Vare sig vår neutralitet eller alliansfrihet är särskilt otvetydig. Sveriges försvarssäkerhet har av praktiska skäl alltid varit västorienterad och hemliga avtal har kommit att säkra den saken i förhållande till det ‘stora hotet från Öst’.
I det fallet skulle Sverige ha fått hjälp från länder i NATO. Men varför? Därför att man alltid skulle behöva Sverige i USA-NATOs strategi i förhållande till ’Den stora björnen’.
Det förstulna umgänget med NATO har nu blivit nedtecknat. Sverige förblir en formellt ickeallierad stat och är det fortfarande. Men genom en serie mekanismer, manipulationer, taktfulla överenskommelser och i avsaknad av en offentlig debatt, har de regeringar som kommit efter mordet på Olof Palme–inklusive socialdemokratin–arbetat mycket för att leda oss in i armarna på NATO.
Den så kallade svenska försvarsindustrin är starkt beroende av en USAvästlig teknologi; man genomför NATOövningar i norra Sverige; svenska soldater opererar under NATO/USA befäl i Kosovo och Afghanistan; svenska sjöofficerare övar tillsammans med USA-kollegor i USA etc.
Det var åtskilliga år sedan dåvarande statsminister Göran Persson till mångas överraskning – enligt en artikel troligen i Financial Times– deklarerade att Sverige inte längre kan betraktas som ett neutralt land (en status man alltid upprätthöll genom politiska beslut och inte via något konstitutionellt dekret). Vilket uppenbarligen blev slutet på den eran!
Sverige har idag så till den grad närmat sig NATO, att vi här i landet kunnat höra sk ‘högrankade’ röster uttala sig om, att vi blivit så nära ‘engagerade’, att vi borde haft ett fullvärdigt medlemskap och därmed också–möjligen–kunna påverka och få fördel av ett NATO-medlemskap.
Ett större ramverk – en tredje NATOexpansion
Från början expanderade NATO in i Östeuropa och först därefter in i Centralasiensien (nåja det gick inte så bra i Georgien, men det återstår att se hur det hela utvecklas). Nu kommer den tredje vågen orsakad av avsmältningen av isen däruppe vid Arktis, något som resulterat i nya transportleder in mot mer tillgängliga råmaterial och energiresurser.
Däruppe innebär det också en risk för möjlig konfrontation mellan USA/NATO och Ryssland. NATO vill ha in Sverige i sitt hägn, något som också gäller Finland. Vinnaren av Nobels ‘Fredspris’, den före detta finska presidenten Ahtisaari, har för länge sedan sagt att det är något han till fullo stöder.
Svensk militär visar sig hjälplös – med så mycket pengar. Utpressning?
Svenska militära ledare–till stor del uppbackade av akademiker och mediakommentatorer–har nu i åratal unisont sjungit, att givet Sveriges lilla försvarsbudget och ökade kostnader, man inte kan utlova skydd för landet vid händelse av en attack utifrån.
Förra året uttryckte man detta implicita hot som utpressning med hjälp av ett uttalande om det Svenska Försvaret, något av det starkaste och dyraste per capita, att det inte hade kunnat garantera försvaret av sin huvudstad Stockholm. Oooops var den förutsedda knäböjande reaktionen från människor och media–att man i så fall hellre borde ingå i NATO och bli försvarad därifrån.
Det finns en avsevärd risk att det hade kunnat fungera –särskilt som man heller inte förväntar sig att mainstream media i Sverige någonsin kan komma med utmanande frågor i stil med- ‘Vad in i Norden spenderar ni era pengar på, om ni inte ens kan försvara Stockholm och regeringen i händelse av en attack?’ Eller- ‘Hur kommer det sig då att ni har råd att delta i ett hopplöst krig som det i Afghanistan?’ En sådan fråga kan man bara inte förvänta sig att någon kommer att ställa.
Sverige har också ett MIMAC- Militär-Industri-Media-Akademi-Complex
Den gamla bilden av Sverige som en fredsälskande nation, kämpande för hjälp till andra små länders integritet (som en gång Vietnam), hängiven ämnet ‘Gemensam Säkerhet’, ‘Nedrustning’ och ‘Avskaffande av Kärnvapen’–det land som utnämnt en serie globalt kända och respekterade nedrustningsambassadörer och vars statsminister Olof Palme kommit att riskera sitt liv i samband med medling mellan Iran och Irak (en tjänst som vid denna tid var möjlig genom Sveriges neutralitet).
Landet som alltid varit den som starkast hållit fast vid Förenta Nationernas principer och vilja. Detta Sverige finns inte längre. Det är en allvarlig och sorglig förlust för oss som bor här i landet, men helt visst också en förlust för hela världen.
övers Ingrid Ternert
