Fredskoalitionen Göteborg

2 juni, 2010

Nato uppmanar Israel att släppa aktivisterna

Filed under: Gaza,Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,Palestina,Sverige — ingrid @ 20:03

NATO urges Israel to free activists
RB/CS/MMN
1 juni 2010

NATOs generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen har uppmanat Tel Aviv att omedelbart släppa de humanitära aktivister som tillfångatagits i räden mot flottkonvojen med hjälpsändningar till Gaza.

I gårdagens uttalande sträckte NATOs generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen ut sina kondoleanser till offrens familjer och smällde till med ”vad gäller det agerande som är av största vikt i denna konflikt och som lett till denna tragedi är, att omedelbart släppa de fängslade civila och de skepp Israel tagit hand om,” tillade man i det uttalande som blev publicerat på NATOs webbsida.

Kommentaren kom efter ett möte med NATO, som hållits efter uppmaning från Turkiet.

Israel har fängslat 487 internationella aktivister fångade under det vida kritiserade angrepp mot hjälpkonvojen till Gaza som skedde tidigare i måndags.

Under tiden genomgår 48 andra aktivister formella procedurer för att komma tillbaka till sina hemländer.

De fängslade internationella aktivisterna har rapporterats att de blivit förhörda av den israeliska polisen.

Enligt Al-Aqsa TV lämnade attacken mot hjälpkonvojen på internationellt vatten 20 dödade människor och ungefär 50 andra sårade.

De som ådrog sig skador har blivit överförda till israeliska sjukhus för att få medicinsk vård.

De pro-palestinska aktivisterna bestod av turkar, israeler, palestinier såväl som amerikaner och många européer — av dessa politiker, en judisk överlevare från förintelsen och den svenska författaren Mankell.

Många länder i den internationella kommuniteten runtom i världen har fördömt Israel för dess farliga angrepp och kallat in deras israeliska ambassadörer med anledning av dessa brutala händelser.

övers Ingrid Ternert

Nu är vi alla Gazabor

Filed under: FN,Gaza,Israel,Mänskliga Rättigheter,Palestina — ingrid @ 23:39

av Pepe Escobar 2 juni
Asia Times

Tänk er bara, om dessa varit iranska kommandotrupper som attackerat en multinationell hjälpflotta på sex skepp i internationellt vatten.

 Då skulle omedelbart Förenta Staterna, Europeiska Unionen och Israel se till att ‘shock and awe’a Iran till himmelriket…

Å, ”motståndet”… Debkafilerna, så nödvändiga för den israeliska underrättelsetjänstens digitala spin-maskin, beskrev fredsflottan som ockupanter beväpnade med ”brandbomber, granater, splittrat glas, slangbellor, järnstänger, yxor och knivar”. Vi är kommandot som bara för med oss färgpatroner-och pistoler?

Så där har du det – Monty Python en gång till (tragiskt) hopmixad för det 21a århundradet. De bäst tränade specialstyrkorna i världen, bara för att man velat ”prata”, och så blev man attackerad av en bunt knivbeväpnade terrorister i en turkisk båt.

Debkafilerna klagar också över att Israels försvarsstyrkor (IDF) – ”berömd för sin innovativa elektroniska krigsförmåga” – inte brytt sig om att de rörde ihop de signaler och bilder som kom från flottan, så att hela världen inte kunnat se ett smack.

De klagade också över att attacken var på internationellt vatten; ”den blockerade zonen ligger på 20 nautiska mils avstånd från Gaza. En israelisk räd vid gränsen skulle ha varit lättare att försvara”. uppenbarligen ignorerade man det faktum, att israelerna inte har någon legal internationell rätt till det (illegalt ockuperade) Gaza.

Vi är en så lidande skara
Ingen excellerar i ett post-Orwellskt krig-är-fred nyspråk som Israel. Inte enbart israeliska befälhavare framställs som offer; världen har blivit offer för en komplett Israel-orkestrerad nyhetsblackout. Ingen känner riktigt till hur många civila som dödats.

Ingen känner riktigt till turkiska? Kanske de två algerierna? Någon amerikan eller europe’? Ingen vet vet egentligen om de burit ”vapen”. Ingen vet riktigt vid vilken punkt kommandosoldaterna ballade ut (ögonvittnen talar om folk som blivit dödade då de sov).

Alla de flera hundratals passagerarna på båtarna – muslimer, kristna, diplomater, anställda i frivilligorganisationer, journalister – har de facto blivit kidnappade av Israel. Ingen vet var de befinner sig. Radio skugga härskar. Endast myriader israeliska ”talespersoner” kontrollerar ordet. Så här låter det i israeliska nyhetsmedia.

I allt detta spelar det ingen roll att WHO i en färsk rapport har poängterat att Gaza – på grund av den illegala israeliska blockaden som flottan försökte bryta – är fast i en absolut fattigdom, arbetslöshet, brist på medicin och medicinsk utrustning och bokstavligt talat svälts till döds; inte mindre än 10% av Gazas medborgare, mestadels barn, är fysiskt påverkade av undernäring.

Så det eviga budskapet- Håll käft. Vi är offer- vi är de eviga offren. Om du inte tror på det, är du en anti-semit´

Enbart av stora delar av USAs befolkning kunde man begära, att bestraffande sanktioner skulle läggas på Iran och Nordkorea, medan man är blind för det långsamma folkmord som pågår i den israeliska gulagen.

Och bara en plats i hela världen är kapabel att köpa sagan om Israel som ”offer” för en humanitär hjälpflotta: USAs Kongress.

Så hur känns det, Mr President, att vara dåren på berget? Och hur känns det för resten av oss, den av kött och blod verkliga internationella kommuniteten – som förutom att manifestera en väldig vrede (liksom BRIC länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) plus Turkiet, Frankrike och Spanien)?

Som redan en verklig möjlighet- redan diskuterad på en hel del latituder – är att bojkotta allt israeliskt, eller införa sanktioner. För att verkligen skada deras ekonomi.

För att totalt isolera dom diplomatiskt. Om för majoriteten av israeler hela världen är deras fiende – regeringar, organisationer, icke-regeringsorganisationer, hjälporganisationer, offentliga opinionen – Varför inte återgälda komplimangen?

