av Ron Moreau och Sami Yousafzai i Kabul
I förra veckan kom Nato att tillstå hur deras styrkor under februari månad bar ansvar för tre kvinnors död under en nattlig hafsigt utförd räd i östra Afghanistan. Och man undersöker samtidigt om dessa styrkor tidigt under april månad hade dödat fyra civila i en luftstrid i södra Helmandprovinsen
Undersökningen fortsätter
Bussen attackerades då den körde från Kandahar till västra Heratprovinsen, meddelade tjänstemännen. Ungefär 200 män tog sig därefter ut på Kandahars gator för att protestera mot dödandet och skrek, ”död åt Amerika, död åt Karzai, död åt denna regering”.
Nato fortsätter då att undersöka händelsen. I ett uttalande säger man att dess vägpatrull med blinkande ljus varnat bilen då den närmade sig. ”Eftersom man ännnu mer kom att uppleva det som ett hot, då bilen kom närmare och ökade farten, försökte patrullen varna fordonet med handsignaler innan man börjat skjuta,” stod det i uttalandet.
Natos och afghanska styrkor är för närvarande engagerade i en massiv anti-talibanoperation för att få bort militanterna från delar av södra Helmandprovinsen..Natoofficiella har indikerat att offensiven ska ändra fokus till Kandahar kommande månader.
Alltsedan han uppnått positionen som högsta befälhavare i Afghanistan har general Stanley McChrystal sagt att en av Natos viktigaste uppgifter är att minska antalet civila offer. Han har därför infört förändringar i den taktik Nato utnyttjar för att kunna minska riskerna för de civila. I det ingår ett minskat antal luftanfall under de nattliga räderna.
Det kan verka överraskande, men givet Afghanistans historia som slagfält under det Kalla Kriget, är det amerikanarna som bjudit in ryssarna tillbaka igen. Men var så säkra på att president Barack Obama och hans ryska motpart Dmitry Medvedev upprättat en serie kontaktgrupper för de ömsesidiga säkerhetsintressen som finns i regionen.
Ivanov och hans amerikanska motpart, Gil Kerlikowske, har sedan dess vid skilda tillfällen suttit ner för att fundera ut sätt för Ryssland att hjälpa Nato att minska talibanernas drogaffärer. Nu har ju ryssarna goda skäl till att vilja hjälpa. Mer än 130 000 ryssar dör varje år av heroinmissbruk med sina sidoeffekter och 120 000 ytterligare sitter fängslade för drogrelaterade brott.
Varje år strömmar heroin för 18 miljarder dollar genom Ryssland, vilket gör landet till den största heroinförbrukaren och största transitrutten i världen. ”Det är meningslöst att bekämpa detta inom våra gränser,” säger Ivanov. ”Vi behöver tackla problemen nerifrån rötterna.”
Till skillnad från det man gjorde 1979, syftar man inte på att sända trupper till Afghanistan. Men Moskva arbetar för att erbjuda något nästan lika potent: viktiga underrättelser om drogtrafiken genom Centralasien, där Rysslands Federala SäkerhetsService fortfarande upprätthåller ett utmärkt nätverk av ögon och öron. Ryssland är också drivande bland Afghanistans grannar för att öka takten i kampen mot droghandeln.
Moskva tillsammans med Peking leder ‘Shanghai Cooperation Organization’ (SSO), ett regionalt säkerhetsblock som inkluderar alla Centralasiens stater. Att förbättra gränssäkerheten har blivit ett av SCOs toppprioriterade områden, där Ryssland bidrar med pengar, utrustning och träning.
SCO kommer inte att kunna skära av talibanernas drogvägar via Iran och Pakistan. Och Kabul kommer fortfarande att bli tvingad till att tackla problemet med en skenande korruption inom Inrikesministeriet och polisen, vilka ansvarar för mer opiumhandel än vad talibanerna gör.
Men Chris Chamber, talesman för Nato, säger att inför denna strid blir den ryska säkerhetstjänsten och det regionala trycket betydelsefullt. Fortfarande sträcker sig Rysslands ambitioner i Afghanistan långt utöver drogkriget och inkluderar att inom landets elit bygga upp en pro-rysk författning och att dominera Afghanistans multimiljarddollars infrastruktur bland landets elit, samt att utvinna den rikedom som ligger under jorden.
”Det är inte för sent. Vi har beslutat aktivera vårt affärssamarbete med Afghanistan. Först av allt är Ryssland intresserat av att exploatera afghanska gas- och mineralresurser,” säger den ryske ambassadören Avetisyan. För att komma åt dessa rikedomar har Ryssland uppvaktat Afghanistans vicepresident Karim Khalili—en av ledarna för landets förföljda hazarer, vilken Moskva hoppas på ska kunna fungera som Rysslands främste lobbyist i Kabul.
