Nato har varit ett defensivt block år 1991 med 16 medlemsstater som enligt klichén aldrig fyrat av ett skott.1991 var den Jugoslaviska Federala Republiken en multietnisk och multikonfessionell nation inom Europa med sina sex federala republiker och olika konstitutioner. År 2009 hade Nato utvidgat sig till 28 medlemsstater och åtminstone lika många partnerskapsländer genom Europa och in i Afrika, Kaukasus, Mellanöstern, Asien och Indiska Oceanen. Nato hade idag ett möte i Estland med utrikes-ministrar från 56 nationer.
Föregående månads möte i Bryssel med Natos militärkommitté omfattar 63 nationers chefer för de väpnade styrkorna, dvs nära en tredjedel av världens 192 stater. Under 2008 blev före detta Jugoslavien uppdelat i sex erkända nationer (de fd federala republikerna Bosnien, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Slovenien)och en semierkänd serbisk provins, Kosovo.
Under slutet av det Kalla kriget med Warzawapaktens upplösning och de sovjetiska socialistrepublikernas union 1991, hade man inom Nato aldrig tidigare varit utanför sina medlemsstaters territorium. År 2004 hade man befäl över åtta operationer på fyra kontinenter, inklusive en övningsmission i Irak och stridande styrkor i Afghanistan. Den första fd jugoslaviska republiken Slovenien kom det året in i Nato tillsammans med sex andra östeuropeiska nationer i blockets dittills största expansion.
De första tre militära operationerna hade emellertid alla ägt rum i det fd Jugoslavien. 1995 startade Nato sin ‘Operation medveten styrka’ gentemot republiken Serbien med 400 flygplan och därefter över 3500 både utgående och stationära trupper i Bosnien.
1999 drog man igång denna obönhörliga 78dagars operation ‘Allierad styrka’ i en luftstyrka mot Jugoslavien. I juni samma år satte man in en styrka på 50 000 man i Kosovo. Två år senare skickade man trupper för att starta den första av ett flertal operationer i Makedonien efter en armékonflikt i landet. De tre interventionerna fortsatte till den 11 september 2001.
Efter att Nato aktiverat sin paragraf 5 om ett kollektivt militärt stöd, började dess medlemsstater och andra att stationera ut trupper i Afghanistan. Efter Usas och britternas invasion i Irak två år senare hade man soldater förlagda från Bosnien, Kroatien, Makedonien och Slovenien i nationens krigszon för att visa sin lojalitet gentemot Natos medlemsstater. Montenegro hade inte fått något medlemskap 2006, men hade ändå blivit godkänd för leverans av trupp till kriget i Afghanistan.
Kroatien belönades med ett fritt Natomedlemskap 2009 och Makedonien skulle ha följt efter, om det inte vore för den gamla dispyten om namnet med Grekland. År 2008 i december började en fullständig överföring av trupper från bidragande stater alltifrån Irak till Afghanistan, och där finns nu militär personal från fem av sex fd jugoslaviska republiker, Bosnien, Makedonien, Kroatien, Monte Negro och Slovenien bundna till Nato i världens längsta och aktivt dödande krigsskådeplats.
Efter det kalla krigets slut har det fd Jugoslavien blivit ett laboratorium för det globala Nato, ett testfall och en krigsskådeplats, prototypen för splittrade stater och omvandling till oberoende självständiga småstater och västliga militära kolonier.
Natos militärkommando på Balkan ligger i Neapel och uppfördes utomlands år 2004 genom Natos militära operation i Kosovo (KFOR) med högkvarter i Bosnien och Makedonien och ett nytt militärkommando i Serbien, medan idag Kroatien och Serbien är fullvärdiga medlemmar.
Förutom det adriatiska fördrag som Usa införde år 2003, vilket framgångsrikt kom att förbereda Albanien och Kroatien för sitt Natomedlemskap och gör nu detsamma för Makedonien, Bosnien och Montenegro. Där Serbien och Kosovo kommit efter. Det gemensamma Natokommandot i Neapel är störst i rekrytering av trupper från den tidigare jugoslavska republiken till krigsuppdrag utomlands. Särskilt till det i Afghanistan.
Men Neapelkommandot opererar också i Natos utbildningsuppdrag – i Irak och Bagdad och är anses vara arkitekten bakom Jugoslaviens delning. Samtidigt meddelade i förra månaden Usas speciella sändebud i Afghanistan och Pakistan i den persiska Gulfstaten Qatar, i samband med att han drog paralleller med Bosnien och dråpslaget mot talibanerna i Afghanistan, att- ‘Usa har lett och vunnit ett liknande krig i Kosovo och Bosnien med stöd av Internationella Samfundet.’Och vi är mycket optimistiska, också om Afghanistan’.
Samma månad godkändes en lag i Serbien som tillät omröstning om landets nuvarande status inom Bosnien två år efter att Usa och nästan alla dess Natoallierade gett sitt stöd till ett erkännande av Kosovos delning från Serbien – och Usas utrikesminister Hillary Clinton reagerade då genom att säga att Obamaadministrationen inte ville se några åtgärder för en uppdelning av Bosnien och ersättning av den bosniska integriteten’.
Och hon upprepade Washingtons stöd till Eu och Natos integration av länderna på västra Balkan, Serbien inkluderad.- ‘Men jag ser mycket noga på Natos del av det hela, eftersom…vi vill att Bosnien-Herzegovina ska kunna känna sig välkomna’.
På samma sätt lät det på Harvard Kennedy school i Usa, då den ansvarige för Europafrågor, Philip Gordon, i en presentation förklarade att- ‘Vi tror att fred och stabilitet inte bara skall kunna utvidgas till Nord- och Centraleuropa utan också till Sydösteuropa ‘med ett särskilt eftertryck på Serbien, Bosnien, Hertzegovina och Turkiet’.
övers Ingrid Ternert
