Obama drar en gräns i Iranpolitiken
av Gareth Porter
31 augusti
…Obama har sagt, att istället för att staka ut det tydliga antal steg som USA kunnat acceptera för Iran, var det viktiga att som bevis för att regimen inte sysslade med någon bomb, föreslå vägar för Iran till att visa man inte haft för avsikt att bygga något kärnvapen. Förutom då att avsluta all anrikning och minska lagren av låganrikat uran till önskad nivå…
Iran förnekar varje avsikt att tillverka kärnvapen, men har heller inte gjort någon hemlighet av att önska tillräckligt med låganrikat uran för att övertyga eventuella fiender om att möjligheten finns där.
År 2005 vid en middag i Teheran hade dåvarande ledaren för Irans Högsta Nationella Säkerhetsråd, Hassan Rowhani, sagt till en medlem i Carnegiestiftelsen, att Iran inte skulle behöva några kärnvapen så länge man behärskar hela kärnbränslecykeln för avskräckning mot yttre aggression.
Gates ställde i januari 2010 frågan till den nationella säkerhetsrådgivaren Jim Jones i ett tre sidors långt memorandum, om hur stor Irans förmåga var att uppnå gränsen för den kapacitet som först rapporterats i New York Times den 18 april.
New York Times’ David E Sanger förklarade att ”Gates’ memo verkade spegla bekymren bland höjdarna i Pentagon och militären, då Vita Huset inte förfogar över något väl förberett antal alternativ, om till slut alla diplomatiska steg skulle misslyckas.”
I 18 april memot med uttalandet sa Gates att ”detta uttrycker våra nästa steg i försvarsplaneringen. Där det under veckorna och månaderna framöver krävs ytterligare interna diskussioner och beslut ”. Sangers artikel dök upp åtta dagar efter att åsiktsskillnaderna mellan Obama och Gates över det iranska genombrottet i april månad kommit ut till allmänheten.
Obama utnyttjade en intervju den 1 april med CBS News för att skilja mellan om Iran ”försöker utveckla en kapacitet att utveckla kärnvapen” från ”ett beslut att verkligen äga kärnvapen”. ”De skulle kunna besluta, att då väl man äger denna kapacitet hade kunnat hålla emot på slutet – för att inte framkalla fler sanktioner,” noterade han. Obama talade om en ny runda av internationella sanktioner som svar på det problemet.
Hökarna i Washington önskade att Obama hade gått vidare. David E Sanger från New York Times inbjöd Obama till intervju den 5 april för att dra en röd linje vid gränsen för den iranska anrikningen, men Obama hade vägrat att göra detta.
Sanger frågade Obama om förenta Staterna kunde ”leva med ett Iran som går ända upp till toppen” – precis det scenario Obama föreslagit som en särskilt distinkt möjlighet fyra dagar tidigare. Obamas svar gjorde klart att han förstod att Sanger tryckt på för Gates linje och att det inte finns någon tydlig linje mellan Irans låganrikade lager med uran och ett möjligt genombrott.
”NordKorea ansågs inte vara en kärnvapenmakt förrän man kastat ut IAEA [Internationella Atom Energi Kommissionen] och blivit en självständig kärnvapenstat,” sa Obama.
Men Gates gick några dagar därefter till pressen med en helt annorlunda vinkling i frågan.
Då David Gregory hade intervjuat USAs utrikesminister Hillary Clinton och Gates hos NBCs ‘Meet the Press’ den 9 april, hade han uppenbarligen informerats om skillnaderna i synsätt inom administrationen ifråga om en iransk ”nukleär kapacitet”.
Gregory frågade Clinton- ”Är en nukleär kapacitet hos Iran lika farlig som en iransk kärnvapenstat?” på vilket Clinton hade svarat – ”Nåja, naturligtvis är vapen farligare än potential.”
Därefter frågade Gregory Gates om ett nukleärt kapabelt Iran endast är ”lika farligt som att vara en nukleär stat enligt dig?”
Gates svarade, ”Bara i denna avsikt: hur man skiljer på hur långt, hur långt de gått? Om de – om deras politik är att gå till gränsen men inte skaffa sig några kärnvapen, hur skulle man kunna veta att de inte har dessa på lager?”
Gates sa att han inte visste ”hur man kunde verifiera detta”.
Ett sådant utbyte kunde förbrylla vem som helst, som inte varit insider i den politiska debatten om Iran i Washington. Den verkliga frågan var inte huruvida Förenta Staterna skulle kunna ”säga att de inte lagrar” utan Washington. Om Iran kunde uppgradera sitt lager med låganrikat uran till vapenanrikat uran utan att först sparka ut sina internationella inspektörer och signalera sina avsikter.
Israel och extrema alarmister i Förenta Staterna har länge argumenterat för, att Iran kunnat utnyttja hemliga anläggningar för anrikning av uran upp till bomb-nivåer och kunde ha tillgång till odeklarerade uranlager.
Men en källa bekant med frågan berättade för Inter Press Service att Försvarsdepartmentet inte hade påstått, att det skulle finnas någon underrättelse som påvisar hemliga iranska lager eller uranupplag.
Gates verkar försöka manövrera Obama till att anta en politik, under vilken Förenta Staterna haft skäl att hota Iran, såvida Iran inte gått med på att göra sig fri från sitt låganrikade uranlager och sluta med anrikningen.
Även om han gått emot en attack mot Iran både under George W Bushs och Obamas administration, har Gates också varit den främste förespråkaren för att skapa ett ”tryck” mot Iran såväl som mot Ryssland och Kina vad gäller tuffare sanktioner.
I intervjun med Sanger tidigt år 2008 sa Gates, enligt Sangers bok ‘The Inheritance’, att det största problemet med 2007 års nationella underrättelserapport om Iran var, att den ”gjorde vår ansträngning att stärka sanktionerna svårare, för folk tänkte nåja, då är den militära möjligheten inte längre aktuell”.
Därmed kom inte Obamaadministrationen att poängtera något hot om attack från USAs sida mot Iran. Istället försökte man utnyttja hotet om en möjlig israelisk attack mot Iran som påtryckning, även om man i enrum varnat israelerna för att inte försöka sig på något sådant.
övers Ingrid Ternert