övers

Ingrid Ternert

3 juni, 2010

Layla Anwar om Ship to Gaza och palestiniernas öde

Filed under: Gaza,Irak,krig,Mänskliga Rättigheter — ingrid @ 17:17

Nio människor har hittills blivit skjutna till döds ombord på Ship to Gaza.
Al Jazeeras sändningar om ‘Ship to Gaza’ har fått Layla Anwar att återuppväcka sina känslor från krigets Irak.

Alla de här vittnesmålen har rört upp känslorna, särskilt det som kom att stå för sig själv, från Mohamed Vall, en av Al-Jazeeras engelska korrespondenter. Han är inte bara journalist, utan dessutom är han författare.

Man märker det utifrån hand tilltal… Och det är hans historia jag vill berätta… för den innefattar på några minuter hela den palestinska tragedin… men inte bara den.

Och trots min starka kritik, både av det palestinska ledarskapet, vare sig det är Hamas eller den palestinska myndigheten och trots min starka kritik av palestinska ”intellektuella” (tänkare, författare, akademiker, journalister, aktivister, bloggare etc…med sina supportrar). Och jag känner fortfarande med dessas skamliga ståndpunker gentemot Irak och den iranska ockupationen av Irak, att den palestinska tragedin inte bara är en tragedi för palestinierna själva, utan den gäller alla araber.

Och jag tror fortfarande att kärnan i alla de konflikter som funnits i Mellanöstern, åtminstone fram till år 2003, är den palestinska frågan…och med det den illegala, rasistiska företeelse rörande den judiska frågan som heter Israel…

Men alltsedan 2003 har vi en annan fiende, åtminstone har vi irakier det, och den heter Iran, vilken gjort allt i sin makt för att av-arabisera oss genom de grymmaste former av tortyr, etnisk rensning och exil…värre än vad som någonsin har bevittnats från Zionisterna…

Efter att ha sagt detta, vilket går tillbaka till något jag kommit att bevittna allra mest…och det som har berört mig allra mest…och det är Mohamed Valls. Jag är inte säker på vilken nationalitet Vall har – han kanske är från Mauritanien… Men jag kan inte svära på det…vilket påminner mig om vilka massiva demonstrationer som äger rum överallt…inklusive i Mauritanien.

Och jag såg att mauritier har burit bilder på president Saddam Hussein. Jag tror jag nämnde detta… att Irak varit en stor spelare som måste ändra storlek… och faktum är, att om Irak hade varit fullt självständig med all sin militära förmåga, då skulle Israel aldrig ha vågat sig på att inleda en sådan slakt… Det är lätt att se varför Irak och dess president måste bort… och lämna ett stort politiskt och strategiskt vakum, idag fyllt med Turkiet och Iran… OK, jag ska inte sidsteppa frågan längre… tillbaka till Mohamed Vall… såväl som andra vittnesmål visar på den totala vildsintheten i den judiska entiteten…

En egyptisk doktor som igår släpptes fri sa, och det har bekräftats av andra vittnen – att de sårade lämnades att förblöda, aktivisterna lämnades utan vatten, utan mat på fartygsdäcket i den brännande solen…vissa blev torterade då de var fängslade, och förolämpade, och den judiska rasismen var alltför uppenbar- de som var  västerlänningar blev bättre behandlade än muslimer och araber ombord…

 Då båten hade kastat ankar i den israeliska hamnen, såg den egyptiska doktorn att det fanns hundratals israeliska ”medborgare” som applåderade sin arme’, man applåderade till och med de döende sårade…vilket är den judiska sionismens sanna ansikte… gör nu inget misstag om det… Det är något sjukt… djupt sjukt, djupt omoraliskt, djupt våldsamt, djupt rasistiskt, djupt mordiskt… Mohamed Valls vittnesmål passar för en roman…

Tio dagar innan han hade gått ombord på sin väg till Gaza, läste han en roman av Oscar Wilde, en historia om några fångar… och han tog med sig boken… han ville avslute den under turen till havs… Mohamed mötte en äldre man med sin fru på båten från Gaza. Mannen är hjärtpatient och han tog med sig sin fru till Istanbul för vård av grovtarmscancer… detta palestinska par tilläts aldrig att återvända hem… de hade gått ombord på skeppet i hopp om att åka med det på sin väg hem… hem till Gaza…

Då de kriminella judiska sionisterna attackerade skeppet tog de israeliska soldaterna ALLA tillhörigheter passagerarna hade, slet sönder väskor, rev sönder kläder, konfiskerade mobiltelefoner, anteckningsblock, kalendrar, pengar… och Mohameds bok… Just innan räden försökte passagerare slänga ut sina personliga tillhörigheter i havet, man ville inte få sitt privatliv genomsökt… mobiltelefoner krossades, anteckningsböcker kastades i havet, pengar som skulle gå till Gaza lämnades över till andra aktivister…

Boken av Oscar Wilde om Fången blev beslagtagen och Mohamed Vall befann sig själv i en israelisk cell, han fick inte ta med sig sin bok… men den äldre palestinske mannen fanns där… en ny bok, en verklig historia… Den äldre palestinske mannen var mycket förvirrad, mycket desperat, han bad ideligen Mohamed om att stanna vid sin sida… eftersom Mohamed var hans enda fasta punkt i det israeliska fängelset… Mohamed kom då att under en period av sina 11 timmar i fängelse nära genomleva hela den palestinska tragedi som mannen med sin berättelse förkroppsligade…

Då olika konsulat-tjänstemän var på besök hos sina fängslade medborgare… beskrev Mohamed… kom denna äldre mans ögon att fyllas av sorg och hopplöshet… att ingen konsul kom från hans land för att förhandla för honom… Han var en fånge i sitt eget land… ett land stulet med våld, med brutalitet, med lögn och av svek…

Mohamed släpptes och kom att själv befinna sig i Jordanien… den åldrande mannen blev släppt och fick återvända till sin familj i Gaza, men hans fru, cancerpatienten, finns fortfarande och är inlåst i sitt eget land…av utlänningar… blonda, blåögda ashekenazis, européer, eller av svarthåriga, svarögda afrikaner av etiopiskt ursprung…

