Layla Anwar- ’An Arab Woman Blues’ 16 maj 2010
Män, Makt och Död…
”O ni icketroende,
Jag tillber inte vad ni tillber.
Inte heller ni vad jag tillber.
Inte heller kommer jag att tillbe det ni tillber.
Inte heller kommer ni att tillbe det jag tillber.
För er är er religion, och för mig är min religion.”
(Koranen – De icketroende Sura 109)
Vilken makaber titel! Ändå är den så sann…som vittne är jag ”priviligerad” att se den irakiska tragedin. Priviligrad är inte rätta ordet, men kanske är det det ändå…
Priviligerad att leva, priviligerad att bära vittnesmål, priviligerad att ha kunnat lära mig några mycket hårda sanningar den mycket hårda vägen…till ett mycket högt pris…ett dödligt pris…
Men en del viktiga lärdomar kan bara komma den vägen…det är vad jag har kvar att sammanfatta…och om jag inte utnyttjar den erfarenheten på ett positivt sätt, då dödar den mig med.
Så vad är det positiva med det? Inget alls egentligen…utan raka motsatsen…det enda positiva, återigen är jag inte säker på om positiv är det rätta ordet — men i bristen på bättre ord som förmodligen undgår mig just nu – att få bort myterna och se som positivt den medvetenhet jag fått genom kraften i omständigheterna, vilket skulle kunna vara positivt… och skickar kanske därför meddelandet ut till världen, ett ofullkomligt, icke komplett meddelande, men i vart fall ett meddelande…
Säg vem ni tillber och jag skall säga er vem ni är. Det är detta jag har kvar från den irakiska tragedin…
Jag har insett att män tillber Döden…allvarligt talat, jag skämtar inte…den manliga naturen älskar dödande, älskar att vara upphov till död - de tillber makt de känner när de kan avsluta liv…på alla sätt…
Män dyrkar Makt…de är dessa icke-troende, arroganta som inte ödmjukt står inför Skapelsen…och Skaparen… Inte alla former av makt är negativa…självförsvar är en plikt, en laglig sådan, men det är inte denna makt jag talar om…det slag av makt vi bevittnar i denna nya världsordning är i sanning av det dödliga slaget…något fegt…åtminstone i förgångna tider var män mer som män, de använde svärd och de såg sina opponenter i ögonen, de gömde sig inte i superjetplan och bombade, inte heller gömde de sig bakom sina vapen – och krut var heller inte deras rökridå…
Och varför nämner jag nu män?
Jag upptäckte att krig och ockupationer leds av män. Jag såg att tortyr och våldtäkt begås av män. Jag insåg att regeringar, industrier, företag, storföretagsamhet…hela systemet hålls uppe av män…och kvinnor följer i deras fotspår…
Jag har noterat att män skyller på ”systemet” men det är de själva som bidrar till det, förevigar det, är en del av det och hela komplexet.
Jag som kvinna kan inte skilja Iraks tragedi från det manliga släktet…eller manligheten… Jag är ingen feminist, jag behöver inte vara det…och jag tror inte att alla patriarkala system nödvändigtvis i grunden måste vara onda,…inte heller alla patriarker…men utifrån det jag har bevittnat, kan jag säkert säga att dagens moderna män är källan till mycket ont…
Och då jag talar om dessa moderna tiders män — refererar jag till alla män, från alla religiösa bakgrunder och alla nationaliteter… ja, jag generaliserar…och äger alla goda skäl att göra det.
Jag är inte inne i någon undersökning och försöker fiska fram de som är bra bland majoriteten…jag talar om trender…och jag talar om konsekvenser…verkliga handgripliga, påtagliga sådana…jag talar om Verkligheten.
Män, det manliga släktet bär ANSVAR för mycket av de tragedier, plågor och lidanden som åsamkats denna planet.. Från ockupation och krig till fängelser, tortyr, våldtäkt, kriminella handlingar, nedsmutsning av planeten…manlig makt och missbruk av den- är kärnan till vår nedgång…och helt säkert är det här en nedgång…
Genom att se sig själv som Gud, tillåter sig mannen alla slag av lagöverträdelser, alla slag av försyndelser…genom att våldföra sig på sin roll som ”vicehärskare” på jorden, har män förvandlat denna plats till ett helvete..ett levande helvete.
Vare sig han är jude, muslim, kristen, ateist eller agnostiker eller något annat…det spelar inte längre någon roll…lämnar han det fulaste fotspåret efter sig, lämnar ett arv av plåga, sorg, korruption och död…en andlig, moralisk och fysisk död.
Allt han försöker bygga med en hand, förstör han med den andra…han kan svepa bort år av hårt arbete med en destruktiv dödlig akt…han kan bryta hjärtan, själar och kroppar och få dem värdelösa, omöjliga att foga ihop igen…
Han har tillbett sig själv som en Gud, har vänt Gud till sin egen avbild och vänt religion, ideologi och det andra till att tjäna sina egna destruktiva instinkter…
Genomsyrad av självet, eller mer passande illusioner av sig själv, ett bortkopplat ego, drunknande i makt, har det manliga könets gender löpt amok på alla fronter…
En slav i sitt ego, sin egen girighet, sin egen lusta, tror han sig vara fri… då han inte är något annat än en slav… Maskerad bakom religion, principer, ideologier… är han bara en clown som inte längre kan få en att skratta… han bär tusen masker, så länge han heller inte blir uppmanad att se alltför långt in i sig själv, hans kön, hans egen maskulinitet och vad det betyder att vara man… han fortsätter dag ut och dag in, som en robot, som de maskiner han dagligen konstruerar… tills de blir sönderbrutna… tills han bryts ner… då han skriker efter hjälp, bara för att inse hur ensam han är och alltid varit lika ensam..
Hans vägran att se inåt sig själv och ställa alla dessa svåra frågor, hans egomani, hans brist på samhörighet med allt levande, har fått honom till att bli en själlös, död och ensam varelse…och jag bryr mig verkligen inte om hur många kyrkor, tempel eller moskéer han besöker… och jag bryr mig inte om hur många böcker han läser och jag bryr mig inte om hur många artiklar han skrivit…
Ni förstår, jag är en typisk kvinna – jag bryr mig inte särskilt mycket om Gud eller er Jesus Kristus, er Elohim, er Hindu andlighet, er Buddha, er Marx, er Engels, er Darwin, eller vadhelst annan falsk Gud ni tillber…för jag ser till era handlingar, vad ni gör och jag ser till om de matchar/följer det ni säger…i grunden ser jag om ni följer det ni säger…och knappast någon av er gör det…
Ni förstår, jag är en typisk kvinna – jag ser till resultaten. Och när jag gör det, ser jag människor arbeta dag och natt för att knäcka någon uppfinning, någon genetisk kod, någon upptäckt, någon formel, någon ekvation… och jag ser hur deras arbete tjänar Döden…
Ni förstår, jag är en typisk kvinna – Jag ser bårhusen, fängelserna, tortyrmärkena, våldtäkterna, massgravarna, blodet, explosionserna, vapnen, bakteriehärdarna, giftet, änkorna, de föräldralösa barnen, de deformerade barnen och jag ser era manliga händer överallt…bakom dessa bilder… Jag ser era manliga händer och de kvinnor som följer er i skuggan…
Som ni vet, så är jag en typisk kvinna – jag har gett Liv, och ni har inte gett annat än Död…
övers Ingrid Ternert









