltid söker upp ett nytt egendomsfiasko att träda in i. Världen i Dubai är död. Idag har den flyttat till Haiti!

 Man kan undra om inte repressionens krafter i alla dessa år har väntat på att slutgiltigt ge igen för att ha förlorat en hel nation i ”denna historiens enda lyckade slavrevolt,” vilken överallt har inspirerat människor.

Men är inte det en blek vision med tanke på alla de bidrag som kommit ifrån världens alla hörn? Människor har gett generösa summor till Haitis hjälp. De borde hedras för sina stora gåvor. Men enskilda bidrag på flera miljoner kan inte matcha de hundratals miljoner som kommit i ekonomisk hjälp via nationella och internationella organ. Det var dessa som har kallat på hjälp.

Vad kan folket på Haiti vänta sig av dessa genier i den rika världen? En militär ockupation är det första som kommer i åtanke. De först anlända var USAs säkerhetsstyrkor, eftersom dessa valts ut för att genomföra showen. Man sa att frånvaron av en haitisk regering var problemet.

 Men denna frånvaro berodde på att Förenta Staternas regering tidigare kidnappat Haitis valde president och fått iväg honom till Afrika, för ”hans säkerhets skull.” Nuvarande regering är uppenbarligen ickeexisterande, annat än som den president vilken USA välsignat och nu har officiellt välkomnat en utländsk assistens.

 Trycket finns från militären att bereda väg för mat och vatten tillika medicinsk vård. Men kommer den i tid för hjälp till det haitiska folket? Efter dagarna av brist på vatten och svält har  människor blivit mottagliga för sjukdom. Finns tillräckliga resurser för att ta itu med det? Eller kommer vi att få höra om behovet av temporär omflyttning som i New Orleans?

Blir det steg för steg USAs modell som dominerar, att finansiera bankerna och glömma människorna? Hur kommer nationsbygget att se ut? Irak? Afghanistan? Kommer Haitis befolkning någonsin att få en chans att själv styra sin nation?

 

Kommentar från läsare den 22 jan 2010 Denna vita presidentbyggnad brukade ha tortyrapparater i sin källare under överinseende av PapaDoc och hans son BabyDoc, båda finansierade av Luminatas satatanister i Frankrike och Amerika (med tusentals mördade) Det är bra att denna ondskans symbol är borta. Kanske Haiti kan bygga en ‘bättre’ symbol- men om samma satanister kommer in (och hittills ser det så ut)- går det inte att räkna med det.

 (Komm- Samtidigt får vi inte glömma de outnyttjade oljefyndigheterna på ön)

övers Ingrid Ternert

 Se också
Profiting From Haiti’s Crisis
by Benjamin Dang January 21, 2010

 

January 21, 2010-In front of National Palace after EarthquakeUS corporations, private mercenaries, Washington and the International Monetary Fund are using the crisis in Haiti to make a profit, promote unpopular neoliberal policies, and extend military and economic control over the Haitian people…

In front of National Palace after EarthquakeUS corporations, private mercenaries, Washington and the International Monetary Fund are using the crisis in Haiti to make a profit, promote unpopular neoliberal policies, and extend military and economic control over the Haitian people.

In the aftermath of the earthquake, with much of the infrastructure and government services destroyed, Haitians have relied on each other for the relief efforts, working together to pull their neighbors, friends and loved ones from the rubble.

One report from IPS News in Haiti explained, ”In the day following the quake, there was no widespread violence. Guns, knives and theft weren’t seen on the streets, lined only with family after family carrying their belongings. They voiced their anger and frustration with sad songs that echoed throughout the night, not their fists.”

Bob Moliere, an organizer within the popular political party Fanmi Lavalas was killed in the earthquake. His wife, Marianne Moliere, told IPS News after burying her husband, ”There is no life for me because Bob was everything to me. I lost everything. Everything is destroyed,” she said.

”I’m sleeping in the street now because I’m homeless. But when I get some water, I share with others. Or if someone gives some spaghetti, I share with my family and others.”

It is not this type of solidarity that has emerged in the wake of the crisis – and the delayed and muddled response from the international community – that most corporate media in the US have focused on. Instead, echoing the coverage and calls for militarization of New Orleans in the wake of Katrina, major media outlets talk about the looting, and need for security to protect private property.

One request from Erwin Berthold, the owner of Big Star Market in Petionville, Haiti, reflects this concern for profit over people. Berthold told the Washington Post about his supermarket, ”We have everything cleaned up inside. We are ready to open. We just need some security. So send in the Marines, okay?”

That militarization is already underway. This week the US is sending thousands of troops and soldiers to the country. The Haitian government has signed over control of its capital airport to the US. Brazil and France have already lodged complaints that US military planes are now being given priority over other flights at the international airport.

Venezuelan President Hugo Chavez responded to the US troop deployment. ”I read that 3,000 soldiers are arriving, Marines armed as if they were going to war. There is not a shortage of guns there, my God. Doctors, medicine, fuel, field hospitals, that’s what the United States should send,” Chavez said.

”They are occupying Haiti undercover.” The Venezuelan President pledged to send any necessary amount of gasoline needed to the country to aid with electricity and transport.

A Heroic History in Washington’s Backyard

There is also little mention in the major news outlets’ coverage of how the US government and corporations helped impoverish Haiti in the first place, creating the economic poverty that makes disasters like this so extensive. Nor is there mention of the country’s heroic struggle against imperialism and slavery.

Fidel Castro pointed out in a recent column, ”Haiti was the first country in which 400,000 Africans, enslaved and trafficked by Europeans, rose up against 30,000 white slave masters on the sugar and coffee plantations, thus undertaking the first great social revolution in our hemisphere.