Men palestinierna vet, att den sympati och den solidaritet som har visats å deras vägnar är överväldigande… de är inte ensamma… och historien är obarmhärtig… allt har tecknats ner i böcker… osynliga böcker, osynliga ansikten, otaliga listor… allt är upptecknat…

Gaza, det största koncentrationslägret, det 21e århundradets ghetto, intaget av inga andra än överlevarna från koncentrationsläger och ghetton… historien är hemsk, hon täcker ansiktet med en slöja av skam… med judarna som dött i nazitidens koncentrationsläger… dessa känner också skam… stor skam…

Och jag kan inte glömma Irak. I 13 år, 13 år av drakoniska embargon, en inhuman belägring där inte 1.5 miljoner människor hölls fångna, utan 24 miljoner irakier boende i det största koncentrationslägret på över ett decennium… hur många mobiliserades för oss, alltmedan irakier svalt och dog som flugor av sjukdom och undernäring… hur många? Antalet kan räknas på ena handens fingrar…

I över ett decennium levde vi i ett ghetto, det största ghettot, det största koncentrationslägret installerat av Amerika och Storbritannien…. hur många stod upp för oss? Hur många seglade till oss? Hur många ville riskera detta för oss? Vi var och är bara en enskild bok… och är fortfarande en enskild bok i ett väldigt koncentrations-läger. Ett amerikanskt- iranskt läger.

övers Ingrid Ternert

(Anm IT-att det inte fanns ett internationellt engagemang bland människor och kända personer mot embargon och utsvältning av Iraks folk, det stämmer inte riktigt- men naturligtvis utgjorde de mediciner och annat som smugglats in från frivilliga i Väst i det långa loppet bara en droppe i havet)

4 juni, 2010

Israeliska mord, NATO och Afghanistan

Filed under: Afghanistan,Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,Palestina,Sverige — ingrid @ 14:10

 av Craig Murray 2 juni 2010  

Jag har verkat i det brittiska utrikes-och samväldesdepartementet FCO i över 20 år nu och i sex år varit medlem i dess högsta ledningsstruktur.

Jag har arbetat i fem länder och deltagit i 13 formella internationella förhandlingar, inklusive FNkonventionen för havets lagar och en hel serie med havsrättsliga bindande avtal. Jag ledde FCOs sektion av en multi-department organisation som övervakat vapenembargot gentemot Irak.

Jag är en av naturen vänlig, öppen men förutsättningslös person, som alltid funnit det lätt att ha att göra med människor. Antagligen för att jag skämtar om mig själv en hel del. Därför har jag många vänner bland ex-kolleger både i den brittiska och utländska utrikeskåren och diplomatvärlden, underrättelsetjänsten och militären.

Jag har kommit att förlora en del vänner i tortyr och kapning. Faktum är, att jag verkar få mycket värme tillsammans med många av mina bekanta som fortfarande är kvar därinne. Och jag har blivit känd som en tillförlitlig person, vilken i egenskap av ex-insider vet hur man håller en oväntad och oavbruten konversation.

Vad som berättades för mig igår var verkligen intressant. NATOs högkvarter i Bryssel är idag en mycket olycklig plats. Där finns en stark förståelse bland de olika nationaliteterna, att en attack av Israel mot ett NATO flaggat fartyg på internationellt vatten, är en händelse inför vilken NATO är förpliktad - legalt förpliktad enligt NATOstadgan att reagera mot.

Jag måste vara uppriktig – ingen vill eller önskar militär aktion mot Israel. Men där finns en olust över att behöva inse, att i teorin borde denna fråga finnas på bordet, då NATO är förpliktigad att göra någonting bestämt för att skydda Turkiet.

Ömsesidig militär hjälp till varandra är NATOs hela uppgift, raison d’etre. Man får heller inte glömma att NATO militärt skyddar de stora haven, där garantin i FNstadgan om havens lagar utgör ett grundläggande intresse för organisationen, till vilken NATOs anställda lovat hålla fast vid under hela sin karriär.

Det är därför Turkiet varit extremt smart i att omedelbart reagera inför Israels attack genom att kalla in NATO till katastrofmöte. Det är därför, efter USAs uppseendeväckande reaktion inför attacken med sin vägran att nämna Israel vid namn, president Obama nu gjorde draget att telefonera president Erdogan för att skänka sina kondoleanser.

Men olusten i NATOhögkvarteret går mycket djupare än så, jag talade enskilt med två av mina vänner där som är från två olika nationer. En av dessa sa att NATO Högkvarteret var ”en mycket olycklig plats”. Den andra beskrev situationen som ”Spänd – mycket mer laddad än vid invasionen av Irak”.

Varför? Det finns en tendens hos utomstående att uppfatta arbetet som görs inom de olika regeringarna och internationella organisationerna som likriktat. Faktum är, att där finns gott om högintelligenta och tävlingsinriktade människor – och olika slag av intressen involverade.

Det finns redan djupa farhågor, särskilt bland militären, över den afghanska insatsen. Det finns inget som säger att attackerna från det afghanska motståndet minskar och heller inget som visar på en klar spelplan. Militären är inga idioter och man ser att Karzairegeringen är djupt korrupt och att den afghanska ”nationella” armén nästan enbart består av gentemot pashtunerna fientligt inställda klaner.

Man skulle kunna bli överraskad över, hur långt upp i Nato skepticismen går, att på något sätt har ockupationen av Afghanistan varit till skydd för Västvärlden. Afghanistan hjälper till att skydda Väst, i motsättning till den farliga islamska vrede som eldas på runtom i världen.

Så detta är vad som orsakat kyla och stress inom NATO. Organisationen är bunden till en massiv, expansiv och illa definierad mission i Afghanistan, som många viskar om är kontraproduktiv i termer av alliansens mål om ett ömsesidigt försvar.

Varje europeisk militär kan emotse finansiella problem som offentliga budgetunderskott och finanskris som sveper över kontinentan. Det lim som håller samman den afghanska missionen är enbart dess lojalitet och stöd till Förenta Staterna.

