
av Jack A Smith -USAs framtid kommer att kantas av krig i övermått – det enligt Barack Obamas förvaltningsrapporter, uttalanden och de senaste månadernas åtgärder. Dokumenten och handlingarna inkluderar försvarets kvartalsrapport QDR , Nuclear Posture Review NPR och ballistiska missilförsvarets rapport ,
kärnvapensäkerhetsmötet i år Nuclear Security Summit i New York , samt FN översynskonferens om Ickespridning av kärnvapen – den 3-28 maj i år.
Samt de fortsatta krigen i Mellanöstern och Centralasien och 2011 års budgetförslag ifrån Pentagon.
Idag styr USAs regering som en militär koloss av oöverträffat slag, alltmedan försvarets kvartalsrapport QDR från februari visar, att landet enligt Washington befinner sig under konstant hot om angrepp från ett oräkneligt antal skräckinjagande krafter, vilka är fullständigt destruktiva.
Därför måste ytterligare miljarder dollar investeras i nuvarande och framtida krig – för att till synes hålla stånd mot den hotande säkerheten i landet.
Kärnvapenrapporten i Ickespridningsavtalet NPR säger, att det långsiktiga målet är en ”värld fri från kärnvapen ”. Men trots alla godkända minskningar i vapenarsenalen stärks alltså Pentagons kärnvapen-kapacitet. Detta sker samtidigt som man ytterligare blåser upp och förstärker det synbart fredliga argumentet genom att förklara, att avsikten med kärnvapen är att dessa ska finnas i ett ”ordinärt avskräckande syfte”, oavsett var i världen man inom en timme ska kunna leta upp och oskadliggöra det eventuella målet.
Dessutom förblir reaktionen hårresande, när det i dokumentet från i april inte ens går att läsa vidare om den startberedda kärnvapenberedskap som bara finns där i avskräckande syfte, vilket tyder på ett offensivt utnyttjande. Samt detta att kärnvapen-programmet för första gången ger klartecken för en kärnvapenattack vid behov, mot en icke-nukleär stat som Iran. Under tiden fortsätter en kraftig utvidgning av George W Bush-administrations krig och en intensifiering och utveckling av USAs redan ojämförligt största militärmakt.
Det som blivit ett positivt resultat från Obama-administrationens militarism och krig var undertecknandet av det nya Strategiska Nedrustningsavtalet i Prag den 9 april 2009 med Ryssland. Där man på båda sidor skulle minska antalet strategiska kärnvapenstridsspetsar till 1550. Det är ett steg framåt, men alla är överens om att det är ett mycket blygsamt sådant. Det minskar knappast nämvärt risken för ett kärnvapenkrig .
Försvarsdepartementets rapport
Den 128-sidor långa rapporten från försvarsdepartementet (QDR) ska på uppdrag av Kongressen ställas samman vart fjärde år. Rapporten lägger fram en 20-åriga prognos för USAs militära planering. En panel på 20 civila personer valda av Pentagon och Kongressen analyserar och föreslår sedan ändringar i syfte att tillföra rapporten ett ”oberoende” perspektiv. Elva av ledamöterna – däribland juryns ordföranden den fd försvarsministern William Perry, samt förre säkerhetsrådgivaren Stephen Hadley – är anställda av försvarsindustrin.
Trots att Pentagon har arbetat med förberedelser för ett eventuellt tredje världskrig och även bortom det, fokuserar den nya rapporten till största delen på en relativt nära framtid, då med generaliseringar endast på längre sikt. Av QDRs många prioriteringar utmärker sig särskilt tre av dem.
Den första prioriteringen gäller ”Att ha övertaget i dagens krig” i Afghanistan, Pakistan, Irak, Jemen och varhelst Washingtons militära post-9/11 attackberedskap kan gälla nästkommande år. I presentationen av rapporten från förste februari utfärdade Bush-Obamas försvarsminister Robert Gates följande viktiga uttalande- ”I nästkommande krig beror framgången på hur gynnsam utvecklingen är för dessa krigsprocesser. ”Kommande krig” definieras inte.
Vidare framlägger rapporten att en militär seger i Irak och Afghanistan ”endast är ett första steg på väg mot våra strategiska mål”. Den andra, då USA i det förflutna koncentrerade sig på möjligheten att bekämpa två stora krig samtidigt, föreslår nu QDR-rapporten att det inte är tillräckligt. Nu framhåller Obama-administrationen ”behovet av en robust kraft som kan skydda amerikanska intressen mot ett flertal hot, inklusive två fullt kapabla angripande stater”.
Man ser det hela som ”två-plus krig”. Dessa plus består delvis av skyldigheten att ”genomföra storskalig upprorsbekämpning, få till stabilitet och att bekämpa terroristisk verksamhet i en lång rad skilda miljöer”, främst i små fattiga stater som Afghanistan.
