av Amy Goodman, Democracy Now!
Rapporter visar, att många afghanska tjänstemän finns på CIAas lönelista
Washington Post rapporterar att många afghanska tjänstemän står på CIAs lönelista. Organisationen betalar regelbundet ett antal högre tjänstemän i den afghanska regeringen. En del har utnyttjats som införmatörer, medan andra betalats för att säkra tillgängligheten för USAs tjänstemän.
Betalningarna har fortsatt trots betänkligheter om att USA i och med detta bidrar till att backa upp den korruption som förekommer inom den afghanska regeringen, trots påståenden om motsatsen. Enligt New York Times blev i förra månaden en av tjänstemännen, Mohammed Zia Salehi, arresterad utifrån anklagelser om mutbrott
—–
USA militära strategi har misslyckats, medan oppositionen stärkts ute i världen. Obamas “svallvåg” är sedan juni månad koncentrerad till området runt Kandahar City, vilket alltsedan år 2004 varit det viktigaste området för NATOs operationer i södra Afghanistan. Behovet att koncentrera ‘svallvågen’ till själva staden visar på svagheten i USA/NATOs närvaro i landet.
Lika signifikativt är motståndets ökande kraft, det motstånd dessa har som motsätter sig USAs styrkor genom attacker i den afghanska huvudstaden Kabul.
Obamaadministrationen har genom Wikileaks den 26 juli fått en större blåsning mot sin afghanstrategi utifrån “Afghan War Diary,” samlingen av 91 000 hemliga rapporter från USAs militär om kriget. Den täcker åren 2004 till 2009 (ännu återstår frisläppning av 15000 dokument). Enligt Wikileaks är dagboken det “mest signifikanta arkivet över krigets verklighet som någonsin blivit offentliggjort under krigstid.”
Wikileaks grundare Julian Assange berättade för Democracy Now i en intervju den 27 juli- “Det allra viktigast är det stora svepet av övergrepp som inträffat under de senaste sex åren, det stora svepet varje dag av krigets snusk och förödelse… det sker flest civila dödsfall, då det inträffat att 1, 2, 10 eller 20 människor blivit dödade, och de har i antal dominerat listan över händelser.”
Dokumenten visar att mycket av kriget i hemlighet genomförts av USAs specialstyrkor, för operationer sådana som numera är väl kända som Task Force 373. Dessa styrkor opererar mestadels på natten, under medias radar, och de dödar skoningslöst.
Antalet afghanska civila offer är mycket högre än vad ockupationsstyrkorna uppger. Enligt en artikel den 6 augusti av den oberoende journalisten Justin Podur, räknar krigsdagboken till 15 219 afghanska dödade i strid.
Det finns varje skäl att tro att många av de afghaner som rapporterats dödade i strid i själva verket är civila. Det finns minst 4 000 civila döda rapporterade, trots att bara 34 av dom förknippas med ockupationsstyrkorna.
Dagbokens avslöjanden äger rum i juni månads efterdyningar till senare i månaden då USAs toppbefälhavare i Afghanistan, general Stanley McCrystal, avpolleterats. McCrystal ersattes av general David Petraeus, alltså arkitekten till Bushadministrationens “svallvåg” 2007 i Irak. McCrystals avsked indikerar en förvirring bland ledande figurer i Pentagon och Obamas administration, vilket visar ett gryende tvivel bland den vanliga allmänheten, om inte militären själva, om möjligheten att vinna kriget.
En undersökning från CBS Nyhetsprogram utförd tidigt i juli visar att 62% av amerikanarna inte gillar kriget, vilket innebär en ökning av 13 procent sedan maj månads utgång. Samma undersökning pekar på att 54% av amerikanarna vill se USAs regering presentera en tidsplan för bortdragande av USAtrupperna från Afghanistan.
Utan att bry sig om oppositionen godkände den 27 juli USAs Kongress dess krigsbudget. Den är tänkt att finansiera Obamas “svallvåg” till tonerna av $37-miljarder dollar. Kongressens stöd är dock inte längre enhälligt.
Etthundratvå demokrater röstade mot budgeten, och tvingade Obama att förlita sig till republikanska röster för att nå upp till gränsen. Obama påstår att svallvågen ska avslutas år 2011 och att USA då börjar sitt trupptillbakadragande från Afghanistan. Ändå återstår för USA att låta den afghanska regimen i fortsättningen ta hand om “säkerheten” i landet.
Den av USA och andra regeringar uppbackade Karzairegimen har nyligen haft en konferens i Afghanistan, där man löst frågan om militär hjälp till regimen, ända tills man själv kan klara upp den militära situationen. Man tror att det allra tidigast kan äga rum år 2014.
En liknande retorik tillämpar USA på Irak. Den 2 augusti förklarade Obama att USA vid slutet av månaden kommer att avsluta sin stridsmission i Irak. Men 50 000 soldater och 4 500 trupper “specialstyrkor” kommer ändå att bli kvar på marken, tillsammans med oräkneliga luft-och flottbaser. Utrikesminister Hillary Clinton avser öka Specialstyrkornas manskap till 7 500.
Enligt skribenten Jeremy Scahill representerar Obamas politik i Irak en fortsättning på den förre Bush-administrationens politik. I en intervju för Democracy Now! 3 augusti berättade han att- ”President Obama implementerar den politik som legat på George W Bushs bord, då han lämnade Vita Huset”.
Detta är i väsentliga drag Petraeus-Bushs Irakplan. Så idén att Obama gör det bra i sin kampanjuppmaning att avsluta kriget, det är att leka med ord. I realiteten har Obama just infört den politik som USA hade, vid den tid då han kom till Vita Huset.”
Afghansk fångtortyrskandal
Den kanadensiska regeringen har förföljts av en djup kontrovers över de kanadensiska styrkornas behandling av afghanska fångar. Anklagelser om att kanadensisk militär har överlämnat afghanska fångar till landets polismyndigheter för rutinmässig tortyr har först år 2007 dragits fram i ljuset, då juridikprofessorn vid universitetet i Ottawa, Amir Attaran, lagt fram ett starkt censurerat dokument, som uppdagades vid en förfrågan om tillgång till viss information.
Det stod där att afghanska fångar som överlämnats till afghanska tjänstemän av den kanadensiska militären blivit torterade. Anklagelserna fick luft under vingarna november 2009 då Richard Colvin, en tid den näst högst rankade medlemmen av kanadensiska diplomatkåren i Afghanistan, lämnat ett explosivt vittnesmål framför en parlamentskommitte’, vilket bekräftade att de afghanska fångar som hade överlämnats till dom blivit torterade och att kanadensiska tjänstemän, möjligen också själva regeringen, hade blundat.
Premiärminister Harper bad därefter att generalguvernören skulle suspenderas från parlamentet i några månader för att undvika en djupare undersökning av skandalen. Förfrågan blev beviljad.
Då parlamentet i mars gjorde en sammanfattning, godkände oppositionspartierna en motion som förpliktigade regeringen att släppa ocensurerade dokument i frågan. Regeringen vägrade. I juni ingick regeringen ett avtal med liberalerna att utse en tre-mannapanel för att bestämma hur mycket av dokumenten som skulle släppas fria till allmänheten.
övers Ingrid Ternert
