Den svenska neutralitetspolitiken försvagas i och med EUmedlemskapet. Vilket föreningen Nej till EU alltid fört fram.
Det är EUs medlemsländer som själva beslutar om en EUledd styrka ska skickas ut till ett insatsområde. Men innan dess krävs för Sveriges del ett riksdagsbeslut, däremot inte något FNmandat från Säkerhetsrådet, bara det hela sker ”i enlighet med FN-stadgans principer”.
Dessutom ska en mindre grupp EUmedlemmar för EUs räkning kunna genomföra uppdraget
I och med Maastrichtfördraget har militariseringen av EU kunnat ske väldigt snabbt, där i Amsterdam-och Nicefördragen står beskrivet hur fortsättningen ska kunna ske. Däremot har man inte vågat sätta det sista steget på pränt, alltså EUs gemensamma kärnvapen, utan döljer det hela mycket väl.
Den svenska neutralitetspolitiken är idag död. Vägen står vidöppen för ett gemensamt EUförsvar där också Sverige kommer att bli medlem. Då blir vi enligt Natomodellen tvingade att agera även till andra länders försvar. Det rättsliga och polisiära EUsamarbetet blir överstatligt med en federal EUpolis som skall kunna operera över nationsgränserna. Utredarna redovisar hur polis från andra EU-länder i och med detta ska kunna operera på svenskt territorium.
Nästa år är det åter svenska soldaters tur att strida under EU-flagg. Våren 2011 ställer Sverige trupp till förfogande för EUs militära brandkårsstyrka Nordic Battle Group, NBG 11. Sverige bidrar med 1600 soldater, Finland 200, Norge 150, Irland 140 och Estland 50. Frågan är varför det fredliga Sverige ska behöva utmärka sig så till den milda grad, då inte ens Finland gör detta?
Eu har ständigt två styrkor i beredskap, för att inom tio dagar kunna sättas in i internationella krishärdar 6000 kilometer från Bryssel, runt hela jordklotet med andra ord.
… Insatsstyrkorna strider under EUs flagg och administreras från försvarshögkvartet i Bryssel. EU ser alltså ut som en sammansvetsad stormakt redan nu tävlande med USA och Ryssland/Kina om inflytande. EUs sista steg i sin militarisering kommer att bli gemensamma kärnvapen, men det vågar man inte uttala offentligt…
Under Sveriges EU-ordförandeskap har EUs försvarsministrar enats om ett svenskt förslag för att lättare kunna skicka ut soldater i fredsbevarande aktioner utomlands under EUs flagg – eller krig… ”Vi är överens om att EU mer flexibelt ska kunna utnyttja en av de två stridsgrupper som nu står i beredskap, inte bara till snabbinsatser vid akuta kriser”, förklarade i höstas försvarsminister Sten Tolgfors.
Med Lissabonfördraget gör man klart att EU alltså ska kunna agera militärt runt hela jordklotet.
Uppdragen skall kunna gälla allt från humanitära ‘fredsbevarande’ till fredsskapande insatser vid krishantering – till och med fredsframtvingande stridande förband för stabilisering efter konflikter…
Hittills har 13 stridsgrupper satts upp, där bl.a Danmark inte deltar. Medlemsländerna själva fattar ett enhälligt beslut om en styrka under EUs ledning ska skickas ut till en krishärd. För svensk trupp krävs ett riksdagsbeslut. Men i dessa fall fordras enligt Lissabonfördraget inte något beslut i FNs säkerhetsråd, bara att det sker ”i enlighet med FN-stadgans principer”, vilket är något EU själv bedömer.
Ministerrådet kan också uppdra åt en mindre grupp medlemsstater att för EUs räkning genomföra ett uppdrag. Därmed kan de medlemsländer som valt att stå utanför en konflikt ändå tvingas in genom andra staters agerande. Alltså har Sverige i praktiken i och med sitt EUmedlemskap undan för undan kommit att göra stegvisa reträtter från sin tidigare neutralitetspolitik.
Frågan står alltså inte längre om EU ska utrustas med ett gemensamt försvar, utan när.
Dessutom innebär Lissabonfördraget ett åtaganden att agera om ett annat medlemsland skulle bli militärt angripet. EU siktar med andra ord in sig på en försvarsallians av Natos modell.
Polis från andra EU-länder ska också kunna operera på svenskt territorium. Regeringens utredning redovisar sina förslag den 31 mars 2011.
Med Lissabonfördraget blir EUs rättsliga och polisiära samarbete överstatligt, samtidigt som EU kommer att ta nya steg mot en federal EUpolis som skall kunna operera fritt över nationernas gränser enligt amerikanska FBIs modell.
Det gäller med andra ord att bli mer observanta om vad som pågår. Särskilt som till exempel EUs sista steg hemlighålls – de gemensamma kärnvapnen.
I.T