Andra ”plus”-krig inbegriper ”icke-statliga aktörer” som Al-Qaida, och ”misslyckade stater” som Somalia. Samt medelstora stater men med gott försvar, som inte böjer knäna för Uncle Sam, ungefär som Iran eller Demokratiska Folkrepubliken Korea. Och till en del möjligen också Venezuela.
För det tredje är det ganska uppenbart utifrån QDR-rapporten, trots att det inte har blivit bekräftat, att Obamas regering anser Kina och Ryssland vara de två möjliga ”aggressiva nationalstater”, som Washington måste vara beredd att ”försvara” sig mot. Varken Peking eller Moskva har vidtagit några åtgärder för att rättfärdiga Pentagons antaganden, så att dessa ens i ett självmordsögonblick skulle komma att anfalla det långt mäktigare USA.
Ändå investerar USA med 4,45% av världens befolkning i mer krig och krigsförberedelser än resten av världen tillsammans. Obamas Pentagon 2010 års budget ligger på 680 miljarder USD. Men den verkliga summan är dubbelt så stor som alla Washingtons nationella säkerhetsutgifter tillsammans, då de andra departementens budgetar inkluderas. Som t ex kostnaderna för kärnvapen, de 16 underrättelsetjänsterna, Homeland Security och krigsskuldräntan bland ytterligare andra program.
De årliga krigsrelaterade utgifterna överstiger gott och väl 1 triljon USD. Genom att enligt beslut uppmanat till ekonomisk paus för statliga program enligt talet till nationen i januari, tryckte Obama särskilt på att pausen inte gäller Pentagons utgifter samt Nationens säkerhet, där Obama spenderar generöst på krigen. Hans 708 miljarder USD som tilldelas Pentagon för verksamhetsåret 2011 (ej inräknat de 33 miljarderna USD som Kongressen kommer att godkänna för att USA skall kunna säkerställa freden i Afghanistan) överstiger Bushs budgettak på 651 miljarder USD, vilket gick igenom under verksamhetsåret 2009.
För närvarande genomsyrar USAs militärmakt hela världen. Som QDR-rapporten konstaterar, ”USA är en världsmakt med ett globalt ansvar. Tillsammans med operationerna i Afghanistan och Irak är den ca 400 000 man starka amerikanska militära personalen utplacerad världen över, antingen inom framtida stationerade tjänster eller roterande tjänster.”
Pentagon har befälet över 1 000 utländska militärbaser (inklusive de i krigszoner), stora flottor i alla hav, ett globalt flygvapen samt militära satelliter och kärnvapenmissiler som med en hårfin känslighet kan utlösa larm om potentiella ”fiende”-städer och militära anläggningar.
Vid en genomläsning av QDR rapporten visar det sig att inget av detta kommer att förändras, då med undantag för uppgradering, utvidgning (Pentagon har precis öppnat upp sex nya baser i Colombia) och fler nya system som ”Quick Global Strike”, vilket är ett betydande nytt offensivt vapensystem som diskuteras vidare här nere.
Uttrycket ”total militär dominans” ”full spectrum dominance” , video http://www.youtube.com/watch?v=frw87_Fbc8g
– ett uttryck som de nykonservativa under 1990-talet kokat ihop och blivit antaget av Bush-administrationen för att kunna definiera sin aggressiva militära strategi – den fanns fiffigt nog inte med i 2010 års QDR-rapport. Men en bibehållen och utökad dominans kvarstår fortfarande som Pentagons främsta angelägenhet.
QDR-rapporten är pepprad med uttryck som ”Amerikas intressen och roll i världen kräver ett försvar med en oöverträffad kapacitet” och kräver en ”fortsatt dominans av USAs väpnade styrkor i de storskaliga krigen”.
Gates gick ännu längre i sitt anförande vid presskonferensen den 1a februari: ”USA behöver en bred portfölj militära resurser, med maximal mångsidighet över det bredast möjliga spektrum av konflikter”. Obama skröt nyligen över att han hade befälet över- ”den finaste militären i världshistorien”.
Pentagons planer
Uppenbarligen planerar Pentagon för att börja engagera sig i så många framtida krig som möjligt, vilka endast avbryts under små korta perioder av fred, under vilka man samtidigt lägger upp förberedelserna inför nästa krig. Med tanke på att den enda instans som uttryckt intresse för att attackera USA är Al-Qaida – en icke-statlig paramilitär organisation av extrema religiösa fanatiker med omkring tusen tillförlitligt aktiva medlemmar runtom i världen – är det uppenbart att USAs ojämförligt starka militära makt är avsedd för andra ändamål.