Men vilken sorts ömsesidig hjälporganisation är NATO, då medlemmar är tvingade att göra decennierlånga utfästelser till en väldig kostnad och en viss manspillan för att stötta Förenta Staterna, som inte ens är i stånd att ge Turkiet en hjälpande hand, då Turkiet blir attackerat av en icke-NATOmedlem?

Inte ens östeuropéerna har backat upp USAs linje om den israeliska attacken. Atmosfären inom NATO i frågan har varit mycket av USA mot resten, där USAs attityd inom NATO beskrivits för mig av en äldre NATO officerare som att vara ”förvånansvärt arrogant – då man där verkar tycka att det inte spelar någon roll vad alla andra tänker”.

Vad som därför djupt bekymrar icke-amerikaner i NATOs högkvarter är denna fundamentala fråga. Är NATO en genuin och ömsesidig försvarsorganisation, eller är den bara ett instrument för USAs utrikespolitik?

Med sitt ovillkorliga försvar för Israel och militär ockupation av Afghanistan, innebär verkligen USAs utrikespolitik att försvara Europa, eller gör man istället Världen mindre säker genom att framkalla en islamsk militans?

Jag lämnar det sista ordet till en av de erfarna NATOofficerarna – som händelsevis inte är britt- ”Ingen utom amerikanarna tvekar om att USAs inställning till attacken mot Gaza är fel och okänslig. Men alla har redan i tysthet tänkt detsamma om en bredare amerikansk politik. Incidenten har fått människor att börja tala privat om detta till varandra.”

Craig Murray är människorättsaktivist, författare och före detta brittisk ambassadör (bl.a i Afghanistan) och hedersmedlem vid Universitetet i Lancasters juridiska fakultets forskningsprogram.

övers Ingrid Ternert

5 juni, 2010

USA trots allt störst också i målstyrt dödande

Filed under: Afghanistan,krig,NATO,Pakistan,terrorism,USA,vapen — ingrid @ 19:19

CNN 2 juni 2010 -USA är enligt FN det land som utnyttjar målstyrt dödande allra mest i världen.

Washington- ´Förenta Staterna blev i onsdags förklarat som det land i världen vilket allra mest utnyttjar målstyrt dödande – i stora drag som resultat av att i hög utsträckning använda obemannade miniflygplan för attacker i Pakistan och Afghanistan´.

I en nyligen utgiven rapport från Förenta Nationerna beskrev man dessa som en del i ”en starkt fastlagd men dåligt definierad ‘license to kill’, ett målstyrt dödande som man inte tar ansvar för” och varnade, att dessa kan ha bidragit till att vittra ner det befintliga regelverk av internationella regler som styr kriget.

Stater uppmanas genom detta att offentligt lägga fram det regelverk man tror kommer att erbjuda en bas för styrning av internationell lag mot varje form av målstyrt dödande såväl som varje beslut att döda istället för  att infånga individer.

”De regler man instiftar idag kommer att styra många staters uppförande i morgon,” sa rapportens författare, professorn i juridik, Philip Alston vid Universitetet i New York. ”Det internationella samfundet behöver uppträda mer bestämt då det gäller att utkräva ansvar.”

Alston, som också arbetar för FNs kommission för de Mänskliga Rättigheterna sa att i stora drag finns det 40 stater med tillgång till en teknologi för miniflygplan, och många av dessa antingen har eller kommer att försöka få tillgång till möjligheten att skjuta ut missiler från dessa drones.

”Jag är särskilt oroad över att Förenta Staterna verkar vara omedveten om ett sådant faktum, då man bedyrar en för evigt utökad rättighet för sig själv att sikta in individer runtom på jorden,” sa han. Denna ”dåligt-definierade rätt att döda utan eget ansvar är inte en rättighet som Förenta Staterna eller andra stater runtom i världen besitter utan att allvarligt förorsaka skada på det regelverk som är avsett till skydd för rätten till liv och hinder mot utomrättsliga avrättningar.”

Under åtta år med George W Bushs presidentskap kom obemannade flygplan att attackera militanta mål 45 gånger… 

Antalet har kraftigt ökat efter att Barack Obama blivit president- 53 förra året och ca 40 hittills i år enbart i Pakistan, enligt ‘New America Foundation’, utrikespolitisk tankesmedja i Washington.

Alltmedan Förenta Staterna är det enda land i den pakistanska och afghanska regionen som är känt för sin förmåga att avfyra missiler från miniflygplan manövrerade från långa avstånd - så brukar vanligtvis inte förekomsten av dylika attacker kommenteras bland dess anställda.

Rapporten skiljer mellan drone-attacker utförda av Pentagon och de som CIA skickar iväg. USAmilitären har en ”relativt offentlig ansvarsprocess,” sa Alston. Men de attacker som CIA bär ansvar för innebär ”hundratals människors död…och har förblivit höljda i ett officiellt dunkel.”

”Det internationella samfundet vet inte när eller var CIA har gett klartecken till att döda, kriterierna för dom som skulle kunna dödas eller på vilket sätt det i så fall skall ske”, förklarade han.

Alston, som vill se ett slut på CIAs attacker med miniflygplan, menar att ”underrättelsetjänster som per definition är befriade från ansvar förutom mot sina egna uppdragsgivare, har ingen roll i genomförandet av de program som dödar människor i andra länder.”

Han läxade också upp USAs tjänstemän för att ha utgått från vad han karaktäriserar som en ”expansiv och öppen tolkning av rätten till självförsvar”. USAs nuvarande hållning ”har kommit långt med att förstöra innehållet i FNstadgan om förhindrandet av militärt våld,” framhöll han.

Rapporten diskuterade två viktiga frågor: ”omåttligt vida skäl” till målstyrt dödande bedöms som vore de legala skäl med brist på eget ansvar vid utförandet.

Alston medgav att konflikten med al Qaida och andra extremistorganisationer utgör en unik utmaning och noterade att al Qaida rutinmässigt dödar oskyldiga civila. ”Men faktum är, att om sådana fiender inte spelar enligt reglerna, betyder inte det att en regering kan åsidosätta dessa regler eller själv tolka om dom,” sa han.

