Fredskoalitionen Göteborg

28 februari, 2010

21e ̴rhundradets strategi РMilitariserat Europa, globaliserat NATO Рdel 1

Stop NATO 26 februari 2010 (del 1)

av Rick Rozoff

Det Strategiska nedrustningsavtalet (Start) om minskning och begränsning av strategiska offensiva vapen har gått ut redan den 5 december 2009.

Efterföljaren fick vänta i nära tre månader, till stor del på grund av  de missilskölds-provokationer som Usa bedrev under de närmaste veckorna medan Nato höll på att formulera och även implementera ett nytt Strategiskt Koncept.

Idag kommer Nato med en nyformulering av detta Startavtal, eftersom det gamla redan gÃ¥tt ut. SÃ¥ presenterade Ryssland en en ny militärdoktrin den 5 februari , vilken betecknar en fortsatt Natoexpansion österut som det “stora krigshotet”.

Den 23 februari höll Nato sitt fjärde seminarium om detta– 21e århundradets – Strategiska Koncept, vilket blev beslutat på dess 16e möte i april 2009 i Strasbourg, Frankrike och i Kiel, Tyskland. Efter tidigare möten i Luxenburg, Slovenien och Norge, höll man det slutliga och långt viktigare mötet i Washington DC. Denna komferens hölls i det Nationella Försvars-universitetet i huvudstaden som ett seminarium om det strategiska konceptet för transformation och kapacitet.

Det Strategiska Konceptet omfattade Natoblockets expansion djupare in mot Balkan och det fd Sovjetunionen för utvidgning av ett globalt partnerskap utanför den Euro-Atlantiska zonen och att fastställa ett missilförsvarssystem som skulle täcka hela Europa i ett gemensamt Usa- och Nato-projekt.

Ryska bekymmer och Natos utveckling innebär en verklig huvudvärk,vilken bland många andra problem gäller ett nytt Startavtal som dittills legat i träda och gäller Rysslands militärdoktrin.

Resultaten från fyra rådgivande seminarier och allmänna informationsfora i de här viktiga frågorna, hade beslutats år i förväg och skulle presenteras för Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen under första maj och formellt antas vid Natos möte i november i Lissabon.

De möten som betyder nÃ¥got i den amerikanska huvudstaden där Vita Huset och Pentagon ligger, kontrollerades av förre utrikesminister Madeleine Albright och förre chefen för ‘Royal Dutch Shell’ Jeroen van der Veer och deras expertgrupp, alternativt Vise Män. Talarna pÃ¥ seminariet i Washington inkluderade det utrikespolitiska triumviratet försvarsminister Robert Gates, utrikesminister Hillary Clinton och den Nationella SäkerhetsrÃ¥dgivaren James Jones, som det sista av Natos överkommando 2003-2006.

Samma huvudfigurer skulle hålla andra tal under kvällens möte.

Usas permanenta representant i Nato, Ivo Daalder, och Natos generalsekreterare Rasmussen höll också presentationer. Försvarsminister Gates framhöll att världens enda sanna militärblock och det i realiteten enda militära block som idag är involverat i krig “sedan länge bär ansvaret för att Nato är historiens mest framstående militärallians.”

Alla amerikanska talare betonade särskilt Natos artikel 5, vilken betyder ömsesidigt stöd vid väpnad konflikt. Robert Gates-“FÃ¥ har förstÃ¥tt att den första tillämpning av artikel 5 i alliansens historia följde pÃ¥ en attack mot det amerikanska hemlandet av en ickestatlig enhet baserad i en nation lÃ¥ngt bortanför Natos traditionella gränser…”

“Det Strategiska Konceptet måste slå fast att artikel 5 betyder vad den säger att den ska göra -en attack mot någon av oss är en attack mot alla. Konceptet behöver också gå längre för att kunna stärka trovärdigheten i artikel 5 med ett fast åtagande att utvidga sin avskräckning genom en lämplig förberedande planering, militär övning och utveckling av sina styrkor.”

Hillary Clinton- “Jag försäkrar så starkt jag bara kan Förenta Staternas engagemang i respekt för Natofördragets artikel 5. Ingen allierad – eller motståndare– skall någonsin kunna ifrågasätta vår beslutsamhet på den punkten. Den är alliansens grundsten och förpliktelse, vilken aldrig kan vittra sönder”.

