Yemen: Pentagon’s War On The Arabian Peninsula
Rick Rozoff – Stop Nato
Jemen kommer att bli krigsskådeplatsen för ett proxy krig mellan Förenta Staterna och Saudiarabien vars mellanstatliga relation är bland de starkaste och mest hållbara som funnits under hela efterkrigstiden å ena sidan och Iran å den andra.
Det är förmodligen omöjligt att bestämma det exakta ögonblick då dessa USAstödda självutnämnda heliga krigare – tränade att utföra urbana terroristdåd och skjuta ner civila flygplan – upphör att vara frihetskämpar till att bli terrorister.
Men man kan säkert anta, att detta inträffar då de inte längre är till nytta för Washington. En terrorist som tjänar amerikanska intressen är en frihetskämpe; en frihetskämpe som inte är terrorist.
Jemeniter tillhör dessa som av Pentagon och Vita Huset senast fått lära sig djungelns lag tillsammans med Irak och Afghanistan, vilka specialisten på kontramotstånd, överbefälhavare Stanley McChrystal, utgått ifrån för att finslipa sin teknik. Jemen läggs nu till de nationer där Pentagon är engagerad i denna variant av kriget med massaker på befarat civila och andra former av ‘collateral damage’, vilket idag förekommer i Colombia, Mali, Pakistan, Filippinerna, Somalia och Uganda. —-
BBC News rapporterade den 14 dec att 70 civila blivit dödade av flygbombningar mot en marknad i byn Bani Maan i norra Jemen. Landets väpnade styrkor förklarades ansvariga för denna dödliga attack, men en webbsida som hutirebeller ansvarade för och mot vilka bombningarna såg ut att vara riktade, skrev att ”Saudiska flygvapnet genomfört en massaker på oskyldiga invånare i Bani Maan.”
Tidigt i november gick den saudiska regeringen för Jemenregeringens räkning in i den väpnade konflikten mot hutis och har sedan dess blivit anklagad för attacker mot Jemen med tanks och stridsflygplan. Även före den senaste bombningen har där mängder av jemeniter blivit dödade och tusentals förflyttats på grund av dessa strider. Saudiarabien har också blivit anklagad för att utnyttja fosforbomber.
Den 14 december hävdade dessutom rebellgruppen Young Believers inom Jemens muslimska shiakommunitet, vilken omfattar 30 procent av 23- miljonbefolkningen, att ”USAs stridflygplan attackerat Jemens Saada Provins” och ”Amerikanska stridsflygplan genomförde 28 attacker mot Saadas nordvästra provins.”
Föregående dags upplaga av Storbritanniens Daily Telegraph rapporterade om officialla diskussioner med USAmilitären och ”förklarade hotet med att Jemen riskerade bli en ‘failed state’ och att Amerika nu skickat ett litet antal specialstyrkor till att öva Jemens armé som en reaktion på detta hot.”
En icke namngiven Pentagonanställd skall ha sagt att Jemen är en reservbas för al-Qaidas aktiviteter i Pakistan och Afghanistan. I vilket fall är detta al-Qaida-spöke förvillande. Rebellerna i norra delen av nationen är shia och inte sunni, än mindre en saudisk form av wahabbi-sunni och därmed inte ens kopplade till någon av de många grupper med beteckningen al-Qaida, utan utgör istället deras måltavla.
Pressen har efter detta betecknat Jemen som ‘hemvist åt Osama bin Ladens förfäder’. Bin Laden kommer naturligtvis från en saudisk prominent miljardärfamilj, men hans far var för etthundra år sedan född i det som idag kallas Republiken Jemen. Västlig media gör alltså ett betydande historiskt misstag genom att ge Osama bin Laden en aktiv roll i nationen med en svag koppling till krigen i Afghanistan och Pakistan och den saudiska och amerikanska väpnade interventionen i Jemens interna konflikt.
År 2002 skickade Pentagon ut ungefär 100 soldater, även de Gröna Baskrarnas specialstyrkor, till Jemen för träning av landets militär. Vid detta tillfälle ursäktade Washington sina aktioner dels som en hämnd två år efter självmordbombningen mot marinfartyget USS Cole i Adenvikens hamn i Sydjemen, vilken har kopplats till al-Qaida och resulterat i missilattacker från miniflygplan som kunnat identifiera dess ledare, tillika med attackerna mot New York City och Washington D.C året innan.