… Napoleon’s most eminent general was defeated there. Haiti is the net product of colonialism and imperialism, of more than one century of the employment of its human resources in the toughest forms of work, of military interventions and the extraction of its natural resources.”

University professor Peter Hallward, writing in the Guardian Unlimited, criticized Washington for its responsibility in creating the suffering it is now pledging to alleviate in Haiti.

”Ever since the US invaded and occupied the country in 1915, every serious political attempt to allow Haiti’s people to move (in former president Jean-Bertrand Aristide’s phrase) ‘from absolute misery to a dignified poverty’ has been violently and deliberately blocked by the US government and some of its allies.

Aristide’s own government (elected by some 75% of the electorate) was the latest victim of such interference, when it was overthrown by an internationally sponsored coup in 2004 that killed several thousand people and left much of the population smoldering in resentment. The UN has subsequently maintained a large and enormously expensive stabilization and pacification force in the country.”

Brian Concannon, the director of the Institute for Justice and Democracy in Haiti told Hallward of the root causes for the overpopulation of neighborhoods in the city of Port-au-Prince that were hit so hard by the earthquake. ”Those people got there because they or their parents were intentionally pushed out of the countryside by aid and trade policies.

 These are specifically designed to create a large captive and therefore exploitable labor force in the cities; by definition they are people who would not be able to afford to build earthquake resistant houses.” Unnatural crises such as this made the earthquake much more devastating.

Disaster Capitalism Comes to Haiti

As Noami Klein thoroughly proved in her book The Shock Doctrine: The Rise of Disaster Capitalism, throughout history, ”while people were reeling from natural disasters, wars and economic upheavals,

savvy politicians and industry leaders nefariously implemented policies that would never have passed during less muddled times.” This push to apply unpopular neoliberal policies began almost immediately after the earthquake in Haiti.

In a talk recorded by Democracy Now!, Klein explained that the disaster in Haiti is created on the one hand by nature, and on the other hand ”is worsened by the poverty that our governments have been so complicit in deepening.

Crises—natural disasters are so much worse in countries like Haiti, because you have soil erosion because the poverty means people are building in very, very precarious ways, so houses just slide down because they are built in places where they shouldn’t be built.

All of this is interconnected. But we have to be absolutely clear that this tragedy, which is part natural, part unnatural, must, under no circumstances, be used to, one, further indebt Haiti, and, two, to push through unpopular corporatist policies in the interests of our corporations.”

Following the disaster in Haiti, Klein pointed out that the Heritage Foundation, ”one of the leading advocates of exploiting disasters to push through their unpopular pro-corporate policies,” issued a statement on its website after the earthquake hit:

”In addition to providing immediate humanitarian assistance, the U.S. response to the tragic earthquake in Haiti earthquake offers opportunities to re-shape Haiti’s long-dysfunctional government and economy as well as to improve the public image of the United States in the region.”

The mercenary trade group International Peace Operations Association (IPOA) immediately offered their services to provide ”security” in Haiti to its member companies, according to Jeremy Scahill.

Within hours of the earthquake, Scahill wrote, the IPOA website announced, ”In the wake of the tragic events in Haiti, a number of IPOA’s member companies are available and prepared to provide a wide variety of critical relief services to the earthquake’s victims.”

Kathy Robison, a Fortune 500 executive, formerly with Goldman Sachs Companies, wrote of the earthquake disaster in Haiti. ”The business leaders I have been meeting with have seen enough disappointment and suffering,” she wrote.

”What Haiti needs is economic development and the building of a true middle class. … There is much we are planning as far as creating new and innovative ways of using international aid and government support to promote private investment.”

On January 14, the International Monetary Fund (IMF) announced a $100 million loan to Haiti to help with relief efforts. However, Richard Kim at The Nation wrote that this loan was added onto $165 million in debt made up of loans with conditions

 ”including raising prices for electricity, refusing pay increases to all public employees except those making minimum wage and keeping inflation low.” This new $100 million loan has the same conditions. Kim writes, ”in the face of this latest tragedy, the IMF is still using crisis and debt as leverage to compel neoliberal reforms.”

The last thing Haiti needs at this point is more debt; what it needs is grants. As Kim wrote, according to a report from the The Center for International Policy, in 2003 ”Haiti spent $57.4 million to service its debt, while total foreign assistance for education, health care and other services was a mere $39.21 million.”

In the midst of the suffering and anguish following the earthquake, many Haitians came together to console and help each other. Journalist David Wilson, in Haiti during the time of the earthquake, wrote of the singing that followed the disaster.

”Several hundred people had gathered to sing, clap, and pray in an intersection here by 9 o’clock last night, a little more than four hours after an earthquake had devastated much of the Haitian capital.” A young Haitian American commented to Wilson on the singing, ”Haitians are different,” he said. ”People in other countries wouldn’t do this. It’s a sense of community.”

If these elements of the ”relief” efforts continue in this exploitative vein, it is this community that will likely be crushed even further by disaster capitalism and imperialism. While international leaders and institutions are speaking about how many soldiers and dollars they are committing to Haiti

it is important to note that what Haiti needs is doctors not soldiers, grants not loans, a stronger public sector rather than a wholesale privatization, and critical solidarity with grassroots organizations and people to support the self-determination of the country.

”We don’t need soldiers,” Patrick Elie, the former Defense Minister under the Aristide government told Al Jazeera. ”There is no war here.” In addition to critiquing the presence of the soldiers, he commented on the US-control of the main airport.

”The choice of what lands and what doesn’t land, the priorities of the flight[s], should be determined by the Haitians. Otherwise, it’s a takeover and what might happen is that the needs of Haitians are not taken into account, but only either the way a foreign country defines the need of Haiti, or try to push its own agenda.”

Äldre inlägg »

Drivs med Wordpress