Enligt vår uppfattning är ”andra ändamål” geopolitiska – för att ytterligare stärka Pentagons militärmaskin, så att USA kan vara försäkrad om att kunna bibehålla sin särställning som den dominerande globala hegemonen. I en tid av akut skuldsättning, allvarlig utarmning av länders produktionsanläggningar, förestående kaos inom inrikespolitiken och en snabb tillökning av andra nationer och regioner, är de kommande åren mest globalt betydelsefulla.
QDR-rapporten berör detta med en beundransvärd finkänslighet- ”Fördelningen av den globalt politiska, ekonomiska och militära makten har förskjutits till att bli mer diffus. Kinas framträdande roll och världens mest folkrika land, och Indien som är världens största demokrati, fortsätter att omforma det internationella systemet. Medan…USA kommer att förbli den starkaste aktören, måste landet samarbeta med sina huvudallierade samt partners för att skapa och upprätthålla fred och säkerhet.
Om och hur kommande betydelsefulla stater fullt ut skulle kunna integreras med det globala systemet finns bland detta århundradets mest centrala definitionsfrågor och är därför även centrala för USAs intressen.” Distributionen av global politisk, ekonomisk och militär makt skiftar och blir mer diffus. Kinas uppgång, världens mest tättbefolkade land, och Indien, världens största demokrati, kommer att fortsätta omforma det internationella systemet.
Alltmedan Förenta Staterna förblir den mäktigaste staten, måste den i högre grad samverka med sina nyckelallierade och partners för att bygga och upprätthålla fred och säkerhet. Huruvida och hur uppstigande makter fullt ut integreras in i det globala systemet, det ska finnas med bland detta århundrades mest utdefinierade frågor, och är även centrala för amerikanska intressen.”.
Just nu visar QDR-rapporten att Washington oroar sig över främmande ”ej tillgängliga” strategier som har begränsat landets skicklighet i sin ”maktutövning” runt om i världen. Detta innebär att vissa länder som Kina och Ryssland håller på att utveckla nya avancerade vapen, vilka motsvarar de amerikanska och därmed ”hindrar” utplacering av amerikanska styrkor varhelst Pentagon begär det.
Till exempel- Kina både utvecklar och fyller på världens förråd av ett stort antal avancerade medeldistans ballistiska- och kryssningsmissiler, nya attackubåtar utrustade med avancerade vapen, ständigt bättre långdistanssystem för luftvärn, elektronisk krigsföring och möljigheter till datanätverksattacker, avancerade stridsflygplan samt ”antirymd”system.
Kina ger endast en begränsad information om detta avseende takt, omfattning och slutligt mål för sitt militära moderniseringsprogram.Vilket väcker ett antal berättigade frågor om de långsiktiga målen.
För att motverka denna utveckling i Kina och på andra håll planerar Pentagon för en stor, icke redovisad kostnad, följande förbättringar-”Expandera framtida möjligheter till långdistansattacker. Utnyttja de fördelar som finns med underjordisk verksamhet. Öka stabiliteten i USAs framtida ställning och basers infrastuktur. Säkerställ rymdutrymme och användning av rymdresurser. Utöka robustheten för det centrala ISR-underrättelse, övervakning och rekognoscerings-kapaciteten.
Överlista fientliga sensorer- och ingående system samt förbättra närvaron och lyhördheten hos amerikanska styrkor utomlands. ”Utvidga framtida långtgående slagstyrkor; utnyttja fördelarna med operationer under ytan, öka elasticiteten i USAs framtida hållning och basala infrastruktur; säkra tillgången till rymden och utnyttjandet av rymdtillgångar; utvidga den robusta förmågan till ISR (Informationsinhämtning, Övervakning och Spaning); besegra fientliga sensorer och tillhörande system; och utöka närvaron och svarsförmågan för USAs styrkor utomlands.”
Dessutom riktar sig USA inte bara in sig på Kina med sina nukleära missiler och bomber, utan man omger även landet (såväl som Ryssland givetvis) med anti-ballistiska missiler. Syftet är enkelt: Om USA anser det ”nödvändigt” att skjuta iväg ballistiska missiler mot Kina kommer ABM, det antiballistiska missilfördragets begränsade möjligheter till vedergällning att förstöras.
En artikel i China Daily den 22a februari, landets engelskpråkiga tidning, skriver- ”Washington tycks vara fast besluten att omringa Kina med USA-byggda anti-robotsystem. Militära forskare har observerat […] det som flygvapenöversten Dai Xu, den berömda militärstrategen, skrivit i en artikel denna månad, att Kina befinner sig inom ett halvmånformat slagfält.