”Trovärdigheten i varje regerings påstående att man kämpar för att efterfölja lagen, beror på den vilja man äger att visa hur man tolkar och applicerar lagen – och de åtgärder man tänker vidta vid lagbrott.”

CIAtalesmannen George Little tog upp frågan om det Alstons sagt om bristen på ansvar.

”Utan diskussion eller att syfta på någon särskild aktion eller program, ligger organisationens operationer inom ett ramverk av lagen och under nära uppsikt av regeringen,” sa han. ”Det existerar ett verkligt ansvar, och det vore fel av någon att säga något annat.”

övers Ingrid Ternert

7 juni, 2010

Iran, Israel och Gaza-världens förvirring

Filed under: Gaza,Iran,Israel,Kärnvapen,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,religion,vapen — ingrid @ 05:45

Irans elit, det Revolutionära Gardet, är redo att fungera som militär eskort för skepp till Gaza. Det har Ayatollah Ali Khamenei sagt enligt Reuters i söndags.

6 juni- Iran bangar som bekant inte för att reta upp vissa länder ute i världen. Och naturligtvis tillhör Israel en av dem.

Båda står i ett starkt konkurrensförhållande till varandra, listiga som rävar båda två och lurar övriga världen. Och är naturligtvis inte särskilt bundis med varandra.

När nu Israel sitter mer än vanligt illa till i världens ögon med sin utsvältning av Gazas befolkning och dödande av frivilliga i den västliga flotteskader som vill komma dessa fattiga Ghazabor till undsättning. Ja då bordar naturligtvis Israel dessa fartyg och dödar nio och ser till att resten inte ska kunna komma fram med någon last.

Men se, då är tuffingarna i ”Irans Revolutionära Garde” i sin tur beredda  att rycka in till freds och frihetsflottan skydd och hjälp för Gazas svältande befolkning. Med allt det som står i dess makt” enligt Ali Shirazi, Khameneis representant inom det Revolutionära Gardet, enligt det halvofficiella Mehr News.

Om Iran nu också kommer att blanda sig i, ja då skulle vi fått se något av de mest udda skeenden som utspelat sig i världshistorien. Och allt för att skydda de hjälpande händer som i sin tur vill undsätta helt andra utsatta människor. Men Israel skulle naturligtvis genast anklaga Iran för att förse Hamas med vapen.

Kan detta i slutändan resultera i ett världskrig? En gnista orsakad av hjälpkonvojer med förnödenheter från Väst och Öst till de utsatta och försvagade? Ja en mer udda anledning är det svårt att finna. Men så är det också Irans egen motståndare Israel som förorsakat detta. Har något liknande skett i historien? Det sägs i varje fall att intet är nytt under solen. Iran har ju heller inte erkänt Israel utan förutspått dess snara undergång.

Israel står väldigt ensamt kvar med sitt USA som också regeras av Israels mäktiga vänner. Och dessa har samtidigt ett gott öga att sätta klorna i Iran. Fast annars brukar man skylla på att där upparbetas bränsle till kärnvapen. Av vilka Israel sedan gammalt sägs äga tillräckligt många. Fast i det fallet hade nog USA föredragit att vara närmast ensam på täppan.

För den som har bomben regerarar världen. Och det har Israel 600 av. Men det skiter fullständigt aktivisterna i för tillfället. Det gäller att rädda liv och hindra att liv utsläcks för anledningen att Israel vill ha Gaza för sig själv, som brukligt är under hänvisning till sitt sorgliga öde i Förintelsen, ifall någon skulle våga rikta kritik. Och kärnvapen har man för sin egen överlevnads skull gentemot en fientlig omvärld.

Även om man anser att det motsatta gäller för Iran. Teheran i sin tur säger att dess kärnenergiprogram är till för den egna överlevnadens skull, för läkemedelstillverkning och framtida kärnenergi till sin egen allt större unga befolkning. Och så kommer nu skepp lastade från Iran och hjälper andra länders svältande. Som ett gott exempel.

Få se nu om det blir mer manspillan än de nio som förra måndagen i kallt blod blev dödade av israeler på ett av skeppen. Och har förorsakat ett ramaskri i hela världe, särskilt i den muslimska världen. Men premiärminister Benjamin Netanyahu deklarerade, att Israel kommer att fortsätta stoppa skepp som kommer lastat till Gaza och skapar ”en iransk hamn i Gaza.”

”Om den iranska överayatollan utfärdar en order till det Revolutionära Gardets flotta kommer dessa att göra sitt bästa för att skydda skeppen,” sa befälhavaren. ”Det är Irans skyldighet att skydda Gazas försvarslösa befolkning.”

 Vi får se.

Övers och kommentar
Ingrid Ternert

Om Israel inte skärper sig…och dess nukleära arsenal

Filed under: ekonomi,FN,Gaza,Israel,Kärnvapen,krig,Mänskliga Rättigheter,Palestina — ingrid @ 16:12

Om inte Israel skärper sig bör det uteslutas ur FN skriver Lasse Wilhelmson den 7 juni i Souze
Han liksom många andra ifrågasätter också om Israel i folkrättslig mening är en legitim statsbildning.

För enligt mellanstatlig praxis skulle detta i så fall kräva fastslagna gränser och en konstitution, något som Israel inte har.

För Israel har under 60 år aldrig visat någon som helst vilja att uppfylla det krav FN ställde i samband med 1948 års beslut om medlemskap. Att de fördrivna palestinierna snarast kunde återvända. Därutöver äger Israel det föga smickrande världsrekordet i att ignorera FNs resolutioner.

Är Israel en legitim statsbildning i folkrättslig mening? Detta går att  ifrågasättas eftersom det enligt normal mellanstatlig praxis skulle ha krävt både fastslagna gränser och konstitution, något som Israel saknar. Kraven ingår också i FNs delningsresolution 181 som antogs av generalförsamlingenantog 1947. De sionistiska judarna godtog planen, medan arabstaterna på goda grunder avvisade den som orättfärdig. För övrigt är det bara FNs säkerhetsråd som kan fatta bindande beslut.