Ivo Daalder. “Artikel 5 i Natostadgan säger att en attack mot en, är en attack mot alla, nÃ¥got som förblir Alliansens grundsten. Och för att fÃ¥ artikel 5 att effektivt fungera runtom i dagens värld, kan vi behöva sätta in styrkor, förflytta styrkor frÃ¥n olika platser runt territoriet, vi behöver ocksÃ¥ öva och planera för att visa och säkra Natos beredvillighet att konfrontera de hot man möter…”

James Jones gick ännu längre då ha sa- “Nato måste bli smalare, mer lättrörlig och flexibel för att effektivt kunna möta de utmaningar man står inför när det gäller säkerheten. Nato måste röra sig utöver sin doktrin om ett statiskt försvar under det 20e århundradet och bli en mer proaktiv allians under vår moderna era. Nato måste vara beredd att identifiera, gå emot och avskräcka hela detta spektrum av hot, vare sig det kommer inifrån Europa, vid Natos gränser eller långt utanför Natos gränser.” Nato och amerikanska tjänstemän har samtidigt varit tvetydiga vad gäller utplaceringen av globala anläggningar för missilförsvar i Europa och därutöver. Natochefen Anders Fogh Rasmussen förklarade- “Helt klart vore en utveckling av missilförsvarsförmågan mer effektiv och kostnadseffektiv, om man var istånd att utveckla den gemensamt.”

Han var mer specifik då han sa-“Missilförsvaret har blivit ett strategiskt imperativ. Enligt vad jag förstår, är ett missilförsvar mer rimligt i förhållande till Nato. I så fall kunde man skaffa framtidsinriktada sensorer och infrastrukturer. Våra allierades försvarssystem kunde fylla gapet med täckningen av Usas system.”

Daalder kopplade detta projekt med Natos artikel 5. Enligt honom är det nödvändigt att “för Natoalliansen utverka ett landbaserat missilförsvar, en mission för försvaret mot en ny form av väpnad attack från ballistiska missiler vare sig dessa vapen kommer från Iran och träffar Västeuropa eller NordKorea mot Nordamerika. I båda fall skulle dessa enligt artikel 5 efter ett anfall mot en av nationerna betraktas som anfall mot dem alla, vara skyldiga att ta hand om detta.”

Det gäller särskilt de “120-tusen trupper eller något ditåt” från femtio nationer som tjänar under Natos kommando i Afghanistan och pågående marina Natooperationer i Adenviken och Afrikas Horn, tillade han- “Dessa är den sortens operationer vi är engagerade i och troligast kommer att fortsätta vara, med vissa som ligger under artikel 5. Och en ballistisk missilförsvarsattack – även de ballistiska missiler som kommer långtifrån skulle vid attacker mot Natos territorium – kunna vara en fråga för artikel 5.”

Daalder fick sin nuvarande post som Usas Natoambassadör efter att ha varit BrookingsInstitutets ständige medarbetare och före detta chef för Europa-affärer vid det Nationella Säkerhetsrådet 1995-1996, då han ansvarade för Clinton-administrationens Bosnienpolitik.

Han hade ocksÃ¥ ansvar för informationen under Jugoslavienkriget 1999 och var medförfattare till boken Ã¥r 2000 med titeln ‘Winning Ugly- Natos krig för att rädda Kosovo – mot Irak 2003 och Afghanistan 2001- upp till idag. Under hans Ã¥r i Brookingsinstitutet var han medförfattare till en mängd artiklar med James Goldgeier, en ‘Senior Fellow’ vid rÃ¥det för utrikes relationer, inklusive ett stycke frÃ¥n 2006 kallat “För global säkerhet, utvidga alliansen”, och förklarade dÃ¥- “Eftersom de utmaningar Nato möter är globala, borde dess medlemmar ocksÃ¥ vara det.”

Författarna tillade “Nato måste bli större och mer global och godkänna varje demokratisk stat som önskar fullgöra alliansens nya förpliktelser.

Natos förmåga att samla stater med liknande värderingar och intressen för bekämpning av globala problem, begränsas av medlemmarna exklusivt transatlantiska karaktär. Andra demokratiska länder delar Natos värderingar och många gemensamma intressen – som Australien, Brasilien, Japan, Indien, Nya Zeeland, Sydafrika och Sydkorea – och de kan alla i hög grad bidra till Natos ansträngningar genom att tillföra fler militära styrkor eller ge logistisk support som svar på globala behov och hot.”