Ringen börjar i Japan, sträcker sig genom länder i Sydkinesiska Sjön fram till Indien, och slutar i Afghanistan.” Washington verkar bestämd med att omringa Kina med USA-byggda anti-missilsystem, har militära tänkare observerat… Flygöversten Dai Xu, en känd militärstrateg, skrev i en artikel som släpptes denna månad, att ‘Kina befinner sig i en stjärnformad inringning. Ringen börjar i Japan, sträcker sig genom nationer i Sydkinesiska Sjön till Indien och slutar i Afghanistan.”
Jämfört med Bush-administationens QDR-rapport år 2006 har det skett en medveten satsning på att tona ner den antikinesiska retoriken i det här aktuella dokumentet. Men det står helt klart att Kina ses som nummer ett i QDR-rapportens avsnitt om ”potentiellt fientliga stater”.
Enligt Defense News den 18 februari, som är en publikation som tjänar det militär-analytiska komplexet, ”Analytiker säger att QDR-rapporten försöker ta itu med hotet från Kina utan att ytterligare reta upp Peking. ‘Om man ser på listan över ytterligare förbättring av amerikanska styrkor och deras kapacitet…är dessa i första hand de resurser man behöver för att besegra Kina och inte Iran, Nordamerika eller Hizbollah’, sa Roger Cliff, en militär specialist på Kina inom Rand Corp. ‘Så även om inte mycket tid går åt till att ge Kina ett namn…är analysen över hotet från Kina ändå den drivande faktorn i det moderniseringsprogram som QDRrapporten beskriver.”
”Analytiker säger att QDR försöker peka ut det hot som Kina utgör, utan att vidare engagera Peking. ‘Om man ser listan över vidare utökningar av USAs styrkor och förmågor … är det i första hand de förmågor man behöver för att besegra Kina, inte Iran, NordKorea eller Hizbollah,’ sa Roger Cliff, en Kina-militärspecialist vid Rand Co. ‘Så även om inte en massa tid förspills på att nämna Kina … är analyser av det kinesiska hotet inte desto mindre vad som driver många av de moderniserings-program som beskrivs i QDR.”
Apropå Centrum för vapenkontroll och icke-spridning av vapen. Kinas försvarsbudget kostar 78 miljarder USD jämfört med de 664 miljarder USD som Pentagon spenderar varje år och där man inte räknat in alla de nationella säkerhetsfunktioner som finns i de övriga departementens budgetar.
Kina som för övrig är fyra gånger så stor som USA. Kina har 100-200 kärnvapenstridsspetsar i jämförelse med USAs 9326 (både använda och lagrade vapen är inräknade). Kina överväger att bygga hangarfartyg, där USA ska ha befälet över 11 av dessa. Kina äger inga militära baser utomlands.
Enligt vår uppfattnig framstår Kina som om de bygger ett försvar, inte en attack mot USA – och Kinas utrikespolitik bygger på vägran att bli driven runt av Washington, samtidigt som landet gör allt för att undvika en allvarlig konfrontation.
Ryssland behandlas bättre i den nya QDR-rapporten jämfört med den tidigare från år 2006, men i de flesta fall sammanfaller utformningen med Kinas. Trots Moskvas stora nukleära avskräckande förmåga och rika olje- och gasreserver, positionerar sig landet ändå bara som nummer två i termer av att vara en ”potentiell stormaktsfiende.”
–Washington känner sig mer hotad av Peking. Det beror till stor del på Kinas storlek och snabba utveckling tillsammans med en relativt framgångsrik statligt styrd kapitalistisk ekonomi, vilken leds av det kommunistiska partiet. Samt det faktum att man är på väg att bli världens ledande ekonomi, som kommer att ha gått om USA inom 20 till 40 år.
Det verkar ganska självklart, men ändå blir det knappast nämnt offentligt, att detta utgör en mycket farlig situation. Kina strävar inte efter att dominera världen och inte heller att låta sig bli dominerad. Peking stödjer tanken på en multipolär världsordning, med ett antal länder och regioner som uppbär viktiga rollpositioner. Och frågan är, om det inte är detta som är att vara den främste bland jämlikar.
Washington föredrar den nuvarande situationen, den som funnits sedan 20 år tillbaka, då Sovjetunionen fallit och större delen av den socialistiska världen lämnat USA ensam kvar som enda återstående militära stormakt i en expanderande kapitalistisk region. Sedan dess har Washington fungerat som en en-politisk världshegemon, ovillig att avsäga sig denna titel.
I takt med att andra länder växer sig allt starkare är det ovannämda idag på väg att förändras – med Kina som det ledande landet, där USA tycks vara på nedgång. Hur övergången till multi-polaritet hanteras under de närmsta årtiondena kan komma att vara avgörande för om ett katastrofalt krig ska kunna undvikas.
Jack A Smith är redaktör för Hudson Valley aktivist Nyhetsbrev i New York och före detta redaktör för The Guardian Newsweekly (USA). Jack A Smith nås på jacdon@earthlink.net
övers Ingrid Ternert