Det geografiska område som Israel senare inkorporerade är avsevärt mycket större än vad FN föreslagit. Fördrivningen av åttio procent av de palestinier som bott väster om 1947 års stilleståndslinje är det folkrättsliga argumentet för Israels uteslutning ur FN. Dessa palestinier har heller aldrig fått återvända. Israel har alltså själv från början dragit undan grunden för sitt medlemskap i FN.

Israel använder olika strategier för att uppnå samma mål som man har arbetat för i över hundra år- Så få och så väl kontrollerade och försvagade palestinier som möjligt i så små områden som möjligt mellan Medelhavet och Jordanfloden. Och försöka få omvärlden att acceptera den markstöld som är en förutsättning för denna ”stat” som kallar sig ”judisk och demokratisk”. Vilket inte har något som helst att göra med en fredsprocess.

Varför kommenterar ingen att Israels premiärminstrar i tid och otid går på om hur viktigt det är att omvärlden och palestinierna erkänner Israel, inte som demokratisk stat för alla sina medborgare, utan som en ”judisk stat”?

Vad skulle vi ha sagt om Sydafrikas premiärministrar på samma sätt hade krävt ett erkännande av Sydafrika som en ”vit och demokratisk stat”, det vill säga i praktiken acceptera ett rasistiskt apartheidsystem som grund för icke-vitas ställning i landet som nazisternas ‘untermenschen’? I ”artikeln Rasism eller demokrati” skrev den judiske dissidenten och tidigare talmannen i Knesset Avraham Burg i SvD den 20 oktober 2003:

”Judar utomlands, för vilka Israel är en grundpelare i den egna identiteten, måste börja bry sig och göra sina röster hörda.…Vi kan inte hålla en palestinsk majoritet under en israelisk stövel och samtidigt betrakta oss själva som Mellanösterns enda demokrati. Utan lika rättigheter för alla som bor här, araber och judar, finns ingen demokrati…

Det är vad premiärministern borde säga till folket. Han bör presentera alternativen ärligt: Judisk rasism eller demokrati.” De lagar och administrativa bestämmelser som gör Israel till en apartheidstat presenteras i ”Demokrati eller folkmord” av Lasse Wilhelmsson i SvD den 3 juni 2003.

Det finns heller inget stöd i FNs rekommendation om en judisk och en palestinsk stat, inte något stöd för att medborgarna i dessa stater ska ha samma rättigheter. Inte heller framgår det på vilket sätt som den ”judiska” staten skulle vara judisk. Däremot framgår det att avsikten är, att demografiska förhållanden förblir intakta vid delningen.

Att tolka in en avsikt att den ”judiska statens” karaktär skulle överensstämma med sionismens ideologi, detta svär emot texten i resolutionen. Till och med i Balfour-deklarationen, som helt saknar en folkrättslig status, poängterar man att det judiska nationalhemmet i Palestina inte ska få inkräkta på palestiniernas rättigheter.

Den legitimitet som Israel ständigt söker som “judisk stat” saknar alltså allt stöd i något internationellt dokument som behandlar den israeliska statsbildningen. Vilket naturligtvis Israels regeringar är fullt medvetna om. Varför annars ständigt söka detta erkännande?

FN bör påbörja en bojkott av apartheidstaten Israel och med hot om uteslutning ur FN kräva Israel på att de fördrivna palestinska flyktingarna får återvända i enlighet med FN-resolutionerna 194 och 3236. Men allra först måste Gazablockaden hävas.

Därefter kunde man påbörja meningsfulla fredssamtal om olika lösningar för samexistens med lika rättigheter för alla dem som bor mellan Medelhavet och Jordanfloden. Självklart är inte någon sådan lösning förenlig med att ha kvar en judisk apartheid.

 

 

 

———————– 

Israels nukleära arsenal

övers Ingrid Ternert

Medan Israel tillhör de mest högröstade då det gäller att kräva tuffare tag gentemot Irans kärnenergiprogram, har dess egen kapacitet inom området aldrig varit föremål för inspektion.

Israel har två kärnreaktorcenta - Dimona och Soreq. De senaste beräkningarna säger att Israel har producerast minst 118 stridsspetsar vapenplutonium.

Jerikos ballistiska missiler är kapabla att bära sådana vapen.

Jeriko Ett, som nu är förlegad har en räckvidd på 500 kilometer och kan utrustas med 20 kiloton kärnvapen – 20 gånger kraftigare än USAs Hiroshima-bomb 1945.

Jeriko Två har en räckvidd på 1500 kilometer. Den kan precis nå Iran – och anses kunna bära ett megaton kärnvapen, vilket är1000 gånger mer kraftfullt än Hiroshimabomben.

Det anses att Jeriko Tres missiler utvecklas vidare idag – och skall kunna färdas 5000 kilometer och nå hela Iran och Europa inom sin räckvidd.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och hans närmaste ministrar har försökt skylla på arméns befälhavare för “den förfuskade räden mot skeppen till Gaza” enligt brittiska Daily Telegraph. AP rapporterade att “Israels blodiga felbedömning vid övertagande av ett turkiskt skepp med förnödenheter till Gaza, kommer att försvåra de USA-ledda fredsansträngningarna i Mellanöstern.” Och enligt Reuters “medger den israeliska militären felaktigheter vid bordningen.”

Men var verkligen bordningen förfuskad? Hade inte det israeliska militärkommandot och Netanyas regering en klar strategi då de ingrep? Eller var inte våldet de utlyst mot skeppen medvetet och metodiskt planerat?

8 juni, 2010

Kosovo: Droger för Europa

Filed under: Afghanistan,ekonomi,Jugoslavien,krig,NATO — ingrid @ 18:12

Voice of Russia 6 juni 2010

För ett par år sedan cirkulerade ett skämt på Internet om att ‘heroin-producenter har erkänt distributörens oberoende’. Det handlade alltså om Afghanistan, den första att erkänna Kosovos oberoende från Serbien och som själv gjort sig fri från Jugoslavien.

Kosovo har alltsedan dess varit en transitpunkt för droger från Asien till Europa.

En serbiask militäranalytiker och erkänd expert på situationen där i Kosovo, Milovan Drecun, säger att enligt Europol och Interpol kommer den största mängden av Europas heroin från Afghanistan via Kosovo.