Vid ett möte med Khalili i mars månad erbjöd sig Ivanov att hjälpa de japanska ansträngningarna med att återuppbygga den väldiga Buddhastaty i Banyan, vilken talibanerna förstörde år 1999, Khalilis maktbas, och att där utveckla turismen. Det gäller även att återuppbygga en kraftstation och en närbelägen tunnel, vilken förbinder det norra och södra Afghanistan.
Ryssland har också ett stort antal potentiella allierade bland Afghanistans förra kommunister, där många av dessa under 1980talet studerat och bott i Ryssland. En del av dem, ungefär 100 000 utbildade afghaner, har förenat sig med motståndsrörelsen efter att Moskvas nickedocka Mohammad Najibullah störtades år 1992. Dessa är nu mäktiga män i president Hamid Karzais administration.
General Abdul Rashid Dostum till exampel, han var en gång officer i Najibullahs militär och styr idag sitt eget ‘furstendöme’ i det norra Afghanistan. Han fungerar nu som rådgivare åt stabschefen i den afghanska armén.
Andra kommunister som flydde efter att Najibullah hade störtats återvände efter talibanernas fall. Många fick betydelsefulla jobb i den resurshungrande regeringen, eftersom de varit bättre tränade och utbildade än det islamistiska motståndet. En tidigare äldre europeisk diplomat i Kabul säger att även om kommunister först varit ovälkomna, blev de snabbt Karzai-regimens uppbyggande block. ”Tack gode God att vi till slut har några professionella, även om de är utbildade i Moskva,” säger han.
Statistik är svår att förstå, men enligt en hög afghansk polisofficer och fd kommunist och ledare för den afghanska armén, är det idag mellan 50 och 70 procent av de anställda inom Inrikes-och Försvarsministeriet som är fd kommunister. Ryssland planerar att nå ut till dessa människor genom att sponsra kulturprogram i Kabul och få in några av de 100 000 afghaner, som idag bor i exil i Ryssland att hjälpa till att lobba för dom.
Ryssar i Kabul är angelägna om att dra fördel av dylika kontakter—som då en rysk diplomat klagade över att han hade tröttnat på att se utlänningar rada upp sig, ”för att få en bit av den afghanska kakan, när det kunnat vara vi..” För att vända på det hela kommer 19 ryska affärsledare till Kabul tidigt i maj för att diskutera energi, återuppbyggnad, transport och logistik.
Ryssarna säger att deras mål helt enkelt är att hjälpa Afghanistan att bli rikt. ”Sovjeterna har inte bara kämpat. Sovjetiska vetenskapsmän har också ritat kartor över alla Afghanistans resurser,” säger Avetisyan. Under sin senaste resa tog Ivanov med sig dylika kartor, då han under ett möte hade talat med Karzai om gas, koppar och aluminumexploatering.
Ivanov gjorde också klart för Khalil att Ryssland var berett att ingå överenskommelser på ”gynnsamma villkor”. Ryssarna kommer att få uppleva en strid i uppförsbacke med kineserna, vilka kommit in i landet före dem —då för två år sedan Kinas Metallurgiska Grupp hade köpt en av världens största koppargruvor i Logar, söder om Kabul, och man hade lovat investera $3 miljarder i projektet.
Medan Moskva anses ha ögonen på Hajigak järngruva, som för närvarande är till salu för omkring $1.8 miljarder. Och ryssarna säger att det nog vore dags att teckna en uppgörelse under det rysk-afghanska forum som äger rum i juli i Kabul. Hittills har sådana drag verkat ge mer avlastning än bekymmer i Washington.
Obamaadministrationen startade ett stort spel med sin svallvåg, och allt sker med öga på juli 2011, då administrationen lovat börja sitt tillbakadragande. För att det ska kunna ske, kommer Afghanistans grannar att tvingas ta upp mer och mer av den börda som det innebär att ta itu med drogproblemen och infrastrukturen. Ifall det betyder att man rör sig allt närmare den ryska sfären, verkar Washington åtminstone idag tycka det är ett pris värt kostnaden.
”Förenta Staterna bekymrar sig inte för att Ryssland är tillbaka,” sägerAnthony Cordesman, respekterad analytiker vid Centret för Strategiska och Internationella Studier. Om historien kunnat ge någon vägledning, är detta med att Afghanistan ingår i den ryska inflytelsesfären långt ifrån perfekt—men ändå att föredra framför att låta landet ensamt sprida en våldsam förödelse över regionen och runt världen.”
övers Ingrid Ternert
