”Wishful thinking”
År 2014 kan samtliga utländska trupper vara ute ur Afghanistan enligt ett utläckt dokument om den brittiska ISAF-styrkan. Uppgifterna i dokumentet säger att säkerhetsansvaret då ska tas över av afghanska styrkor.
Men att de afhanska styrkorna tar över säkerhetsansvaret betyder enligt vad utrikesminister Carl Bildt 20 juli 2010 skriver på SvD.se Brännpunkt inte att trupperna ska bort.”Vi är i Afghanistan för att hjälpa bygga fred” säger han, förutom följande.
I den EU-strategi för Afghanistan som vi tog fram satte man de politiska och civila insatserna för stats- och fredsbyggande i centrum. På Londonkonferensen i januari blev detta en samlad internationell politik. I dagens kabul handlar det om vårt stöd till Afghanistans egna handlingsplaner inom olika områden.
Ingen tror att det kommer att leda till ett perfekt samhälle under nästa sommar. Stats- och fredsbyggande kräver strategiskt tålamod.
Det är inte svårt att göra en kritisk bedömning av det som hittills åstadkommits, eller att se scenarier framöver med en dyster innebörd. Och det är klokt att skaffa sig en realistisk bedömning av vad som faktiskt kan åstadkommas.
Omedelbart handlar det i Afghanistan om parlamentsvalen den 18 september, om den utsträckta hand från fredsjirgan i maj och om insatserna för att hjälpa till med återintegration av bland annat talibaner.
Detta är delar av en bredare politisk strategi med tre sammanlänkade delar.
Den första handlar om den politiska processen i det pashtunska samhälle som dominerar landets södra delar kring Kandahar. Att det här också handlar om en militär kraftmätning är uppenbart.
Förväntningar om hur den kommer att utvecklas har stor betydelse för den politiska dynamiken. Förr eller senare måste det dock komma till ett modus vivendi som tillåter en försoningsprocess inom den afghanska konstitutionens ram.
Den andra handlar om den politiska processen i Afghanistan i dess helhet. Avgörande är att de andra minoriteter som tillsammans utgör en majoritet inte känner att de drivs in i en front mot uppgörelser i landets sydliga delar. Det är inte minst därför som stödet till statsbyggandet i Kabul är så viktigt.
Den tredje handlar om den vidare regionala processen där utvecklingen i Pakistan och mellan detta land och Afghanistan kommer att bli alldeles avgörande.
Men bara det perspektivet är alltför begränsat. Det pakistanska agerandet kan inte förstås utan kännedom om förhållandet till Indien, och Indien förblir en viktig aktör i regionen. Det går heller inte att negligera ett Iran vars inflytande är påtagligt. Liksom grannländerna i Centralasien och inte minst i Kina har de ett grundläggande intresse av stabilitet.
Den samlade internationella politiska strategin för att hjälpa fredsbyggande i Afghanistan måste ha både politiskt djup i landet självt och geografisk bredd i den vidare regionen.
Enligt min mening står mycket att vinna på att denna utformas med tydlig förankring i den legitimitet som bara FN har, men där främst USA men också EU har betydelsefulla roller att spela.
Jag förväntar mig inte att överläggningarna i Kabul kommer att ge alla de svar vi behöver.
Men de kommer att vara en viktig station på den långa väg som vi har anträtt när det gäller stats- och fredsbyggandet i detta viktiga skärningsområde mellan Central- och Sydasien.
Dess fram- och motgångar kommer att påverka vår egen säkerhet under kommande decennier. Det är därför jag är så starkt engagerad i utvecklingen i Afghanistan.”
—-Om fyra år ska trupperna ha dragit sig ur Afghanistan. Det skriver brittiska Indipendent efter att ha tagit del av ett dokument som har läckt ut och som handlar om den internationella Afghanistanstrategin. Dokumentet var ett utkast till en rapport om de brittiska trupperna och skulle ha presenterats under den kommande konferensen i Kabul, där bland annat FN-chefen Ban Ki-moon och USA:s utrikesminister Hillary Clinton och representanter för 70 länder, ska delta.
Enligt dokumentet skulle Afghanistans president Hamid Karzai meddela tidsplanen kring de afghanska truppernas övertagande, under den internationella konferensen i Kabul.
I dokumentet står det att läsa att ”det internationella samfundet har uttryckt sitt stöd för den afghanske presidentens mål att den afghanska säkerhetsstyrkan (ANSF, Afghan National Security Forces), ska leda och utöva militära operationer i alla provinser vid slutet av 2014″, skriver The Independent.
Det handlar bara om månader till tillbakadragandet av de brittiska trupperna ska påbörjas, enligt The Independent.
I dokumentet ombeds också det internationella samfundet att fortsätta att ”bidra med nödvändigt stöd till att öka säkerheten under den här tiden”. Stödet ska innebära träning, utrustning och en övergångsfinansiering till den afghanska säkerhetsstyrkan.
Dokumentet ger också en bild över den kortsiktiga planen för de utländska trupperna i Afghanistan, då ett fokus ska vara att få bukt med opiumodlingen. Under Almedalsveckan gick den svenska regeringen ut med en strategi för det svenska engagemanget i Afghanistan.
– Sveriges engagemang i Afghanistan är långsiktigt och ett av de viktigaste uttrycken för vårt engagemang för internationell fred, demokrati och utveckling, sa utrikesminister Carl Bildt, biståndsminister Gunilla Carlsson och försvarsminister Sten Tolgfors i en gemensam kommentar i pressmeddelandet den 8 juli.
På sin blogg skriver Carl Bildt att överlämnandet av säkerhetsansvaret till afghanska styrkor år 2014 inte betyder att alla utländska styrkor då skulle dras tillbaka. ”Internationella styrkor behövs fortfarande för att utbilda, öva och hjälpa de afghanska säkerhetsstyrkorna”.