Enligt vissa beräkningar kanaliseras ungefär 65% av allt heroin i världens genom denna före detta serbiska provins Kosovo; medan ungefär 90% av de all världens droger som når Europa skeppas via Kosovo.

Enligt den kanadensiska detektiven Stewart Kellock, opererar den afghanska drogmaffian med Förenta Staternas tysta medgivande. Kellock sa i en intervju att amerikanska diplomater hindrar fängslandet av Kosovos notoriska droghandlare. Samtidigt bekräftade han att Kosovos nuvarande premiärminister Hashim Thaci är den som leder den största albanska maffiaklanen.

Enligt KFORs hemliga rapporter, äger klanen tre illegala laboratorier för tillverkning av heroin. Människor involverade i drogsmuggling i Kosovo uppbär mycket viktiga statliga poster i provinsen, säger den serbiske militäranalytikern Milovan Drecun i en radiointervju med Voice of Russia. Han menar att media skildrar de bindningar som finns mellan  amerikanska militären i Kosovo och lokala droghandlare, men är det verkligen på det sättet?

Officiellt arbetar amerikanarna för att få bort Afghanistans heroinproduktion, men i realiteten utnyttjar man CIA och fortsätter alltså med drogtrafiken för att fylla på sina hemliga kassakistor, inklusive den illegala droghandeln i Kosovo från Afghanistan. Vilken i första hand går via dess Bondsteel-bas. Åtminstone är det vad amerikanska tidningar nyligen har skrivit om, rapporterar Milovan Drecun.

Andra rapporter nämner en USAkoppling med en medlem av terroristorganisationen Kosovos BefrielseArmé och nära vän till Kosovos premiärminister Hashim Thaci, som anses ha smugglat upp till 150 kilo heroin och kokain under en tid. Dessa kriminella har i närheten av Bondsteel basen varit kompis med en kaféägare som hade affärer ihop med de amerikanska officerarna där, tillägger Milovan Drecun.

Allt detta betyder, att med hjälp av sina västliga beskyddare har Kosovo utvecklats till en grogrund för all sorters drogsmugglare och andra kriminella. Eller med Paris-baserade ‘International Academy of Geopolitics’ Alexis Trouds berömda yttrande, “En kriminell zon ledd av den albanska maffian.” 

övers Ingrid Ternert

9 juni, 2010

Israel har kollektiv skuld som strategi

Filed under: Gaza,Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,Palestina,Sverige — ingrid @ 15:21

SvD Brännpunkt 7 juni av Marianne Lindberg De Geer  Pierre Schori  Mikael Wiehe

Ordföranden i Svenska kommittén mot antisemitism, Willy Silberstein, kritiserar på Brännpunkt 4 juni  Veronica Palm för att ha citerat en rad ur en Björn Afzelius-låt från 1982 där han sjunger om hur bomberna faller över Palestinas barn.

Det är antisemitiskt, skriver Silberstein:  ‘Att efter händelseutvecklingen i Mellanöstern i generella termer peka på judars vilja att bränna är faktiskt att kollektivt skuldbelägga en viss grupp’.

”Så när bomberna faller över Palestinas barn, i tältlägren i södra Libanon, då står jag mitt i kyrkan och frågar hycklarna vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång.”

Rycker man en rad ur Afzelius text nära 30 år senare, kan man förstås hävda detta. Björn Afzelius rader präglades av ett vanmäktigt ursinne efter Israels bombkrig mot Beiruts bostadskvarter och palestinska flyktingläger. Och det är väl ingen tvekan om att Israels regering sedan 1948 har haft kollektiv skuldbeläggning som strategi?

Willy Silbersteins inlägg kommer i en tid då regeringen i Israel upprört en hel värld med sin fortsatta vägran att respektera FN och den humanitära rätten. Sedan FN:s säkerhetsråd efter sexdagarskriget 1967 krävde att Israel skulle dra sig tillbaka till de gränser som gällde före kriget, har säkerhetsrådet antagit bortåt 150 resolutioner som uppmanat Israel att respektera folkrätten.

Gazakriget utlöstes i skuggan av George W Bushs villkorslösa stöd till Israel och några veckor innan Barack Obama tog över i Vita Huset.

För Israel är propagandakrig lika viktigt som de verkliga. Redan några månader före Gazakriget, som skördade 150 gånger så många dödsoffer som attacken mot Ship to Gaza, kallades FN-ambassadören Dan Gillerman hem för att utforma en hemlig strategi inför det planerade kriget.

Gazakriget skulle inte ses som en del av en övermäktig kärnvapenutrustad militärmakt som under åratal har järnhårt blockerat Gaza och ohejdat koloniserat Västbanken. Nej, kriget var ett led i västs globala kamp mot terrorismen och det iranska hotet. När så kriget startade, hamrade en global armé av diplomater, lobbyister, bloggare och pro-israeliska grupper, med hjälp av video och YouTube, in budskapet, att trots att Israels militär dödade och sårade tusentals civila, var det Israel som var offret.

Samma ”You Tube-strategi” har vi bevittnat efter dödsskjutningarna mot Ship to Gaza. Lyssna på Israels vice försvarsminister, Daniel Ayalon, under en videokoferens den 1 juni med över 700 personer i USA:s Jewish Council for Public Affairs: “Det är viktigt att komma ihåg att vi är offren här, att vi handlar i självförsvar. Som ni vet utspelas dagens krig på tv-skärmarna. Kriget är ett politiskt krig, ett pr-krig och ett juridiskt krig. Och i detta behöver vi er mera än någonsin” (The Forward, New York, June 6).

Kolumnisten Gideon Levy i israeliska Haaretz skrev den 30 maj, att propagandaoperationen har försökt sälja idén att ockupationen av Gaza är över, att Ship to Gaza är en våldsam attack på Israels suveränitet, att cementen ombord är avsedd för bunkers, finansierade av muslimska brödraskapet, att avspärrningen av Gaza ska störta Hamas.

Dummast av alla, menar Levy, är uttalandet av israeliska UD:s talesman, Yossi Levy, ”den löjligaste av alla propagandister”, som påstår att hjälpkonvojen var en kränkning av internationell rätt. Gideon Levy sammanfattade sin kritik med orden: ”All one pack of lies” (alltihopa en enda hög av lögner).

