av Ray McGovern 1 september 2010
Mina vänner, amerikaner
… Låt mig nu bli ännu klarare. Som jag hoppas är ni medvetna om att jag är kristen, inte muslim, och jag har studerat bibeln noga. Så detta råd kunde få en del varningsklockor att ringa:
“Om en härskare går i strid mot ett annat land, kommer han inte att först sitta ner och överväga, om han med tiotusen man kan stå emot en fiende som kommer emot honom med tiotusen. Om han inte kan det, skickar han en delegation medan fienden fortfarande finns på avstånd och frågar efter villkoren för fred.” (Lukas 14:31-2)
En förståndig tanke, Bibel eller inte, håller ni med? Citatet från Lukas påminde mig om att jag aldrig tycks ha fått ett rakt svar från mina rådgivare om hur många fientliga styrkor som ställt upp mot oss i Afghanistan, hur många som är al-Qaida terrorister villiga att attackera Förenta Staterna, och hur många som är afghaner som helt enkelt vill driva ut vad man betraktar som en utländsk ockupationsarmé.
Och detta är inte en akademisk fråga. Det går till botten med vad jag har sagt alltsedan jag kom till Vita Huset. Till exempel i mars 2009, då jag sa detta- “Jag vill att det amerikanska folket ska förstå att vi har ett klart och fokuserat mål: att hindra, avväpna och besegra al-Qaida i Pakistan och Afghanistan, och hindra att de återvänder till vart land i framtiden.”
Det som är särskilt pinsamt är, att CIAs chef Leon Panetta var i TV och sa, utan uppenbar elakhet, att det enbart finns 50, “kanske färre” al-Qaida kvar i Afghanistan. Jag vet; jag vet; det verkar vara lite mycket att ha 100 000 trupper för att jaga 50 av dessa, men så påminner mig Panetta om att inte glömma, talibanerna är hårdhudade, de är hårdingar som våra pakistanska allierade odlat upp för att ta över Afghanistan under1990talet.
Talibanerna har därefter gett al-Qaida en fristad. Hur många talibaner finns det, frågade jag, men Panetta visste inte. Därefter i Washington Post läste jag att den nyligen avgångne afghanska underrättelsechefen, en gentleman vid namn Amarullah Saleh, påstår att han vet. Saleh sa att han uppskattat talibanernas ledares antal till ungefär 200, men många av dessa befinner sig i Karachi, Pakistan.
Den andra ringen med talibanskt ledarskap (omkring 1700 befälhavare i fält) behärskar en styrka på 10 000 till 30 000, beroende på årstid, sa Saleh och tillade att talibanernas befälhavare, fångad eller dödad under general McChrystals översyn, har blivit ersatt med en “ny planta.”
Jag är medveten om det som sägs, att man behöver inse att de flesta av de 33 miljonerna människor som bor i Afghanistan, “motståndsmän” eller – eller mer korrekt – motstånd, därför inte vill ha oss där.
På toppen av detta, tack vare WikiLeaks, är hela världen numera medveten om Pakistans underrättelsetjänsts dubbelspel, då de tar våra pengar och sedan beväpnar (ibland ledande) talibankrigare mot våra egna soldater och marinkårer.
Vid denna punkt tror jag att kanske general McKiernan har haft rätt då allt kommer omkring. Allt är så underligt; så ibland tror jag hela världen skrattar åt oss. Även de snälla barnen vid Sidwell Friends ger Malia och Sasha en hård match om detta. Och jag gillar det inte – inte ett enda dugg.
Men det stoppar här. Så låt mig åter tala klarspråk. Det jag har upplevt med generalerna det gångna året – och vad jag har lärt mig under min tidigare falska instruktion vid Fort Benning – har övertygat mig om att göra det som ambassadör Eikenberry starkt uppmanat mig till den sista november.
Istället för att bara grotta ner sig i klagomål från Cheney om min “störning”– och att ge Petraeus och McChrystal nära alla de trupper de frågar efter – skulle jag ha låtit USAs underrättelsetjänsts alla resurser få ansvaret för de verkliga framtidsutsikterna för Afghanistan.
Så jag har nu bett ambassadör Eikenberry om att återvända till Washington för att bli ordförande för en snabbspårig, multidisciplinär ‘National Intelligence Estimate’ om konflikten i Afghanistan. Den fullt koordinerade NIE, där man antecknat vad som sagts av dessa som reserverat sig, ska lämnas över till mig inte senare än den 15 november.
Jag vill få en frisk syn på hela detta komplex med frågor. Jag väntar mig att de medlemmar av teamet som vid månadsskiftet gett mig råd blir involverade i kritiken av den slutliga utgåvan, efter den blivit färdigställd, men inte före det kunde ge någon påverkan.
Jag har också konfererat per telefon med förre president George W Bush om allt detta. Han hörde på, men fortsatte därefter att hävda att vi inte kan låta så många av våra trupper dö förgäves. Jag sa åt honom så försiktigt jag bara kunde, att det är vad han borde tänkt på från första början; att jag kunde vara uppriktig inför det amerikanska folket och inte dölja den hårda verkligheten, att så många på båda sidor verkligen dött förgäves; och att vår uppgift nu är att få slut på våldet på ett så snabbt och konstruktivt sätt som möjligt.
Medborgare amerikaner, jag kan förstå er otålighet – och för några av er, er sorg och er vrede. Friden är säkrad. Jag delar er otålighet och sympatiserar djupt med dessa som har förlorat sina kära. Men jag lovar er att den här gången kommer vi att göra rätt, och mitt nya beslut om Afghanistan kommer informeras om lika mycket av NIE (den nationella synen på det internationella läget) från Fort Benning, som från de fyrstjärniga generalerna.
Låt Gud bevara Amerika – och Gud bevara resten av världen. God natt.
ursprungligen från ConsortiumNews.com
övers Ingrid Ternert