Dagens kontext är annorlunda och det USA-stödda kontramotståndskriget i Jemen har ingenting alls med bekämpning av hoten från al-Qaida att göra, utan utgör i realiteten en ingående del av USAs strategi i utvidgningen av Afghankriget till allt vidare koncentriska cirklar, i vilka Syd- och Centralasien ingår liksom Kaukasus och Persiska Viken, Sydostasien och Adenviken, Afrikas Horn och Arabiska halvön.
Det starkt inväntade slutet på president George W Bushs presidentskap kom att leda till ett slut på det officiella globala kriget mot terrorn, vilket idag går under namnet ‘overseas contingency operations’, där ingenting förändrats förutom namnet.
Den 13 december förra året förklarade överbefälhavaren för Pentagons Centralkommando i Afghanistan, Irak och Pakistan, general David Petraeus till Al Arabiyas TVnätverk att ”USA ger sitt stöd till säkerheten i Jemen i samband med det militära samarbete som USA erbjuder alla sina allierade i regionen” och betonar att ”USAs fartyg i Jemens territorialvatten inte bara ska kontrollera utan också förhindra vapensmuggling till Hutirebellerna.”
Det gäller att nästa gång ha i åtanke att al-Qaida/bin Ladenspöket blivit utnyttjat för att rättfärdiga en utökad amerikansk militär närvaro på den arabiska halvön. ‘The Jemen Post’ från den 13 december skrev att hutis mediarapportering ”anklagat USA för att delta i kriget mot hutis”och publicerat foton på det som var USAs stridsflygplan, vilka ”utfört bomboperationer i Saadaprovinsen i NordJemen.”
Källan räknade till tjugo USAbombräder koordinerade med satellitövervakning. Västlig press anklagar nu åter hutis för allvarlig konspiration mot Teheran, men vars religiösa bakgrund Zaydishia skiljer sig helt från den iranska varianten. Även USAs regeringstjänstemän har till dags datum erkänt, att det inte funnits några bevis för att Iran skulle ha understött, än mindre beväpnat, rebellerna i Jemen.
Detta kommer att bli ändrat, såvida anklagelsen sker enligt Petraeus’ vana. Och Washington som ett lydigt eko kommer med att Jemens regering säger att Iran beväpnar sina shiabröder i Jemen vilket man blivit anklagad för i Libanon.
Jemen kommer att bli ett slagfält för USAs och Saudiarabiens proxykrig – vars relationer är bland de starkaste och mest bestående sedan det andra världskrigets efterkrigstid – å ena sidan och Iran å den andra.
Ledaren i Tehran Times anklagade för en tid sedan samtliga parter i Jemenkonflikten – regeringen, rebellerna och Saudiarabien – för våghalsighet och gick ut med varningen att historien erbjuder bra exampel. Saudiarabien har understött extremistgrupper i Afghanistan i två decennier efter det att Sovjetarmén dragit sig ur det land, där idag krigets flammor överväldigar Saudiarabiens allierade.
”Och ett liknande scenario kommer upp i Jemen.” Jämförelsen mellan Jemen och Afghanistan har en alldeles särskild anspelning på saudistyret i Riyad, vilket som hand i handske med Förenta Staterna har exporterat saudisk wahabbism som ett sätt att utvidga sitt politiska inflytande.
I Jemen försöker Saudiarabien föra fram sin egen version av extremism, på samma sätt som man tidigare har gjort i Afghanistan och Pakistan och nu gör i Irak. Långt ifrån att USA och dess västallierade uttryckt några farhågor, kommer saudierna och dess bröder bland Gulfstatsmonarkierna i Persiska Viken att bli de främsta att inhandla vapen till ett uppskattat värde av $100 miljarder.
……
New York Times avslöjade under 2008 dessa detaljer:
Den 11 september 2001 hade endast tre nationer i världen erkänt talibanregimen i Afghanistan: Pakistan, Saudiarabien och Förenade ArabEmiraten. USAs president George W Bush gick för omedelbar möjlig bestraffning ut till de ställen som har stött terrorism: Cuba, Iran, Irak, Libyen, Nord Korea, Sudan och Syrien.