Stockholmsambassadör Benny Dagan har försökt samma taktik på några svenska ungdomar tillhörande Judar för Israelisk-Palestinsk Fred och Palestinska föreningen som tilldelades ett stipendium av Olof Palmes Minnesfond för en fredsresa till Israel och Palestina. Gruppen stoppades på Tel Avivs flygplats.

Efter ingående förhör utvisades de med arabisk anknytning. Som skäl angav ambassadören att ungdomarna ”öppet ifrågasatte en tvåstatslösning”. I så fall borde flera ledamöter av den israeliska regeringen utvisas.

Det är i detta klimat, detta propagandakrig, som Willy Silberstein ger sig in i debatten. Han anklagar den bortgångne Björn Afzelius för att ha ”helt i linje med traditionell antisemitisk argumentation” syftat till att ”framställa judar som överlägsna och ondskefulla”.

Noterbart är att Silberstein inte alls berör det som det israeliska övervåldet i Gazakriget och mot Ship to Gaza, inte ett ord av beklagande av dödsfallen finns i hans text.

Att kräva att även Israel ska följa krigets lagar och internationella konventioner gör vi inte därför att vi ”hatar Israel” eller vill gynna Hamas. Vi gör det för att varje gång som Israel sätter sig över den internationella rätten, så undergrävs den internationella rättsordningen och ökar riskerna för krig.

Bristen på handfast reaktion efter Gazakriget, där vita fosforbomber i strid mot krigets lagar användes mot sjukhus, civila och FN-byggnader gav Israel sannolikt intryck av att även ett anfall på Ship to Gaza kommer att kritiseras i ord men ej följas av handling.

För respekten för krigets lagar har denna undfallenhet varit katastrofal. Hur ska man med trovärdighet kunna kräva ansvar och straff enligt den internationella rätten för massvåldtäkterna i Kongo och diktaturers avrättning utan rättegång av motståndare om inte denna respekt också gäller för Israel?

I juli ska FN åter behandla Goldstonekommissionens rapport som uppmanar FN:s medlemsstater att utkräva ansvar för alla brott i Gazakriget mot internationell rätt. Vi utgår från att den svenska regeringen i den internationella rättens och fredens namn medverkar till att de allvarliga anklagelserna om krigsförbrytelser tas upp i Internationella Brottsdomstolen.

I Under Sions kalla stjärna från 1988 förutspådde Afzelius nästan den händelse världen nu diskuterar: ”Så fann man så ett fartyg, i Larnaca på Cypern, Och vi talade om vår resa halva natten. Och vi skrattade hysteriskt när israeliske ministern stod och upphöjde oss till mördare i tv. Men vi skrattade inte längre när vi såg i morgonbladet att dom som chartrat båten mördats samma natt”.

11 juni, 2010

Varför flyttar man inte till Sibirien?

Filed under: Israel,Ryssland — ingrid @ 14:51

av Alfonso Daniels 11 juni

Birobidzan är den autonoma judiska region i östra Ryssland som haft en jiddisktalande befolkning innan Stalin gick emot detta.

Flyktingar från Israel återvänder
Varför vill en del judar hellre bo i Sibirien än i Israel? Birobidzan är den autonoma judiska region långt bort i sydöstra Ryssland som dragit till sig jiddisktalande judar, men det var före Stalin vände sig emot det.

Idag börjar flyktingar återvända från Israel. Det finns ett nytt judiskt samhällskomplex i centrum av Birobidzan, inklusive den synagoga som fått ersätta den som brunnit ner under 1950talet.

För 75 år sedan skapade Stalin där långt borta i öster denna autonoma judiska region som alternativ till det israeliska sionistiska projektet. Så många som 18 000 judar flyttade dit på den tiden. 

I början blomstrade det överallt med jiddiska teatrar, skolor och tidningar.

Men snart tog Stalin och sopade bort det mesta av eliten. De av judarna som kunde fly gjorde det. Birobidzans sista synagoga brann ner under 1950talet, och idag anses bara 6 000 av regionens 200 000 invånare vara judar. Men den judiska drömmen i Sibirien lever fortfarande kvar. Och idag upplever regionen en liten pånyttfödelse tack vare de judar som anlänt dit från Israel.

Invid det trista centrala judiska samhällskomplexet som innefattar en synagoga byggd för fem år sedan, förklarar Oleg Oroshko varför han återvänt hem. Han är en 60-årig byggnadsarbetare som tillbringat ett decennium i Israel.

”Ryssland var en enda röra och vi såg ingen framtid för våra barn, men där borta kom vi att känna oss helt främmande. Det här är vårt hem.” Optimismen nu får bränsle av en blomstrande jordbruks- och råvaruexport till det närbelägna Kina. Men den judiska återkomsten är fortfarande känslig.( I Israel står ryssarna längst ner på samhällsstegen bland emigranterna).

En judisk person som har återvänt är onekligen Boris Kotlerman, professor vid Bar-Ilanuniversitetet i Israel, som i två års tid drivit ett jiddiskt sommarprogram här för lärare, innan det kom att ebba ut förra sommaren. ”Den judiska republiken har en god potential för ett verkligt återvändande, men myndigheterna står för status quo. De är egentligen inte särskilt intresserade av att driva på det hela”, sa Kotlerman i telefon från Israel.

Tidigare har Ryssland försökt få in sina regioner med etniska minoriteter i större ryssdominerade sådana. Ändå säger Koman Lider, ledare för det judiska samhället, att 80 familjer rest iväg förra året, medan 120 andra anlänt. Han tillägger att fler skulle ha återvänt, om bara de haft råd.

”För ett decennium sedan skulle jag ha sagt att det här var ett misslyckat experiment, men inte nu längre. Den judiska återinflyttningen är tydlig. I framtiden skulle vi kunna bli ett centrum i världen för jiddish, vem vet?

Tidigare, innan Stalin dök upp, kom judar från hela världen och samtalade med varandra på ett språk, jiddish, säger den kände historikern Josef Brenner.

övers  Ingrid Ternert

Older Posts »

Powered by WordPress