US to launch Fallujah-style attack in Afghanistan
Bill Van Auken WSWS 6 feb 2010
Då amerikanska och brittiska trupper förbereder en attack i staden Marjah i Afghanistans Helmandprovins, jämför militära ledare och media öppet denna operation med den belägring 2004 som riktades mot Falluja i ett av Irakkrigets blodigaste krigsbrott.
Operationen i den centrala Helmandprovinsen, som länge stått för ett intensivt motstånd mot den USAledda ockupationen, innebär den största militära offensiv som ägt rum alltsedan Washington invaderade landet i oktober 2001. Åtminstone 15 000 trupper ska starta en belägring av denna stad med sina 80 000 invånare i Helmandfloddalen, vilken USAmilitären betecknar som ett starkt fäste för talibanerna.
Totalt 125 000 människor bor i Marjahdistriktet, detta jordbrukscentrum 120 mil väst om Kabul. Befolkningen har har blivit utökad med de afghanska bybor som förra sommaren flydde, då de hade ockuperats av amerikanska marinkårssoldater genom president Barack Obamas order, kort efter att han blivit president, om att sända 21000 fler trupper till Afghanistan.
USAs marinkårssoldater släpptes lösa i en våldsam militär attack med förväntat resultat, frustrerade och arga över de dödsoffer som man lidit genom denna osynliga fiende, vilken var i stånd till attack och därefter smälta in i lokalbefolkningen.
Brigadgeneral Larry Nicholson, ledare för den amerikanska marinkåren i södra Afghanistan, har beskrivit den karaktären på den stundande offensiven. I staden Marjah hade man tre val. “Ett var att stanna och kämpa och förmodlingen dö,” sa han. “Det andra var att skipa fred med regeringen och återigen inlemmas i samhället.” Det tredje skulle vara försök att undkomma, “i vilket fall har vi ändå en del folk där ute som väntar på dom.”
“Vi kommer att gå in brett,” sa Nicholson, befälhavare för andra marinkårsbrigaden. “Jag väntar mig ingen jysst match,” tillade han.
Det är i högsta grad ett ovanligt drag, då USAs befälhavare offentligt gått ut med sina planer för offensiven. “Det är lite okonventionellt att göra det på det här sättet, men det ger alla en chans att tänka igenom vad de gör, innan man plötsligt under svarta natten drabbas av vår offensiv,” sa general Stanley McChrystal, USAs överbefälhavare i Afghanistan.
Intentionen med att avslöja målet för den kommande offensiven är att låta civila fly innan marinkåren går in. Den erbjuder också ett förebyggande alibi för offensiven, genom att utmåla de som inte lyckas beakta varningen som stenhårda talibaner vilka förtjänar döden.
Stratfor, en militär webbsida för underrättelser med nära band till USAs statsapparat, rapporterade i torsdags att “anfallet verkar innebära att man spärrar av området, vilket gör att många av de krigare som är avsedda till försvar antagligen kommer att kämpa fram tills de stupar eller ger sig.”
Artikeln fortsätter: “Med anfallet i kroppen mot irakiska Falluja och Ramadi, är marinkåren van vid denna typ av stormning av tätorter.” Vad är ‘rekordet’ för överfall av ‘detta slag’?
Marinkårens överfall på Falluja i november 2004 förvandlade det mesta av denna stad med sina 300 000 invånare till ruiner, medan stridsflyget fällde tusentals ton av sin explosiva last och stridshelikoptrar och tanks avfyrade missiler in i byggnader och pepprade området med stridsvagnseld..
Det amerikanska militärkommandot påstod sig ha dödat 2 000 “motståndsmän”, men det verkliga dödstalet förblir okänt. De civila som blev kvar i staden utsattes för samma bombningar.
En del blev skjutna till döds under de räder som följde och andra dödades under flykt. Sårade krigare avrättades summariskt och sjukvårdsanläggningar utsattes för militärattacker. Alla de som bodde i staden nekades mat, vatten och elektricitet under mer än 10 dagar.
Operationen mot Fallujas befolkning var en grym uppvisning i kollektiv bestraffning för morden på fyra legosoldater från Blackwater och stadens segdragna motstånd mot ockupationen.
Den förkroppsligade hela krigets kriminella natur och karaktäriserades av oupphörliga och stora krigsbrott. Om USAs militära ledare förbereder en liknande operation i Afghanistan och av liknande skäl, kommer staden Marjah att övergå till ett dödsläger.
Som i Falluja spelar hämnden roll. USAs militära styrkor har fått uppleva en upptrappning av antalet stupade det gångna året, alltmedan CIA blev föremål för en förödmjukande attack under slutet av december, vilken kom att lämna sju av dess agenter döda vid den afghanska gränsen.
I Afghanistan liksom i Irak betraktar det amerikanska militärkommandot det som viktigt, att i de tättbefolkade områden, betraktade som välkända centrum för motståndet, sända ut budskapet till hela landet om att det är lönlöst med motstånd och att det kommer att bemötas med slakt och förödelse.
Denna blodspillan rättfärdigar man officiellt i namn av ett evigt krig mot terrorismen. Bakom denna proganda, vilken liksom i Irak driver kriget, ligger försöket av Amerikas styrande elit att motverka USAkapitalismens kris genom denna styrkedemonstration och intagande av strategiska positioner i Persiska Viken och CentralAsien, båda centrum för väldiga energireserver.
För ett år sedan då Barack Obama kom in i Vita Huset, fanns bland breda lager inom det amerikanska folket hopp om att hans installation skulle kunna vända sådana ord som Falluja, Abu Ghraib, Guantánamo, Blackwater, tortyr och illegala flygtransporter i detta det mörka, skamliga och samtidigt slutna kapitlet i USAs historia.
Förberedelsen för Marjahoffensiven understryker endast att långt ifrån att avslutas, Bushregimens kriminalitet istället fortsätter och en eskalering äger rum under denna demokratiska president.
Idag finns fler USAtrupper utplacerade utomlands i koloniala krig och ockupationer än under Busheran och dödandet har spritt sig från Irak och Afghanistan till Pakistan och Jemen. Obama-administrationen begär nu $322 miljarder för de båda pågående krigen och ockupationerna, en siffra som utan tvekan kommer att öka i och med kommande äskande om “tilläggs”anslag.
Denna förväntade förespråkare för “hopp” och “förändring” har nu alltmer övergått till att utgöra en del av det det politiska etablissimangets och den militära underrättelsetjänstens handplockade kandidat. Denna kandidat som velat få igång vissa taktiska politiska förändringar, men samtidigt fortsätter med militarismen utomlands och ett hänsynslöst angrepp mot landets egen arbetarklass.
Det vanliga amerikanska folket kan inte i fortsättningen acceptera en ny omgång krigsbrott begångna i sitt eget namn. Kravet på ett omedelbart och villkorslöst bortdragande av de amerikanska och andra utländska trupperna från Afghanistan måste kopplas till en politisk offensiv mot Obamaadministrationen och den finansoligarki som han försvarar.
övers Ingrid Ternert