Bara Sudan, som 1996 utvisat Osama bin Laden, har haft någon tänkbar koppling till al-Qaida. Av de nitton anklagade flygplanskaparna inför 11 september, var femton från Saudiarabien, två från Förenade ArabEmiraten, en från Egypten och en från Libanon.
Pakistan och Saudiarabien förblir USAs högt värderade politiska och militära allierade och Förenade ArabEmiraten har trupper under NATOs kommando i Afghanistan.
Det är omöjligt att bestämma det exakta ögonblick, då en USAstödd självutnämnd helig krigare – tränad att begå sådana brott som statsterrorism och skjuta ner flygplan – upphör att vara frihetshjälte till att bli terrorist. Men det säkra antagandet är, att detta inträffar då han inte längre är till nytta för Washington. En terrorist som tjänar amerikanska intressen är frihetshjälte; en frihetshjälte som inte är en terrorist. Under decennier var Nelson Mandelas African National Congress (ANC) och Yasser Arafats Palestine Liberation Organisation (PLO) överst på USAs State Department’s lista över terroristgrupper.
Det kalla kriget hade knappast hunnit avslutas förrän Mandela och Arafat (och Sinn Feins Gerry Adams) inviterades till Vita Huset. Den första av dem delade på Nobelpriset 1993 och den senare 1994. Om det under 1980talet hade rest en självstylad jihadist från Saudiarabien eller Egypten till Pakistan för att kämpa mot den afghanska regeringen och dess sovjetiska allierade, då skulle han i USAs ögon ha varit frihetskämpe.
Om han istället hade åkt till Libanon var han en terrorist. Om han under tidigt 1990tal hade anlänt till Bosnien, var han åter frihetskämpe, men om han visat sig i Gazaremsan eller på Västbanken, då var han terrorist. I det ryska Norra Kaukasus återuppstod han som frihetskämpe, men om han återvänt till Afghanistan efter 2001, då var han en terrorist.
Beroende på hur vinden blåser i Washingtons omgivningar, om det vore en beväpnad separatistisk pakistansk Balochigrupp eller i indiska Kashmir, då är man antingen frihetskämpe eller terrorist. Å andra sidan beskrev 1998 Robert Gelbard, som vid den tiden var USAs speciella sändebud på Balkan, hur Kosovo Liberation Army (KLA) som terroristgrupp hade bekämpat den jugoslaviska regeringen- ”Jag känner igen en terrorist då jag ser någon, och dessa män är terrorister.”
Följande februari tog USAs utrikesminister Madeleine Albright med sig fem medlemmar av KLA, inklusive dess chef Hashim Thaci, till franska Rambouillet för att utkräva ett ultimatum gentemot Jugoslavien, något hon redan visste skulle avslås och leda till krig. Nästa år följde hon med Thaci på hans personliga rundtur i Förenta Nationernas högkvarter och Statsdepartementet och inbjöd honom som gäst under det Demokratiska Partiets konvent i Los Angeles för nominering som president.
Den förste november gästade Thaci USAs före detta president Bill Clinton för att avtäcka en hedersstaty som hyllande hans brott och flärd. Idag är han premiämminister för en pseudostat, erkänd av endast 63 av världens 192 nationer.
Washington har också understött väpnade separatister i Eritrea ända från mitten av 1970talet till 1991 i kriget mot den etiopiska regeringen. Idag beväpnar USA Somalia och Djibouti för kriget mot det oberoende Eritrea…
Pentagons första permanenta militärbas finns i afrikanska Djibouti, där den stationerar 2000 trupper, varifrån man driver spaning med hjälp av obemannade drönare över Somalia och Jemen. Som med Balzacs ord då han beskriver Vautrin- ”Det finns inget som heter principer, bara skeenden; det finns inga lagar, bara omständigheter…”
Jemen är den senaste i raden av stater som fått lära sig Pentagons och Vita Husets version av Djungelns lag. Dessa stater tillsammans med Irak och Afghanistan har USAs överbefälhavare i området, Stanley McChrystal, specialist på kontramotstånd, utnyttjat för att finslipa sin teknik. Jemen ingår idag i en skara andra nationer där USAs militärmakt engagerat sig i den här sortens krig, fullt av massaker på civila och andra former av offer: Colombia, Mali, Pakistan, Filippinerna, Somalia och Uganda.
övers Ingrid Ternert