Under samma Ã¥r skrev Daalder och Goldgeier en artikel för ‘Foreign Affairs’, en publikation som ‘Council on Foreign Relations’ gav ut med titeln “Globalt Nato”, i vilken man framförde Ã¥sikten att “Nato blivit global”, och att dess föregivna “framÃ¥tsyftande försvar ofta kräver en global räckvidd.”

Detta Nya Strategiska Koncept kommer fullt ut att införa ett globalt Nato, förutom att kodifiera 2000-talet och expediera Nato (dessa termer är de som deras förespråkare och tjänstemän använder), världens första internationella militära axel. Det projekt som Daalder och hans kollegor har drivit alltsedan tidigt 1990tal är avsedda att ge resultat. Förra året fick han posten som ansvarig  för att målen blev uppfyllda.

Det gjorde han utifrån den tendentiösa journalistik som han under 1998-2009 praktiserat i Usas större dagstidningar och journaler, medan seniora deltagare inom institutet oupphörligt kritiserat Förenta Nationernas brist på effektivitet. Och hans program för ett globalt Nato– den exakta term han använder – är inte avsedd till komplettering utan för att ersätta FN.

Madeleine Albright, som hade levererat öppnings-och avslutningsorden på seminariet den 23 februari om det Strategiska Konceptet, har på liknande sätt förringat FNs roll; hon var Usas ambassadör i denna organisation mellan åren 1993 och 1997, då hon ledde det framgångsrika försöket att tillsätta Fns generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali 1997, efter att ha konspirerat bakom ryggen med Kofi Annan för Fns godkännande av Natos bombning av Bosnienserbiska positioner under augusti och september månad 1995.

(Följande månad blev Annan utnämnd som Fns särskilda sändebud i Nato.)

Den 22 feb i Washington talade hon om “vår vision för att vitalisera alliansen inför det 21e århundradet” , där Hillary Clinton hyllade Albrights ansträngningar efter Kallakrigsåren- “Hon har hjälpt till att under 1990talets senare hälft få in några av de länder som nu finns representerade inom Nato – något som många vid denna tid har kommit att ifrågasätta, men jag tror har visat sig vara en stor succé. Hon spelade en central roll i utvecklingen av Natos senaste Strategiska Koncept för elva år sedan.”

Visionen om vad Nato skulle kunna bli under det nya millenniet avslöjades officiellt av dess generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen den 7 februari vid den årliga säkerhetskonferensen i Munchen. Där efterlyste han ogenerat ett globalt Nato. Utöver mötet om det Strategiska Konceptet i Washington framhöll han att “Nato kan bli det ställe där synpunkter, farhågor och den bästa erfarenheten av säkerhetsfrågor kan delas av Natos globala partners. Och där…kan vi utarbeta hur vi tillsammans ska tackla de globala utmaningarna.”

Hans synpunkter fick stöd av Madeleine Albright, som sa- “Jag tror vi pratar om hur vi kan få till en koordineringsmekanism för de olika organisationer som finns i världen.” Genom att resa den retoriska frågan om “vilken organisation kan göra den största skillnaden,” svarade hon med- “Emedan jag är en stor beundrare av Förenta Nationerna, vet jag vad den kan och inte kan göra.”

En rysk nyhetskälla svarade elva dagar senare med avslöjandet att- “Natos nya strategi som tillÃ¥ter alliansen att utnyttja vÃ¥ld i varje del av världen, reser djupa farhÃ¥gor i Moskva. ‘Utrikesminister Sergei Lavrov har sagt att en sÃ¥dan strategi gÃ¥r emot Fn-stadgan.’ Rysslands Lavrov varnade för att alliansens nya Strategiska Koncept “kan fÃ¥ Natos intressesfär att täcka hela världen.”

Det är precis vad den nya doktrinen och politiken är avsedd att göra och det Rasmussen, Albright et al helt helt kort slår fast också är deras avsikt. Förenta Nationerna och internationell lag får sitta i baksätet på detta globala Nato. Nato “arbetar på en ny militär strategi som skall låta alliansen…utnyttja sin globala styrka,”om vilken den ryske utrikesministern Lavrov har sagt- “Detta överensstämmer inte helt med FNstadgan och, det reser naturligtvis betänkligheter.”

Det västliga militära blocket planerar att underminera, ersätta och till slut kassera hela den diplomatiska och säkerhetsmässiga ordning som kom efter det andra världskriget, att nu “inte fullt ut foga sig i Fn-stadgan”, vilket innebär en direkt attack mot den.

Usas nya konceptet återupprepar dessutom och intensifierar Europas fullständiga militarisering och  kvarhållande av Usas kärnvapen och utstationering av missilsköldskomponenter och trupper i utländska krigszoner. 35 av 41 europeiska nationer har t.ex trupper i Afghanistan på Natos begäran.

Det framför också rätten för det Nordatlantiska militära blocket att intervenera var som helst i världen och alltmer återta sina diskussioner om aktivering av artikel 5-villkoret för konfrontation av Ryssland i Europa och södra Kaukasus. (i egenskap av ömsesidig försvarsförpliktelse)

Tidigare denna månad förklarade den belgiska premiärministern Yves Leterme att hans nation och Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Norge ska presentera en gemensam deklaration som påkallar avlägsnandet av Usas kärnvapenstyrkor i  Europa.

Belgien, Tyskland och Nederländerna är bland de fem Natostater som äger dessa vapen, de andra är Italien och Turkiet. Icke desto mindre är Natos ställning ett fortsatt härbärgerande av amerikanska kärnvapen och man kommer inom Natoblocket att skjuta upp sin översyn av inställningen till kärnvapen i förhållande till Usa, vilken i december blev överlämnad till Kongressen, men har försenats i åtskilliga månader .

Nato är Pentagons trojanska kärnvapenhäst i Europa. Efter att ha grundat Nato i april 1949 – fyra månader innan Usa under tidigt 1970tal påbörjat sin upp till 7300 stycken utstationerade kärnvapen i Europa. Pentagon bibehåller 350 kärnvapen i de ovan nämnda fem nationerna, och detta tjugo år efter Kalla Kriget.

Vid ett seminarium om det Kalla Krigets Strategiska Koncept 23 februari i Washington återupptog Ivo Daalder denna sextioåriga Natoposition om kärnvapen, då han förklarade- “Vi borde fortsätta förlita oss på avskräckning baserad på en mix av konventionella och kärnvapenstyrkor.”

Han kopplade också ihop tre sammanhängande komponenter av Natos nya globala strategi – hotet om utplacering av kärnvapen, ett globalt missilförsvarssystem och Natos krigsparagraf artikel 5 om ömsesidig stöd – genom att föra fram “i vår nya miljö behöver vi göra territoriella missilförsvarssystem till alliansens mission, som försvar mot en ny sorts väpnad attack  från ballistiska missiler, vare sig dessa vapen kommer från Iran och träffar Västeuropa eller från Nordkorea och riktas mot Nordamerika. I båda fall ansvarar de inför artikel 5.”

För att understryka denna punkt – att Nato skulle vakta sin kombinerade militära makt frÃ¥n de 28 medlemsstaterna i Europa och Nordamerika i föregivet försvar av var annan medlem som efterfrÃ¥gar detta – tillade han – “Ett försvar mot en ballistisk missilattack – även de ballistiska missiler som kommer frÃ¥n mycket lÃ¥ngt avstÃ¥nd – om dessa attackerar Natos territorier, kandet bli en frÃ¥ga för artikel 5.”

“Vi önskar att alliansen omfattar detta att vårt territoriella försvar – territoriellt missilförsvar, är en Natomission och därför bör utgöra en fundamental del av det Nato gör på en dag-för-dag-basis. Det är mindre viktigt huruvida det ligger inom sitt strategiska koncept eller kan utgöra ett separat beslut vid Lissabonmötet. Artikel 5 kommer att vara kvar i detta strategiska koncept. Ballistiska missiler riktade mot en Natostats territorium är en väpnad attack som ingår i definitionen av artikel fem.

“Vi tror att Nato skall syssla med missilförsvar. Förenta Staterna erbjöd ett missilförsvar som sitt eget sponsrade bidrag till Natos system. Och vi hoppas att Lissabonfördraget kommer att bidra till att hela alliansen omfattar denna mission och vi tillsammans närmar oss försvaret mot det som skulle kunna finnas där ute under detta 20e århundrade.”

(forts följer i del 2)

övers Ingrid Ternert

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

Powered by WordPress